lördag 31 maj 2008

Energitrampet 2008

Inför Energitrampet hade jag satt ribban riktigt lågt av flera olika anledningar. Dels visste jag att jag var rejält nedtränad sedan passar inte banan mig efter som den är helt platt. Målet var egentligen bara att komma imål helt enkelt. Ett plus tänkte jag kunde vara om jag lyckades skrapa ihop några fler poäng i Svenska Cupen.

När vi kom till Västerås på fredag kväll var det tropisk hetta med strax under 30 grader. När vi vaknade på lördag morgon hade temperaturen gått ned lite och det blåste en lätt vind.

Innan start såg jag cykeln ovan som måste tillhöra en motionär. Ryggfickor verkar inte existera i den världen utan här väljer man att helt sonika att tejpa fast bananen på ramen. ;)

Uppvärmningen inför Energitrampet kändes som vilken uppvärmning som helst. Jag kunde inte då avgöra om benen var med mig eller inte. Däremot kunde jag smärtsamt konstatera att snoret fortfarande rann ur näsan och att halsen fortfarande var kass. Pulsen var skumt hög också, strax innan start låg den typ runt 80-90 bpm vilket inte är normalt. Kroppen kändes bra ändå så det fick helt enkelt bära eller brista, man åker inte till Västerås för att lägga sig raklång på gräsmattan och äta glass!

På startlinjen stod 145 elitcyklister idag. När starten gick och vi blev släppta av masterbilen blev det direkt ett högt tempo. Min puls var konstant nära max och hela tiden över tröskelpuls. Då var jag nära att bryta eftersom jag kände att kroppen var riktigt trött och trög. Tempot gick sedan ned en aning men det var väldigt ryckig körning hela loppet igenom. Vurporna avlöste varandra men jag lyckades undvika alla, några med en hårsmån faktiskt. När vi började närma oss målet i Västerås var klungan fortfarande ganska stor, enligt uppgift var den minst 70 cyklister stor. Den sista halvmilen försökte jag konstant att leta en bra position i klungan men jag var inte ensam om att göra det...

In mot målet gick det tokigt fort och jag tyckte att jag trots förutsättningarna hängde med bra. Många hade helt slut på krut i benen medan andra var mer pigga. Jag tryckte på så gott det gick och plockade några placeringar de sista hundra metrarna in mot mållinjen. I den preliminära resultatlistan fick jag plats 45 av 145 startanden och det är jag grymt nöjd med idag. Tror dock att min placering egentligen blev bättre så vi får se om det kommer någon reviderad resultatlista senare. Det blev med andra ord några till poäng i Svenska Cupen vilket glädjer mig med tanke på förutsättningarna.

När Energitrampet var avklarat åkte vi direkt till Hallstahammar eftersom min flickvän ska vara med på en Triathlon-tävling på söndag. Själv ska jag träna distans är det tänkt. Vi köpte med oss wiskey-marinerat kött och potatissallad med aioli-smak. Det blev en riktigt god middag som avslutning på en riktigt varm och trevlig dag. Ja hur varmt var det egentligen idag? Termometern i husbilen visade strax över 31 grader vid 17-tiden ikväll så jag vill inte veta hur varmt det var under dagen.

Här i Hallstahammar bor vi vid Skantzsjön, precis vid starten för Triathlon-tävlingen. Nu på kvällen rekade vi banan som ska avverkas imorgon och tog då bilden ovan. Det är riktigt fint här, helt magiskt faktiskt.


Här är det meningen att flickvännen ska gå imål imorgon...

Jo förresten, efter min målgång blev det faktiskt glass men då var jag värd det!

/Rickard Mattsson

torsdag 29 maj 2008

Trög i...

Ja nu sitter man på trainern efter ett hårt anaerobt pass. Benen är fortfarande tröga och dom har faktiskt inte alls velat röra sig i fina cirklar den här veckan. Dagens pass var mer av en plåga men nu kan jag lägga det bakom mig.

På lördag är det Energitrampet i Västerås. Jag blev tidigt varse av coachen att kroppen kan vara väldigt trög just kommande helg. Dock kan det vara så att min kropp inte alls svarar på träningen enligt sedvanlig praxis så vi får väl se... Jag ska åtminstone göra mitt bästa och försöka skrapa ihop några fler poäng i Svenska Cupen.

Den som lever får se...

/Rickard Mattsson

tisdag 27 maj 2008

Trasig


Efter förra veckans monstruösa träningsschema har kroppen varit helt trasig i några dagar. I måndags gick det nästan inte att gå, det var riktigt skönt att åka till jobbet då så man kunde vila upp sig! ;)

Reparation pågår...

/Rickard Mattsson

söndag 25 maj 2008

6(172)+7(200)+6(165)+6(170)=25(707)


Nu måste killen ha köpt svampar på Internet tänker ni men så är det inte! Jag äter ju inte ens svamp! Ni kommer snart att förstå ekvationen i rubriken...

I måndags, dagen efter helgen på Kinnekulle hade jag tagit semester. Körde ett distanspass mellan Lindesberg och Storvik utanför Sandviken. Den dagen blev det sex timmar och 172 km på cykeln.

Tisdag var det vilodag och även dagen då jag började känna lite förkylningssymptom.

Onsdag och torsdag överdoserade jag ipren, vitlök, echinagard, finrexin, nässpray och strepsils för att bli av med förkylningen på nolltid.

På fredag var jag nog egentligen inte tillräckligt frisk för att träna men jag hade ju tagit semester för att kunna träna. Körde ändå det planerade distanspasset trots vissa protester från sambon, förlåt! Turen gick över Graninge, Bispgården och Liden. Passet blev dessutom lite längre än planerat, totalt strax över sju timmar och 200 km på cykeln den dagen. Typ lika länge som mina kollegor satt på jobbet. Don´t try this at home säger jag bara...

På lördag var jag mycket bättre i förkylningen så chansningen gick hem. Körde distans igen via Kovland, Bergsåker, Huljen, Svartede, Nedansjö, Matfors, Allsta, Kvissleby, Njurunda, Skatan, Bergafjärden, Njurunda, Sundsvall, Bergsåker, Kovland och sedan hem. Den här dagen blev det exakt sex timmar och 165 km på cykeln. Hade lite sega ben den här dagen också. ;)

Idag söndag avslutade jag monsterveckan. Körde ett distanspass direkt efter frukost. Turen gick först till Stöde sedan vidare till Torpshammar där jag tog av på vägen mot Holm. Fortsatte via Nordanede, Gimåfors och vidare mot Holm, Kovland och sedan hem. Väl hemma blandade jag till en smoothie, packade ryggsäcken med kläder och dator sedan cyklade jag och firade mor på morsdag. Idag blev det strax över sex timmar och 170 km på cykeln. När jag gav mig av på dagens pass var benen extremt sega. Det var först under de två sista timmarna som dom kändes lite mer levande, i övrigt kändes rundtrampet bedrövligt.

Efter den här veckan kan jag inte låta bli att blicka tillbaka till hösten 2007. Jag hade tränat på Fredriks träningsschema ett tag och vid ett av våra möten sa jag nåt i stil med: "ska jag verkligen inte cykla mer?". Fredrik kontrade och sa: "lugn, du ska få cykla!". Okej, nu fattar jag vad han syftade på...

Sitter nu nöjt och blickar tillbaka på en vecka då jag trots tre dagar vila och förkylning lyckats träna över 25 timmar och cyklat 707 km. Alltså, det är 70 mil på en vecka! Inte ens på Mallis körde jag så långt, där kom jag upp i 66 mil på en och samma veckan men då var det ju mera berg också. Förut var jag nöjd att jag lyckades köra ungefär 100 mil på en månad...

Man måste våga för att vinna!

/Rickard Mattsson

lördag 24 maj 2008

6:00

Dagens träningspass är nu lagt till handlingarna. Sex timmar och 165 km distansträning blev det idag. Körde hemifrån och sedan via Kovland, Bergsåker, Huljen, Svartede, Nedansjö, Matfors, Sörfors, Allsta, Kvissleby, Njurunda, Myre, Skatan, Bergafjärden, Njurunda, Kvissleby, Sundsvall, Bergsåker, Kovland, Laggarberg, Timrå och sedan hem. En riktigt fin tur med mindre fina ben efter gårdagens pass på över sju timmar. Vädret var avsevärt mycket bättre idag och jag fick möjligheten att bättra på solbrännan lite. Jag upplever även att jag blivit bättre i förkylningen efter gårdagens sjutimmars-pass. Det är nog så man ska göra för att bli av med skiten. ;)

Do not try this at home!

/Rickard Mattsson

fredag 23 maj 2008

7:10


Efter att ha överdoserat echinagard, nässpray, ipren, vitlök, finrexin och strepsils under två dagar fick det idag vara nog. Jag tog kommandot över min kropp och började träna igen. Jag hade semester idag för att hinna med träningen som Fredrik ordinerat. Sex timmar distans var det på schemat men i vanlig ordning missbedömde jag avstånd och vind så när jag kom hem hade jag kört i 7 tim 10min. Jag körde via Graninge, Bispgården, Liden, Indal och tillbaka till Sundsvall idag. Ett redigt distanspass på 200 km, återstår att se om kroppen var redo för det eller om jag drar på mig nåt ännu värre än en förkylning.

Den som lever får se...

/Rickard Mattsson

Föreläsning

För några veckor sedan fick jag ett oväntat samtal från en kvinna på min arbetsplats. Hon hade på något sätt fått reda på att jag var cyklist och även läst lite här på bloggen. Hon undrade nu om jag ville föreläsa om min cykelsatsning inför några andra grupperingar på min arbetsplats. Efter två sekunders funderande tackade jag ja till erbjudandet och sedan började jag sätta ihop en presentation med mycket bilder från de senaste åren.

I onsdags var det så dags. Jag äntrade scenen i jobbets resturant och började berätta om cykling, min bakgrund, förberedelserna inför 2008 samt nuläget. Jag hade fått en timme till förfogande men jag trodde själv innan att jag skulle ha svårt att babbla så pass länge. Nu visade det sig att det var ganska enkelt att babbla länge om något man gillar, tror att jag höll på precis en timme. Under föreläsningen fick jag många frågor och en del var klurigare än andra. Vad kostar din cykel, hur är det med doping, hur avgör man vem som vann ett lopp osv?

Dagen efter föreläsningen fick jag en fråga av en åhörare. Hon undrade om det verkligen stämmer att alla cyklister rakar benen? Är det fler som funderar över det så kan jag meddela att merparten gör det. Dels är det praktiskt om man använder muskelstimulator, sedan är det trevligt eftersom man använder olika typer av oljor på benen inför lopp. Dessa skulle vara svårare att applicera om man skulle vara orakad. Om en vurpa skulle inträffa och man skulle behöva vård är det avsevärt mycket enklare för vårdpersonalen att rengöra sår om benen är helt rena. Sedan har vi ju såklart det rent utseendemässiga också, det är ju bra mycket snyggare med rena och brunbrända ben helt enkelt.

Jag fick mycket positiv feedback från åhörarna dagen efter föreläsningen. Det kändes roligt och sporrande inför framtiden. Jag hoppas verkligen att det var roligt att lyssna även om några precis som på bilden ovan var nära att somna...

/Rickard Mattsson

onsdag 21 maj 2008

Däckad

Ja då var det dags igen. Kroppen har packat ihop och bestämt sig för att vila. Just nu är jag bara en passagerare som väntar på att komma fram till perrongen där det står frisk och kry.

Kände redan igår att det var något på gång. Hade en konstig känsla längst bak i näsan som brukar vara det första tecknet på att en förkylning är på gång. Idag kändes det lite värre, kroppen var allmänt trög och näsan hade börjar rinna. Efter övervägande med Fredrik fick dagens pass strykas till förmån för vila. Förmodligen var det hårdkörningen i helgen i kombination med väderförhållanden som ställde till det. Tävling i kallt och blött väder lördag-söndag och sedan sex timmar hård distans på måndag gjorde nog sitt för att sätta mitt immunförsvar totalt ur balans.

Kroppen: när kommer vi fram till perrongen frisk och kry?

/Rickard Mattsson

måndag 19 maj 2008

Kinnekulleloppet 2008

På söndag morgon då Kinnekulleloppet skulle köras tittade jag på termometern i husbilen. Det var då 2,7 grader ute. Medan vi gjorde frukost började det smattra på taket, jaja så länge det inte är snö så är det lugnt tänkte jag. I samma sekund tittade jag ut genom fönstret och kunde smärtsamt konstatera att det var just snö som kom från himlen...

Min förhoppning var ändå att temperaturen skulle stiga tills elitklassens sena start vid 13:30. När jag en timme innan start gav mig av för uppvärmning var fortfarande temperaturen 2,7 grader och snöblandat regn kom från himlen. Som tur var hade jag tagit med lite av vinterprylarna så det blev dubbla underställ, regnjacka, dubbla handskar, dubbla strumpor osv. Starten av loppet gick i centrala Götene men resten av loppet utspelade sig på Kinnekulle. Jag rullade ned till starten tidigt och fick göra en ganska intensiv uppvärmning för att hålla värmen i kylan. Strax innan start pratade jag med några vinteridrottare från klubben. Dom är från Jämtland och även dom tyckte att förhållandena var värsta tänkabara. Då slog det mig att vädret verkligen måste vara dåligt, när till och med Jämtländska hårdingar klagar...

Loppet startade som sagt i centrala Götene. Den första halvmilen var det eskort med bil för hela klungan. När vi närmade oss Kinnekulle ökade sedan farten. Jag försökte ligga med så högt upp i klungan som möjligt och när vi för första gången skulle över Kinnekulle kände jag att kroppen svarade bra. Jag hade inga som helst problem att köra fortare uppför än de andra. Loppet flöt på bra och totalt skulle vi över Kinnekulle elva gånger. Det kändes lite manligt men ändå inte övermäktigt. Första halvan av loppet hade jag problem med kylan i händer och fötter. Det var väldigt skönt att den där backen kom då så man blev rejält varm.

I mitten av loppet sprack fältet upp och jag tror att det var ungefär 10-15 personer som kom lös från huvudklungan. Jag låg kvar i klungan bakom men vi kom ikapp igen på nästföljande varv. Historien upprepades något varv senare men efter det lyckades vi inte etablera kontakten igen. Vi körde på rätt bra ändå och under de sista varven ökade jag själv tempot i backen. Syftet med detta var att hänga av de sista svagare cyklisterna och jag tror det lyckades ganska bra.

Konsekvensen blev dock att mina lår började krampa tre varv från mål. Blev tvungen att slå av lite på takten uppför och när vi för sista gången skulle upp krampade mina lår extremt mycket. Fick i detta läge se mig besegrad av några som jag är helt säker på att jag kört ifrån under normala omständigheter.


Efter loppet var man så här snygg. Helt brun i ansiktet av all skit som sprutade längs banan. Både jag och cykeln behövde en rejäl tvätt efteråt. Jag är nöjd med loppet och mitt resultat. Kroppen kändes bra men jag vet att det hade kunnat gå ännu bättre om mina ben inte krampat mot slutet.

Jag vill även rikta ett stort tack till min klubb IF Castor och Sigve som på ett lysande sätt skötte kommunikationen med oss under hela loppet. Vi hade stenkoll både vad som hände framför oss och bakom oss. När Sigve sa åt oss att nu släpper folk bakom er i backen, ja då var det bara att fortsätta trycka på uppöver så att dom bröt eller blev avhängda. Det var en härlig känsla som är svår att beskriva. Stort tack till hela IF Castor och framförallt Sigve för ett mycket bra coachande!

Av 189 anmälda i elitklassen var det 120 som kom till start. Redan där var 69 stycken borta, antar att dom låg kvar hemma i sängen då dom såg vädret. Av de 120 startanden var det 51 stycken som kom i mål. Min placering blev nummer 35 vilket jag efter omständigheterna är väldigt nöjd med. Banans profil passade mig ganska bra men hade det varit ännu mera backar hade det gått ännu bättre. För komplett resultatlista, klicka här.

Kinnekulleloppet blev även lite revanch för mig. För två veckor sedan på Hammarö blev jag omkörd så det visslade om det på den inledande prologen. Det var tomahawk-missilen Per Strömblad från CK Valhall som åkte om mig som en projektil. På Kinnekulle fick jag min revanch då Per inte tog sig i mål. Skönt nu kan jag lägga det bakom mig och gå vidare.

Direkt efter loppet var det stretch, dusch och färd hemöver. Hemfärden var dock ganska kort för vi stannade redan i Lindesberg och sov på en rastplats. På måndag hade jag nämligen ett sex timmars distanspass på schemat (tack för det Fredrik). Jag hade tagit ledigt från jobbet för att kunna köra det passet och allt var planerat in i minsta detalj. På måndag morgon vaknade jag 05:30, gick upp direkt och gjorde gröt i husbilen. Klockan 07:45 rullade jag ut från parkeringen och startade distanspasset som jag skulle köra på väg 68 mellan Lindesberg och Storvik strax utanför Sandviken. Det var fortfarande kallt i luften då jag gav mig av men det var blå himmel och strålande sol. Trots två hårda tävlingsdagar under helgen kändes kroppen oförskämt pigg. Medan jag cyklade så körde min sambo husbilen, hon stannade framför mig och frågade om det var nåt jag behövde. Snacka om total support!

Efter sex timmar och 172 km relativt hårt distanspass, dagen efter en tävlingshelg kände jag mig ganska belåten. Packade in cykeln i husbilen och åkte till Hagsta för att tanka och äta mat. Det blev rejäl svullning där kan jag lova. Sedan var det plattan i mattan hela vägen hem till Sundsvall.

Idag tisdag har jag lite träningsvärk men det som inte dödar härdar...

/Rickard Mattsson

söndag 18 maj 2008

Södra Sverige är en bluff!


I fredags åkte vi ned mot Götene och Kinnekulle för att delta i cykeltävlingar. Natten mellan fredag och lördag tillbringade vi på en rastplats i Lindesberg. Det kändes kallt på natten och regnet öste ned, jag bävade för hur det skulle vara på lördagen då Götene GP skulle köras. När vi vaknade på lördag morgon visade termometern 3-4 grader. Som tur var hade det slutat att regna och vädret blev sedan bättre. När tävlingen gick var det hela 9 grader varmt men det kändes svinkallt ändå, förmodligen pga. blåsten.

GP-loppet gick föresten riktigt dåligt. Jag fick till en hyfsat bra uppvärmning men för att få en bra plats vid starten var man tvungen att stå och vänta typ 15-20 minuter. Detta gjorde nog att mina stackars muskler blev kalla så när starten gick kändes kroppen som en bunke sirap. Efter två varv fick jag krampkänning i höger lår och på varv tre hoppade jag av. Vi som körde elit-klass skulle egentligen ha avverkat 30 varv men det kändes övermäktigt med ett krampande lår. Tänkte att det är bättre att kliva av idag och spara sig inför linjet på söndag...

Nu är det söndag morgon och vi sitter i husbilen. När vi vaknade idag var det 2,7 grader varmt (eller rättare sagt, kallt!). Precis då vi skulle äta frukost började det smattra på taket, vi tittade ut och kunde smärtsamt konstatera att det var snö som kom från himlen. Då slog det oss att södra Sverige måste vara en bluff! Här ska det ju inte finnas någon snö! Jag kan lova att dom ljugit precis hela vintern om att dom inte haft någon snö men egentligen har dom haft flera meter. Suget efter att cykla och i synnerhet tävla är väl inte på topp idag men jag ska ändå göra mitt bästa i backarna här på Kinnekulle. Vi har faktiskt varit så seriösa denna gång så vi har rekat hela banan. Den är endera upp eller ned vilket passar mig ganska bra, bäst hade det varit om det enbart var uppför såklart. ;)

Nu har vi varit vakna i 1,5 timme och det är fortfarande 2,7 grader ute. Seniorerna håller på att värma upp inför sin start som går om två minuter. Dom åker förbi här utanför och klagar på att det är kallt, jag känner ett visst medlidande när vi sitter här i husbilen och krampaktigt håller i våra varma te-muggar. ;)

Brrrrrrrrrr!

/Rickard Mattsson

fredag 16 maj 2008

Reload #2

Jaha då var det dags att ge sig av ned mot Götene för att tävla i Götene GP och Kinnekulleloppet. Bränslet är redan ordnat, se bilden ovan. Massor med pasta, pesto, kyckling och nötter. Precis vad kroppen behöver både före och efter hårda tävlingar. Förhoppningsvis är jag lite mer taggad den här helgen också än vad jag var under förra helgen.

Dags att ladda om med nytt krut nu...

/Rickard Mattsson

torsdag 15 maj 2008

Livet som villaägare

Att vara villaägare är härdande på många sätt. Man upphör aldrig att förvånas över vad som kan hända. För två veckor sedan gav vår diskmaskin upp och slutade att pumpa ut vatten. Detta resulterade i att stora delar av vårt kör blev neddränkt med vatten.

Vattnet letade sig ned genom golvet och sipprade ut genom taket i källaren. Efter kontakt med försäkringsbolaget skickade de en besiktningsman som mätte fukten i golv och tak. Nu har en byggfirma varit på plats och rivit ned en del av taket i källaren.


En avfuktare håller nu på att torka upp vårt golv och tak så det inte blir några bestående problem med fukt och mögel. Som tur var verkar det som vi inte behöver betala ett öre eftersom vi hade rätt försäkring samt en tilläggsförsärkring för att slippa självrisken. Tur att det kan bli rätt någon gång. Dessutom har alla inblandade parter hanterat det hela hur smidigt som helst, jag har blivit förvånad mer än en gång.

I söndags fick vår diskmaskinen rött kort och förpassades ut ur vårt hus. Inom kort ska en ny införskaffas. Det kommer att kännas konstigt med en ny diskmaskin då vår gamla hörde hemma på diskmaskinshistoriska museumet.

Livet som villaägare är inte alltid en dans på rosor...

/Rickard Mattsson

tisdag 13 maj 2008

Kvitto


Idag var jag till Falun för att genomföra ett tredje padillatest på LIVI. Jag ville få ett kvitto på att min utveckling går åt rätt håll samtidigt som testet ger Fredrik möjligheten att justera träningen för att ge maximal effekt. Mitt första test på LIVI körde jag efter säsongen 2006, då hade jag ett VO2max på 67. När jag sedan följde upp detta efter säsongen 2007 hade jag förbättrat mitt VO2max till 72.

Idag var det sju månader sedan jag plågade kroppen på LIVI förra gången. Frågan jag ställde mig var: hur mycket kan man förbättra sig på så kort tid?

Jag körde igenom ramperna en efter en och lade märke till att min puls var konstant lägre än vid mitt förra test. Rampen på 295 watt tex. hade jag 10 slag lägre puls denna gång än vid mitt förra test. Mot de sista ramperna märkte jag att benen inte alls var vad dom borde idag. Förmodligen var dom inte riktigt återhämtade efter urblåsningen på Skandisloppet men sånt får man räkna med...

Hur som helst så hade jag förbättrat mitt syreupptag till ett VO2max på 77. Det är klart över min förväntan, jag hade räknat med att lyckas pressa upp det mot 75 vilket är riktigt bra men det är klart, 77 är ju ännu bättre. Hade jag bara lyckats få upp pulsen till max idag så hade jag haft ett ännu högre värde, surt! Min vikt har också reducerats något, idag var jag ett kilo lättare än då jag gjorde testet i oktober 2007.

Det som grämer mig lite är att om jag hade varit helt utvilad hade jag fått bättre värden och förmodligen lyckats pressa ytterligare en ramp och fått ett högre VO2max-värde.

/Rickard Mattsson

måndag 12 maj 2008

Skandisloppet 2008


Ja vart ska jag börja, tror det får bli 15 sekunder innan start den här gången...

Sigve från teamet säger via kom-radion att han tror att det blir uppskruvat tempo de två första varven. Kort därefter går starten och mycket riktigt så är tempot rejält uppskruvat. Första varvet på strax över 13 km går på runt 18 minuter vilket är tokigt snabbt. När jag passerade målområdet första gången sprutade mjölksyran ut genom alla kroppsöppningar och jag var väldigt nära att bryta loppet. Fortsatte ändå och varv nummer två gick nog ungefär i samma fart och intensitet. Min puls var konstant över tröskeln och jag kände att mina ben inte var dom bästa. Dom var lixom lite småtröga redan från start och efter de första initiala varven var dom rejält söndertrasade också. Kände inte att jag var ett med cykeln heller. Jag upplevde att jag vinglade på och körde ostrukturerat men det kanske berodde på det högt uppskruvade tempot ...

På varv nummer fyra inträffade den första vurpan. Strax framför mig hakade några cyklister i varandra men jag lyckades undkomma med typ tio centimeter. Fick tvärbromsa och snyggt försöka styra förbi alla som låg framför mig. Hörde även i detta läge att det föll cyklister bakom mig, förmodligen pga. att många fick tvärbromsa. Hur som helst så klarade jag mig och lyckades komma i kontakt med huvudklungan igen.

Varven därefter finns det inte så mycket att säga om. Tempot varierade mellan mycket långsamt och mycket fort. Det var slitsamt samtidigt som banans alla kurvor gjorde att det blev många igångdrag med våldsamma dragspelseffekter i klungan som effekt. På varv åtta inträffade nästa vurpa. Här var jag ännu närmare att råka illa ut. Vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt låg en cykel på vägen till höger om mig samt att ett cykelhjul låg rakt framför mig i färdvägen. Rent instinktivt hoppade jag över hjulet och lyckades på något konstigt sätt undvika att krascha. I detta läge tappade jag också kontakten med huvudklungan samtidigt som jag upplevde att många bakom mig helt sonika bröt loppet.

Eftersom Skandisloppet iår var en internationell tävling ville jag avsluta det med att gå i mål och få ett resultat. Jag är tveksam till om jag kommer att få den chansen någonsin igen så jag vägrade bryta som många andra gjorde. Jag fick cykla själv ett tag innan ytterligare några cyklister anslöt. Vi körde på så gott det gick men hade såklart ingen chans att komma ikapp huvudklungan. Några av oss bröt längs vägen och det har jag full förståelse för. Jag var själv nära att bryta varje gång vi passerade målområdet. Det var väldigt psykiskt påfrestande att köra ett lopp på 200 km på en varvbanan som var strax över 13 km lång. Totalt skulle 15 varv avverkas och jag var som sagt nära att bryta redan efter första varvet.

Hur som helst så gjorde vi det bästa av situationen och körde ändå alla 15 varven och gick trots allt i mål. Nu när arrangören släppt resultatlistan märker jag att våra resultat inte har räknats. Vi körde med andra ord de sista sju varven utan mening men det blev i alla fall ett redigt distanspass. Av de 126 som startade i loppet var det 70 st som inte fick någon placering av en eller annan orsak. De flesta bröt och jag misstänker att jag inte fick någon placering eftersom jag kom i mål för långt efter vinnaren. Hur som helst så blev man några erfarenheter rikare i helgen.

Ingen kommer ihåg en fegis!

/Rickard Mattsson

lördag 10 maj 2008

First stop Björklinge

Igår åkte vi ned mot Uppsala för att vara på plats i god tid inför Skandisloppet. Vi stannade till i Björklinge som ligger cirka 20km norr om Uppsala för att få en god natts sömn. Att åka ända in till slottet i Uppsala där starten går kändes lite dumt på en fredag kväll. Jag prioriterar sömn så efter lite letande hittade vi världens lugnaste ställe. Natten har tillbringats på en parkering vid en idrottsplats här i Björklinge. Nu på morgonen åt vi frukost ute i solen strax innan 08:00.

Igår då vi kom fram till Björklinge körde jag ett återhämtande pass på cykeln. Vi stannade husbilen och jag var iväg på mitt pass inom fem minuter, det kändes lite overkligt. Passet var magiskt, det var varmt i luften, helt vindstilla och landskapet var platt som en pannkaka. Dock är jag lite tveksam till att man kan bli hård om man tränar i dessa trakter men det är klart, när det blåser här så måste det vara riktigt illa...

Ovan syns dagens frukost, havregrynsgröt med krossade linfrön och skivad banan. Det är en fin uppladdning inför cykeltävlingar har jag märkt på senare dar.

Nu är det dags att packa och åka mot startområdet...

/Rickard Mattsson

fredag 9 maj 2008

Reload

Då var det dags att ladda om med nya kolhydrater i benen. På lördag smäller det i Uppsala då Skandisloppet går av stapeln. I år är Skandisloppet en internationell tävling med nationella lag från Danmark, Norge och Finland. Startfältet är stort med över 100 anmälda och massor av svenska lag som kommer att slåss med de utländska förmågorna.

Igår var det vilodag och idag åker vi ned med husbilen mot Uppsala. Det mesta är redan förberett, måste säga att det är grymt smidigt att resa till och från tävlingar med husbil.

/Rickard Mattsson

onsdag 7 maj 2008

Tröskelintervaller from hell


Det är ganska roligt med personlig tränare. Han verkar veta bättre än jag hur min kropp fungerar. Det kanske är därför han just är personlig tränare? Hmm, hur som helst så var kroppen rätt sliten måndag och tisdag efter urblåsningen på Hammarö. Igår då jag tittade på träningsschemat och konstaterade att jag hade ett ganska mastigt pass med tröskelintervaller planerat till på onsdag tänkte jag att det där går nog inte vägen.

Ja det var som sagt igår det. Idag kändes kroppen betydligt piggare och passet gick faktiskt att genomföra. Tröskelintervaller var det som gällde, 3st på 15min vardera. Det är riktigt bra träning det och stundtals kände jag mig faktiskt lite hård, men jag tror att det berodde på medvinden snarare än att jag plötsligt blivit stålmannen.

Nu blir det muskelstimulering och lite vila.

/Rickard Mattsson

Trasig

Efter de fyra tävlingsmomenten på Hammarö har kroppen milt sagt varit trasig. Bilden ovan tog jag föresten på Hammarö. Den här cykeln låg helt demolerad på gräsplanen precis brevid målområdet. Fick syn på den och förevigade den redan innan tävlingarna drog igång. Tänkte att det här kan bli en bra bild ifall jag är med i en crash... Nu fick jag använda den ändå som en symbol för hur min kropp känns efter hårdkörningen i helgen.

/Rickard Mattsson

måndag 5 maj 2008

Hammarö 3-dagars 2008

I helgen var det debut på många plan. Efter lång förberedelse och bra kontinuitet i träningen över vintern var jag inte särskilt nervös inför tävlingspremiären. Vi åkte ned till Hammarö med husbilen redan på onsdag och tävlingarna skulle dra igång först på fredag kväll. Det var skönt att kunna bekanta sig med området i lugn och ro och ta god tid på sig.

Tidigare har jag enbart kört linjelopp och då i seniorklass. I år är det elitklass som gäller och på Hammarö skulle det köras både prolog, tempo, gp och linjelopp. Fyra tävlingar på tre dagar, det bör ju väcka upp kroppen efter vinterdvalan. Startfältet i elit bestod enligt uppgift av hela 107 stycken hårdingar.

På fredag kväll var det dags för prolog. En tre kilometer lång bana som man kör med plattan i mattan. Jag visste redan innan att jag inte är någon temporaket eftersom jag är så lätt i kroppen och saknar den typen av muskler som behövs för tempo. Hur som helst så hade jag bara två mål i helgen, det första var att överleva och det andra var att inte komma sist. Prologen gick sådär, jag kom på plats 101, dock inte sist och det var viktigt!

Efter prologen slickade jag såren och ställde mig på startlinjen för lördagens tempo, se bild ovan. Tempot kändes bättre även fast jag körde det med linjecykeln. Jag körde till och med om framförvarande cyklist mitt på etappen. Min placering här blev 88. Under tempoloppet slog jag vänster knä i ramen flera gånger, det måste bero på tempoställningen.

Efter tempot var det vila ända till lördag kväll då det var dags för GP-loppet, se bild ovan tagen strax innan GP-start. Under uppvärmningen hade jag lite ont i mitt vänstra knä efter tempot men det fick bära eller brista. Jag kände mig grymt taggad inför det loppet för GP är mer min grej jämfört med tempo. Jag upplevde att GP-loppet gick bra, försökte ligga bra positionerad under hela loppet och kom till slut i mål på plats 53. Enligt uppgift från laget hade vi ett snitt på över 47 km/h under detta lopp. Det är tokigt fort för att vara ett varvlopp med många kurvor och igångdrag.

Tävlingshelgen på Hammarö avlutades på söndagen med ett redigt linjelopp. Elit startade strax innan lunchtid så jag åt en tidig lunch någon timme innan loppet. Detta i kombination med slitna ben av de tre tidigare tävlingsmomenten gjorde att de två första varven kändes trögt i benen. Resterande varv kändes det som jag hade bra fart och inga som helst problem att hänga med i tempot. Dock värkte mitt vänstra knä vid varje tramptag men det var bara att bita ihop. Jag försökte hålla mig högt upp i klungan och sökte vindskydd bakom större cyklister för att konservera energi inför slutvarven. På sista varvet skruvades tempot upp och med någon kilometer kvar till mål kom dagens första rejäla vurpa. Det var när vi närmade oss målområdet som alla letade bra positioner i klungan inför upploppet. Jag vet inte exakt vad som hände men rätt som det var låg det cyklar och cyklister överallt i en hög framför mig. Jag bromsade stenhårt och fick styra förbi hela högen med prylar och människor som låg på vägen körandes på framhjulet. I det här läget tappade jag kontakten med de framförvarande och fick pressa mig imål den sista kilometern på egen hand. Jag gick trots detta i mål på plats 41 vilket jag är väldigt nöjd med.

Totalplaceringen för hela helgens tävlingar blev 71 vilket jag är nöjd med, särskilt då tempo inte är min grej. Samtliga resultatlistor finns här.

Jag måste i och med detta även passa på att tacka alla i min omgivning som ger mig sitt stöd. Det är väldigt viktigt och oerhört sporrande för mig att kollegor, vänner och familj är intresserade och framförallt visar sitt stöd i det jag gör. En som på ett helt enastående sätt stöttar mig och står bakom mig i alla lägen är min sambo Annika. Hon fixar och trixar oerhört mycket runt omkring tävlingarna. Medan jag tränar, värmer upp, stretchar, tävlar, duschar osv. fixar hon iordning inför nästa moment. När jag körde linjeloppet i söndags såg hon tex. till att husbilen var färdigpackad så långt som möjligt. På det sättet kunde vi ge oss iväg hemöver redan 45 min efter min målgång och då han jag packa in cykel, stretcha, duscha och prata lite med teamet.

Världens största tack till alla och i synnerhet min livskamrat Annika, utan dig vore detta inte möjligt! Annika står även bakom många av de foton som jag publicerar här i bloggen, så även de två ovan.

Tack!

Är man inte snabbast kan man åtminstone vara snyggast...

/Rickard Mattsson