Hammarö 3-dagars 2008

I helgen var det debut på många plan. Efter lång förberedelse och bra kontinuitet i träningen över vintern var jag inte särskilt nervös inför tävlingspremiären. Vi åkte ned till Hammarö med husbilen redan på onsdag och tävlingarna skulle dra igång först på fredag kväll. Det var skönt att kunna bekanta sig med området i lugn och ro och ta god tid på sig.

Tidigare har jag enbart kört linjelopp och då i seniorklass. I år är det elitklass som gäller och på Hammarö skulle det köras både prolog, tempo, gp och linjelopp. Fyra tävlingar på tre dagar, det bör ju väcka upp kroppen efter vinterdvalan. Startfältet i elit bestod enligt uppgift av hela 107 stycken hårdingar.

På fredag kväll var det dags för prolog. En tre kilometer lång bana som man kör med plattan i mattan. Jag visste redan innan att jag inte är någon temporaket eftersom jag är så lätt i kroppen och saknar den typen av muskler som behövs för tempo. Hur som helst så hade jag bara två mål i helgen, det första var att överleva och det andra var att inte komma sist. Prologen gick sådär, jag kom på plats 101, dock inte sist och det var viktigt!

Efter prologen slickade jag såren och ställde mig på startlinjen för lördagens tempo, se bild ovan. Tempot kändes bättre även fast jag körde det med linjecykeln. Jag körde till och med om framförvarande cyklist mitt på etappen. Min placering här blev 88. Under tempoloppet slog jag vänster knä i ramen flera gånger, det måste bero på tempoställningen.

Efter tempot var det vila ända till lördag kväll då det var dags för GP-loppet, se bild ovan tagen strax innan GP-start. Under uppvärmningen hade jag lite ont i mitt vänstra knä efter tempot men det fick bära eller brista. Jag kände mig grymt taggad inför det loppet för GP är mer min grej jämfört med tempo. Jag upplevde att GP-loppet gick bra, försökte ligga bra positionerad under hela loppet och kom till slut i mål på plats 53. Enligt uppgift från laget hade vi ett snitt på över 47 km/h under detta lopp. Det är tokigt fort för att vara ett varvlopp med många kurvor och igångdrag.

Tävlingshelgen på Hammarö avlutades på söndagen med ett redigt linjelopp. Elit startade strax innan lunchtid så jag åt en tidig lunch någon timme innan loppet. Detta i kombination med slitna ben av de tre tidigare tävlingsmomenten gjorde att de två första varven kändes trögt i benen. Resterande varv kändes det som jag hade bra fart och inga som helst problem att hänga med i tempot. Dock värkte mitt vänstra knä vid varje tramptag men det var bara att bita ihop. Jag försökte hålla mig högt upp i klungan och sökte vindskydd bakom större cyklister för att konservera energi inför slutvarven. På sista varvet skruvades tempot upp och med någon kilometer kvar till mål kom dagens första rejäla vurpa. Det var när vi närmade oss målområdet som alla letade bra positioner i klungan inför upploppet. Jag vet inte exakt vad som hände men rätt som det var låg det cyklar och cyklister överallt i en hög framför mig. Jag bromsade stenhårt och fick styra förbi hela högen med prylar och människor som låg på vägen körandes på framhjulet. I det här läget tappade jag kontakten med de framförvarande och fick pressa mig imål den sista kilometern på egen hand. Jag gick trots detta i mål på plats 41 vilket jag är väldigt nöjd med.

Totalplaceringen för hela helgens tävlingar blev 71 vilket jag är nöjd med, särskilt då tempo inte är min grej. Samtliga resultatlistor finns här.

Jag måste i och med detta även passa på att tacka alla i min omgivning som ger mig sitt stöd. Det är väldigt viktigt och oerhört sporrande för mig att kollegor, vänner och familj är intresserade och framförallt visar sitt stöd i det jag gör. En som på ett helt enastående sätt stöttar mig och står bakom mig i alla lägen är min sambo Annika. Hon fixar och trixar oerhört mycket runt omkring tävlingarna. Medan jag tränar, värmer upp, stretchar, tävlar, duschar osv. fixar hon iordning inför nästa moment. När jag körde linjeloppet i söndags såg hon tex. till att husbilen var färdigpackad så långt som möjligt. På det sättet kunde vi ge oss iväg hemöver redan 45 min efter min målgång och då han jag packa in cykel, stretcha, duscha och prata lite med teamet.

Världens största tack till alla och i synnerhet min livskamrat Annika, utan dig vore detta inte möjligt! Annika står även bakom många av de foton som jag publicerar här i bloggen, så även de två ovan.

Tack!

Är man inte snabbast kan man åtminstone vara snyggast...

/Rickard Mattsson