Packad och glad

Nu är det mesta packat och klart inför resan till Italien. Imorgon torsdag reser jag först med tåg till Arlanda. Där blir det övernattning och sedan går flyget till München strax före nio på fredag morgon. Från München kommer vi sedan att ta bil till Italien. Lördagen kommer sedan att spenderas till att montera ihop cykeln och att ladda inför loppet. Själva loppet går någon gång under söndagen (1/1), har ingen aning om när men det får vi nog reda på så småningom.


Cykeln och dess tillbehör packades ned i flight-casen igår. Precis som jag hade befarat var det ganska lurigt att få till. Pysslade ett par timmar innan jag till slut fick allt på plats.

Idag genomförde jag det sista hårda träningspasset innan resan. Backintervaller på södra berget igen, fyra stycken (exakt samma upplägg som förra gången). Idag var jag seg i benen efter måndagens backintervaller och tisdagens gym och löpning. Jag funderade ett tag på att köra ett mesigt distanspass istället och vänta med backintervallerna till imorgon. Jag har ofta sådana tankar men jag försöker slå dem ur huvudet fort. Jag bet ihop trots seghet i kroppen och cyklade till södra berget ändå...

Jag vet hur jag brukar ligga till rätt tidigt i backintervallerna så redan vid den första "mellantiden" märkte jag att det gick bra. Vid den andra var jag 10-15 sekunder snabbare än normalt och när jag kom till toppen märkte jag att det gick riktigt snabbt.

Ett av målen jag haft för den här säsongen har varit att köra åtminstone en intervall uppför södra berget under elva minuter. Idag visade jag det där j&%¤a berget hur klättring ska genomföras. Körde på följande tider idag: 10:53, 10:49, 11:01 & 10:59. Vad jag gjorde under den tredje intervallen vet jag inte, jag var nog lite disträ och hade dålig koll på klockan och växlingarna. Hur som helst så fick jag ett fint kvitto på att formen är bra och det ska jag ta med mig och försöka förvalta på bästa sätt framöver. Så glad är jag för att det gick bra på dagens träningspass.

Igår tisdag kunde jag genomföra mitt första löppass på två månader. Rådet från Naprapaten var att det sista jag skulle börja med igen när det gällde träning var löpning eftersom det sliter hårt på leder och muskelfästen. Löpningen gick bra, kändes lite ovant från början men motorn är ju lite lätt trimmad så nu gäller det bara att få till löpsteget och snabbheten i benen inför Lidingöloppet i september. Ett pass på gymmet blev det igår också, det kändes bra men jag kör fortfarande väldigt låg vikt i vissa benmaskiner för att inte förstöra mitt knä igen. När jag kommer hem från Italien blir det nog lite mer viktökning där tror jag..

Imorgon torsdag kör jag ett lugnt distanspass på tre timmar, sedan är det vila i två dagar inför loppet.

Nu blir det inga uppdateringar förrän tidigast 7/7.

/Rickard Mattsson

Specifik träning

Den här veckan är det väldigt specifik träning inför Maratona dles Dolomites som jag kör nu till helgen. Backintervallerna duggar tätt och antalet klättrade höjdmeter räknas mer än i vanliga fall.

Idag körde jag några riktigt sköna backintervaller på Södra Berget här i Sundsvall. Som vanligt var det start vid bergsgatan och mål vid hotellet. Sträckan är bra precis 3,6 km och antalet höjdmeter är strax under 200. Hittills har jag aldrig lyckats pressa mig under elva minuter upp för den vägen men idag var jag riktigt nära. Körde fyra intervaller på följande tider: 11:18, 11:17, 11:18 och sedan dundrade jag på med en sista intervall på 11:03. Riktigt nära att klara mig under elva minuter där men precis när jag kom upp på toppen hade jag motvind!

Vad är då Maratona dles Dolomites? Ja det är ett lopp som går i bergen i norra Italien. Sträckan är på 138 km, nästan som Solleröloppet men antalet höjdmeter som ska bestigas är 4190. Som en jämförelse är det ungefär 21 gånger upp och ned för Södra Berget, se banprofil nedan.

Skönt att semestern börjat nu också. Då har man lite andra möjligheter till träning samtidigt som kroppen känns mera pigg och utvilad.

/Rickard Mattsson

Solleröloppet 2007

Ja då var tävlingsdebuten avklarad. Det var in i det längsta osäkert om jag kunde delta på Solleröloppet efter vurpan på Vätternrudan. Linjeloppet gick på midsommarafton (fredag) och på onsdag samma vecka var jag fortfarande osäker på om jag verkligen kunde cykla. Höger höft värkte och var gul, höger axel gjorde ont och mitt knä kändes inte helt bra. På onsdag kväll gav jag mig ut på en testrunda för att kunna avgöra om jag kunde delta på loppet. Min förvåning var stor när jag faktiskt kunde cykla utan allt för stora smärtor. Tur att jag hade laddat inför loppet som vanligt trots omständigheterna.

Men nu blev det bråttom, redan nästa kväll skulle vi åka iväg ned till Mora med klubbussen. Jag fick ta ledigt en halvdag från jobbet för att hinna packa och ställa iordning cykeln inför loppet.

Min start i seniorklassen var klockan 07:10 på midsommarafton, bra tid! Hade ställt klockan på 05:00 för att i lugn och ro hinna äta frukost innan start. Vid 06:00 skjutsade Tom ut mig till starten och gav mig några sista tips på vägen, tack!

Genomförde en ganska lång uppvärmning och jag var inte ett dugg nervös trots att det nu var lite mera allvar än jag är van vid. Jag rullar fram till starten några minuter innan och inser att min klocka går fel då dom helt plötsligt säger; nu är det 30 sekunder till start!

Innan och under hela loppet hade jag bara två mål, 1. att inte bli avhängd (ifrånkörd) och 2. att inte vurpa. Ifrånåkt gillar jag inte att bli och vurpa ville jag inte göra för det hade nog sabbat min resa till Italien den 29/6.

Hur som helst, starten gick och vi fick köra bakom en startbil i några kilometer. I min klass var det 120 startanden så det var ganska trångt i början. Redan då vi åkte över bron mot Gesunda var den första incidenten ett faktum. Ingen vurpa men helt plötsligt är det någon som vinglar till och kedjeeffekten bakom mig hörs tydligt, hjul slår i varandra, armbågar möts osv. Jag klarade mig med en touch mot en annan killes arm. I ett sånt läge är det bara att vara iskall, kör så stabilt som möjligt, titta inte bakåt och ha båda händerna på bromshandtagen.

Efter den incidenten flöt det på ganska bra. När vi för första gången skulle klättra uppför Gesunda-berget (se banprofil nedan) tyckte jag att kroppen kändes trög men jag insåg snabbt att det var jobbigt för andra också. Redan här, cirka 4-5 km från start blev folk avhängda då dom inte orkade hålla tempot.

Efter Gesunda gick loppet upp mot Mora och sedan vidare till Orsa. Under den här sträckan hände det inte särskilt mycket. Jag försökte ligga med långt upp i huvudklungan och bara spara på energi så länge som möjligt. Strategin gick bra och efter 40 km kom vi till backarna vid Orsa, även kallad Skeer (se banprofil nedan).

Vid det här laget började den riktiga plågan. Vi skulle upp och ned för backarna totalt fyra gånger. Stigningarna var sega och nu började folk droppa av rejält. Jag hängde hela tiden kvar i huvudklungan men det var nog inte just mycket mer kändes det som då. Blev riktigt nöjd när jag hängde av några som körde ifrån mig ifjol i backarna, grymt skönt!

Efter fyra stigningar och mycket pain-management blev det ganska flack och snabb körning ned mot Mora igen. Bitvis gick det tokigt fort men jag bet mig fast i ledarklungan som en igel. Jag försöka ligga bra med i toppen av klungan för att kunna vara med ifall något skulle hända. Detta samtidigt som strategin var att spara på energi inför slutet på loppet.

Ungefär fem kilometer ifrån målet skulle vi passera Gesunda-berget igen fast från andra hållet. Här skulle de sista svaga få kasta in handdukten visade det sig. Redan tidigt vid klättringen upp på Gesunda-berget blev många rejält avhängda, jag hade bra fart och lyckades besegra smärtan i kroppen på ett bra sätt. När vi kommer till toppen är fältet rejält utspritt och jag har nu dom flesta bakom mig. Min absoluta svaget är ju nedförsbackar eftersom jag är så lätt och har svårt att bygga upp bra fart. Så på toppen av Gesunda-berget laddade jag på rejält, drog snabbt upp på tyngsta växeln och dundrade på för allt vad jag höll för nedför berget. Det gick tokigt fort och när jag för ett kort ögonblick tittade på hastighetsmätaren står det 80,6 km/h!

När jag kommer nedför berget och ska ta av mot bron som går över till Sollerön har jag så hög fart och bromsar så pass sent så jag låser upp bakhjulet, glider lixom in i kurvan men kör på så sätt ifrån några till. Fortsätter sedan att spara på energi inför spurten in mot mål som låg i en seg backe upp mot kyrkan på Sollerön. Vi kör på trånga vägar i några kilometer in mot målet. Alla letar positioner och jag ligger längst ut till vänster i klungan för att ha möjlighet att avancera uppåt i fältet. Jag plockar några positioner och inför upploppet har jag en ganska bra möjlighet att plocka ytterligare några placeringar. När upploppet kommer är det otroligt tight, jag pressar mig förbi kanske fem andra cyklister upp mot målet. När jag passerar mållinjen inser jag att min placering måste har blivit rätt hygglig med tanke på omständigheterna. Gissade på top 30 innan resultatlistorna hängdes fram...

Bild på mig från spurten..



Bild på mig efter målgången..

Här är lite data från loppet:

Tid: 3:12:20
Snitthastighet: 40,1 km/h
Maxhastighet: 80,6 km/h
Snittpuls: 158 bpm
Energiförbrukning: 2489 kcal
Distans: 128 km
Antal startanden: 120
Placering: 23

Nu ska jag avsluta viloveckan ute i solen och ladda inför en ny träningsperiod och Maratona dles Dolomites i Italien som jag kör nästan helg.

/Rickard Mattsson

Vätternrundan 2007

Målet inför vätternrundan i år var solklart. Strategin var utarbetad och alla visste vad som gällde. Vi skulle köra runt de 300 kilometrarna på under åtta timmar med två korta stopp, ett för att lätta på trycket och det andra för att fylla på med energi.

På lördag morgon ringer väckarklockan 02:15. Vid det laget har jag redan legat vaken i 30 minuter eftersom min sambo skulle starta tidigare än mig. Hur som helst, jag hade fått fem timmar sömn som i och för sig var avbruten lite här och var men det var bättre än ingenting.

Klockan 04:26 var det så dags för start. Det verkade som klungan som jag skulle delta i hade ett ganska stort manfall. Jag uppskattar att vi var 10-12 stycken från start, meningen var att vi skulle vara 14-15. Hur som helst, början av loppet går som en dans, ned till vårt första stopp i Brunstorp som ligger 105 km från starten har vi ett snitt på runt 40 km/h. Detta trots att min kropp kändes extremt seg och slö under de tre första timmarna. Vid 07:15 vaknade kroppen och då började det svara lite bättre i benen, sedan blev det bara bättre och bättre.

Vid vårt andra stopp som vi gjorde vid depån i Fagerhult efter 140 km hade vi fortfarande en snittfart på runt 40 km/h. Allt såg bra ut och vårt mål på åtta timmar fanns inom sikte.

När vi vände upp mot Hjo kom då vinden. Vi hade motvind och kantvind hela vägen från Fagerhult och upp till målet i Motala (160 km). Vi lyckades ändå hålla uppe farten ganska bra då vi formerade om klungan och körde belgisk kedja istället. På så sätt hanterade vi vinden ganska effektivt. Vid det här laget hade min klunga tappat några cyklister, uppskattningsvis var vi 7-9 stycken som kämpade vidare i motvinden mot målet i Motala.

Vi körde vidare med formationen belgisk kedja. Vi hade ruskigt mycket högre fart än alla andra och vi kom ikapp långsammare cyklister väldigt fort. Många var ute och vinglade långt till vänster på vägen och bitvis var det lite farligt.

När vi hade kört 240 km hände då det inte fick hända. När vi hade rak motvind och alla låg ned i bocken och gjorde sig så liten som möjligt... Ja då sa det pang! I 40-45 km/h dundrar jag och killen bakom mig rakt in i en långsam cyklist som dyker upp från ingenstans. Jag dunkar in mitt framhjul rakt i hans bakhjul. Jag flyger rakt över mitt styre och ned i diket. Slår i hela höger sida av kroppen, jag kan komma ihåg två till tre rejäla smällar mot huvudet (hade jag inte haft hjälm hade jag nog dött där). Killen bakom mig kör in i mig och flyger också ned i diket. När jag reser mig upp sliter jag direkt tag i min cykel och konstaterar att frambromsen fått sig en smäll samt att ena bromshandtaget sitter snett. Jag bryter till bromshandtaget och häktar av frambromsen, den behövs ändå inte för att cykla in på åtta timmar tänker jag. Jag slänger mig på cykeln och trampar vidare i rasande fart för att hinna ikapp min klunga. Uppskattningsvis tog hela detta förlopp från krasch till att jag var tillbaka på cykeln cirka 20 sekunder.

I 30 minuter jagar jag min klunga helt själv utan att komma ikapp. Jag kör om massor med långsamma cyklister medans jag försöker rätta till allt som sitter snett på mig själv och på cykeln. Hjälmen fick jag spänna, glasögonen satt snett, jag hade rivit mig på armen och hade rejält ont i höger höft. Allt detta märkte jag i farten efter att jag cyklat vidare...

Efter att ha kört stenhårt i 30 minuter ger jag upp hoppet om att komma tillbaka till min klunga. Slår av på tempot och efter några minuter blir jag ikappkörd av en grupp som jag gör följe med in i mål. När jag kom i mål var jag rejält mörbultad och hade ont i hela höger sida av kroppen.

Men hur gick det med tiden då? Ja det gick inte vägen i år. Vädret och det stora manfallet gjorde sitt på tiden. Min tid på 8 tim 19 min blev dock hyfsad med tanke på att den inkluderar en vurpa och tre kortare stopp. Nu med facit i hand och efter att ha pratat med de andra från min klunga så inser jag att prestationen ändå är godkänd. Det visade sig att jag kom in fyra minuter efter min klunga trots vurpan. Totalt blev min placering nummer 59 av 17616 stycken anmälda.


Styret fick sig en liten smäll vid vurpan.

Likaså mina nya trampor. Använde dem första gången på VR...

Sadeln fick sig också en törn...

Min sprillans nya carbon-ram sprack! Det gjorde ont, nästan lika ont som i kroppen... Äh, fan hela cykeln var ju sprillans ny. Hade bara kört Siljan Runt på den innan VR.

Så här såg jag ut då jag gick i mål. Rejält skrubbad på höger sida av kroppen.

Efter att ha vilat de obligatoriska sex timmarna efter loppet åkte jag till akuten i Motala för att undersöka kroppen. Värken i höger sida hade tilltagit efter loppet och på kvällen gjorde det rejält ont i höger höft. Blev undersökt av en doktor som ganska snabbt konstaterade att jag var hel och att jag hade haft tur som inte skadat mig mer.

Som tur var skulle vi inte åka hem förrän på söndagen så vi åkte tillbaka till vår stuga för att vila. Efter att ha vaknat otaliga gånger under natten av smärtan i kroppen gick jag upp och tog en värktablett. Somnade om och sov mycket bättre resten av natten.

Idag söndag haltar jag omkring IGEN! Ja det är ju inte sant. Oturen verkar förfölja mig som en skugga i år, FAN! Jag har nyss blivit bra i mitt knä och innan dess hade jag en sträckning i höften och innan dess hade jag överträningssymptom..

Hur svårt ska det vara att hålla sig hel och i form?

Som tur är har jag en vilovecka planerad nu. Ja förutom Solleröloppet som jag ska vara med i till helgen. Jag hoppas verkligen att kroppen hunnit reparera sig till dess. Ska försöka att provisoriskt reparera cykeln också så den är redo inför helgen. Vem vet, det kanske ska kraschas igen då... ;)

Slutligen kommer här lite data från Vätternrundan.

Tid: 8:19:20

Snitthastighet: 37,2 km/h

Maxhastighet: 64,4 km/h

Snittpuls: 152 bpm

Energiförbrukning: 6621 kcal

Distans: 300 km

Nä nu ska jag vila mig i form inför Solleröloppet.

/Rickard Mattsson

Backträning

Det var längesedan jag kunde köra någon backträning. Jag kommer inte ens ihåg när det var sist.. Jag har avvaktat all backträning eftersom mitt knä inte känts tillräckligt bra tidigare.

Idag var det dock dags att bemästra Södra Berget igen och se hur illa det faktiskt står till med formen iår.

Förra året provade jag ut den mest effektiva utväxlingen uppför Södra Berget så nu visste jag redan från början hur jag skulle klättra uppför för att det skulle gå så fort som möjligt. Kroppen och benen kändes slöa idag så ett tag funderade jag på att lägga planerna helt på hyllan men på något sätt åkte jag ändå till Södra för att känna på...

När jag väl var på plats och börjat köra så kändes det ganska bra ändå, inget supertempo men klart godkänt med tanke på hur min vårträning sett ut. Orkade med fyra intervaller uppför berget med start på Bergsgatan och mål vid hotellets entré längst upp på berget. Försökte under de tre första intervallerna att hålla så jämn fart som möjligt och få någotsånär likadana tider samtidigt som min tröskelpuls helst inte skulle passeras. Tiderna under de tre första klättringarna blev: 11:18, 11:14 & 11:27.

Den tredje intervallen körde jag sittandes och blev således tvungen att gå ned på väldigt lätta växlar. Målet var att sitta hela vägen upp men det var stört omöjligt efter tre intervaller, i några partier blev jag tvungen att resa mig upp ur sadeln. Sista klättringen gjordes på 12:17 vilket var en hel minut sämre. Bra, då vet jag hur man inte ska göra...

Vid en närmare analys av mina tider har jag sökt upp vilka tider jag körde på under ett exakt likadant pass för ett år sedan. Tiderna då var: 12:23, 13:36, 14:24 & 12:47.

Jag vet att siffror inte är allt här i livet men att dels kapa över minuten sedan förra året samt att ha mycket jämnare prestation säger mig att jag trots allt är i rätt bra form.

Imorgon sätter jag två hårda träningspass sedan ska jag vila onsdag-fredag inför Vätternrundan. Målet där är att köra runt Vättern på under åtta timmar. Jag tror det kommer att gå galant, bara kroppen håller ihop och väggningen uteblir ;).

/Rickard Mattsson

Successiv ökning

Jag går fortfarande på Naprapatens rekommendationer och jag följer fortfarande stretchning-programmet som jag fick av honom. Det känns tryggt för det har fungerat klockrent. Allt sedan mitt knä blev riktigt bra har jag successivt kunnat öka på träningsmängd och intensitet. Varje dag och vecka har varit noggrant uttänkt i förväg för att jag inte ska överbelasta knäet allt för mycket.

Träningsmängden har nu ökats så jag nästan ligger på den nivå där jag låg innan jag blev skadad. I början då jag kunde cykla igen kändes det som köttfärs i knäet efter hårda pass, tex. Siljan Runt. Men under den här veckan har det blivit riktigt bra, nu känner jag nästan inget alls efter långa och hårda pass.

Idag körde jag ett distanspass på egen hand. Valde att köra upp mot Viksjö för där har jag hört att det ska vara fint. Temperaturen var stekande och mitt vatten tog slut fortare än jag hade räknat med. När jag kom hem kunde jag lägga till fyra timmar och 125 km cykling i träningsdagboken, skönt!

Imorgon ska jag vila och ta hand om lite pyssel hemma.

/Rickard Mattsson

10x1x3

Igår fick kroppen vila efter väggningen i onsdags. Idag var det dags igen att ge den vad den tål!

Fråga mig inte varför men jag fick för mig att det var dags att mosa några rejäla intervaller idag. Körde 10 min strax under tröskelpuls sedan en minut vila och därefter 10 min igen. Totalt blev det tre sådana intervaller varav merparten var i motvind, jobbigt!

I helgen ska jag köra ett långt distanspass och sedan mest vila och ta det lugnt.

Har bokat in mig på första tävlingen också, Solleröloppet blir det vid midsommar. Det ska bli intressant att se hur det går. Om inte annat ska jag försöka se och lära så mycket som möjligt.

/Rickard Mattsson

Nationaldagsfirande

Nationaldagen firades i cykelsadeln. Mina nya skor är som en gåva från ovan om man jämför med mina andra skor. Meningen var att vi skulle köra ett distanspass idag men som vanligt när Robban är med blev det mer lagtempo än distans. Vi körde upp till Fränsta och sedan tillbaka på andra sidan älven mot Stöde. Där stannade vi och fyllde på med lite energi. Min kropp var helt slut så jag handlade en sport-lunch och en energidryck med massa konstiga saker i men vad hjälpte det? På vägen hem, efter sisådär 123 km slog den till, ja hammaren alltså. Jag väggade totalt och fick se mig slagen för dagen. Efter några kilometer vände Per och hämtade upp mig, han är min hjälte för dagen!

Per drog mig tillbaka till Sundsvall. Då jag kom hem stod trippmätaren på 154 km och tiden i sadeln blev 4:40. En riktigt bra nationaldag måste jag säga. Opps, jag glömde visst att sätta ut flaggan imorse, bäst man gör det nu då.

Dagens hårding är Robert från klubben. Han visade vart skåpet ska stå medans jag var helt utan krafter de sistan milen hem mot Sundsvall. Vilken kille! Ryktet går om att han snart fyller 60 år men det vägrar jag tro på. Idag fick han mig att känna mig som en kärring vilket är bra, det behövs nu så jag vaknar upp och tränar ännu hårdare.

Ikväll ska det grillas kött, det ska bli trevligt!

/Kärringen

Fyra åttor

Förra veckan körde jag åtta fyror (åtta stycken fyra minuters intervaller). Idag vände jag på konceptet och körde fyra stycken åtta minuters intervaller istället. Kroppen ska aldrig hinna vänja sig, det gäller att lura den tillräckligt mycket hela tiden så den anpassar sig efter nya påfrestningar. Jag håller medvetet igen lite med intervallerna fortfarande pga. smärta i knäet. I vanliga fall hade jag nog bombat på med avsevärt fler intervaller än fyra.



Körde med mina nya Shimano-skor idag. Vilken skillnad det var! Trampet kändes rätt och jag snittade 99 i kadens utan att ens anstränga mig. Knäet kändes hyfsat bra, lite ont gör det fortfarande så jag får vara på min vakt.

Imorgon väntar ett distanspass med några från klubben. Vi siktar på att köra i 4-5 timmar i solen. Framöver blir det sedan till att ligga på hårt med träningen fram till onsdag nästa vecka. Efter det blir det vila torsdag-fredag och sedan Vätternrundan på under åtta timmar på lördag.

Vad som händer efter det är lite osäkert. Om kroppen fortfarande är hel siktar jag in mig på Solleröloppet som går i midsommar, helgen innan jag kör Maratona dles Dolomites i Italien.

Men nu tar vi en dag i sänder, lugnt och sansat så kanske knäet håller ihop.


/Rickard Mattsson

En ska bort

Idag hämtade jag mina nya cykelskor som jag beställt. Provade genast och nu är jag helt säker, ett par ska bort!

Körde Siljan Runt i helgen. I år var loppet nästan en mil längre pga. vägarbeten. Jag missade alla snabba klungor så långa perioder fick jag liggar och dra själv. Av och till hittade jag tillräckligt snabba klungor men det var inte tillräckligt starka cyklister i dem. Från Garsås och till målet körde jag och en stark kille par-tempo mest hela tiden. Det gick hyggligt fort men med rätt förutsättningar hade det gått bra mycket fortare. Tiden blev 4:46 i år vilket jag är nöjd med efter omständigheterna.

Sista prylarna till cykeln har kommit oxå! Flaskställ och pedaler saknades tidigare. Nu är cykeln helt komplett som synes nedan. Under loppet igår hade jag gåshud mest hela tiden. Vilken torped jag hade mellan benen under loppet! Den där cykeln är ju verkligen grym måste jag säga. Lite synd att jag är mindre grym för tillfället men formen är på väg, bara knäet håller ihop nu...

/Rickard Mattsson