Touchdown

Nu börjar kroppen och knoppen kännas riktigt bra igen. Efter att jag hoppade av Fredriks träningsupplägg har min knopp snabbt blivit bättre. Att träna efter ett schema på det där sättet fungerade inte i längden för mig. Jag behöver kunna anpassa träningen till vardagen på ett helt annat sätt. Fint nu vet jag det, bara att dra lärdom av det och gå vidare...

Fick ytterligare ett återfall idag och körde distans på cykeln. Totalt sju timmar distans i helgen med riktigt fint väder. Ont i knäet hade jag oxå men då det är jag som bestämmer och inte mitt knä körde jag ändå i fyra timmar. Helgens fina väder var förmodligen de sista riktigt fina sensommardagarna. Från och med imorgon är det höst på riktigt, ingen kan påstå nåt annat då det är september. Löven kommer att börja bli gula, röda och alla möjliga färger innan de till slut faller ned på marken. Upptäckte förresten idag att det är mycket rönnbär i år. Enligt min farmor ska det innebära att vintern som kommer blir både kall och med mycket snö. Återstår att se om vi får en riktig vinter i år eller om det blir fejk som vanligt.

/Rickard Mattsson

Livet som polack

Idag var jag uppe med tuppen. Frukost strax efter klockan 05 sedan drog jag iväg på ett distanspass klockan 06:40. Ja ni hörde rätt, jag fick ett återfall och körde distans. Fattar inte hur det hände men jag ska försöka att bättra mig...

Vid lunchtid åkte jag iväg med min mor, far, syster och brorsdotter till Stöde och provade på livet som polack. Ja vi plockade bär alltså... ;)

Livet som polack är nog inte helt enkelt. Jag stötte på denna typ då jag som bäst höll på att försörja mig på bärplockning.

Fast livet som polack kan nog vara ganska trevligt också för när man är i skogen kan man grilla korv och det är ju aldrig fel. Ungefär som glass en varm sommardag, det blir aldrig A L D R I G fel.

Efter att ha kört ett redigt distanspass och provat på livet som polack blev jag bjuden på mat hos min mor och far. Mycket gott efter att man varit ute en hel dag, först på hojen och sedan i skogen bland alla bär.

Efter maten blev det övningskörning med motorcykeln. Idag var det stadskörning som skulle gnuggas. Fick även tillfälle att testa min nyinköpta superlätta motorcykelhjälm som givetvis är gjord i carbon. Ja det stämmer, även motorcykelvärlden är full av prylar. Rent av livsfarligt för mig att ge mig in i den världen också för det kommer inte att bli gratis. Min hjälm är i alla fall helt sjukt grym. Den är snygg som tusan, är tillverkad i carbon och väger 1200 gram. Jo skön och funktionell var den också. Stadskörningen kändes bra, gjorde egentligen bara ett mindre misstag under 45 minuters körning vilket får anses som godkänt.

Justja, när jag provade livet som polack lyckades jag gå ner mig i ett hål så att vänster ben for ned till låret. Stötte mitt knä mot något hårt i samband med det så nu sitter jag här med liniment på mitt knä i hopp om snabb läkning.

Livet som polack är ingen lek.

/Rickard Mattsson

Back to basic

Devisen för tillfället är back to basic. Jag har börjat springa och cykla till och från jobbet igen. Dock försöker jag fortfarande få till kvalitetspass här och där. Med dagens bensinpris och debatten om vår miljö känns det faktiskt helt rätt att ta sig till och från jobbet för egen maskin. Att stiga upp tidigt, äta en rejäl frukost och sedan cykla eller springa till jobbet är hur skönt som helst. På hemvägen kan man ta lite omvägar och köra intervaller eller nåt annat spännande om man vill.


Idag tex. så cyklade jag lugnt till jobbet och efter jobbet körde jag en omväg med en fet intervall runt sweetspot. Grymt oseriöst som vanligt. När man jobbar i stan och måste ställa ifrån sig sin dyrgrip är det bra om man har rejäla lås. Själv kör jag med dubbla motorcykellås av olika modeller. Tanken bakom det är att om någon idiot lyckas manipulera det ena låset så kanske det andra står emot en lyckad stöld.

Idag är det en stor dag för bloggen oxå då detta är inlägg nr 300. Inte så illa pinkat.

/Rickard Mattsson

Gubbarna på berget

Idag tränade jag oseriöst igen. Löpning i liftspår är den senaste devisen för att komma i balans med livet. På lunchen idag sprang jag upp till liftspåret vid Sidsjön. Upptäkte då att liftgatan där tar exakt fyra minuter att springa uppför och nästan fyra minuter nedför om man joggar lätt.

När jag kom upp till toppen på berget vid första intervallen satt det två äldre herrar på en bänk och fikade. Dom skrek åt mig och frågade om jag hade sprungit långt. Jag svarade att jag kom nedifrån och sedan joggade jag nedöver. När jag kom upp på den andra intervallen sa dom "jaha du springer upp och ned". Hur många gånger springer du frågade dom. Jag skrek fyra och joggade sakta ned igen. En av gubbarna skrek tillbaka "på min tid körde vi tio gånger". Jag skrek tillbaka att vi är lite vekare nuförtiden och joggade vidare neröver. När jag kom upp för tredje gången skrek dom "nu är det bara en gång kvar, ta i för allt du har nu". När jag kom upp för fjärde och sista gången applåderade dom åt mig, bjöd mig på vatten och snackade skit.

Den ena gubben var väldigt pratglad. Han sa direkt att "du ser ut som en cyklist". Han såg det på kroppen sa han... Hmm. Det visade sig att han var en gammal idrottslärare från Stockholm. Han berättade om hur dom sprang intervaller i liftspår på hans tid. Då dom sprang tio intervaller så var varje intervall runt 1:50 lång till skillnad motför dagens lära om 4 min. Det är klart att man orkar med tio då...

Haha, att träna som en lallare är inte så dumt ändå. Tack för vattnet och pratstunden!

/Rickard Mattsson

Sanningen

Många undrar vad som hände då jag slutade tävla mitt i säsongen så jag tänkte berätta sanningen...

Inför säsongsstarten kände jag mig bitvis i ganska bra form. När vi var på träningsläger på Mallorca i april var jag grymt taggad och körde ifrån alla jag fick syn på. Min vilopuls var extremt låg och min motivation var på topp. Jag kände mig i mitt livs form.

När det var dags för säsongsdebut var jag också grymt taggad. Det var min debut i elitklass och min första tävling för året var Hammarö 3-dagars i Karlstad. Kroppen och knoppen kändes bra och resultaten blev bra med tanke på min ringa erfarenhet.


Tävlingssäsongen flöt på och jag tävlade i princip varje helg från första maj till i slutet av juli. Någonstans däremellen kan jag ana att min formkurva började dala. Det var inget som jag då lade märke till men sakta men säkert hade jag byggt upp en enorm stress i kroppen och knoppen. Stressen kom av allt för höga ambitioner och viljan att göra allting perfekt. Ni som känner mig vet hur jag är, jag vill lixom gärna göra saker så bra som möjligt. Problemet med detta kommer när man vill göra allting perfekt, träna perfekt, vila perfekt, äta perfekt, jobba perfekt, vara en perfekt sambo, ha ett perfekt hus, ha en perfekt trädgård, ha en perfekt bil, ha en perfekt cykel, ha ett perfekt liv. Ja ni hör ju själv, det blir lite svårt.

Första gången jag började ana att något inte stod riktigt rätt till var på den fjärde etappen av U6 Cycle Tour. Det var en etapptävling jag körde i Tidaholm som varade i sex dagar. Inför starten på den fjärde etappen hände något som jag inte berättade för någon på ett bra tag. Precis då jag skulle påbörja min uppvärmning fick jag en micro-blackout. Det svartnade för ögonen och jag höll på att ramla av cykeln. När man är cyklist och fokuserad så är man även bra på att förneka saker. Självklart struntade jag i min micro-blackout och tävlade färdigt där nere i Tidaholm. Jag körde även Laxå 3-dagars som gick två veckor efteråt. Vid det laget hade jag börjat få micro-blackouts oftare. Dessa kom i samband med att jag cyklade eller körde husbil. Väldigt skumt men jag antar att det var hjärnans sätt att säga stop! Jag hade helt enkelt kört mer husbil och cyklat mer än min hjärna kunde hantera.

När det väl gick upp för mig vad som var på väg att hända drog jag i handbromsen. Om det ska tävlas nåt mer så måste det göras på ett annat sätt. Mer avspänt med färre krav och helt andra förutsättningar. Att ha höga ambitioner är både bra och dåligt, i mitt fall var det bra till en början men sedan blev det dåligt. Detta i kombination med att mina träningsupplägg inte blev en tillgång utan bara en massa måsten som jag ville få avklarade gjorde att jag till slut hoppade av träningsupplägget och började träna på känsla igen. Att träna ska framförallt vara roligt.

Status just nu är att jag inte längre får micro-blackouts och jag känner mig inte heller särskilt stressad. Jag försöker hitta tillbaka till en lugnare och roligare tillvaro där träning är roligt sedan får vi se vart det leder. Först och främst vill jag bara må bra av träning. Självklart har jag lärt mig otroligt mycket av Fredrik, som varit min personlige tränare inför och under detta år. Dessa erfarenheter kommer jag att bära med mig och ha nytta av så länge jag lever. Tack!

/Rickard Mattsson

Vardag

I måndags började vardagen igen. Att komma tillbaka till jobbet brukar vara riktigt tungt men i måndags fick jag hjälp av ett riktigt kasst väder. Det regnade så det smällde i backen hela dagen. Det gjorde inte alls ont då att sitta inne på jobbet och plöja mailskörden. Kroppen har känts kass i några dagar nu så jag har tagit det riktigt lugnt. Ska nog snart börja smyga mig iväg till gymmet igen, har ju inte varit där sedan innan vi åkte till Mallorca på träningslägret i april. Idag var det lite bättre väder och kroppen kändes bättre så jag vågade mig ut på ett lugnt och kort löppass på lunchen. Inget runners high men det rensade åtminstone hjärnan vilket var skönt.

/Rickard Mattsson

Mustapekka

Igårkväll blev jag bjuden på en finsk specialitet hos mina svärföräldrar. Grillad oxfilé med mustapekkasås. Mustapekka visade sig vara en färskost som marinerats i svartpeppar. Jag tror att den kallas för svartpepparost hemma i Sverige.


Osten blandades med grädde, paprika, lök och lite andra hemliga ingredienser till en sås. Mina smaklökar gillar starka saker och den här såsen blev riktigt smakrik och stark, precis i min smak. Nu gäller det bara att hitta den här osten i Sverige också, annars blir det till att importera den från Åland. ;)

/Rickard Mattsson

Sweetspot och björn-pasta

Idag genomförde jag det sista träningspasset här på Åland. Utgick från Mariehamn där vi bott under veckan och cyklade mot Eckerö. En ganska kuperad väg med Åländska mått mätt och idag var det även väldigt blåsigt. Jag rev av en 60min lång intervall runt sweetspot, kroppen kändes hyfsad.

I vanliga fall, hemma i Sverige äter vi mat med någon form av pasta ungefär 6-7 dagar per vecka (lunch och middag). Här hos mina svärföräldrar verkar det som pasta är nåt man hatar så jag har haft det lite kämpigt den här veckan. Idag fick jag dock gehör för mina klagomål då jag blev bjuden på björn-pasta för barn och grillad kyckling. Fint! Jag blandade i lite pesto i pastan så var succén ett faktum. Om det fanns någon baktanke med björn-pastan har jag inte vågat fråga än, jag är bara så glad att jag fick pasta åtminstone en av dagarna. Bara så ni fattar hur illa det är så kan jag säga att jag tuggat stora mängder energikakor, russin och druckit gainers för att kompensera mina krympande glykogen-depåer. Min kropp funkar bäst på pasta, därmed basta! ;)

/Rickard Mattsson

Djuriskt

Igår hade vi djurtema här på Åland. Jag gillar djur, har alltid gjort och kommer nog alltid att göra.

Påfåglarna på lilla holmen hade vackra färger. Vi fick tyvärr aldrig se någon som spände upp fjädrarna.

Men dom gillade att vika ut sig för oss som fotograferade.

Dom här små dvärgkaninerna var söta och snabba. Storlek har alltså inget med snabbhet att göra eller så hade dom ätit potatismos. Av oss fick dom gräs.

Som cyklist är man ju van vid roadkills som ligger lite överallt längs vägarna. Särskilt på somrarna brukar man träffa på dessa. När man närmar sig ett färskt roadkill ser man en hord av flugor som håller på att kalasa på härligheten. Jag brukar ta ett djupt andetag och hålla andan när jag kör förbi. Man vill ju inte dra i sig något skit från ett dött djur längs vägen. När, hur och varför denna gris fick sätta livet till förtäljer inte historien. Frågan är om ens bilföraren märkt att han har ett roadkill fram i grillen på sin bil...

Idag körde jag topphemlig norsk träning utan cykel. ;)

/Rickard Mattsson

I lilleputtarnas land

Här i lilleputtarnas land, Åland förbryllas man över mycket. Här kommer några exempel, luta er tillbaka och njut.

Man har en liten holme som man kallar lilla holmen. Här är det mesta förbjudet, se förbudsskyltarna till höger på bilden. Man får inte cykla, ta med hunden, dricka ur glasflaska och inte mata fåglarna. Men i övrigt så gick allt bra, man fick andas, titta och vara glad..

I lilleputtarnas land så behövs det inte så många vägar. Här finns det fyra huvudvägar och dom har helt sonika fått namnen 1, 2, 3 och 4. Dessa huvudvägar binder samman de större byarna med Mariehamn på något sätt.

Vi blev mäkta förvånade då Ben & Jerrys glassar hade hittat till ön. Men vad låg brevid deras glassar i glassfrysen? En Tom-killer i form av glassfyllda pannkakor från Pirkka. Haha, tur att Tom bor i Sverige. ;)

Om de glassfyllda pannkakorna var Tom-killer så är denna definitivt en Rickard-killer. Chokladöverdragna chips! Vilket jävulskap mot mänskligheten. Tur att dessa inte finns att köpa i Sverige.

Nästa hit var korvbröd med snömos (grädde). Fast på Åland kallas dom för gräddmunk men det är ju korvbröd med vispgrädde i helt enkelt. Sjukt som tusan! Säljes bland andra bakverk i butiken (ej i korvkiosken).

Här på Åland är det hårda bud också. Är man lite skadad, typ brutit benet och använder parkeringsplatsen för handikappade så är man invalid. I Sverige är man handikappad men här är man invalid istället. Jag tror att baktanken är att man vill komma till bukt med felparkerande idioter. För det är väl ingen som vill felparkera och få en invalid-stämpel bara för att dom är lata? ;)

Idag blev jag guidad runt på ön av mina åländska flickvän. Vi cyklade runt och myste på som två motionärer.

/Rickard Mattsson

Maxpuls, snömos, broiler och skogsbässar

Idag körde jag mitt första träningspass på Åland. Jag har nu hoppat av Fredriks träningsupplägg och tränar istället på känsla. Jag vet vad som ger resultat så idag blev det ett pass löpning med 4x4 intervaller nära maxpuls. Tidseffektiv träning är min grej, hatar distansträning efter denna vinter, vår och sommar. Frågan är om jag någonsin kommer att köra långa distanspass igen, den som lever får se. Kroppen och benen kändes bra. Spåret jag sprang på här i Mariehamn var riktigt fint och vädret likaså.

Idag har jag även stött på lite nya åländska uttryck som jag tänkte nämna. Det första var broiler som man kallar kyckling. Snömos var också lite udda, det hade kunnat vara skummet ovan som bildas när vågorna slår mot stranden men så var det inte. Snömos är helt enkelt vispad grädde. Sedan var det skogsbässar som tydligen är fästingar. Det är inte lätt att vara svenne på den här ön.

/Rickard Mattsson

I´m an alien in New York

Nu åker vi på semester till Åland. Vi tar husbilen ned till Kapellskär och sedan båt över till Mariehamn. Löparskorna och cyklarna följer med men vi skiter nog i att träna och äter pulvermos istället, har hört att det ger mer effekt än norsk träning...

Varför Åland? Jo, det är ju så att min sambo råkar vara född där så hon vill hem till sin lilla ö där ute i havet. Vi får se om jag kommer hem ensam sedan eller om hon fortfarande vill bo kvar här i loppis-landet Sverige. Till alla er som har taskig koll på Åland (de flesta svennar verkar ha det) kan jag härmed informera om att på Åland talar man svenska men hela ögruppen tillhör Finland. Ja jag vet, det är skumt och det märks på dom också. Speciell är bara förnamnet men det är kul också. Här följer ett Åländskt-Svenskt lexikon som kan vara bra att ha om man råkar snubbla över en partner från denna speciella ö.

Roskis = Sopkorg

Dynvar = Örngott

Batteri = Element

Embar = Hink

Bykmaskin = Tvättmaskin

Halare = Overall

Läppfett = Lypsyl

Krappula = Bakfull

Jag och min sambo hade lite problem att förstå varandra då vi träffades. Eller rättare sagt så hade jag svårt att förstå henne. Nu så här efter åtta-nio år har vi dock lyckats komma till rätta med många av dessa ord. Ändå blir det nu en utmaning för mig då vi ska besöka infödingarna på ön som använder dessa ord i dagligt tal utan att tänka på det.

I´m an Svenne on the Åland Islands

/Rickard Mattsson

Pimp my ride

Jag funderar på att skaffa ett nytt vrålåk till nästa år. Är rätt sugen på cykeln ovan men den saknar lite pimpning tycker jag. Hmm, undra varför inte Zipp tillverkar såna där ekersmycken till sina Zipp-hjul? Nä dom kör med sina golfbolls-dimplers istället och tror att det är tillräckligt coolt. Apropå det så läste jag om nya Zipp Sub-9 idag, ett tempohjul som utvecklats helt i vindtunnel. Tydligen hade dom mätt upp motståndet när hjulet körs i vind till -80 gram vilket innebär att hjulet skjuter på istället för att vara ett motstånd. Undra om det kan få mig snabb på tempo eller om jag ska fortsätta med min pulvermosdiet?

/Rickard Mattsson

Simsalabim

Det verkar som min anonyme vän hörsammade mina ord. Idag 12:00 låg det en portion potatismos med korv i brevlådan. Lagom varm och klar att äta på direkten. Tack! ;)

Jag känner redan hur det spänner i musklerna, de vill lixom bara växa och svälla. Med annalkande magrutor är jag nu rädd för att potatismos snart kommer att vara dopingklassat preparat... ;)

/Rickard Mattsson

Very nice fågelbajs?

Jag är lite osäker på om det är en fågel som skitit på vårt fönster eller om det är min anonyme vän som gjort hembesök... Hur som helst så tycker jag det var lite överdrivet att skita på vår ruta, det hade varit mer i sin ordning att köra det gamla goda död grävling i brevlådan-tricket. Då hade jag förstått direkt lixom...

Vad är nästa steg? Färdig potatismos i brevlådan för att bota min anorexi och bygga mer muskler? Isåfall vill jag gärna ha potatismos från Felix och den ska vara levererad varje dag klockan 12:00 samt 17:30 så det passar med mina lunch och middags-tider. ;)

Tack på förhand!

/Rickard Mattsson

Teori

Idag var det dags att testa mina kunskaper. Teoriprov för A-behörighet (MC) stod på schemat. Under den senaste veckan har jag läst teori och gjort testfrågor nästan dygnet runt. När jag ger mig in på nåt så gör jag det med hela mitt hjärta, på gott och ont ska väl tilläggas. Det känns liksom som det är enda sättet för att få det hela överstökat. I slutet på förra veckan, efter att ha läst mer eller mindre oavbrutet hela veckan fick jag en vagel på ena ögat. Antar att det var ögats sätt att meddela träningsvärk eller överansträngning...

När jag kom till provlokalen idag så var det en hel hög med ungdomar runt 18 år där. Jag var nog ensam där som var över 20. Teoriprovet var ganska lurigt med många kluriga frågor. När jag hade gått igenom alla 70 frågor hade jag markerat nio som jag var osäker på. Då hade jag bara fem minuter kvar av tiden så jag körde en snabb genomgång och ändrade lite här och var.

Efter 50 minuter med handsvett och hög puls klickade jag så till slut på knappen "avsluta provet" och fick godkänt. Jag hade till och med lite marginal men provet var överlag svårare än jag hade föreställt mig. Tur att jag hade pluggat stenhårt hela förra veckan. ;)

Nu återstår bara att finslipa körningen och sedan klara uppkörningen.

/Rickard Mattsson

Konsten att landa

Efter en mycket intensiv period i mitt liv försöker jag nu att landa och ta det lugnt. Det är inte helt enkelt då man är van att hela tiden vara uppe i varv. Det har varit extremt stressigt både inför men framförallt från säsongsstarten i maj och framåt. Att bo långt ifrån tävlingarna, vara ensam som åker från Sundsvall och behöva hantera varenda detalj runtomkring tävlingarna blev övermäktigt. Förutom att jobba, träna och må bra så var det minutiösa förberedelser, köra till och från samt att ta hand om massa prylar efter varenda tävling. Till saken hör att jag verkligen ville ge mig själv de bästa förutsättningarna för att det ändå skulle gå vägen. Jag köpte husbilen just av den anledningen och det fungerade mycket bra men resandet och allt runt omkring blev ändå för mycket. När jag sedan åkte till Laxå och arrangörerna hade lekstuga blev det för mycket. Om jag tränar seriöst, lägger ned mycket tid, pengar och energi i något så kräver jag betydligt mycket mer av arrangören än vad som levererades i Laxå.


Nu är det även så att min kropp, knopp och vårt förhållande behöver ta det j&%ligt lugnt ett tag. Av den anledningen har jag tillsammans med min sambo beslutat att det inte blir någon fortsättning på denna säsong. Det kräver helt enkelt för mycket energi av oss. Nu måste vi försöka läka och landa sedan får vi se vad som händer...

I helgen har vi varit hos några bekanta i Gnarp. På lördagen var vi ut i skogen och plockade lite blåbär. Dessa bär tillsammans med bär från vår trädgård fick bli material till dagens mellanmål. En riktigt somrig historia som smakade väldigt gott.

/Rickard Mattsson

Platt mage på fyra veckor?

Det är inte ofta jag orkar läsa Aftonbladet längre. Jag tycker tidningen skriver mindre och mindre relevanta saker och siten är dessutom extremt rörig och svår att överskåda. Igår gjorde jag ett undantag och slöläste lite då jag fick syn på detta!

Jag kände mig genast träffad. Efter tusentals timmar med konditionsträning och gym har jag fortfarande inte lyckats locka fram mina magrutor. Hur mycket jag än deffar och försöker så får jag inte platt mage. Det finns lixom alltid lite fett kvar där som stör. Även om det ser bra ut då jag står upp så finns det massa fett där, det ser man då man sitter ned t.ex. Jag är verkligen nyfiken på att få veta vad Aftonbladet har för grymma tips för att komma till rätta med detta.

Så här skriver tidningen som löser alla världens problem:

"Den nya sockermagen har smugit sig på många – i takt med vårt ökade intag av skräpmat, sötsaker och transfetter. Magen kan inte tränas bort. Den ska ätas bort, med bra mat.
De som drabbas är i alla åldrar: de är vuxna kvinnor och unga tjejer som på många sätt är måna om sina kroppar. De tränar regelbundet – men äter också mycket godis och skräpmat. Det är då man kan få det många hälsoexperter börjar benämna ”sockermage”. "

Klicka här för att komma till artikeln (observera URL:en, det är en teaser). ;)

Jo ja tackar, snacka om svammel! Jag kan lova att min mage har fått det bästa av mat som kan uppbringas i ett modernt samhälle. Snart tar jag fram osthyveln!

Läs även dagens höjdare: Superpillret lika bra som äkta träning!

/Rickard Mattsson