Äntligen börjar mina knän återgå till normalt tillstånd, dvs. inte värkande. Jag tror att jag med mycket undersökning, funderingar och råd hittat några problemområden i min träning som jag redan förändrat och justerat. En kombination av dålig uppvärmning, ej komplett stretchning, för hög träningsmängd samt aningen felaktig sittställning på cykeln tror jag har legat bakom mina onda knän.
Detta har jag nu försökt förebygga genom följande åtgärder och principer:
1. Mina träningspass innehåller från och med förra veckan minst 15 min uppvärmning.
2. Samtliga träningspass avslutas med cirka 15 min nedcykling.
3. Efter avslutade träningspass går jag igenom ett komplett stretchningsprogram.
4. Sittställningen på cykeln är justerad och uträknad/uppmätt enligt konstens alla regler.
5. Mina pass är nu mer genomtänkta och har ett tydligt syfte.
Tanken är nu att succesivt öka träningsmängden med 5 mil per vecka. Denna vecka har jag kört cirka 25 mil, tanken är att nästa vecka ska innehålla 30 mil och veckan därefter 35 mil. Därefter blir det en vilovecka och sedan fortsätter jag att öka om kroppen klarar av det och gör sig till godo av den ökade träningsmängden. Det finns ju bara ett sätt att ta reda på det... Första siktet är inställt på Vertex Velo som går i Östersund den 21-22:a juli, det börjar på fredag med en backtävling och sedan är det ett klassiskt lopp på 10 mil på lördagen. Nästa stora utmaning kanske blir storsjön runt som går den 5:e augusti i Östersund, det loppet är på 19 mil och det längsta jag kört om jag väljer att delta. Som avslutning på semestern blir det sedan broarna runt i höga kusten. Det loppet är på 15 mil och det sägs att det ska vara väldigt krävande pga. många höjdmeter. Den som lever får se...
/Rickard
söndag 25 juni 2006
lördag 17 juni 2006
Fånga livet!
En del av oss reflekterar aldrig över vad vi ägnar vår tid åt. Många tycker att livet består av en hel hög av måsten (jobba, städa, diska, hämta barnen, klippa gräset, vara social, osv.). Jag har full förståelse för att folk blir utarbetade och känner sig orkeslösa med alla dessa måsten.
Dessa tankar föddes idag då jag var på ett evenemang med mycket folk, uppskattningsvis runt 3000 personer. Det var strålande väder och plötsligt kliver en person fram till mig och tar i handen och presenterar sig. Personen hade förändrats mycket sedan jag träffade honom sist för ungefär ett år sedan, men alla mina minnen kom genast tillbaka och jag kände mig glad inombords eftersom jag hela tiden sett upp till honom. Personen i fråga har länge levt livet med mycket stress, press och måsten. Detta resulterade under sensommaren 2005 att han gick in i väggen och blev utbränd. Sedan dessa är det inte många som sett till honom, man har hört rykten ibland om att någon sett honom men inte mer än så. Av denna anledning blev jag mäkta förvånad över att träffas, just där och just idag...
Vi hade en pratstund på runt 10 minuter, han berättade hur livet kändes, hur det hade känts det senaste året och hur han ser på livet nu när ha så sakteliga är på väg tillbaka till ett normalt liv igen. Jag hade redan innan vårt möte förstått att utbrändhet inte är att leka med men att man kan bli så fruktansvärt nedbruten som han beskrev av lite stress kunde jag aldrig föreställa mig. Han beskriver hur han under en längre period stressat mycket både privat och på arbetet, detta har kombinerats med sjukdomar och medicinering. Efter ett par år i överljudsfart sade kroppen helt enkelt ifrån, hjärtat slog inte som det skulle och svimningar inträffade flera gånger varje dag. En utredning drogs igång för att ta reda på vad felet verkligen var, i början pekade det mesta mot att hjärtat eller blodkärlen inte fungerade som de skulle. Alla tester och analyser visade på detta men så var inte fallet.
Till slut ställdes diagnosen utbränd, min vän beskriver hur han totalt slocknade, ungefär som att släcka en lampa. All livslust och kärlek till livet bara dog, rakt av. Allt sedan dess har livet varit väldigt svårt för honom, sömnlösa nätter har avlöst varandra (natten mot idag hade han sovit 2 timmar), antidepressiva medel och självmordstankar hörde också till vanligheterna. Efter ett år på vägen tillbaka till ett normalt liv beskriver han för mig hur han varje dag får kämpa för att orka leva, en dag i taget, en timme i taget, några minuter i taget. Livet går inte längre att planera från dag till dag för då kommer symptomen från stress igen och allt blir återigen ett mörker.
Personen var innan denna tragedi mycket ambitiös och framgångsrik, inget verkade för svårt eller för komplicerat för honom. Jag vet att många såg upp till honom pga. hans professionella sätt att hantera alla situationer som han ställdes inför. Utifrån sett hade han allt men nu i efterhand kan man inte göra annat än att konstatera att livet är en helhet som måste fungera. Med detta menar jag att det måste finnas en harmoni mellan allt i livet, jobb, kärlek, fritid, mat, sömn, rekreation, pengar osv. Min åsikt är att det måste vara en stor obalans i flertalet av dessa parametrar innan utbrändhet inträffar. Det vill säga om du stressar på jobbet och sedan stressar hem för att stressa vidare och sedan stressar till träningen och sedan stressar hem igen för att kasta dig i säng och somna på 2 sekunder, då har man en obalans i livet som är väldigt farlig. Kanske något från "måste-listan" ska strykas eller omprioriteras, kanske du inte alls behöver göra det?
Vad har jag då lärt mig av dagen?
- Livet ska definitivt levas varje minut
Fånga dagen, lita inte på morgondagen - carpe diem!
Maila mig feedback på: mailto:rickard.mattsson@home.se
/Rickard
Dessa tankar föddes idag då jag var på ett evenemang med mycket folk, uppskattningsvis runt 3000 personer. Det var strålande väder och plötsligt kliver en person fram till mig och tar i handen och presenterar sig. Personen hade förändrats mycket sedan jag träffade honom sist för ungefär ett år sedan, men alla mina minnen kom genast tillbaka och jag kände mig glad inombords eftersom jag hela tiden sett upp till honom. Personen i fråga har länge levt livet med mycket stress, press och måsten. Detta resulterade under sensommaren 2005 att han gick in i väggen och blev utbränd. Sedan dessa är det inte många som sett till honom, man har hört rykten ibland om att någon sett honom men inte mer än så. Av denna anledning blev jag mäkta förvånad över att träffas, just där och just idag...
Vi hade en pratstund på runt 10 minuter, han berättade hur livet kändes, hur det hade känts det senaste året och hur han ser på livet nu när ha så sakteliga är på väg tillbaka till ett normalt liv igen. Jag hade redan innan vårt möte förstått att utbrändhet inte är att leka med men att man kan bli så fruktansvärt nedbruten som han beskrev av lite stress kunde jag aldrig föreställa mig. Han beskriver hur han under en längre period stressat mycket både privat och på arbetet, detta har kombinerats med sjukdomar och medicinering. Efter ett par år i överljudsfart sade kroppen helt enkelt ifrån, hjärtat slog inte som det skulle och svimningar inträffade flera gånger varje dag. En utredning drogs igång för att ta reda på vad felet verkligen var, i början pekade det mesta mot att hjärtat eller blodkärlen inte fungerade som de skulle. Alla tester och analyser visade på detta men så var inte fallet.
Till slut ställdes diagnosen utbränd, min vän beskriver hur han totalt slocknade, ungefär som att släcka en lampa. All livslust och kärlek till livet bara dog, rakt av. Allt sedan dess har livet varit väldigt svårt för honom, sömnlösa nätter har avlöst varandra (natten mot idag hade han sovit 2 timmar), antidepressiva medel och självmordstankar hörde också till vanligheterna. Efter ett år på vägen tillbaka till ett normalt liv beskriver han för mig hur han varje dag får kämpa för att orka leva, en dag i taget, en timme i taget, några minuter i taget. Livet går inte längre att planera från dag till dag för då kommer symptomen från stress igen och allt blir återigen ett mörker.
Personen var innan denna tragedi mycket ambitiös och framgångsrik, inget verkade för svårt eller för komplicerat för honom. Jag vet att många såg upp till honom pga. hans professionella sätt att hantera alla situationer som han ställdes inför. Utifrån sett hade han allt men nu i efterhand kan man inte göra annat än att konstatera att livet är en helhet som måste fungera. Med detta menar jag att det måste finnas en harmoni mellan allt i livet, jobb, kärlek, fritid, mat, sömn, rekreation, pengar osv. Min åsikt är att det måste vara en stor obalans i flertalet av dessa parametrar innan utbrändhet inträffar. Det vill säga om du stressar på jobbet och sedan stressar hem för att stressa vidare och sedan stressar till träningen och sedan stressar hem igen för att kasta dig i säng och somna på 2 sekunder, då har man en obalans i livet som är väldigt farlig. Kanske något från "måste-listan" ska strykas eller omprioriteras, kanske du inte alls behöver göra det?
Vad har jag då lärt mig av dagen?
- Livet ska definitivt levas varje minut
- Livet startar på ett konstigt sätt och min tro är att livet även kommer att avslutas på ett konstigt sätt. Dessa rader kan t.ex. vara de sista jag skriver i mitt liv, vad vet jag... Av denna anledning anser jag att varje minut i livet är värdefull och bör således också utnyttjas till att göra sånt som gör att vi mår bra och når våra drömmar.
- Hela livet, både ditt eget och andras ska inte tas för givet. Du vet inte vilken sekund en nära släkting kommer att sluta andas och du vet inte vad morgondagen för med sig. Besök dina släktingar, krama dina nära och kära men gör det medan dom lever för livet ska inte tas för givet.
- Ägna all din energi åt såna aktiviteter du gillar och värdesätter. Ägna all din kärlek och omtanke till de du älskar. På detta sätt tar du tillvara på den värdefulla energi du har och ödslar inte den på något onödigt som i slutänden ändå inte ger dig själv nåt värdefullt tillbaka.
- Jag har aldrig förstått mig på såna som hela tiden går och hatar andra personer eller saker. Enligt mig är det ett sätt att slösa på sin energi. Samma sak gäller sånt man inte gillar, ägna inte dessa saker någon energi alls, fokusera på det du gillar istället och satsa stenhårt på det.
- Ingen blir frisk, lycklig eller smart av pengar. Däremot kan man erhålla lite större valfrihet och rörelsefrihet med pengar. Pengar ska användas till sånt som får dig att må bra, t.ex. en resa till en avlägsen plats eller ett par nya vandringskängor som tar dig till platser du tidigare inte hade kunnat drömma om. Det bästa i livet är gratis...
- För mycket planering stressar dig och ställer högre krav än nödvändigt. Mitt råd är att planera minimalt och göra mer spontana saker. På så sätt blir livet mer spännande och roligare att leva. Vissa saker måste naturligtvis planeras men gör då detta sparsamt och ta resten när det verkligen är dags. Sexlivet är en sak där detta med fördel kan tillämpas, mer spontanitet och icke planerbara händelser brukar ofta resultera i stunder man kommer ihåg länge och väl.
- Jag har inga belägg för detta men min tro är att vi alla bara lever en gång. Av den anledningen tycker jag att det är väldigt viktigt att göra nåt av den tid vi fått till förfogande. Om du t.ex. vill bli bäst i världen på tennis och själv tror att det är möjligt, då är du förmodligen redan halvvägs där. Men om du vill bli bäst i världen på tennis och sitter framför TV:n och ser på såpor hela dagarna för du tror ändå inte att du lyckas, då kommer du med all sannolikhet att misslyckas med det du verkligen vill med ditt liv. Slösa således inte bort ditt liv på saker som ändå inte spelar någon roll, ägna all energi åt ditt liv, dina drömmar och dina mål.
- Vet du vad du har för drömmar? Finns dom tydligt definierade inom dig eller är dom otydliga på något sätt? Ta reda på vad dina drömmar är och lev ut dem så ofta och mycket det bara går (så länge de är lagliga). Livet är för kort för att resonera på något annat sätt.
- Många som jag känner lägger sin energi på saker dom inte mår bra av t.ex. intag av alkohol. Alla vet att det inte är bra för kroppen men de flesta intar ändå gladeligen detta gift som kroppen reagerar starkt negativt på. Satsa istället din energi på saker som du och din kropp mår bra av. Ta en morgonpromenad medan alla andra sover, ta en semesterdag mitt i veckan och gå ut i skogen och grilla korv. Träna på gym så du får en stark och uthållig kropp, läs en bok som du gillar eller varför inte laga en god maträtt som både du och den du älskar gillar.
- Varje människa har bra egenskaper, man bör därför välja ut några av dessa egenskaper och förkovra sig så att man blir ännu bättre. Det kan handla om att köpa eller låna en bok i nåt ämne där man känner att man är duktig. Det kan handla om att gå en kurs för att bli bättre på något man gillar eller redan behärskar ganska bra. Kunskap är inte tung att bära, man lär så länge man lever och alla kan vi bli bättre på det vi redan är bra på.
- Ät rätt
- Ingen av oss kan nog tänka sig att svänga in på macken med en vanlig bensindriven bil och ställa sig vid diesel-pumpen för att tanka diesel istället för bensin. Detta skulle få allvarliga konsekvenser både för bilen och ekonomin. Varför är då människan så dum och äter saker som vi inte mår bra av? Jag tror att det till mångt och mycket handlar om avsaknaden av självdisciplin och kunskap. Varför får vi inte lära oss i skolan vad som är bra och dåligt för kroppen? Vilka basvaror behöver jag äta för att min kropp ska prestera optimalt? Dom flesta vet exakt vilket oktantal som deras bil ska tankas med för att den ska gå optimalt men dom har ingen som helst aning om hur dom ska tanka sin kropp med mat och vätska för att den ska prestera och fungera mest optimalt. Förkovra dig på detta område, ta reda på vilka basvaror som ska ingå i ditt kök och sålla bort sånt som inte behövs. Försök sedan att få rutiner som ger dig förutsättningarna för att äta rätt. Detta kommer att ge dig mycket energi och en trimmad kropp. Denna kropp kommer att göra bra ifrån sig i det du sedan företar dig.
- Vila
- Studier har visat att de flesta av oss som är vuxna behöver mellan 6-8 timmars sömn varje natt för att fungera optimalt. Många slarvar med detta och lyssnar inte tillräckligt mycket på sin kropp. Sömnstörningar fungerar som tidiga väckarklockor om att något inte står riktigt rätt till i livet. Någon gång kan alla ha sömnproblem men inträffar det ofta och under en längre period bör hjälp sökas. Ge din kropp optimal återhämtning varje natt och ladda dina batterier så mycket det bara går. Försök dessutom att få en kontinuitet i ditt vilande, dvs. försök att sova lika länge varje natt oavsett om det är vardag eller helg dagen efter. Din kropp mår bäst av kontinuitet och stabilitet. Försök att hitta den optimala sömtiden för dig själv och se till att du får denna, varje natt, varje vecka, året om.
- Ha distans till dig själv och livet. Ta inte allt så allvarligt, lek dig fram under dagen istället, bjud dig själv och någon du gillar på ett gott skratt, det är ni värda. På detta sätt blir allt du tar för dig både roligare och enklare.
Fånga dagen, lita inte på morgondagen - carpe diem!
Maila mig feedback på: mailto:rickard.mattsson@home.se
/Rickard
tisdag 13 juni 2006
Rapport från Alnötrampen, Siljan runt och Grabbvättern
Här kommer en rapport från cykelloppen jag deltagit i de sista tre helgerna.
Alnötrampen - 4,1 mil (28/5)
Med cirka 170 mil i benen sedan årsskiftet kände jag mig ganska väl förberedd inför årets alnötramp, jag vet av erfarenhet att detta lopp är kort och hårt. För första gången provade jag att kolhydratladda inför detta lopp, jag åt väldigt mycket pasta och kolhydrattillskott för att komma i form och ha maximal uthållighet när det var dags. Uppladdningen började 7 dagar innan loppet. I år hade vi mycket bättre väder än förra året, det var även ganska vindstilla, upplagt för bra tider mao. Vid starten lyckades jag fixa en bra placering och i början låg jag och pendlade i toppen av klungan, vid Bänkåsviken var det dags för elitkillarna att visa vart skåpet skulle stå, fem stycken ryckte ifrån klungan, jag lyckades inte hänga med pga. för lite kraft i benen. Jag körde sedan resten av loppet i den andra klungan som bestod av placering 7-12. Som vanligt blev det mycket fight i de sista backarna in mot målet, här lyckades jag knäcka några av konkurrenterna och kom till slut in på en 7-(8):e plats (tror jag).
Resultat:
Distans: 41 km
Tid: 1:06:31
Snitthastighet: 37,1 km/h
Antal deltagare: cirka 250
Efter loppet kändes det bra, jag hade lyckats höja min snitthastighet från förra året med 4,2 km/h och sänkte den totala tiden med 8 minuter. Direkt efter loppet kändes det inte heller lika jobbigt som året innan, jag misstänker att uppladdningen och ökad träningsmängd gav effekt.
Webblänk: http://hem.passagen.se/sundsvallscyklisterna/
Siljan runt - 16 mil (3/6)
Till detta lopp hade jag lyckats klämma in 200 mil i benen men jag hade kört så hårt med många långa träningspass dagarna innan loppet så jag kände jag mig helt ur form. Min sista träningsrunda två dagar innan loppet var stenhård och 6,1 mil lång. Syftet med denna runda var att tömma kroppen på resurser och sedan tanka upp med mycket kolhydrater och energi. Som mest satte jag i mig massor med pasta och tre kolhydratdrinkar (tillskott) per dag. Detta lopp var mitt första riktigt långa lopp så det var mycket nytt att försöka tänka igenom, både strategiskt och när det gäller uppladdningen innan loppet. Jag hade tre mål med detta lopp, det första var att komma runt de 16 milen, det andra var att göra detta utan att stanna en enda gång och det tredje var att göra detta på under 5 timmar. Starten gick 07:20 för min del, det bildades snabbt en klunga bestående av 10-15 personer. Jag låg långt fram i denna klunga för att undvika att halka efter, hastigheten låg runt 34-39 km/h på raksträckorna. Jag låg tillsammans med denna klunga de första 8 milen. När det sedan var min tur att dra tryckte jag på lite för hårt och lyckades splittra klungan, tydligen gick det lite för fort för många av dem. Vi blev cirka 6-7 stycken som körde vidare i högt tempo (runt 40 km/h). När vi sedan kom till en större depå valde alla som jag då åkte med att stanna, jag hade som mål att köra utan att stanna och körde därför vidare på egen hand. Jag fick ligga och dra mycket själv i några mil (cirka 2 mil) och kom sedan in i en klunga med elitcyklister. Vi körde runt 40 km/h i långa sträckor och klungan bestod av cirka 20 personer. Strax efter Leksand tappade jag kontakten med den klungan och fick återigen ligga och dra för egen hand i några mil. De sista 4 milen lyckades jag återigen etablera kontakten med en större klunga bestående av cirka 20 elit-cyklister. Vi tryckte på rätt bra ända in i mål och jag lyckades komma i mål på fjärde plats i den klungan.
Resultat:
Distans: 160 km
Tid: 4:41:00
Snitthastighet: 34,2 km/h
Antal deltagare: cirka 2500
Vid målgången kände jag mig så pass stark att några mil till hade gått helt utan problem (uppladdningen hade mao gjort susen). De sista milen började jag dock känna av lite smärta i mitt vänstra knä, detta ignorerade jag helt och körde vidare med full kraft. Kul att det första längre loppet gick utan större smärtor, dessutom uppnåddes alla mål jag satt upp för mig själv innan. Nästa år blir det Siljan runt igen.
Webblänk: http://www.solleroif.nu/page.asp?tid=29&hm=3&ans=4
Grabbvättern - 9 mil (11/6)
Veckan mellan Siljan runt och Grabbvättern pressade jag in 22,5 mil träning, på måndag, tisdag och onsdag. Måndagen bestod av 3 mil backträning (upp och ned för backar med fokus på upp). Tisdagen blev det ett distanspass på 8 mil till och från Åstön. Onsdagen avslutade min träning innan loppet med 6,1 mil i hårdast möjliga tempo för att återigen tömma kroppen på resurser. Till detta körde jag några vändor till och från jobbet (22 km tor). Uppladdningen innan loppet bestod i mångt och mycket av samma upplägg som innan Siljan runt, förutom att jag ökade antalet vilodagar från 2 till 3 och att jag även ökade mängden kolhydrattillskott som jag intog innan loppet. Jag började redan på tisdag med mina tillskott, detta ökades sedan succesivt för att dagen innan loppet bestå av extermt mycket kolhydrater. Detta märktes även på magens stabilitet (mycket gaser) men sånt får man leva med om man ska köra ifrån folk. Min starttid var 08:20, jag hade ställt väckarklockan på 06:00 för att kroppen skulle hinna vakna och tillgodogöra sig av frukost och tillskott. I min startgrupp var det cirka 60 personer som startade, vi blev eskorterade ut från ett industriområdet där starten var med motorcykel och när vi sedan blev släppta bildades fort en klunga bestående av fyra personer inklusive mig. Vi drog på rätt bra de första milen men sedan blev vi omåkta av två killar som hade högre fart än oss. Jag tänkte att det här är min chans att plåga kroppen till max och hängde naturligtvis på dem. Till en början ville dom inte köra med mig men när jag hade fått tillfälle att hjälpa dem att dra var jag välkommen i gänget. Vi låg på hastigheter runt 34-39 km/h på raksträckorna och körde uppskattningsvis om cirka 400-500 andra deltagare. Under de sista fyra milen var landskapet väldigt öppet och vi hade ordentlig motvid, detta påverkade både tiden och farten negativt. Några kilometer innan mål var vi fyra stycken som låg tillsammans och körde i en klunga. När vi sedan närmade oss målet började läget bli oroligt, en kille rycker och jag hänger på honom eftersom det är min chans att vinna över klungan, jag hängde på honom till cirka 100 meter innan mål då jag sätter in dödsstöten och trycker på för allt vad jag kan. Jag formligen flyger förbi killen som säger "fan" i samma ögonblick som jag passerar honom, kort därefter flyger min cykel över sensorerna vid målgången och jag blir tvungen att bromsa hårt för att inte köra in i personalen som stod vid målgången. Dagsformen var rätt bra men den hade kunnat vara bättre, förmodligen gjorde värmen att min kropps prestanda inte var helt optimal, jag tror att det var runt 26-27 grader då vi gick i mål, under loppet registrerade jag 22 grader vid något tillfälle. Innan detta lopp hade jag satt upp ett mål att göra en tid på mellan 2:30-2:45.
Resultat:
Distans: 90 km
Tid: 2:32:00
Snitthastighet: 35,4 km/h
Antal deltagare: cirka 1000
Mitt onda knä hade till detta lopp blivit två onda knän, jag körde med anledning av detta på väldigt hög kadens (varvtal på tramporna) för att skona min knän så långt som möjligt. De sista milen var hårda pga. mycket motvind och uppförsbackar. Här fick jag ytterligare ett kvitto på min styrka och uthållighet då jag med lätthet körde ifrån de andra i uppförsbackarna (backträning i Sundsvall ska inte underskattas). Nästa år blir det stora vätternrundan på 30 mil med ett mål att komma under 9 timmar.
Webblänk: http://www.cyklavaettern.com/sub.aspx?id=156
Summering av de tre loppen:
I år hade jag ökat träningsdosen väldigt mycket och hade som mål att ha 200 mil i benen innan alnötrampen. På grund av väderomständigheter och tidsbrist lyckades jag inte riktigt nå detta mål. Det blev mycket spinning med start i januari, cirka 2-3 ggr per vecka kombinerat med lika många gånger gym för att stärka överkropp och ben. I april var det dags för de första turerna ute i verkligheten. Det var kallt, blåsigt och obehagligt men det är inte nåt man kan ta hänsyn till om man vill vara snabbare än andra. De dagar som jag inte tränar gör mina konkurrenter det... Frågan är nu om man ska försöka fixa sponsorer och göra en elitsatsning inför säsongen 2007, jag är redan medlem i klubben Sundsvallscyklisterna så förutsättningarna finns. För att få rätt träningsmängd för en sådan satsning måste man förmodligen gå ned till 60 % på arbetet och även köpa en ny bättre cykel och en bra trainer, detta för att få mer kvalitativ träning än spinning. Min uppskattning är att träningsmängden behöver ökas från dagens snitt på 10 timmar per vecka till över 20 timmar per vecka. Först och främst ska jag nu försöka vila mina ben och knän under en vecka för att sedan succesivt bygga vidare på min styrka och mina egenskaper som cyklist. Under denna tid ska jag ta och läsa om träning, kost och prestation (jag har köpt några riktigt bra böcker kring detta som ska avverkas). Nästa lopp som är inplanerat i kalendern är Broarna runt som går i Höga kusten i slutet av augusti. Detta lopp är 15 mil långt och ska enligt uppgift vara väldigt hårt och krävande, mycket träning krävs med andra ord för att bemästra de enorma backarna uppe i Höga kusten.
/Rickard
Alnötrampen - 4,1 mil (28/5)
Med cirka 170 mil i benen sedan årsskiftet kände jag mig ganska väl förberedd inför årets alnötramp, jag vet av erfarenhet att detta lopp är kort och hårt. För första gången provade jag att kolhydratladda inför detta lopp, jag åt väldigt mycket pasta och kolhydrattillskott för att komma i form och ha maximal uthållighet när det var dags. Uppladdningen började 7 dagar innan loppet. I år hade vi mycket bättre väder än förra året, det var även ganska vindstilla, upplagt för bra tider mao. Vid starten lyckades jag fixa en bra placering och i början låg jag och pendlade i toppen av klungan, vid Bänkåsviken var det dags för elitkillarna att visa vart skåpet skulle stå, fem stycken ryckte ifrån klungan, jag lyckades inte hänga med pga. för lite kraft i benen. Jag körde sedan resten av loppet i den andra klungan som bestod av placering 7-12. Som vanligt blev det mycket fight i de sista backarna in mot målet, här lyckades jag knäcka några av konkurrenterna och kom till slut in på en 7-(8):e plats (tror jag).
Resultat:
Distans: 41 km
Tid: 1:06:31
Snitthastighet: 37,1 km/h
Antal deltagare: cirka 250
Efter loppet kändes det bra, jag hade lyckats höja min snitthastighet från förra året med 4,2 km/h och sänkte den totala tiden med 8 minuter. Direkt efter loppet kändes det inte heller lika jobbigt som året innan, jag misstänker att uppladdningen och ökad träningsmängd gav effekt.
Webblänk: http://hem.passagen.se/sundsvallscyklisterna/
Siljan runt - 16 mil (3/6)
Till detta lopp hade jag lyckats klämma in 200 mil i benen men jag hade kört så hårt med många långa träningspass dagarna innan loppet så jag kände jag mig helt ur form. Min sista träningsrunda två dagar innan loppet var stenhård och 6,1 mil lång. Syftet med denna runda var att tömma kroppen på resurser och sedan tanka upp med mycket kolhydrater och energi. Som mest satte jag i mig massor med pasta och tre kolhydratdrinkar (tillskott) per dag. Detta lopp var mitt första riktigt långa lopp så det var mycket nytt att försöka tänka igenom, både strategiskt och när det gäller uppladdningen innan loppet. Jag hade tre mål med detta lopp, det första var att komma runt de 16 milen, det andra var att göra detta utan att stanna en enda gång och det tredje var att göra detta på under 5 timmar. Starten gick 07:20 för min del, det bildades snabbt en klunga bestående av 10-15 personer. Jag låg långt fram i denna klunga för att undvika att halka efter, hastigheten låg runt 34-39 km/h på raksträckorna. Jag låg tillsammans med denna klunga de första 8 milen. När det sedan var min tur att dra tryckte jag på lite för hårt och lyckades splittra klungan, tydligen gick det lite för fort för många av dem. Vi blev cirka 6-7 stycken som körde vidare i högt tempo (runt 40 km/h). När vi sedan kom till en större depå valde alla som jag då åkte med att stanna, jag hade som mål att köra utan att stanna och körde därför vidare på egen hand. Jag fick ligga och dra mycket själv i några mil (cirka 2 mil) och kom sedan in i en klunga med elitcyklister. Vi körde runt 40 km/h i långa sträckor och klungan bestod av cirka 20 personer. Strax efter Leksand tappade jag kontakten med den klungan och fick återigen ligga och dra för egen hand i några mil. De sista 4 milen lyckades jag återigen etablera kontakten med en större klunga bestående av cirka 20 elit-cyklister. Vi tryckte på rätt bra ända in i mål och jag lyckades komma i mål på fjärde plats i den klungan.
Resultat:
Distans: 160 km
Tid: 4:41:00
Snitthastighet: 34,2 km/h
Antal deltagare: cirka 2500
Vid målgången kände jag mig så pass stark att några mil till hade gått helt utan problem (uppladdningen hade mao gjort susen). De sista milen började jag dock känna av lite smärta i mitt vänstra knä, detta ignorerade jag helt och körde vidare med full kraft. Kul att det första längre loppet gick utan större smärtor, dessutom uppnåddes alla mål jag satt upp för mig själv innan. Nästa år blir det Siljan runt igen.
Webblänk: http://www.solleroif.nu/page.asp?tid=29&hm=3&ans=4
Grabbvättern - 9 mil (11/6)
Veckan mellan Siljan runt och Grabbvättern pressade jag in 22,5 mil träning, på måndag, tisdag och onsdag. Måndagen bestod av 3 mil backträning (upp och ned för backar med fokus på upp). Tisdagen blev det ett distanspass på 8 mil till och från Åstön. Onsdagen avslutade min träning innan loppet med 6,1 mil i hårdast möjliga tempo för att återigen tömma kroppen på resurser. Till detta körde jag några vändor till och från jobbet (22 km tor). Uppladdningen innan loppet bestod i mångt och mycket av samma upplägg som innan Siljan runt, förutom att jag ökade antalet vilodagar från 2 till 3 och att jag även ökade mängden kolhydrattillskott som jag intog innan loppet. Jag började redan på tisdag med mina tillskott, detta ökades sedan succesivt för att dagen innan loppet bestå av extermt mycket kolhydrater. Detta märktes även på magens stabilitet (mycket gaser) men sånt får man leva med om man ska köra ifrån folk. Min starttid var 08:20, jag hade ställt väckarklockan på 06:00 för att kroppen skulle hinna vakna och tillgodogöra sig av frukost och tillskott. I min startgrupp var det cirka 60 personer som startade, vi blev eskorterade ut från ett industriområdet där starten var med motorcykel och när vi sedan blev släppta bildades fort en klunga bestående av fyra personer inklusive mig. Vi drog på rätt bra de första milen men sedan blev vi omåkta av två killar som hade högre fart än oss. Jag tänkte att det här är min chans att plåga kroppen till max och hängde naturligtvis på dem. Till en början ville dom inte köra med mig men när jag hade fått tillfälle att hjälpa dem att dra var jag välkommen i gänget. Vi låg på hastigheter runt 34-39 km/h på raksträckorna och körde uppskattningsvis om cirka 400-500 andra deltagare. Under de sista fyra milen var landskapet väldigt öppet och vi hade ordentlig motvid, detta påverkade både tiden och farten negativt. Några kilometer innan mål var vi fyra stycken som låg tillsammans och körde i en klunga. När vi sedan närmade oss målet började läget bli oroligt, en kille rycker och jag hänger på honom eftersom det är min chans att vinna över klungan, jag hängde på honom till cirka 100 meter innan mål då jag sätter in dödsstöten och trycker på för allt vad jag kan. Jag formligen flyger förbi killen som säger "fan" i samma ögonblick som jag passerar honom, kort därefter flyger min cykel över sensorerna vid målgången och jag blir tvungen att bromsa hårt för att inte köra in i personalen som stod vid målgången. Dagsformen var rätt bra men den hade kunnat vara bättre, förmodligen gjorde värmen att min kropps prestanda inte var helt optimal, jag tror att det var runt 26-27 grader då vi gick i mål, under loppet registrerade jag 22 grader vid något tillfälle. Innan detta lopp hade jag satt upp ett mål att göra en tid på mellan 2:30-2:45.
Resultat:
Distans: 90 km
Tid: 2:32:00
Snitthastighet: 35,4 km/h
Antal deltagare: cirka 1000
Mitt onda knä hade till detta lopp blivit två onda knän, jag körde med anledning av detta på väldigt hög kadens (varvtal på tramporna) för att skona min knän så långt som möjligt. De sista milen var hårda pga. mycket motvind och uppförsbackar. Här fick jag ytterligare ett kvitto på min styrka och uthållighet då jag med lätthet körde ifrån de andra i uppförsbackarna (backträning i Sundsvall ska inte underskattas). Nästa år blir det stora vätternrundan på 30 mil med ett mål att komma under 9 timmar.
Webblänk: http://www.cyklavaettern.com/sub.aspx?id=156
Summering av de tre loppen:
I år hade jag ökat träningsdosen väldigt mycket och hade som mål att ha 200 mil i benen innan alnötrampen. På grund av väderomständigheter och tidsbrist lyckades jag inte riktigt nå detta mål. Det blev mycket spinning med start i januari, cirka 2-3 ggr per vecka kombinerat med lika många gånger gym för att stärka överkropp och ben. I april var det dags för de första turerna ute i verkligheten. Det var kallt, blåsigt och obehagligt men det är inte nåt man kan ta hänsyn till om man vill vara snabbare än andra. De dagar som jag inte tränar gör mina konkurrenter det... Frågan är nu om man ska försöka fixa sponsorer och göra en elitsatsning inför säsongen 2007, jag är redan medlem i klubben Sundsvallscyklisterna så förutsättningarna finns. För att få rätt träningsmängd för en sådan satsning måste man förmodligen gå ned till 60 % på arbetet och även köpa en ny bättre cykel och en bra trainer, detta för att få mer kvalitativ träning än spinning. Min uppskattning är att träningsmängden behöver ökas från dagens snitt på 10 timmar per vecka till över 20 timmar per vecka. Först och främst ska jag nu försöka vila mina ben och knän under en vecka för att sedan succesivt bygga vidare på min styrka och mina egenskaper som cyklist. Under denna tid ska jag ta och läsa om träning, kost och prestation (jag har köpt några riktigt bra böcker kring detta som ska avverkas). Nästa lopp som är inplanerat i kalendern är Broarna runt som går i Höga kusten i slutet av augusti. Detta lopp är 15 mil långt och ska enligt uppgift vara väldigt hårt och krävande, mycket träning krävs med andra ord för att bemästra de enorma backarna uppe i Höga kusten.
/Rickard
Varför blogga?
Jag har aldrig riktigt förstått det här med bloggning, vad ska det tex. vara bra för, vad är nyttan? Denna åsikt har jag haft under en längre period men som du säkert förstår är jag nu på väg att ändra åsikt. Startar därför denna blogg där jag tänkte dela med mig av mina tankar, funderingar, prestationer och även tunga stunder. Välkommen att ta del av det jag skriver, ge mig gärna positiv och negativ feedback så jag har en möjlighet att bli bättre.
Välkommen!
/Rickard
Välkommen!
/Rickard
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)