Ja vart ska jag börja, tror det får bli 15 sekunder innan start den här gången...
Sigve från teamet säger via kom-radion att han tror att det blir uppskruvat tempo de två första varven. Kort därefter går starten och mycket riktigt så är tempot rejält uppskruvat. Första varvet på strax över 13 km går på runt 18 minuter vilket är tokigt snabbt. När jag passerade målområdet första gången sprutade mjölksyran ut genom alla kroppsöppningar och jag var väldigt nära att bryta loppet. Fortsatte ändå och varv nummer två gick nog ungefär i samma fart och intensitet. Min puls var konstant över tröskeln och jag kände att mina ben inte var dom bästa. Dom var lixom lite småtröga redan från start och efter de första initiala varven var dom rejält söndertrasade också. Kände inte att jag var ett med cykeln heller. Jag upplevde att jag vinglade på och körde ostrukturerat men det kanske berodde på det högt uppskruvade tempot ...
På varv nummer fyra inträffade den första vurpan. Strax framför mig hakade några cyklister i varandra men jag lyckades undkomma med typ tio centimeter. Fick tvärbromsa och snyggt försöka styra förbi alla som låg framför mig. Hörde även i detta läge att det föll cyklister bakom mig, förmodligen pga. att många fick tvärbromsa. Hur som helst så klarade jag mig och lyckades komma i kontakt med huvudklungan igen.
Varven därefter finns det inte så mycket att säga om. Tempot varierade mellan mycket långsamt och mycket fort. Det var slitsamt samtidigt som banans alla kurvor gjorde att det blev många igångdrag med våldsamma dragspelseffekter i klungan som effekt. På varv åtta inträffade nästa vurpa. Här var jag ännu närmare att råka illa ut. Vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt låg en cykel på vägen till höger om mig samt att ett cykelhjul låg rakt framför mig i färdvägen. Rent instinktivt hoppade jag över hjulet och lyckades på något konstigt sätt undvika att krascha. I detta läge tappade jag också kontakten med huvudklungan samtidigt som jag upplevde att många bakom mig helt sonika bröt loppet.
Eftersom Skandisloppet iår var en internationell tävling ville jag avsluta det med att gå i mål och få ett resultat. Jag är tveksam till om jag kommer att få den chansen någonsin igen så jag vägrade bryta som många andra gjorde. Jag fick cykla själv ett tag innan ytterligare några cyklister anslöt. Vi körde på så gott det gick men hade såklart ingen chans att komma ikapp huvudklungan. Några av oss bröt längs vägen och det har jag full förståelse för. Jag var själv nära att bryta varje gång vi passerade målområdet. Det var väldigt psykiskt påfrestande att köra ett lopp på 200 km på en varvbanan som var strax över 13 km lång. Totalt skulle 15 varv avverkas och jag var som sagt nära att bryta redan efter första varvet.
Hur som helst så gjorde vi det bästa av situationen och körde ändå alla 15 varven och gick trots allt i mål. Nu när arrangören släppt resultatlistan märker jag att våra resultat inte har räknats. Vi körde med andra ord de sista sju varven utan mening men det blev i alla fall ett redigt distanspass. Av de 126 som startade i loppet var det 70 st som inte fick någon placering av en eller annan orsak. De flesta bröt och jag misstänker att jag inte fick någon placering eftersom jag kom i mål för långt efter vinnaren. Hur som helst så blev man några erfarenheter rikare i helgen.
Sigve från teamet säger via kom-radion att han tror att det blir uppskruvat tempo de två första varven. Kort därefter går starten och mycket riktigt så är tempot rejält uppskruvat. Första varvet på strax över 13 km går på runt 18 minuter vilket är tokigt snabbt. När jag passerade målområdet första gången sprutade mjölksyran ut genom alla kroppsöppningar och jag var väldigt nära att bryta loppet. Fortsatte ändå och varv nummer två gick nog ungefär i samma fart och intensitet. Min puls var konstant över tröskeln och jag kände att mina ben inte var dom bästa. Dom var lixom lite småtröga redan från start och efter de första initiala varven var dom rejält söndertrasade också. Kände inte att jag var ett med cykeln heller. Jag upplevde att jag vinglade på och körde ostrukturerat men det kanske berodde på det högt uppskruvade tempot ...
På varv nummer fyra inträffade den första vurpan. Strax framför mig hakade några cyklister i varandra men jag lyckades undkomma med typ tio centimeter. Fick tvärbromsa och snyggt försöka styra förbi alla som låg framför mig. Hörde även i detta läge att det föll cyklister bakom mig, förmodligen pga. att många fick tvärbromsa. Hur som helst så klarade jag mig och lyckades komma i kontakt med huvudklungan igen.
Varven därefter finns det inte så mycket att säga om. Tempot varierade mellan mycket långsamt och mycket fort. Det var slitsamt samtidigt som banans alla kurvor gjorde att det blev många igångdrag med våldsamma dragspelseffekter i klungan som effekt. På varv åtta inträffade nästa vurpa. Här var jag ännu närmare att råka illa ut. Vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt låg en cykel på vägen till höger om mig samt att ett cykelhjul låg rakt framför mig i färdvägen. Rent instinktivt hoppade jag över hjulet och lyckades på något konstigt sätt undvika att krascha. I detta läge tappade jag också kontakten med huvudklungan samtidigt som jag upplevde att många bakom mig helt sonika bröt loppet.
Eftersom Skandisloppet iår var en internationell tävling ville jag avsluta det med att gå i mål och få ett resultat. Jag är tveksam till om jag kommer att få den chansen någonsin igen så jag vägrade bryta som många andra gjorde. Jag fick cykla själv ett tag innan ytterligare några cyklister anslöt. Vi körde på så gott det gick men hade såklart ingen chans att komma ikapp huvudklungan. Några av oss bröt längs vägen och det har jag full förståelse för. Jag var själv nära att bryta varje gång vi passerade målområdet. Det var väldigt psykiskt påfrestande att köra ett lopp på 200 km på en varvbanan som var strax över 13 km lång. Totalt skulle 15 varv avverkas och jag var som sagt nära att bryta redan efter första varvet.
Hur som helst så gjorde vi det bästa av situationen och körde ändå alla 15 varven och gick trots allt i mål. Nu när arrangören släppt resultatlistan märker jag att våra resultat inte har räknats. Vi körde med andra ord de sista sju varven utan mening men det blev i alla fall ett redigt distanspass. Av de 126 som startade i loppet var det 70 st som inte fick någon placering av en eller annan orsak. De flesta bröt och jag misstänker att jag inte fick någon placering eftersom jag kom i mål för långt efter vinnaren. Hur som helst så blev man några erfarenheter rikare i helgen.
Ingen kommer ihåg en fegis!
/Rickard Mattsson
8 kommentarer:
Tack för sällskapet o vätska.
Synd att vi inte fick nått resultat bara.
Jag tycker att det var väldigt strongt att går runt Rickard. Det är något helt att köra varvlopp än att köra ett långt varv och avsluta med några korta. Det här är enda sätt att få erfarenhet och rutin.
Jag håller med Robban, starkt att fortsätta! Att köra Elit är inte lätt
Janne: tack själv för sällskapet!
Robert och skidåkaren: tack!
Om alltså 56 st fick resultat så borde du räknas som delad 57:a. Inte illa med tanke på att du inte hunnit med den rätta dosen av bröst- och bicepsträning under vintern! ;-)
Go go go
Ja det är starkt att gå runt!
Imponerande att fortsätta och fullfölja loppet.
Tror jag fick med dig på bild när ni varvade för sista gången. http://www.pixbox.se/pic_show_id20422556.html
Hur gick det på GP-loppet, körde du det?
Jörgen: ja du lyckades fånga mig på bild verkar det som. Det syns att det var obefintligt med krut kvar i benen där...
Jag körde inte GP-loppet eftersom jag håller på att vila upp mig inför ett LIVI-test.
Skicka en kommentar