Hårda bud

Nu är det definitivt slut med mesträningen. I helgen har jag försökt att vara hård flera gånger utan att lyckas. Varje gång har det resulterat i att jag känt mig svag, hjälplös och mänsklig.

I lördags dunkade jag tex. 60 intervaller på trainern. I slutet var det nära att jag hostade upp lungorna på laptopen som jag har kopplad till trainern.

Imorse då jag klev upp för att köra fem timmar distans visade termometern -11 grader. Bet ihop och körde ändå, monterade upp min träningscykel i trainern ifall det skulle bli för kallt. Körde på crossen idag, härdade ut alla fem timmar och kände mig en smula duktig. Kroppen däremot var helt slut som vanligt, fan när ska man bli hård på riktigt? Jag som trodde det skulle räcka med en hårig bringa och ett pannben av titan!

Direkt efter passet fortsatte hårdheten, åt mat och såg på nya Rambo-filmen. Kände mig grymt hård men inte riktigt lika hård som Rambo. Den där filmen var verkligen blodig, tur att jag såg den ensam annars hade nog mitt sällskap gått ungefär 15 minuter in i filmen...

Nu har jag givit upp det här med att bli hård. Jag kommer ändå aldrig att bli lika hård som Rambo... Har återvänt till min tjejträning och kopplat på Compexen för lite elektrisk muskelstimulering och aktiv återhämtning. Förhoppningen är att mina ben ska bli normala snart igen men jag är ytterst tveksam...

Nu är det snart påskmiddag med släkten.

/Rickard Mattsson