Nu ar det snart dags att packa ihop traningsprylarna och resa hem till Sverige igen. Efter forra veckans traningsmangd pa totalt strax over 28 timmar varav 19 timmar var tre dagar efter varandra har kroppen inte vaknat igen. Den har veckan har kroppen varit trog och seg. Har dock lyckats sitta en hel del i sadeln anda. De senaste fyra dagarna har jag cyklat totalt strax over 16 timmar. I mandags var det ett kortare pass pa tre timmar, likasa pa tisdagen, pa onsdag och torsdag har jag kort fem timmar bada dagarna (3+3+5+5). Nu aterstar bara ett pass och det ar ett aterhamtningspass imorgon, darefter packas cyklarna ned i vaskorna igen.
Idag korde jag stigningen fran Inca upp mot Lluc, det var mitt sista mission att bocka av fran "Mallis-listan". Stigningen ar totalt strax under 600 hm och jag korde hela stigningen som en enda styrkeintervall. Halvvags upp korde jag om tva tyskar som hade ratt bra fart. Direkt kande jag att en av dem forsokte hanga pa i mitt tempo. Jag fortsatte att mala pa i mitt eget tempo medans jag horde ett valdsamt flasande och vaxlande bakom mig. Den stackars tysken klarade inte av bergsgetstempo utan fick se sig beslagen (hehe). Jag kan bara saga sa har, han ar inte den enda tysk som fatt kanna sina ben svida och lungorna jobba pa max under min vistelse har pa Mallis.
/Rickard Mattsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar