Kinnekulleloppet 2008

På söndag morgon då Kinnekulleloppet skulle köras tittade jag på termometern i husbilen. Det var då 2,7 grader ute. Medan vi gjorde frukost började det smattra på taket, jaja så länge det inte är snö så är det lugnt tänkte jag. I samma sekund tittade jag ut genom fönstret och kunde smärtsamt konstatera att det var just snö som kom från himlen...

Min förhoppning var ändå att temperaturen skulle stiga tills elitklassens sena start vid 13:30. När jag en timme innan start gav mig av för uppvärmning var fortfarande temperaturen 2,7 grader och snöblandat regn kom från himlen. Som tur var hade jag tagit med lite av vinterprylarna så det blev dubbla underställ, regnjacka, dubbla handskar, dubbla strumpor osv. Starten av loppet gick i centrala Götene men resten av loppet utspelade sig på Kinnekulle. Jag rullade ned till starten tidigt och fick göra en ganska intensiv uppvärmning för att hålla värmen i kylan. Strax innan start pratade jag med några vinteridrottare från klubben. Dom är från Jämtland och även dom tyckte att förhållandena var värsta tänkabara. Då slog det mig att vädret verkligen måste vara dåligt, när till och med Jämtländska hårdingar klagar...

Loppet startade som sagt i centrala Götene. Den första halvmilen var det eskort med bil för hela klungan. När vi närmade oss Kinnekulle ökade sedan farten. Jag försökte ligga med så högt upp i klungan som möjligt och när vi för första gången skulle över Kinnekulle kände jag att kroppen svarade bra. Jag hade inga som helst problem att köra fortare uppför än de andra. Loppet flöt på bra och totalt skulle vi över Kinnekulle elva gånger. Det kändes lite manligt men ändå inte övermäktigt. Första halvan av loppet hade jag problem med kylan i händer och fötter. Det var väldigt skönt att den där backen kom då så man blev rejält varm.

I mitten av loppet sprack fältet upp och jag tror att det var ungefär 10-15 personer som kom lös från huvudklungan. Jag låg kvar i klungan bakom men vi kom ikapp igen på nästföljande varv. Historien upprepades något varv senare men efter det lyckades vi inte etablera kontakten igen. Vi körde på rätt bra ändå och under de sista varven ökade jag själv tempot i backen. Syftet med detta var att hänga av de sista svagare cyklisterna och jag tror det lyckades ganska bra.

Konsekvensen blev dock att mina lår började krampa tre varv från mål. Blev tvungen att slå av lite på takten uppför och när vi för sista gången skulle upp krampade mina lår extremt mycket. Fick i detta läge se mig besegrad av några som jag är helt säker på att jag kört ifrån under normala omständigheter.

Efter loppet var man så här snygg. Helt brun i ansiktet av all skit som sprutade längs banan. Både jag och cykeln behövde en rejäl tvätt efteråt. Jag är nöjd med loppet och mitt resultat. Kroppen kändes bra men jag vet att det hade kunnat gå ännu bättre om mina ben inte krampat mot slutet.

Jag vill även rikta ett stort tack till min klubb IF Castor och Sigve som på ett lysande sätt skötte kommunikationen med oss under hela loppet. Vi hade stenkoll både vad som hände framför oss och bakom oss. När Sigve sa åt oss att nu släpper folk bakom er i backen, ja då var det bara att fortsätta trycka på uppöver så att dom bröt eller blev avhängda. Det var en härlig känsla som är svår att beskriva. Stort tack till hela IF Castor och framförallt Sigve för ett mycket bra coachande!

Av 189 anmälda i elitklassen var det 120 som kom till start. Redan där var 69 stycken borta, antar att dom låg kvar hemma i sängen då dom såg vädret. Av de 120 startanden var det 51 stycken som kom i mål. Min placering blev nummer 35 vilket jag efter omständigheterna är väldigt nöjd med. Banans profil passade mig ganska bra men hade det varit ännu mera backar hade det gått ännu bättre. För komplett resultatlista, klicka här.

Kinnekulleloppet blev även lite revanch för mig. För två veckor sedan på Hammarö blev jag omkörd så det visslade om det på den inledande prologen. Det var tomahawk-missilen Per Strömblad från CK Valhall som åkte om mig som en projektil. På Kinnekulle fick jag min revanch då Per inte tog sig i mål. Skönt nu kan jag lägga det bakom mig och gå vidare.

Direkt efter loppet var det stretch, dusch och färd hemöver. Hemfärden var dock ganska kort för vi stannade redan i Lindesberg och sov på en rastplats. På måndag hade jag nämligen ett sex timmars distanspass på schemat (tack för det Fredrik). Jag hade tagit ledigt från jobbet för att kunna köra det passet och allt var planerat in i minsta detalj. På måndag morgon vaknade jag 05:30, gick upp direkt och gjorde gröt i husbilen. Klockan 07:45 rullade jag ut från parkeringen och startade distanspasset som jag skulle köra på väg 68 mellan Lindesberg och Storvik strax utanför Sandviken. Det var fortfarande kallt i luften då jag gav mig av men det var blå himmel och strålande sol. Trots två hårda tävlingsdagar under helgen kändes kroppen oförskämt pigg. Medan jag cyklade så körde min sambo husbilen, hon stannade framför mig och frågade om det var nåt jag behövde. Snacka om total support!

Efter sex timmar och 172 km relativt hårt distanspass, dagen efter en tävlingshelg kände jag mig ganska belåten. Packade in cykeln i husbilen och åkte till Hagsta för att tanka och äta mat. Det blev rejäl svullning där kan jag lova. Sedan var det plattan i mattan hela vägen hem till Sundsvall.

Idag tisdag har jag lite träningsvärk men det som inte dödar härdar...

/Rickard Mattsson

Södra Sverige är en bluff!

I fredags åkte vi ned mot Götene och Kinnekulle för att delta i cykeltävlingar. Natten mellan fredag och lördag tillbringade vi på en rastplats i Lindesberg. Det kändes kallt på natten och regnet öste ned, jag bävade för hur det skulle vara på lördagen då Götene GP skulle köras. När vi vaknade på lördag morgon visade termometern 3-4 grader. Som tur var hade det slutat att regna och vädret blev sedan bättre. När tävlingen gick var det hela 9 grader varmt men det kändes svinkallt ändå, förmodligen pga. blåsten.

GP-loppet gick föresten riktigt dåligt. Jag fick till en hyfsat bra uppvärmning men för att få en bra plats vid starten var man tvungen att stå och vänta typ 15-20 minuter. Detta gjorde nog att mina stackars muskler blev kalla så när starten gick kändes kroppen som en bunke sirap. Efter två varv fick jag krampkänning i höger lår och på varv tre hoppade jag av. Vi som körde elit-klass skulle egentligen ha avverkat 30 varv men det kändes övermäktigt med ett krampande lår. Tänkte att det är bättre att kliva av idag och spara sig inför linjet på söndag...

Nu är det söndag morgon och vi sitter i husbilen. När vi vaknade idag var det 2,7 grader varmt (eller rättare sagt, kallt!). Precis då vi skulle äta frukost började det smattra på taket, vi tittade ut och kunde smärtsamt konstatera att det var snö som kom från himlen. Då slog det oss att södra Sverige måste vara en bluff! Här ska det ju inte finnas någon snö! Jag kan lova att dom ljugit precis hela vintern om att dom inte haft någon snö men egentligen har dom haft flera meter. Suget efter att cykla och i synnerhet tävla är väl inte på topp idag men jag ska ändå göra mitt bästa i backarna här på Kinnekulle. Vi har faktiskt varit så seriösa denna gång så vi har rekat hela banan. Den är endera upp eller ned vilket passar mig ganska bra, bäst hade det varit om det enbart var uppför såklart. ;)

Nu har vi varit vakna i 1,5 timme och det är fortfarande 2,7 grader ute. Seniorerna håller på att värma upp inför sin start som går om två minuter. Dom åker förbi här utanför och klagar på att det är kallt, jag känner ett visst medlidande när vi sitter här i husbilen och krampaktigt håller i våra varma te-muggar. ;)

Brrrrrrrrrr!

/Rickard Mattsson

Reload #2

Jaha då var det dags att ge sig av ned mot Götene för att tävla i Götene GP och Kinnekulleloppet. Bränslet är redan ordnat, se bilden ovan. Massor med pasta, pesto, kyckling och nötter. Precis vad kroppen behöver både före och efter hårda tävlingar. Förhoppningsvis är jag lite mer taggad den här helgen också än vad jag var under förra helgen.

Dags att ladda om med nytt krut nu...

/Rickard Mattsson

Livet som villaägare

Att vara villaägare är härdande på många sätt. Man upphör aldrig att förvånas över vad som kan hända. För två veckor sedan gav vår diskmaskin upp och slutade att pumpa ut vatten. Detta resulterade i att stora delar av vårt kör blev neddränkt med vatten.

Vattnet letade sig ned genom golvet och sipprade ut genom taket i källaren. Efter kontakt med försäkringsbolaget skickade de en besiktningsman som mätte fukten i golv och tak. Nu har en byggfirma varit på plats och rivit ned en del av taket i källaren.

En avfuktare håller nu på att torka upp vårt golv och tak så det inte blir några bestående problem med fukt och mögel. Som tur var verkar det som vi inte behöver betala ett öre eftersom vi hade rätt försäkring samt en tilläggsförsärkring för att slippa självrisken. Tur att det kan bli rätt någon gång. Dessutom har alla inblandade parter hanterat det hela hur smidigt som helst, jag har blivit förvånad mer än en gång.

I söndags fick vår diskmaskinen rött kort och förpassades ut ur vårt hus. Inom kort ska en ny införskaffas. Det kommer att kännas konstigt med en ny diskmaskin då vår gamla hörde hemma på diskmaskinshistoriska museumet.

Livet som villaägare är inte alltid en dans på rosor...

/Rickard Mattsson

Kvitto

Idag var jag till Falun för att genomföra ett tredje padillatest på LIVI. Jag ville få ett kvitto på att min utveckling går åt rätt håll samtidigt som testet ger Fredrik möjligheten att justera träningen för att ge maximal effekt. Mitt första test på LIVI körde jag efter säsongen 2006, då hade jag ett VO2max på 67. När jag sedan följde upp detta efter säsongen 2007 hade jag förbättrat mitt VO2max till 72.

Idag var det sju månader sedan jag plågade kroppen på LIVI förra gången. Frågan jag ställde mig var: hur mycket kan man förbättra sig på så kort tid?

Jag körde igenom ramperna en efter en och lade märke till att min puls var konstant lägre än vid mitt förra test. Rampen på 295 watt tex. hade jag 10 slag lägre puls denna gång än vid mitt förra test. Mot de sista ramperna märkte jag att benen inte alls var vad dom borde idag. Förmodligen var dom inte riktigt återhämtade efter urblåsningen på Skandisloppet men sånt får man räkna med...

Hur som helst så hade jag förbättrat mitt syreupptag till ett VO2max på 77. Det är klart över min förväntan, jag hade räknat med att lyckas pressa upp det mot 75 vilket är riktigt bra men det är klart, 77 är ju ännu bättre. Hade jag bara lyckats få upp pulsen till max idag så hade jag haft ett ännu högre värde, surt! Min vikt har också reducerats något, idag var jag ett kilo lättare än då jag gjorde testet i oktober 2007.

Det som grämer mig lite är att om jag hade varit helt utvilad hade jag fått bättre värden och förmodligen lyckats pressa ytterligare en ramp och fått ett högre VO2max-värde.

/Rickard Mattsson

Skandisloppet 2008

Ja vart ska jag börja, tror det får bli 15 sekunder innan start den här gången...

Sigve från teamet säger via kom-radion att han tror att det blir uppskruvat tempo de två första varven. Kort därefter går starten och mycket riktigt så är tempot rejält uppskruvat. Första varvet på strax över 13 km går på runt 18 minuter vilket är tokigt snabbt. När jag passerade målområdet första gången sprutade mjölksyran ut genom alla kroppsöppningar och jag var väldigt nära att bryta loppet. Fortsatte ändå och varv nummer två gick nog ungefär i samma fart och intensitet. Min puls var konstant över tröskeln och jag kände att mina ben inte var dom bästa. Dom var lixom lite småtröga redan från start och efter de första initiala varven var dom rejält söndertrasade också. Kände inte att jag var ett med cykeln heller. Jag upplevde att jag vinglade på och körde ostrukturerat men det kanske berodde på det högt uppskruvade tempot ...

På varv nummer fyra inträffade den första vurpan. Strax framför mig hakade några cyklister i varandra men jag lyckades undkomma med typ tio centimeter. Fick tvärbromsa och snyggt försöka styra förbi alla som låg framför mig. Hörde även i detta läge att det föll cyklister bakom mig, förmodligen pga. att många fick tvärbromsa. Hur som helst så klarade jag mig och lyckades komma i kontakt med huvudklungan igen.

Varven därefter finns det inte så mycket att säga om. Tempot varierade mellan mycket långsamt och mycket fort. Det var slitsamt samtidigt som banans alla kurvor gjorde att det blev många igångdrag med våldsamma dragspelseffekter i klungan som effekt. På varv åtta inträffade nästa vurpa. Här var jag ännu närmare att råka illa ut. Vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt låg en cykel på vägen till höger om mig samt att ett cykelhjul låg rakt framför mig i färdvägen. Rent instinktivt hoppade jag över hjulet och lyckades på något konstigt sätt undvika att krascha. I detta läge tappade jag också kontakten med huvudklungan samtidigt som jag upplevde att många bakom mig helt sonika bröt loppet.

Eftersom Skandisloppet iår var en internationell tävling ville jag avsluta det med att gå i mål och få ett resultat. Jag är tveksam till om jag kommer att få den chansen någonsin igen så jag vägrade bryta som många andra gjorde. Jag fick cykla själv ett tag innan ytterligare några cyklister anslöt. Vi körde på så gott det gick men hade såklart ingen chans att komma ikapp huvudklungan. Några av oss bröt längs vägen och det har jag full förståelse för. Jag var själv nära att bryta varje gång vi passerade målområdet. Det var väldigt psykiskt påfrestande att köra ett lopp på 200 km på en varvbanan som var strax över 13 km lång. Totalt skulle 15 varv avverkas och jag var som sagt nära att bryta redan efter första varvet.

Hur som helst så gjorde vi det bästa av situationen och körde ändå alla 15 varven och gick trots allt i mål. Nu när arrangören släppt resultatlistan märker jag att våra resultat inte har räknats. Vi körde med andra ord de sista sju varven utan mening men det blev i alla fall ett redigt distanspass. Av de 126 som startade i loppet var det 70 st som inte fick någon placering av en eller annan orsak. De flesta bröt och jag misstänker att jag inte fick någon placering eftersom jag kom i mål för långt efter vinnaren. Hur som helst så blev man några erfarenheter rikare i helgen.

Ingen kommer ihåg en fegis!

/Rickard Mattsson

First stop Björklinge

Igår åkte vi ned mot Uppsala för att vara på plats i god tid inför Skandisloppet. Vi stannade till i Björklinge som ligger cirka 20km norr om Uppsala för att få en god natts sömn. Att åka ända in till slottet i Uppsala där starten går kändes lite dumt på en fredag kväll. Jag prioriterar sömn så efter lite letande hittade vi världens lugnaste ställe. Natten har tillbringats på en parkering vid en idrottsplats här i Björklinge. Nu på morgonen åt vi frukost ute i solen strax innan 08:00.

Igår då vi kom fram till Björklinge körde jag ett återhämtande pass på cykeln. Vi stannade husbilen och jag var iväg på mitt pass inom fem minuter, det kändes lite overkligt. Passet var magiskt, det var varmt i luften, helt vindstilla och landskapet var platt som en pannkaka. Dock är jag lite tveksam till att man kan bli hård om man tränar i dessa trakter men det är klart, när det blåser här så måste det vara riktigt illa...

Ovan syns dagens frukost, havregrynsgröt med krossade linfrön och skivad banan. Det är en fin uppladdning inför cykeltävlingar har jag märkt på senare dar.

Nu är det dags att packa och åka mot startområdet...

/Rickard Mattsson

Reload

Då var det dags att ladda om med nya kolhydrater i benen. På lördag smäller det i Uppsala då Skandisloppet går av stapeln. I år är Skandisloppet en internationell tävling med nationella lag från Danmark, Norge och Finland. Startfältet är stort med över 100 anmälda och massor av svenska lag som kommer att slåss med de utländska förmågorna.

Igår var det vilodag och idag åker vi ned med husbilen mot Uppsala. Det mesta är redan förberett, måste säga att det är grymt smidigt att resa till och från tävlingar med husbil.

/Rickard Mattsson

Tröskelintervaller from hell

Det är ganska roligt med personlig tränare. Han verkar veta bättre än jag hur min kropp fungerar. Det kanske är därför han just är personlig tränare? Hmm, hur som helst så var kroppen rätt sliten måndag och tisdag efter urblåsningen på Hammarö. Igår då jag tittade på träningsschemat och konstaterade att jag hade ett ganska mastigt pass med tröskelintervaller planerat till på onsdag tänkte jag att det där går nog inte vägen.

Ja det var som sagt igår det. Idag kändes kroppen betydligt piggare och passet gick faktiskt att genomföra. Tröskelintervaller var det som gällde, 3st på 15min vardera. Det är riktigt bra träning det och stundtals kände jag mig faktiskt lite hård, men jag tror att det berodde på medvinden snarare än att jag plötsligt blivit stålmannen.

Nu blir det muskelstimulering och lite vila.

/Rickard Mattsson

Trasig

Efter de fyra tävlingsmomenten på Hammarö har kroppen milt sagt varit trasig. Bilden ovan tog jag föresten på Hammarö. Den här cykeln låg helt demolerad på gräsplanen precis brevid målområdet. Fick syn på den och förevigade den redan innan tävlingarna drog igång. Tänkte att det här kan bli en bra bild ifall jag är med i en crash... Nu fick jag använda den ändå som en symbol för hur min kropp känns efter hårdkörningen i helgen.

/Rickard Mattsson

Hammarö 3-dagars 2008

I helgen var det debut på många plan. Efter lång förberedelse och bra kontinuitet i träningen över vintern var jag inte särskilt nervös inför tävlingspremiären. Vi åkte ned till Hammarö med husbilen redan på onsdag och tävlingarna skulle dra igång först på fredag kväll. Det var skönt att kunna bekanta sig med området i lugn och ro och ta god tid på sig.

Tidigare har jag enbart kört linjelopp och då i seniorklass. I år är det elitklass som gäller och på Hammarö skulle det köras både prolog, tempo, gp och linjelopp. Fyra tävlingar på tre dagar, det bör ju väcka upp kroppen efter vinterdvalan. Startfältet i elit bestod enligt uppgift av hela 107 stycken hårdingar.

På fredag kväll var det dags för prolog. En tre kilometer lång bana som man kör med plattan i mattan. Jag visste redan innan att jag inte är någon temporaket eftersom jag är så lätt i kroppen och saknar den typen av muskler som behövs för tempo. Hur som helst så hade jag bara två mål i helgen, det första var att överleva och det andra var att inte komma sist. Prologen gick sådär, jag kom på plats 101, dock inte sist och det var viktigt!

Efter prologen slickade jag såren och ställde mig på startlinjen för lördagens tempo, se bild ovan. Tempot kändes bättre även fast jag körde det med linjecykeln. Jag körde till och med om framförvarande cyklist mitt på etappen. Min placering här blev 88. Under tempoloppet slog jag vänster knä i ramen flera gånger, det måste bero på tempoställningen.

Efter tempot var det vila ända till lördag kväll då det var dags för GP-loppet, se bild ovan tagen strax innan GP-start. Under uppvärmningen hade jag lite ont i mitt vänstra knä efter tempot men det fick bära eller brista. Jag kände mig grymt taggad inför det loppet för GP är mer min grej jämfört med tempo. Jag upplevde att GP-loppet gick bra, försökte ligga bra positionerad under hela loppet och kom till slut i mål på plats 53. Enligt uppgift från laget hade vi ett snitt på över 47 km/h under detta lopp. Det är tokigt fort för att vara ett varvlopp med många kurvor och igångdrag.

Tävlingshelgen på Hammarö avlutades på söndagen med ett redigt linjelopp. Elit startade strax innan lunchtid så jag åt en tidig lunch någon timme innan loppet. Detta i kombination med slitna ben av de tre tidigare tävlingsmomenten gjorde att de två första varven kändes trögt i benen. Resterande varv kändes det som jag hade bra fart och inga som helst problem att hänga med i tempot. Dock värkte mitt vänstra knä vid varje tramptag men det var bara att bita ihop. Jag försökte hålla mig högt upp i klungan och sökte vindskydd bakom större cyklister för att konservera energi inför slutvarven. På sista varvet skruvades tempot upp och med någon kilometer kvar till mål kom dagens första rejäla vurpa. Det var när vi närmade oss målområdet som alla letade bra positioner i klungan inför upploppet. Jag vet inte exakt vad som hände men rätt som det var låg det cyklar och cyklister överallt i en hög framför mig. Jag bromsade stenhårt och fick styra förbi hela högen med prylar och människor som låg på vägen körandes på framhjulet. I det här läget tappade jag kontakten med de framförvarande och fick pressa mig imål den sista kilometern på egen hand. Jag gick trots detta i mål på plats 41 vilket jag är väldigt nöjd med.

Totalplaceringen för hela helgens tävlingar blev 71 vilket jag är nöjd med, särskilt då tempo inte är min grej. Samtliga resultatlistor finns här.

Jag måste i och med detta även passa på att tacka alla i min omgivning som ger mig sitt stöd. Det är väldigt viktigt och oerhört sporrande för mig att kollegor, vänner och familj är intresserade och framförallt visar sitt stöd i det jag gör. En som på ett helt enastående sätt stöttar mig och står bakom mig i alla lägen är min sambo Annika. Hon fixar och trixar oerhört mycket runt omkring tävlingarna. Medan jag tränar, värmer upp, stretchar, tävlar, duschar osv. fixar hon iordning inför nästa moment. När jag körde linjeloppet i söndags såg hon tex. till att husbilen var färdigpackad så långt som möjligt. På det sättet kunde vi ge oss iväg hemöver redan 45 min efter min målgång och då han jag packa in cykel, stretcha, duscha och prata lite med teamet.

Världens största tack till alla och i synnerhet min livskamrat Annika, utan dig vore detta inte möjligt! Annika står även bakom många av de foton som jag publicerar här i bloggen, så även de två ovan.

Tack!

Är man inte snabbast kan man åtminstone vara snyggast...

/Rickard Mattsson

På väg

Idag tar vi husbilen och åker ned mot Karlstad och Hammarö. Där ska det tävlas i helgen. På fredag är det prolog sedan är det GP och tempo på lördag. Helgen avslutas på söndag med linjelopp. Ska bli intressant att se hur redo kroppen är för detta, den känns inte riktigt okej fortfarande efter urblåsningen på Mallorca.

Den som lever får se...

/Rickard Mattsson

Fääääääääääääääääääääääääääääääärdig!

Nu är den äntligen färdig. Lagom till första tävlingen nästa helg har jag lyckats ta mig tid och petat ihop tävlingscykeln. Det blev ett utdraget byggande iår då jag fokuserat på träningen rätt hårt under vintern.

Porrbild #1
Porrbild #2
Porrbild #3

Porrbild #4

Porrbild #5

Porrfilm #1, OBS filmen ovan bör ej åtnjutas på arbetstid. Hämta rejält med hushållspapper innan du klickar på play ;).

Är man inte snabbast kan man åtminstone vara snyggast.

/Rickard Mattsson

Måste bikta mig

När vi var på Mallorca började jag äta gröt och nu är jag fast. Nästan varje dag äter jag gröt till frukost. Det blir extra gott om man mosar banan och har ovanpå, det smälter ihop på ett härligt sätt tillsammans med gröten.

Så nu har jag fått det sagt, vilken lättnad!

/Rickard Mattsson

En minut

Igår körde jag tröskelintervaller uppför södra berget. Kroppen och framförallt benen är fortfarande trasiga och tröga efter Mallorca. Alternativt så har jag blivit drastiskt mycket sämre än förra året men det vill jag inte riktigt tro på än... Hur som helst så var jag nästan en minut långsammare uppför berget igår än då jag körde som bäst under 2007. Inga vackra siffror men jag hoppas att det beror på att kroppen är trött efter träningsmängden på Mallorca. Jag körde ju trots allt Sa Calobra på strax under 36 minuter vilket får anses som godkänt.

Det kändes lagom skumt igår då det var mitt första pass i Sverige med sommarkläder. När jag körde nedför berget mötte jag en bilist som var på väg uppför med skidor på taket... Skidor förresten, vad ska man med det till när det finns cyklar?

/Rickard Mattsson

No more one man show

Nu är det slut med ensamcyklandet på tävlingar. Har efter en del funderande beslutat mig för att byta klubb...

I år kommer jag att tävla tillsammans med IF Castor. Det blir ett härligt gäng som jag tidigare kört mycket tillsammans med. Min förhoppning är att vi ska kunna köra som ett lag och att lagandan blir härlig. Det känns som mina ambitioner inför årets tävlingar nu matchas upp med att jag faktiskt kör i ett lag på elitnivå. Ska bli grymt roligt att se hur långt det kan leda...

/Rickard Mattsson

Summering

Nu är det hög tid att summera träningen som utfördes på Mallorca. Första veckan cyklades och tränades det totalt 28 timmar och 668 kilometer. Under den andra veckan var jag lite trött och lyckades bara träna 19 timmar och köra 477 kilometer. Hur som helst så blev det två härliga veckor med totalt 47 timmar träning och 115 mil på cykeln. Inte så illa men så var jag tvungen att ta igen förra årets besök också...

/Rickard Mattsson

Som på räls...

Vår resa tor. Mallorca gick verkligen som på räls. Vi hade bokat allt separat för att hålla kostnaderna nere. Sista biten mellan Arlanda och Sundsvall var rätt tråkig, se själv på filmen ovan ;).

I helgen har det varit lugn träning och idag var det meningen att kroppen skulle väckas igen. Kroppen ville dock fortsätta slöa kändes det som. Jag känner fortfarande av träningsmängden från Mallis samt den allmänna slöheten man får av att resa. Hoppas kroppen vaknar till liv snart annars blir jag ännu tröttare..

/Rickard Mattsson

ÅÄÖåäö

Ja nu är man åter hemma i åäö-landet Sverige. Kul, nu kan man köpa mellanmjölk igen istället för bling-vatten som kostar 99 € per halvliter. Nä det är inget skämt, på El Corte Ingles i Palma sålde dom en halvliter lyxvatten för 99 € som garanterat inte är bättre än svenskt kranvatten. Jag är villig att prova det mesta men att köpa en halvliter vatten för nästan 1000 kronor det gör jag inte...

Just nu sitter vi på Arlanda och inväntar vårt tåg hem till Sundsvall. Ska faktiskt bli skönt att komma hem igen, även fast det var riktigt trevligt på Mallorca. Det jag saknar mest just nu är min digitala våg och riktig mat där jag har koll på innehåll och energimängd. Kroppen och knoppen känns fortfarande helt trasiga efter träningsmängden och blåsten på Mallis, reparation pågår...

Någon som testar bling-vattnet på bilden ovan?

/Rickard Mattsson

3355

Nu ar det snart dags att packa ihop traningsprylarna och resa hem till Sverige igen. Efter forra veckans traningsmangd pa totalt strax over 28 timmar varav 19 timmar var tre dagar efter varandra har kroppen inte vaknat igen. Den har veckan har kroppen varit trog och seg. Har dock lyckats sitta en hel del i sadeln anda. De senaste fyra dagarna har jag cyklat totalt strax over 16 timmar. I mandags var det ett kortare pass pa tre timmar, likasa pa tisdagen, pa onsdag och torsdag har jag kort fem timmar bada dagarna (3+3+5+5). Nu aterstar bara ett pass och det ar ett aterhamtningspass imorgon, darefter packas cyklarna ned i vaskorna igen.

Idag korde jag stigningen fran Inca upp mot Lluc, det var mitt sista mission att bocka av fran "Mallis-listan". Stigningen ar totalt strax under 600 hm och jag korde hela stigningen som en enda styrkeintervall. Halvvags upp korde jag om tva tyskar som hade ratt bra fart. Direkt kande jag att en av dem forsokte hanga pa i mitt tempo. Jag fortsatte att mala pa i mitt eget tempo medans jag horde ett valdsamt flasande och vaxlande bakom mig. Den stackars tysken klarade inte av bergsgetstempo utan fick se sig beslagen (hehe). Jag kan bara saga sa har, han ar inte den enda tysk som fatt kanna sina ben svida och lungorna jobba pa max under min vistelse har pa Mallis.

/Rickard Mattsson

Nitton

Nu har jag lagt tre grymma dagar bakom mig. I onsdags korde jag Sa Calobra och Puig Major, totalt 6tim 44min i sadeln, 4200 hojdmeter och 160km. Igar korde jag Orient, totalt 5tim 45min i sadeln, 1200 hojdmeter och 130km. Idag korde jag Coll de Soller och sedan via Valdemossa, totalt 6tim 31min i sadeln, 1600 hojdmeter och 166km. Under de senaste tre dagarna har jag cyklat strax over 19 timmar och 456km. Blir man inte bra av det vill jag inte vara med...

Nu kanns det som jag snart tagit igen det jag missade forra aret. Alla storre saker ar avklarade, Sant Salvador, Puig Major, Sa Calobra och Coll de Soller ar alla avbockade fran "todo" listan. Har nagra mindre stigningar kvar som jag tankte ge mig pa nasta vecka.

All or nothing...

/Rickard Mattsson

Traning pagar

Har pa Mallis ar vadret helt underbart. Runt 20 grader eller varmare, lite blasigt men det gor inget.. Idag korde jag i bergen hela dagen, 6tim 44min i sadeln. Korde bade Sa Calobra och Puig Major direkt efter varandra. Calobran fixade jag pa 35:58 men da jag skulle kora Puigen var jag trott och matte nog fel oxa tror jag. Tiden dar blev runt 52 min. Totalt 4200 hojdmeter under baltet idag och 160 kilometer i bergen.

For nagra dagar sedan korde jag aven Sant Salvadore pa 17 min. Den stigningen var ju en jaspning i jamforelse. Snart har jag tagit igen allt jag missade forra aret da jag var har med ett skadat kna..

/Rickard Mattsson

Light

En klok person sa till mig en gång att det finns inga genvägar om man vill bli en bra cyklist. Alla vägar är bra utom dom dåliga kan jag väl tillägga. Några av dom dåliga vägarna har jag redan utforskat men dom har blivit klart färre nu då jag har egen coach. Igår började jag träna igen efter mitt halsont. Den är inte helt bra ännu men kroppen kändes tillräckligt bra för att smyga igång igår.

Idag var det helt färdigvilat, några intervaller på löpbandet med intensitet upp mot maxpuls kändes riktigt fint. Jag lyckades hålla rätt intensitet, lutning och fart hela vägen så helt dåligt gick det inte. Nu väntar resan ned till Mallis inom några få timmar. Satt och kikade i träningsupplägget igen och jag hade räknat fel, det är 46,5 timmar träning som är schemalagda under de två veckorna, nice!

Min bror är just nu på väg hem med min husbil. Han hjälper mig med transporten samtidigt som han utför ärenden i södra Sverige. Det löste sig verkligen smidigt. I onsdags hittade jag pärlan och idag fredag är den på väg hem till mig, ett stort tack till min bror för det.

Bilden ovan föreställer en del av min frukost. Det gäller att tänka i nya banor när man försöker att deffa ned sig inför säsongen. Hårdbröd med kiwi var dagens försök till att vara lite annorlunda.

/Rickard Mattsson

Nedräkning

Nu är det nära...

Det mesta är packat inför morgondagens resa till Mallis.

Två cykellådor, två cyklar och en massa tillbehör. Imorgon drar vi iväg på två veckors träningsläger. Det blir rejält med timmar i sadeln där nere, närmare bestämt 42 timmar finns schemalagda men jag tror det kan bli ännu fler...

Det ska bli väldigt skönt att släppa allt och inte ens behöva bry sig om matlagning. Vi har ju bokat halvpension och får både frukostbuffé och middagsbuffé varje dag på hotellet. Så lyxigt har jag aldrig haft det tidigare. ;)

Halsen känns fortfarande lite skum men jag började träna lite lätt idag ändå. Tiden får utvisa om det var bra eller dåligt, kroppen kändes i alla fall mycket bättre än i tisdags.

På Mallis hade jag tänkt vila så pass mycket att jag inte ens kommer att ta med mig min dator. Detta betyder ju såklart att det blir snålt med uppdateringar här också, sorry för det men jag behöver faktiskt det nu. Har känt mig rejält sliten på sistone och det beror inte bara på träningsmängden utan även på ett väldigt hårt tempo på jobbet.

/Rickard Mattsson

Satt och funderade...

Jag gillar att sitta och fundera och räkna på saker och ting. Ibland är det därför det tar lite tid innan jag kommer från tanke till handling. På senare tid har jag funderat över hur mycket pengar som egentligen går åt till att bo på alla möjliga ställen under cykelsäsongen. Jag uppskattar det grovt till 30 000 kronor för en normal sommar enbart i boendekostnader.

Hmm tänkte jag, en husbil vore rätt trevlig att ha då man ska iväg på lopp men även då det är dags att åka på semester. Boendet är alltid med, det kostar lite och det kräver ingen framförhållning och planering. Tittade runt lite på olika objekt men hittade inget direkt, förrän idag!

När ni ser pärlan ovan i anslutning till en cykeltävling, ja då är jag på plats. Välkommen in på en guacamole-macka med munggroddar och ett glas vatten! ;)

Jäklar, nu måste jag avboka några stugor...

/Rickard Mattsson

Better safe than sorry

Idag var det meningen att jag skulle vara hård och dunka 60 intervaller. Kände redan innan passet en viss tendens till tröghet i kroppen men jag satte mig ändå på trainern för att testa och se..

Efter tio intervaller och en väldigt seg kropp gav jag upp. Huvudet ville mer än kroppen idag och i bakhuvudet kunde jag höra Fredrik tala om för mig att ge upp. Jag vilar hellre en dag extra nu än äventyrar något inför veckorna på Mallorca.

Better safe than sorry.

/Rickard Mattsson

15 grader

Söndag = distans, det har nog alla fattat nu. Imorse var det fyra grader varmt då jag skulle ge mig iväg på dagens femtimmars pass. Förra helgen var det -11 grader. Det var med andra ord 15 grader varmare idag. För första gången i år kunde jag köra utan termosflaskor vilket gjorde att jag fick med mig hela 1,5 liter vätska. Upptäckte också att energikakor smakar ganska mycket bättre av att ätas mjuka och inte stenhårda som dom blir då det är svinkallt ute, nice!

Helgen har i övrigt använts för att packa cyklar, kläder och annat inför resan till Mallorca. Fem dagar kvar nu och jag är fortfarande frisk och hel. Dock har flickvännen varit sjuk i veckan så det har varit skyddsavstånd och noll intim kontakt här hemma. Det tar vi igen på Mallis. ;)

/Rickard Mattsson

Guacamole

Lördagen har gått i guacamolens och de nyttiga fetternas tecken.

Frukost: hårdbröd med guacamole och munggroddar.

Mellanmål: mjukbröd med guacamole och munggroddar.

Middag: sojaburgare med guacamole och munggroddar.

Det gäller att våga tänka i nya banor.

/Rickard Mattsson

Överraskad

På lunchen idag gick jag upp till ICA på bergsgatan för att handla lite bränsle till eftermiddagen. Då hände det, jag blev positivt överraskad av att dom faktiskt har börjat sälja rätt rejäla lådor med färdig fruktsallad. Äntligen finns det lite vettiga alternativ för oss som tänker på handling och konsekvens i matsammanhang.

Dagens pass med 60 stenhårda intervaller var inte att leka med. Samtliga intervaller kändes tröga så det var bara att bita i kudden och försöka vara hård men nu är det över, puh.

/Rickard Mattsson

Dagens innovation

Min sambo är bra underbar ibland, eller ganska ofta faktiskt, nej jag menar mest hela tiden. Idag hittade hon en grym innovation som hon köpte till mig utan att blinka. Mina mellanmål kommer aldrig mer att bli sig lik efter idag. För nu har prylen anlänt som jag och hela världen saknat.

Prylen på bilden ovan är Micro Egg, med den tillagar man sin lilla miniomelett i mikron på 45 sekunder. Öppna behållaren, knäck ned några ägg, tillsätt kryddor, ost eller vad man vill och kör sedan i mikron i 45 sekunder. Sedan är det klart att äta.

Jag längtar till nästa mellanmål då jag ska göra en grundlig proof of concept av prylen. ;)

/Rickard Mattsson

Nio

Idag är det nio dagar till avfärd och jag är fortfarande hel och frisk. Har fått ett grymt träningsschema av Fredrik inför de två veckorna vi kommer att vara på Mallorca. Jag blir nog tvungen att köpa ett par nya ben efter första veckan för att överleva den andra...

Träningen har förändrats lite på sistone. Har redan avverkat grundperiod 1, 2 och 3 utan större problem. Nu har jag precis påbörjat specialperiod 1. Mina pass har förändrats lite och mängden träningen på cykeln ökar sakta men säkert. Idag körde jag tex. ett styrkepass utan vikter, hur bra nu det kan vara? ;)

Idag har jag haft lite svårt att förstå att andra har så svårt att förstå... Hur svårt kan det va?

/Rickard Mattsson

Livskvalitet

Idag har jag haft vilodag och utövat livskvalitet på hög nivå. På morgonen var vi till simhallen och simmade lite.

På eftermiddagen sov jag middag ute i solen.

På kvällen gjorde vi några matiga ciabatta-mackor till middag. Mackornas innehåll var kyckling, ägg, pestosås och grönsaker. Smakade mumsigt som tusan.

/Rickard Mattsson

Hårda bud

Nu är det definitivt slut med mesträningen. I helgen har jag försökt att vara hård flera gånger utan att lyckas. Varje gång har det resulterat i att jag känt mig svag, hjälplös och mänsklig.

I lördags dunkade jag tex. 60 intervaller på trainern. I slutet var det nära att jag hostade upp lungorna på laptopen som jag har kopplad till trainern.

Imorse då jag klev upp för att köra fem timmar distans visade termometern -11 grader. Bet ihop och körde ändå, monterade upp min träningscykel i trainern ifall det skulle bli för kallt. Körde på crossen idag, härdade ut alla fem timmar och kände mig en smula duktig. Kroppen däremot var helt slut som vanligt, fan när ska man bli hård på riktigt? Jag som trodde det skulle räcka med en hårig bringa och ett pannben av titan!

Direkt efter passet fortsatte hårdheten, åt mat och såg på nya Rambo-filmen. Kände mig grymt hård men inte riktigt lika hård som Rambo. Den där filmen var verkligen blodig, tur att jag såg den ensam annars hade nog mitt sällskap gått ungefär 15 minuter in i filmen...

Nu har jag givit upp det här med att bli hård. Jag kommer ändå aldrig att bli lika hård som Rambo... Har återvänt till min tjejträning och kopplat på Compexen för lite elektrisk muskelstimulering och aktiv återhämtning. Förhoppningen är att mina ben ska bli normala snart igen men jag är ytterst tveksam...

Nu är det snart påskmiddag med släkten.

/Rickard Mattsson

Näringsfysiologi

Så här i påsktider ska man ju äta gott och ha det trevligt. Jag håller med men med rätt kunskap blir det hela bra mycket lättare...

Min flickvän hittade för några dagar sedan en föreläsning som SVT lagt ut på nätet. Det är Fredrik Paulun som i tre avsnitt föreläser om kost och hälsa. Har själv tittat på alla avsnitt även om jag visste en hel del redan innan. Dock tror jag att en del saker behöver man höra om och om igen för att det ska fastna.

Jag kan verkligen rekommendera dessa föreläsningar som påskpyssel.

Fredrik Paulún om kost och hälsa. Del 1

Fredrik Paulún om kost och hälsa. Del 2

Fredrik Paulún om kost och hälsa. Del 3

Kunskap är inte tung att bära...

/Rickard Mattsson

Tre män och en hantel

Igår hade jag sällskap på gymmet. Det var mina underbara arbetskompisar som gästade F&S-gymmet. Halvdag på jobbet med ett pass på gymmet direkt efter arbetstid. Som en av kollegorna sa; så borde alla dagar se ut!

Gym-killarna fokuserade på att bygga en snygg förpackning inför badsäsongen och jag tränade ben och bål. Kroppen kändes trött och slö men så kan det vara ibland. Det är bara att bita ihop och härda ut, nästa gång går det bättre.

Efter tre dagars hård träning sitter jag nu med rejäl träningsvärk i benen. På schemat idag är det kort och återhämtande träning, känns som kroppen är värd det idag.

Idag är en stor dag för bloggen också. Den firar 200 i och med detta inlägg, stort grattis!

/Rickard Mattsson

Mirror mirror on the wall...

...tell me what you´re looking for.

Idag fick jag gå upp tidigt och köra mitt träningspass innan jobbet. Styrkeintervaller på trainern var det på schemat. Fast jag kallar nog hellre de passen för knänkäckarpass. Passet gick bra efter omständigheterna. Lite trögt var det att köra ett tvåtimmars pass styrkeintervaller med start innan 07:00. Räddningen den här gången blev grymt bra musik. När eurodance-versionen av mirror mirror on the wall började ljuda i lurarna så vred jag upp volymen och betade av intervall efter intervall.

Vad skulle man göra utan bra musik under passen på trainern?

/Rickard Mattsson

Hulkröra

Dagens kreation står min flickvän för, jag döpte den direkt till hulkröra. Röran åts tillsammans med kyckling och quinoa, väldigt gott! Ingredienserna är lika hemliga som min träning. ;)

/Rickard Mattsson

Mintchoklad

Idag var det distans på schemat igen. Det var några veckor sedan jag körde ett riktigt hårt distanspass nu. Först hade jag lite reducerad träning inför resan till Cannes och sedan blev jag förkyld. Idag märkte jag att två veckor utan någon vettig distansträning har satt sina spår.

För att motivera mig själv idag tog jag med mitt nya vapen (säg inget till Tom). Vapnet bestod av en ny energikaka som jag hittade för någon vecka sedan. Den är svensktillverkad och smaken är mintchoklad. När jag hittade den och läste ett utlåtande förstod jag att det här är the shit! Beställde en hel låda direkt och idag var det dags att testa...

Fem timmar på cykeln kan få vem som helst att vilja sälja alla cykelprylar man äger på studs. Då kan det vara bra att motivera sig själv med små saker i ryggfickan. Efter tre timmar tog jag fram den, skalade av förpackningen och tog den första tuggan. Oh, vilken grym kaka var det första jag tänkte. I nästa sekund börjad jag leta i ryggfickan efter den tillhörande sprutgrädden. ;)

Passet gick rätt bra. Sista timmen var seg som tusan, gick in i väggen sista halvtimmen. Såg i syne, vinglade och hade svårt att ta mig hem. När jag gick in och stod i köket för att blanda till en återhämtningsdryck hade jag svårt med balansen. Ingen kan klaga på att jag tog i för lite på dagens pass. Nästa gång ska jag bli hämtad på bår i Bispgården!

Någon som vill köpa alla mina andra energikakor som inte smakar mintchoklad? Dom är rätt billiga nu, måste köpa några lådor till av den svenska dynamiten.

/Rickard Mattsson

Think twice before voting today!

Nio bidrag får vinna men ett bidrag får inte vinna. Vilket nummer ringer man för att säkerställa det? Om vi alla bara röstar på Charlotte så går det nog vägen. Det är nog ändå hennes bidrag som lyckas bäst i Belgrad. Hur som helst så vill jag inte höra någon dansbandsguru som sjunger om att han gillar europa, hua!

Go go Charlotte!

/Rickard Mattsson