Publik

Idag var det vila på schemat så jag passade på att vara publik till dagens tävlingar. Jag bevittnade mycket starka körningar i H30, H35 och H45. I H30 var Markus Lintala otroligt stark. Han och en kille från Valhall hade brutit sig lös och på sista varvet satte Lintala in ett ryck och gick solo mot målet. På raksträckan in mot mål trampade han på i 45 km/h, rätt starkt med tanke på att han kört nio varv på banan. Han vann överlägset och slapp spurta imål.

I H35 bröt sig Christer Lindström lös redan på det fjärde varvet. Han körde helt makalöst starkt i sjulsvarvsbacken och såg knappt ansträngd ut. Han utökade hela tiden avståndet till bakomvarande och solokörde hela vägen in i mål. Otroligt starkt att gå lös på fjärde varvet och köra solo de sista fem varven.

I H45 blev utvecklingen liknande som i H35. På varv fyra bröt sig Kenneth Gustavsson från Härnösand/Team Cyklig lös och gick solo i några varv. Han såg stark ut men blev ikappkörd av bakomvarande. Med två varv kvar hade en grupp på sju man gått lös där Kenneth var med. Mot slutet var gruppen samlad och när dom kom in på upploppet tog Kenneth hem spurten. Stort grattis!

Benen vilade upp sig inför söndagen...

När jag kom ned till Svärdsjö i tisdags märkte jag att mitt ena zipp-hjul hade spruckit. Jag är ganska säker på att det hände under Solleröloppet helgen innan. Jag vet att jag körde ned i nåt hål så det small i hela cykeln mot slutet av loppet. Jag trodde då att jag skulle få punktering och bli tvungen att bryta men så blev det inte. Jag reflekterade inte så mycket mer över det då utan märkte det först här nere. Jag var lite osäker på om det skulle gå att laga skadan som sitter precis på bromsytan på sidan av fälgen. Fick kontakt med mekanikern som jobbar för team Cykelcity och fick några ovärderliga tips från honom. Gick genast iväg till en färgbutik och köpte ett svindyrt tvåkomponents-lim. För tillfället har jag lagt på två lager med superstål-lim. Det härdar extremt snabbt och blir stenhårt. Återstår att se om två lager räcker eller om det blir ytterligare ett för att få en plan yta. När det hela sedan är plant ska det slipas med sandpapper.

Jag håller tummarna för att den lagningen fungerar åtminstone över SM.

Nä nu blir det jordgubbar och mörk choklad till kvällsfika.

/Rickard Mattsson

48 vinglas

När vår diskmaskin gick sönder förstod jag på en gång att det skulle bli problem för oss. Ja men hur svårt är det att inse tänker ni då! Den gamla diskmaskinen spydde ju ut massor av vatten i köket och orsakade en vattenskada. Ja det är sant, vi fick en vattenskada men nu är den sanerad och fixad. Som jag ser det har vi fått större problem än så, att hitta en ny diskmaskin t.ex.!


En del saker är helt enkelt svårare än andra. Att prova ut nya skor, att leta nya glasögon och att köpa ny bil är några saker som brukar ta ett tag för mig. Varför? Jo för att jag är superkräsen. Bilen ska ha den där känslan som man inte kan beskriva, det ska kännas rätt, man ska sitta rätt, det ska lukta rätt, det ska låta rätt när man stänger dörren osv. BMW har lyckats väldigt bra med denna "svår att ta på känsla". När jag skulle byta bort min gamla BMW efter många års BMW-missbruk visste jag att det skulle innebära problem. Men så hittade jag ett alternativ, VW hade ju släppt nya Golf GTI och den hade faktiskt den där "svår att ta på känslan". Samma sak när det gäller skor. Jag köper nästan bara Ecco för dom passar alltid min fot exakt. Döm om min förvåning då jag provade ett par Timberland-skor som passade minst lika bra. Jag slog till direkt för dom hade den där "svår att ta på känslan".

Jaja men nu var det ju diskmaskinen det här inlägget skulle handla om. Ni förstår snart...

Vi började ganska raskt efter diskmaskinsincidenten att leta en ersättare. Jag hade insett att detta skulle bli problematiskt ganska tidigt. Min sambo trodde nog att det bara var att åka och köpa nåt, typ search and replace i word. ;)

Vi kikade först på Internet för att sondera terrängen lite. Vi ville ha en bra diskmaskin som fyllde alla våra behov. Min sambo sa vid något tillfälle; kan man inte få en diskmaskin som ser ut som vår gamla invändigt? Vid ett annat tillfälle ville hon att vi skulle ta in vår trasiga diskmaskin igen för den var så bra innan den gick sönder. Jag kan inte annat än hålla med men nu var ju den lite trasig och hade dessutom fått rött kort eftersom den spytt.

Letandet på Internet övergick i en diger lista med tillverkare, modeller, priser och affärer. Vi tog med listan och besöke några elektronik-kedjor som säljer vitvaror. Den ena modellen var värre än den andra. Vi avverkade affärerna i rask takt och min sambo blev bara deppig. Första kvällen fick vi ge upp, åka hem och samla nya krafter. Livet kändes hopplöst, skulle vi bli tvugna att diska för hand resten av livet bara för att diskmaskiner nuförtiden inte är genomtänka?

Efter att vi samlat nya krafter tog vi och åkte iväg ytterligare en sväng. Avverkade några affärer till och kunde konstatera att de flesta maskiner var dåliga, sämre eller sämst. Nu var det riktig kris, skulle vi verkligen inte hitta någon ny diskmaskin?

Mitt under den här cirkusen läste ett reklamblad om en diskmaskin som klarade att diska 48 vinglas samtidigt. Men hallå tänkte jag! Tror dom på allvar att folk diskar så många vinglas och om så är fallet, hur ofta kan det tänkas hända att man "råkar" ha 48 vinglas som ska diskas? Hur vore det med en diskmaskin som kan diska 20 matlådor samtidigt istället? Att basera sitt val av diskmaskin på att den kan diska 48 vinglas samtidigt är enligt mig som att köpa en lastbil istället för en liten bil, bara för att man några gånger i livet kommer att åka till en möbelaffär och köpa en soffa. Vi behövde ju en diskmaskin som klarar våra vardagsbehov, inte något bröllop!


Tiden gick och musten hade gått ur oss. När jag fick semester tog jag och gjorde ett ryck på egen hand och åkte till några "outsiders" som säljer vitvaror. Dessa outsiders tillhör inte de stora drakarna utan är lite mindre specialiserade butiker. Eftersom jag var ensam tog jag och fotograferade alla diskmaskiner som verkade vettiga så att jag och min sambo tillsammans skulle kunna titta på bilderna efteråt och avgöra om det var nåt att ha. Mitt i fotograferandet på en av butikerna kom en kvinna från butiken fram till mig och frågade vad jag höll på med? -Jo jag fotograferar inredningen i diskmaskinerna så jag och min sambo kan titta på dem tillsammans försökte jag förklara... Om hon trodde mig vet jag inte, hon kanske trodde att jag gick igång på diskmaskiner och ville ha bilderna för eget bruk. ;)

Kvinnan i butiken visade några av deras maskiner. Jag förklarade snabbt hur läget var. Vi är inte ute efter en diskmaskin som är plastig, rapplig och har plats för 48 vinglas. Vi är ute efter en diskmaskin som är riktigt genomtänkt. Då tittade hon på mig och när jag sedan sa att vi tidigare haft en Cylinda från 70-talet fick hon en blick som är svår att beskriva. Hon vände snabbt på klacken och visade mig en diskmaskin som stod lite på sidan av. När hon öppnade den och visade hur den var inredd fick jag nästan tårar i ögonen. Där var den ju! Vår nya diskmaskin fanns trots allt! Den hon nu visade mig var verkligen ett underverk jämfört med alla andra tillverkare och modeller. Maskinen var gediget byggd invändigt, hade genomtänkta korgar som lätt kan anpassas och inte en enda detalj var i plast. Jag kan för mitt liv inte förstå hur någon kan köpa en annan diskmaskin. Maskinen hon visade mig var en Cylinda DM-56 och det är verkligen kungen av diskmaskiner. Den är lika självklar i köket som karbon är på tävlingscykeln, ett "must have" för den seriösa diskmaskinsköparen!

Den enda haken nu är att vår nya diskmaskin kostar som två vanliga. Det är samma sak som med cyklar, ska man ha det bästa kostar det lite extra. Jag har inte vågat ta nästa diskussion hemmavid än men jag ska nog ta mod till mig snart. Det är nämligen så att denna diskmaskin kan fås i tre varianter. Den kan fås med front i vitt, borstat silver eller svart. Kruxet är att vitt är billigast och den jag vill ha är dyrast som vanligt. Varför ska det alltid vara så?

Nåja, om vår nya Cylinda DM-56 håller lika länge som vår gamla Cylinda är den värd varenda krona.

/Rickard Mattsson

Tempo SM 2008

Idag var det dags för Tempo SM. Jag tror att det var mitt livs fjärde tempo och då kör man SM, hur friskt är det? Min sena start gjorde att jag kunde softa rejält större delen av dagen. Efter frukost tittade jag på partemot, bilden nedan är från starten. Paret som startar på bilden var snyggast så därför fick dom symbolisera dagens tävlingar här nere i Svärdsjö/Falun.


Personen som designat tempobanan skulle nog många villa träffa och prata lite förstånd med. Profilen var verkligen stenhård, någon sa att banan var totalt 400 höjdmeter över 51 km och det är ju en del för att vara ett tempo.

Mina ben var inte världens bästa idag men dom dög. Tror jag körde sönder dem lite för mycket i samband med Solleröloppet i helgen. Som vanligt hade jag lagt ribban rejält lågt och hade som mål att inte bli sist. Det är ju trots allt SM vi snackar om, typ dom bästa i Sverige och även utlandsproffs som kommer hem och kör. På startlinjen stod 76 stycken hungriga tempofantaster. Jag startade mitt i fältet och det tog hela tio minuter innan jag blev ikappkörd av bakomvarande cyklist, det är nog personligt rekord. ;) Till vändpunkten var det nästan bara uppför. Jag passerade vändpunkten vid 25 km efter 43:56. Efter vändpunkten höll jag undan ganska bra kändes det som. Dock var det rejält med motvind nu istället för uppför. Mot slutet av loppet blev jag omkörd av ytterligare några men jag lyckades hålla undan för Tom från samma klubb som startade elva minuter efter mig. Det var skönt för han är en temporaket och jag hade räknat ut redan innan att det förmodligen skulle bli på håret. När jag närmade mig målet hade jag trots allt lite krut kvar i benen och lyckades trycka på rätt bra in över mållinjen. Slutade på plats 72 vilket jag är nöjd med. Jag är trots allt ingen temporaket än, snarare en ett-öres fjutt. ;)

Resultaten från dagens tempolopp finns här.

Nu ska jag träna och ta igen mig inför linje SM som går på söndag. Om jag överlever det återkommer jag med ett inlägg, annars läggs bloggen ned med automatik. ;)

/Rickard Mattsson

SM

Den här veckan är det cykel-SM i Falun. Jag kom precis fram till Svärdsjö där onsdagens tempolopp går av stapeln. Imorse förberedde jag lite cykelmat så jag slipper laga mat varje dag här nere, det är så smidigt att ha färdig mat som man kan äta kall. Sju portioner med färdig mat är min stil, snabbt och enkelt ska det vara. På nedvägen åt jag tex. middag på 15 minuter.



Jag hade möte med coachen igår och fick ovärderlig insyn i banorna här nere i Falun. Både tempo och linjebanan är nåt i hästväg. Jag provkörde precis tempobanan med husbilen och kan konstatera att banprofilen är extremt hård. Det kommer att bli väldigt intressant men ack så jobbigt.

Jag är förmodligen den enda som tar mig an det tempot med linjecykel (istället för tempocykel). Jag är ju rätt handikappad med tanke på det men som jag ser det blir det ett fint träningspass åtminstone. Jag räknar med att placera mig bland de sista men det har jag inget problem att hantera. Alla som inte ställer upp är ju ännu sämre. Efter onsdagen blir det några lugnare dagar med träning och laddning inför nästa moment som utspelar sig på söndag för min del. Då är det dags för linjeloppet som gud glömde. Ända sedan banan kördes förra året har man hört hur vidrig den är. En sak är dock säker, den kommer att sålla hårt i startfältet. Om det är 150 man till start tror jag att det blir runt 50-75 som kommer i mål, resten kommer att bryta pga. den hårda banprofilen, tempot och mekaniska haverier.

Självklart kommer jag att rapportera här under hela veckan så fort som möjligt efter loppen. För att komma åt resultatlistor från cykel-SM kan du klicka här.

/Rickard Mattsson

Konsten att banta på kladdkaka

Aftonbladet brukar ju vara först med nya rön kring hur man ska komma i form inför beach-säsongen men nu kommer dom att bli rejält tagna på sängen!

När vi firade midsommar på Sollerön fick vi oväntat sällskap av en ekorre. Den var väldigt tam och inte alls rädd av sig, dock väldigt sugen på något att stoppa i magen..

Vi tänkte att det vore kul att se om även ekorrar gillar kladdkaka. Lade ut en bit på muren precis brevid där vi satt och väntade...

Vi behövde inte vänta många sekunder. Ekorren hade verkligen näsa för det här med kladdkaka. Den såg ut att stortrivas med den nya bekantskapen. Jag har aldrig sett någon äta så frenetiskt på en kladdkaka och då bor jag ju ändå ihop med ett kladdkakemonster av högsta rang.

Vi tänkte att ingen kladdkaka är ju komplett utan tillbehör så vi bjöd även ekorren på lite vaniljsås. Även den verkade vara populär men inte lika mycket som kladdkakan.

När festen var över för ekorren var den rejält sockerhög. Den sprang runt som en dåre och när en annan ekorre fick en brödbit av oss blev den sockerhöga ekorren aggresiv och försökte ta brödbiten av sin kompis.

Hur som helst så är det på det här viset man går ned i vikt genom att äta kladdkaka. Ett minimalt eget intag och sedan bjuder man generöst bort resten till såna som inte bryr sig om sitt utseende, vikt, hälsa eller vad det nu kan tänkas vara.

Det man funderar över nu är hur gott det kommer att vara för ekorren att knapra kottar resten av livet nu då han fått smak på det goda livet? :)

/Rickard Mattsson

Solleröloppet 2008

För exakt ett år sedan idag körde jag min första riktiga cykeltävling. Det var Solleröloppet 2007 och jag körde i seniorklassen. Idag var det dags igen fast med en högre ambitionsnivå i form av elitklass. Vi var 97 stycken som kom till start på dagens lopp.

Vi skulle köra 187 km med start och mål på Sollerön. Första kilometrarna var det masterstart sedan var det plattan i mattan. Första passagen över Gesunda-berget gick bra men när vi skulle åka nedför var jag nära att bli frånkörd, blev räddad av Fredrik och Erik från klubben som hade hamnat i samma situation. Tempot var sedan ganska lugnt upp mot Skeer-backarna. När vi kom till Orsa och körde uppför Skeer första gången blev fältet rejält utspritt, många blev avhängda här och det var väl inte direkt oväntat. En skillnade motför förra året då jag körde i seniorklassen var att i år skulle vi köra Skeer två gånger. När vi passerade andra gången var tempot betydligt mycket lägre, antar att det var många som var trötta i det läget.

Den första langningen var väldigt tidigt under loppet, det hade jag inte riktigt räknat med så jag tog inget vid det tillfället utan väntade till den andra langningen. Konsekvensen av detta blev att jag bara fick tre flaskor istället för fyra som jag hade tänkt mig. Under sista timmen hade jag vissa känningar av kramp i låren, förmodligen pga. lite för dåligt vätskeintag. Knaprade i mig massor av GT-tabletter, drack upp den sista energidrycken och tog en Enervitine för att försöka dämpa krampen. Jag tror att det lyckades ganska bra men jag fick köra defensivt sista timmen för att undvika problem. När vi var på väg mot målgången och skulle passera Gesunda-berget för sista gången hängde jag med bra trots mina ben. Jag var med i en grupp som hade fått en lucka till bakomvarande men vi blev tyvärr ikappåkta in mot målet.

När vi kom in på det sista smala partiet in mot mål försökte jag att ligga med högt upp i klungan för att få en bra position inför målgången. Jag känner att jag lyckades bra med det men då spurten upp mot målet kom hade jag inget svart krut alls kvar i benen. Många andra susade om mig upp mot målgången och jag slutade på plats 39 vilket jag är nöjd med efter omständigheterna.

Hela laget fick dessutom väldigt bra support både före och under loppet, langningen fungerade bra åtminstone för mig. Stort tack till er som hjälpte till!

Resultatlistor från Solleröloppet finns här.

Nu ska vi fira midsommar och svulla kladdkaka! :)

/Rickard Mattsson

Fit for fight

Förra helgen fick jag punktering på bakdäcket tio minuter innan start. Inför kommande tävlingar har jag minimerat risken för liknande händelser...

Ikväll limmade jag på sprillans nya tubdäck på både fram och bakhjulet för att vara på den säkra sidan. Den här gången fick det bli ett par Veloflex carbon, det fanns tyvärr inget dyrare däck att köpa... ;)

Imorgon eftermiddag åker vi ned mot Sollerön där Solleröloppet går av stapeln på fredag morgon. En del av mina kollegor tyckte att det var konstigt att köra cykellopp på midsommarafton, det tycker inte jag. Däremot är det konstigt att hela Sverige står still och håller andan just nu då det är nåt på TV som jag inte förstår mig på. Tror det handlar om någon boll eller nåt.

/Rickard Mattsson

Sandviken linje 2008

Igår körde jag Sandviken linje. Banan var som ett Kinnekullelopp light. Den var väldigt lik med ett varv på ungefär 10 km och en liten backe precis vid start och mål.

Tio minuter innan utsatt starttid, precis i slutet av min uppvärmning fick jag punktering på bakdäcket. Det var rätt illa, fick köra tillbaka till husbilen med punkterat bakdäck och göra ett kastbyte till mitt träningsdäck (tur att jag alltid har med dubbla cyklar ifall nåt händer). Medan jag stressade som en tok och bytte däck fick jag reda på att starten var uppskjuten i 15 minuter. Den tiden behövde jag verkligen så jag kunde ställa in växlarna för det nya bakhjulet innan start.

Sedemera blev starten uppskjuten flera gånger så jag tror att vi kom iväg 25-30 minuter efter utsatt starttid. Farten inledningsvis var rätt moderat, när vi körde över knölen första gången kom några lös och strax därefter gjorde Tom från klubben ett ryck och lyckades komma fram till utbrytningen. Från det här läget var det vår uppgift att bevaka klungan och försöka hålla den i schack. Under de första varven var det lugnt tempo och inga större utbrytningsförsök. Under de fyra sista varven var det desto fler försök. Här var jag väldigt aktiv och gjorde mitt bästa för att jaga ikapp och kontrollera utbrytningsförsöken så de inte skulle lyckas. Detta för att vi hade Tom högst upp i utbrytning, samtidigt som det fanns lag som inte var representerade där framme men var väldigt sugna på att gå lös. Jag upplevde att jag hade bra koll på klungan och hade inga problem att göra ryck för att täppa till och kontrollera utbrytningsförsöken då det behövdes.

På bilden ovan syns jag längst fram i den efterföljande klungan. Kontrollerade farten på ett bra sätt och hade hela tiden koll på hur långt efter utbrytningen vi var. Skönt att se andra lida så här i efterhand också. Min placering för dagen blev nummer fem i H-sport vilket inte var någon större bedrift. Hade jag inte kört lördagens tempo-lopp hade benen varit betydligt mycket piggare. Eller om jag inte hade punkterat strax innan start och blivit tvungen att köra med ett bakdäck som väger 500 gram för mycket. Sånt är livet, helt perfekt blir det sällan men helgens tävlingar var fina, åtminstone banorna. Arrangemanget går att göra bättre, klara och tydliga besked är något som jag efterlyser till nästa år.

Här finns resultaten från lördagens tempo och söndagens linjelopp.

/Rickard Mattsson

Sandviken tempo 2008

Idag var det dags för förödmjukelse igen. Sandviken tempo stod på agendan. Distansen var 30 km vilket skulle bli mitt hittills längsta tempolopp. Provade ett nytt knep och dopade mig med sexton piller, precis som dom stora grabbarna brukar göra. ;)



Kände redan på uppvärmningen att trycket i benen var bättre än vanligt och under loppet uppfattade jag en märkbar skillnad. Första milen körde jag på exakt 15 minuter, vändpunkten vid 15 km passerade jag efter 22:30 sedan kom motvinden och ödelade min dröm om att köra 30 km på 45 min med linjecykeln. Tog mig till slut i mål på strax över 46 min vilket jag är väldigt nöjd med. Och vet ni vad, jag kom inte sist heller! ;)

Imorgon är det dags för linjelopp och tydligen ska det vara en liten backe med också. :)

/Rickard Mattsson

Sandviken nästa

Ikväll åker vi ned till Sandviken för att vara med i ett tempolopp på lördag och sedan ett linjelopp under söndagen. Både jag och Annika ska vara med båda dagarna. Lite längre tempodistans den här gången, hela 30 km, återstår att se hur sist man blir denna gång. ;)

/Rickard Mattsson

Sväng vänster och gör därefter en u-sväng!

Min Nokia N95 är förträfflig på alla de sätt. Den är grym på det mesta med andra ord. Den har även en förmåga att överraska och visa på nytänkande. Ett exempel är då vi åkte ned till Västerås. Helt plötsligt får GPS:en för sig att snacka efter lång tids tystnad. Detta händer när vägen är relativt rak och inga avtagsvägar finns åt något håll. Helt plötsligt bryts tysnaden och kvinnorösten i GPS:en säger bestämt: sväng vänster, gör därefter en u-sväng!

Hmm, tänker jag det där var nog lite fel för hade jag svängt vänster där hade jag inte kunnat skriva detta inlägg. Efter någon minuts funderande insåg jag också att den måste ha varit riktigt ute och cyklat. Jag menar om man först svänger vänster och sedan gör en u-sväng då hade man ju lika gärna kunnat svänga höger direkt...

När vi nästkommande helg var i Stockholm och skulle åka från Luma-parken ut till Ingarö blev vi rejält överaskade igen. GPS:en har helt plötsligt lärt sig nya fraser och säger: "vänd vid nästa tillfälle". Okej det är ju normalt men strax därefter säger rösten i GPS:en "vänd vid nästa tillfälle och vänd vid nästa tillfälle". Hmm, då är man ju lixom tillbaka på ruta ett känns det ju som, typ som att köra runt runt i en rondell...

Nåja, jag har mycket hjälp av min N95:a med GPS-funktion men helt klockrent funkar den inte. Det var vid ovan nämnda tillfällen jag kom på att GPS:er är precis som kvinnor.

You can´t live with them and you can´t live without them...

Fast jag vet att kvinnor tänker exakt samma sak om oss män. ;)

Förlåt Annika.

/Rickard Mattsson

Morgonskutt

Idag provade jag en ny typ av träning. När schemat är tight och tiden knapp får man försöka pussla dagarna så gott det går. Bilen skulle lämnas in på service och på schemat stod ett lättare pass löpning med lite styrkeövningar.

Åt min gröt, tog på mig löparkläderna och åkte iväg med bilen till service. Tog sedan och sprang till stan där jag slutförde passet med lite styrkeövningar i gymmet på jobbet. Det var lite ovant att springa med ryggsäck men det gick rätt bra. Det gäller att ha en liten ryggsäck som man packar ganska tight. Skönt att ha dagens träningspass avklarat redan vid 8-tiden på morgonen.

/Rickard Mattsson

Falkenloppet 2008

Igår körde jag Falkenloppet i Nynäshamn. Ett klassiskt linjelopp på totalt 100 km. Loppet gick på en varvbana där varje varv var en mil långt. Vi som körde i elit skulle således köra tio varv.

Efter lördagens tempolopp var benen rätt tröga trots vissa försök att få igång dem med elektrisk muskelstimulering. Till Falkenloppet var det totalt 54 anmälda men bara 40 kom till start. Direkt vid starten var tempot ganska uppskruvat men det blev väldigt ryckig körning med många utbrytningsförsök. På varv fyra eller fem gick det ruskigt fort och många blev avhängda. Jag var själv ytterst nära men jag och en kille från Cyclefactory lyckades köra ikapp klungan och bita oss fast i den. Dock hade jag efter denna urblåsning helt slut på svart krut i mina ben så jag fick surfa med så gott det gick de sista fem varven. De sista hundra metrarna in mot målgången var uppför. I normala fall hade det passat mig ganska bra även om det hade varit bättre med en brantare lutning. Igår när jag var helt trasig i benen hade jag dock inte mycket att säga till om där utan slutade på en 24:e plats.

Komplett resultatlista finns här.

/Rickard Mattsson

Valhalltempot 2008

Idag var det dags för mitt livs andra tempolopp. Ute på Ingarö i Stockholm gick loppet på en 22 km lång bana. Eller rättare sagt så var banan 11 km lång med en vändpunkt. Temperaturen idag var mer måttlig vilket kändes riktigt skönt.


På uppvärmningen innan tempot kändes benen rejält tröga och jag hade svårt att få upp pulsen. När väl starten hade gått visade det sig dock att kroppen var rätt okej ändå. Benen kändes helt plötsligt pigga och adrenalinet gjorde att jag låg konstant på 10-15 slag under maxpuls genom hela loppet.

Mina förväntningar på tempot var rejält låga. Med riktigt starka cyklister på startlinjen som dessutom hade rätt material var jag tvungen att lägga ribban lågt. Hur som helst så kände jag att loppet gick bra, benen kändes fina och jag är nöjd med mitt lopp. Tio minuter in på loppet blev jag ikappkörd av cyklisten bakom mig och mot slutet av etappen blev jag omkörd av ytterligare en cyklist. Jag slutade sist idag men det var helt enligt mina förväntningar så det gör inget. Väger man hälften så mycket som de stora grabbarna och har en linjecykel kan det gå så.


Efter fredagens GP-lopp körde vi ut till Ingarö där dagens tempolopp gick. Vi letade upp en badplats där vi åt mat, badade och sov över. Det visade sig vara riktigt lugnt och fint här så vi sover över ytterligare en natt här. Bilden ovan är tagen imorse vid soluppgången här på Ingarö.

Imorgon söndag är det linjelopp, äntligen! Falkenloppet går i Nynäshamn så efter frukost rullar husbilen mot startplatsen.

/Rickard Mattsson

Luma GP 2008

Idag körde jag Luma GP i Stockholm. Det var väldigt varmt även idag och termometern letade sig över 30 grader med jämna mellanrum. Höll faktiskt på att smälta bort och då är jag ändå ganska okänslig för värme.


Som vanligt körde jag en ganska ordentlig och lång uppvärmning. Kroppen kändes bra och det var bra tryck i benen. Ställde mig på startlinjen och hamnade bland de sista inför starten. Första varvet var det masterstart så vi körde bakom en moped, därefter fick vi köra för fullt. Redan på första varvet försökte jag leta mig uppåt i fältet för att få en bättre position tills vi blev släppta för fri fart. Det visade sig vara jättesvårt eftersom banan var väldigt teknisk och enligt mig totalt livsfarlig. När vi blev släppta försökte jag leta mig framåt i fältet och lyckades väl halvhjärtat med det. Efter lite över två varv gav jag upp av ren självbevarelsedrift, det var helt enkelt för farligt. Jag brukar inte vara den som är rädd då jag cyklar men på Luma GP gick min gräns.

Nu ser jag fram emot helgens höjdpunkt som är Falkenloppet på söndag. Dessförinnan är det dock Valhalltempot på lördag. Återkommer med rapport från det.

/Rickard Mattsson

Weekend i Stockholm

Ikväll bär det av mot Stockholm för i helgen ska det tävlas igen. På fredag är det först Luma GP/Lumaloppet som ska köras. På lördag är det Valhalltempot och sedan på söndag är det Falkenloppet. Det blir tre rediga tävlingar på lika många dagar.

Jag är grymt nöjd med köpet av husbil förresten. Utan den hade inte denna tävlingsintensitet kombinerat med heltidsarbete och i övrigt högt tempo fungerat. Jag kan inte tänka mig något smidigare sätt att resa och bo faktiskt. Jag kommer nog att förbli husbilsägare för resten av mitt liv nu...

/Rickard Mattsson

Softa

Igår var det softning på hög nivå. Vi hade projektavslut med jobbet och blev bjudna på en båttur med Albonius Marin i Härnösand. Färden startade i Härnösands hamn och ledde oss ut i de södra delarna av Höga Kusten. Vi ankrade, åt mat och hade det allmänt trevligt.

Båten visade sig ha rätt bra tryck. Så här såg det ut med plattan i mattan.

Vi fick även tillfälle att spela Flipp och Flopp ett spratt då dom låg och solade på båtens framsida. Inte ont anande låg dom där och gassade medan vi smed hemska planer. Titta på videon ovan så förstår ni...

/Rickard Mattsson

Deffad

För några månader sedan lovade jag att vara mer deffad än någonsin den här säsongen. Med anledning av det blev jag lite nöjd ikväll då vi satt och kikade igenom helgens bilder från Energitrampet.

Ovan syns min vänstra vad. Bilden är tagen vid starten av Energitrampet i lördags.

Den som kan visa upp en snyggare och mer deffad vad får en trisslott av mig!

/Rickard Mattsson

Varmt!

Idag, dagen efter Energitrampet hade jag fem timmar distans på träningsschemat. Med utgångspunkt i Hallstahammar var det upplagt för ett trevligt distanspass på helt nya vägar. Jag körde helt planlöst och min första hållplats blev Eskilstuna. När jag kom fram dit var det 30 grader varmt så jag köpte en glass och cyklade vidare...

Nästa anhalt blev Västerås. Jag kom precis tills dameliten skulle gå imål så jag tog och softade några minuter och filmade målgången, håll till godo.

Turen gick sedan vidare till Köping. Där blev jag trött och åkte tillbaka till Hallstahammar.

Fem timmar och tjugo minuter att notera i träningsdagboken idag. Bra då kan jag känna mig nöjd idag också, trots gårdagens middag. ;)

/Rickard Mattsson

Energitrampet 2008

Inför Energitrampet hade jag satt ribban riktigt lågt av flera olika anledningar. Dels visste jag att jag var rejält nedtränad sedan passar inte banan mig efter som den är helt platt. Målet var egentligen bara att komma imål helt enkelt. Ett plus tänkte jag kunde vara om jag lyckades skrapa ihop några fler poäng i Svenska Cupen.

När vi kom till Västerås på fredag kväll var det tropisk hetta med strax under 30 grader. När vi vaknade på lördag morgon hade temperaturen gått ned lite och det blåste en lätt vind.

Innan start såg jag cykeln ovan som måste tillhöra en motionär. Ryggfickor verkar inte existera i den världen utan här väljer man att helt sonika att tejpa fast bananen på ramen. ;)

Uppvärmningen inför Energitrampet kändes som vilken uppvärmning som helst. Jag kunde inte då avgöra om benen var med mig eller inte. Däremot kunde jag smärtsamt konstatera att snoret fortfarande rann ur näsan och att halsen fortfarande var kass. Pulsen var skumt hög också, strax innan start låg den typ runt 80-90 bpm vilket inte är normalt. Kroppen kändes bra ändå så det fick helt enkelt bära eller brista, man åker inte till Västerås för att lägga sig raklång på gräsmattan och äta glass!

På startlinjen stod 145 elitcyklister idag. När starten gick och vi blev släppta av masterbilen blev det direkt ett högt tempo. Min puls var konstant nära max och hela tiden över tröskelpuls. Då var jag nära att bryta eftersom jag kände att kroppen var riktigt trött och trög. Tempot gick sedan ned en aning men det var väldigt ryckig körning hela loppet igenom. Vurporna avlöste varandra men jag lyckades undvika alla, några med en hårsmån faktiskt. När vi började närma oss målet i Västerås var klungan fortfarande ganska stor, enligt uppgift var den minst 70 cyklister stor. Den sista halvmilen försökte jag konstant att leta en bra position i klungan men jag var inte ensam om att göra det...

In mot målet gick det tokigt fort och jag tyckte att jag trots förutsättningarna hängde med bra. Många hade helt slut på krut i benen medan andra var mer pigga. Jag tryckte på så gott det gick och plockade några placeringar de sista hundra metrarna in mot mållinjen. I den preliminära resultatlistan fick jag plats 45 av 145 startanden och det är jag grymt nöjd med idag. Tror dock att min placering egentligen blev bättre så vi får se om det kommer någon reviderad resultatlista senare. Det blev med andra ord några till poäng i Svenska Cupen vilket glädjer mig med tanke på förutsättningarna.

När Energitrampet var avklarat åkte vi direkt till Hallstahammar eftersom min flickvän ska vara med på en Triathlon-tävling på söndag. Själv ska jag träna distans är det tänkt. Vi köpte med oss wiskey-marinerat kött och potatissallad med aioli-smak. Det blev en riktigt god middag som avslutning på en riktigt varm och trevlig dag. Ja hur varmt var det egentligen idag? Termometern i husbilen visade strax över 31 grader vid 17-tiden ikväll så jag vill inte veta hur varmt det var under dagen.

Här i Hallstahammar bor vi vid Skantzsjön, precis vid starten för Triathlon-tävlingen. Nu på kvällen rekade vi banan som ska avverkas imorgon och tog då bilden ovan. Det är riktigt fint här, helt magiskt faktiskt.

Här är det meningen att flickvännen ska gå imål imorgon...

Jo förresten, efter min målgång blev det faktiskt glass men då var jag värd det!

/Rickard Mattsson

Trög i...

Ja nu sitter man på trainern efter ett hårt anaerobt pass. Benen är fortfarande tröga och dom har faktiskt inte alls velat röra sig i fina cirklar den här veckan. Dagens pass var mer av en plåga men nu kan jag lägga det bakom mig.

På lördag är det Energitrampet i Västerås. Jag blev tidigt varse av coachen att kroppen kan vara väldigt trög just kommande helg. Dock kan det vara så att min kropp inte alls svarar på träningen enligt sedvanlig praxis så vi får väl se... Jag ska åtminstone göra mitt bästa och försöka skrapa ihop några fler poäng i Svenska Cupen.

Den som lever får se...

/Rickard Mattsson

Trasig

Efter förra veckans monstruösa träningsschema har kroppen varit helt trasig i några dagar. I måndags gick det nästan inte att gå, det var riktigt skönt att åka till jobbet då så man kunde vila upp sig! ;)

Reparation pågår...

/Rickard Mattsson

6(172)+7(200)+6(165)+6(170)=25(707)

Nu måste killen ha köpt svampar på Internet tänker ni men så är det inte! Jag äter ju inte ens svamp! Ni kommer snart att förstå ekvationen i rubriken...

I måndags, dagen efter helgen på Kinnekulle hade jag tagit semester. Körde ett distanspass mellan Lindesberg och Storvik utanför Sandviken. Den dagen blev det sex timmar och 172 km på cykeln.

Tisdag var det vilodag och även dagen då jag började känna lite förkylningssymptom.

Onsdag och torsdag överdoserade jag ipren, vitlök, echinagard, finrexin, nässpray och strepsils för att bli av med förkylningen på nolltid.

På fredag var jag nog egentligen inte tillräckligt frisk för att träna men jag hade ju tagit semester för att kunna träna. Körde ändå det planerade distanspasset trots vissa protester från sambon, förlåt! Turen gick över Graninge, Bispgården och Liden. Passet blev dessutom lite längre än planerat, totalt strax över sju timmar och 200 km på cykeln den dagen. Typ lika länge som mina kollegor satt på jobbet. Don´t try this at home säger jag bara...

På lördag var jag mycket bättre i förkylningen så chansningen gick hem. Körde distans igen via Kovland, Bergsåker, Huljen, Svartede, Nedansjö, Matfors, Allsta, Kvissleby, Njurunda, Skatan, Bergafjärden, Njurunda, Sundsvall, Bergsåker, Kovland och sedan hem. Den här dagen blev det exakt sex timmar och 165 km på cykeln. Hade lite sega ben den här dagen också. ;)

Idag söndag avslutade jag monsterveckan. Körde ett distanspass direkt efter frukost. Turen gick först till Stöde sedan vidare till Torpshammar där jag tog av på vägen mot Holm. Fortsatte via Nordanede, Gimåfors och vidare mot Holm, Kovland och sedan hem. Väl hemma blandade jag till en smoothie, packade ryggsäcken med kläder och dator sedan cyklade jag och firade mor på morsdag. Idag blev det strax över sex timmar och 170 km på cykeln. När jag gav mig av på dagens pass var benen extremt sega. Det var först under de två sista timmarna som dom kändes lite mer levande, i övrigt kändes rundtrampet bedrövligt.

Efter den här veckan kan jag inte låta bli att blicka tillbaka till hösten 2007. Jag hade tränat på Fredriks träningsschema ett tag och vid ett av våra möten sa jag nåt i stil med: "ska jag verkligen inte cykla mer?". Fredrik kontrade och sa: "lugn, du ska få cykla!". Okej, nu fattar jag vad han syftade på...

Sitter nu nöjt och blickar tillbaka på en vecka då jag trots tre dagar vila och förkylning lyckats träna över 25 timmar och cyklat 707 km. Alltså, det är 70 mil på en vecka! Inte ens på Mallis körde jag så långt, där kom jag upp i 66 mil på en och samma veckan men då var det ju mera berg också. Förut var jag nöjd att jag lyckades köra ungefär 100 mil på en månad...

Man måste våga för att vinna!

/Rickard Mattsson

6:00

Dagens träningspass är nu lagt till handlingarna. Sex timmar och 165 km distansträning blev det idag. Körde hemifrån och sedan via Kovland, Bergsåker, Huljen, Svartede, Nedansjö, Matfors, Sörfors, Allsta, Kvissleby, Njurunda, Myre, Skatan, Bergafjärden, Njurunda, Kvissleby, Sundsvall, Bergsåker, Kovland, Laggarberg, Timrå och sedan hem. En riktigt fin tur med mindre fina ben efter gårdagens pass på över sju timmar. Vädret var avsevärt mycket bättre idag och jag fick möjligheten att bättra på solbrännan lite. Jag upplever även att jag blivit bättre i förkylningen efter gårdagens sjutimmars-pass. Det är nog så man ska göra för att bli av med skiten. ;)

Do not try this at home!

/Rickard Mattsson

7:10

Efter att ha överdoserat echinagard, nässpray, ipren, vitlök, finrexin och strepsils under två dagar fick det idag vara nog. Jag tog kommandot över min kropp och började träna igen. Jag hade semester idag för att hinna med träningen som Fredrik ordinerat. Sex timmar distans var det på schemat men i vanlig ordning missbedömde jag avstånd och vind så när jag kom hem hade jag kört i 7 tim 10min. Jag körde via Graninge, Bispgården, Liden, Indal och tillbaka till Sundsvall idag. Ett redigt distanspass på 200 km, återstår att se om kroppen var redo för det eller om jag drar på mig nåt ännu värre än en förkylning.

Den som lever får se...

/Rickard Mattsson

Föreläsning

För några veckor sedan fick jag ett oväntat samtal från en kvinna på min arbetsplats. Hon hade på något sätt fått reda på att jag var cyklist och även läst lite här på bloggen. Hon undrade nu om jag ville föreläsa om min cykelsatsning inför några andra grupperingar på min arbetsplats. Efter två sekunders funderande tackade jag ja till erbjudandet och sedan började jag sätta ihop en presentation med mycket bilder från de senaste åren.

I onsdags var det så dags. Jag äntrade scenen i jobbets resturant och började berätta om cykling, min bakgrund, förberedelserna inför 2008 samt nuläget. Jag hade fått en timme till förfogande men jag trodde själv innan att jag skulle ha svårt att babbla så pass länge. Nu visade det sig att det var ganska enkelt att babbla länge om något man gillar, tror att jag höll på precis en timme. Under föreläsningen fick jag många frågor och en del var klurigare än andra. Vad kostar din cykel, hur är det med doping, hur avgör man vem som vann ett lopp osv?

Dagen efter föreläsningen fick jag en fråga av en åhörare. Hon undrade om det verkligen stämmer att alla cyklister rakar benen? Är det fler som funderar över det så kan jag meddela att merparten gör det. Dels är det praktiskt om man använder muskelstimulator, sedan är det trevligt eftersom man använder olika typer av oljor på benen inför lopp. Dessa skulle vara svårare att applicera om man skulle vara orakad. Om en vurpa skulle inträffa och man skulle behöva vård är det avsevärt mycket enklare för vårdpersonalen att rengöra sår om benen är helt rena. Sedan har vi ju såklart det rent utseendemässiga också, det är ju bra mycket snyggare med rena och brunbrända ben helt enkelt.

Jag fick mycket positiv feedback från åhörarna dagen efter föreläsningen. Det kändes roligt och sporrande inför framtiden. Jag hoppas verkligen att det var roligt att lyssna även om några precis som på bilden ovan var nära att somna...

/Rickard Mattsson

Däckad

Ja då var det dags igen. Kroppen har packat ihop och bestämt sig för att vila. Just nu är jag bara en passagerare som väntar på att komma fram till perrongen där det står frisk och kry.

Kände redan igår att det var något på gång. Hade en konstig känsla längst bak i näsan som brukar vara det första tecknet på att en förkylning är på gång. Idag kändes det lite värre, kroppen var allmänt trög och näsan hade börjar rinna. Efter övervägande med Fredrik fick dagens pass strykas till förmån för vila. Förmodligen var det hårdkörningen i helgen i kombination med väderförhållanden som ställde till det. Tävling i kallt och blött väder lördag-söndag och sedan sex timmar hård distans på måndag gjorde nog sitt för att sätta mitt immunförsvar totalt ur balans.

Kroppen: när kommer vi fram till perrongen frisk och kry?

/Rickard Mattsson

Kinnekulleloppet 2008

På söndag morgon då Kinnekulleloppet skulle köras tittade jag på termometern i husbilen. Det var då 2,7 grader ute. Medan vi gjorde frukost började det smattra på taket, jaja så länge det inte är snö så är det lugnt tänkte jag. I samma sekund tittade jag ut genom fönstret och kunde smärtsamt konstatera att det var just snö som kom från himlen...

Min förhoppning var ändå att temperaturen skulle stiga tills elitklassens sena start vid 13:30. När jag en timme innan start gav mig av för uppvärmning var fortfarande temperaturen 2,7 grader och snöblandat regn kom från himlen. Som tur var hade jag tagit med lite av vinterprylarna så det blev dubbla underställ, regnjacka, dubbla handskar, dubbla strumpor osv. Starten av loppet gick i centrala Götene men resten av loppet utspelade sig på Kinnekulle. Jag rullade ned till starten tidigt och fick göra en ganska intensiv uppvärmning för att hålla värmen i kylan. Strax innan start pratade jag med några vinteridrottare från klubben. Dom är från Jämtland och även dom tyckte att förhållandena var värsta tänkabara. Då slog det mig att vädret verkligen måste vara dåligt, när till och med Jämtländska hårdingar klagar...

Loppet startade som sagt i centrala Götene. Den första halvmilen var det eskort med bil för hela klungan. När vi närmade oss Kinnekulle ökade sedan farten. Jag försökte ligga med så högt upp i klungan som möjligt och när vi för första gången skulle över Kinnekulle kände jag att kroppen svarade bra. Jag hade inga som helst problem att köra fortare uppför än de andra. Loppet flöt på bra och totalt skulle vi över Kinnekulle elva gånger. Det kändes lite manligt men ändå inte övermäktigt. Första halvan av loppet hade jag problem med kylan i händer och fötter. Det var väldigt skönt att den där backen kom då så man blev rejält varm.

I mitten av loppet sprack fältet upp och jag tror att det var ungefär 10-15 personer som kom lös från huvudklungan. Jag låg kvar i klungan bakom men vi kom ikapp igen på nästföljande varv. Historien upprepades något varv senare men efter det lyckades vi inte etablera kontakten igen. Vi körde på rätt bra ändå och under de sista varven ökade jag själv tempot i backen. Syftet med detta var att hänga av de sista svagare cyklisterna och jag tror det lyckades ganska bra.

Konsekvensen blev dock att mina lår började krampa tre varv från mål. Blev tvungen att slå av lite på takten uppför och när vi för sista gången skulle upp krampade mina lår extremt mycket. Fick i detta läge se mig besegrad av några som jag är helt säker på att jag kört ifrån under normala omständigheter.

Efter loppet var man så här snygg. Helt brun i ansiktet av all skit som sprutade längs banan. Både jag och cykeln behövde en rejäl tvätt efteråt. Jag är nöjd med loppet och mitt resultat. Kroppen kändes bra men jag vet att det hade kunnat gå ännu bättre om mina ben inte krampat mot slutet.

Jag vill även rikta ett stort tack till min klubb IF Castor och Sigve som på ett lysande sätt skötte kommunikationen med oss under hela loppet. Vi hade stenkoll både vad som hände framför oss och bakom oss. När Sigve sa åt oss att nu släpper folk bakom er i backen, ja då var det bara att fortsätta trycka på uppöver så att dom bröt eller blev avhängda. Det var en härlig känsla som är svår att beskriva. Stort tack till hela IF Castor och framförallt Sigve för ett mycket bra coachande!

Av 189 anmälda i elitklassen var det 120 som kom till start. Redan där var 69 stycken borta, antar att dom låg kvar hemma i sängen då dom såg vädret. Av de 120 startanden var det 51 stycken som kom i mål. Min placering blev nummer 35 vilket jag efter omständigheterna är väldigt nöjd med. Banans profil passade mig ganska bra men hade det varit ännu mera backar hade det gått ännu bättre. För komplett resultatlista, klicka här.

Kinnekulleloppet blev även lite revanch för mig. För två veckor sedan på Hammarö blev jag omkörd så det visslade om det på den inledande prologen. Det var tomahawk-missilen Per Strömblad från CK Valhall som åkte om mig som en projektil. På Kinnekulle fick jag min revanch då Per inte tog sig i mål. Skönt nu kan jag lägga det bakom mig och gå vidare.

Direkt efter loppet var det stretch, dusch och färd hemöver. Hemfärden var dock ganska kort för vi stannade redan i Lindesberg och sov på en rastplats. På måndag hade jag nämligen ett sex timmars distanspass på schemat (tack för det Fredrik). Jag hade tagit ledigt från jobbet för att kunna köra det passet och allt var planerat in i minsta detalj. På måndag morgon vaknade jag 05:30, gick upp direkt och gjorde gröt i husbilen. Klockan 07:45 rullade jag ut från parkeringen och startade distanspasset som jag skulle köra på väg 68 mellan Lindesberg och Storvik strax utanför Sandviken. Det var fortfarande kallt i luften då jag gav mig av men det var blå himmel och strålande sol. Trots två hårda tävlingsdagar under helgen kändes kroppen oförskämt pigg. Medan jag cyklade så körde min sambo husbilen, hon stannade framför mig och frågade om det var nåt jag behövde. Snacka om total support!

Efter sex timmar och 172 km relativt hårt distanspass, dagen efter en tävlingshelg kände jag mig ganska belåten. Packade in cykeln i husbilen och åkte till Hagsta för att tanka och äta mat. Det blev rejäl svullning där kan jag lova. Sedan var det plattan i mattan hela vägen hem till Sundsvall.

Idag tisdag har jag lite träningsvärk men det som inte dödar härdar...

/Rickard Mattsson

Södra Sverige är en bluff!

I fredags åkte vi ned mot Götene och Kinnekulle för att delta i cykeltävlingar. Natten mellan fredag och lördag tillbringade vi på en rastplats i Lindesberg. Det kändes kallt på natten och regnet öste ned, jag bävade för hur det skulle vara på lördagen då Götene GP skulle köras. När vi vaknade på lördag morgon visade termometern 3-4 grader. Som tur var hade det slutat att regna och vädret blev sedan bättre. När tävlingen gick var det hela 9 grader varmt men det kändes svinkallt ändå, förmodligen pga. blåsten.

GP-loppet gick föresten riktigt dåligt. Jag fick till en hyfsat bra uppvärmning men för att få en bra plats vid starten var man tvungen att stå och vänta typ 15-20 minuter. Detta gjorde nog att mina stackars muskler blev kalla så när starten gick kändes kroppen som en bunke sirap. Efter två varv fick jag krampkänning i höger lår och på varv tre hoppade jag av. Vi som körde elit-klass skulle egentligen ha avverkat 30 varv men det kändes övermäktigt med ett krampande lår. Tänkte att det är bättre att kliva av idag och spara sig inför linjet på söndag...

Nu är det söndag morgon och vi sitter i husbilen. När vi vaknade idag var det 2,7 grader varmt (eller rättare sagt, kallt!). Precis då vi skulle äta frukost började det smattra på taket, vi tittade ut och kunde smärtsamt konstatera att det var snö som kom från himlen. Då slog det oss att södra Sverige måste vara en bluff! Här ska det ju inte finnas någon snö! Jag kan lova att dom ljugit precis hela vintern om att dom inte haft någon snö men egentligen har dom haft flera meter. Suget efter att cykla och i synnerhet tävla är väl inte på topp idag men jag ska ändå göra mitt bästa i backarna här på Kinnekulle. Vi har faktiskt varit så seriösa denna gång så vi har rekat hela banan. Den är endera upp eller ned vilket passar mig ganska bra, bäst hade det varit om det enbart var uppför såklart. ;)

Nu har vi varit vakna i 1,5 timme och det är fortfarande 2,7 grader ute. Seniorerna håller på att värma upp inför sin start som går om två minuter. Dom åker förbi här utanför och klagar på att det är kallt, jag känner ett visst medlidande när vi sitter här i husbilen och krampaktigt håller i våra varma te-muggar. ;)

Brrrrrrrrrr!

/Rickard Mattsson

Reload #2

Jaha då var det dags att ge sig av ned mot Götene för att tävla i Götene GP och Kinnekulleloppet. Bränslet är redan ordnat, se bilden ovan. Massor med pasta, pesto, kyckling och nötter. Precis vad kroppen behöver både före och efter hårda tävlingar. Förhoppningsvis är jag lite mer taggad den här helgen också än vad jag var under förra helgen.

Dags att ladda om med nytt krut nu...

/Rickard Mattsson

Livet som villaägare

Att vara villaägare är härdande på många sätt. Man upphör aldrig att förvånas över vad som kan hända. För två veckor sedan gav vår diskmaskin upp och slutade att pumpa ut vatten. Detta resulterade i att stora delar av vårt kör blev neddränkt med vatten.

Vattnet letade sig ned genom golvet och sipprade ut genom taket i källaren. Efter kontakt med försäkringsbolaget skickade de en besiktningsman som mätte fukten i golv och tak. Nu har en byggfirma varit på plats och rivit ned en del av taket i källaren.

En avfuktare håller nu på att torka upp vårt golv och tak så det inte blir några bestående problem med fukt och mögel. Som tur var verkar det som vi inte behöver betala ett öre eftersom vi hade rätt försäkring samt en tilläggsförsärkring för att slippa självrisken. Tur att det kan bli rätt någon gång. Dessutom har alla inblandade parter hanterat det hela hur smidigt som helst, jag har blivit förvånad mer än en gång.

I söndags fick vår diskmaskinen rött kort och förpassades ut ur vårt hus. Inom kort ska en ny införskaffas. Det kommer att kännas konstigt med en ny diskmaskin då vår gamla hörde hemma på diskmaskinshistoriska museumet.

Livet som villaägare är inte alltid en dans på rosor...

/Rickard Mattsson

Kvitto

Idag var jag till Falun för att genomföra ett tredje padillatest på LIVI. Jag ville få ett kvitto på att min utveckling går åt rätt håll samtidigt som testet ger Fredrik möjligheten att justera träningen för att ge maximal effekt. Mitt första test på LIVI körde jag efter säsongen 2006, då hade jag ett VO2max på 67. När jag sedan följde upp detta efter säsongen 2007 hade jag förbättrat mitt VO2max till 72.

Idag var det sju månader sedan jag plågade kroppen på LIVI förra gången. Frågan jag ställde mig var: hur mycket kan man förbättra sig på så kort tid?

Jag körde igenom ramperna en efter en och lade märke till att min puls var konstant lägre än vid mitt förra test. Rampen på 295 watt tex. hade jag 10 slag lägre puls denna gång än vid mitt förra test. Mot de sista ramperna märkte jag att benen inte alls var vad dom borde idag. Förmodligen var dom inte riktigt återhämtade efter urblåsningen på Skandisloppet men sånt får man räkna med...

Hur som helst så hade jag förbättrat mitt syreupptag till ett VO2max på 77. Det är klart över min förväntan, jag hade räknat med att lyckas pressa upp det mot 75 vilket är riktigt bra men det är klart, 77 är ju ännu bättre. Hade jag bara lyckats få upp pulsen till max idag så hade jag haft ett ännu högre värde, surt! Min vikt har också reducerats något, idag var jag ett kilo lättare än då jag gjorde testet i oktober 2007.

Det som grämer mig lite är att om jag hade varit helt utvilad hade jag fått bättre värden och förmodligen lyckats pressa ytterligare en ramp och fått ett högre VO2max-värde.

/Rickard Mattsson

Skandisloppet 2008

Ja vart ska jag börja, tror det får bli 15 sekunder innan start den här gången...

Sigve från teamet säger via kom-radion att han tror att det blir uppskruvat tempo de två första varven. Kort därefter går starten och mycket riktigt så är tempot rejält uppskruvat. Första varvet på strax över 13 km går på runt 18 minuter vilket är tokigt snabbt. När jag passerade målområdet första gången sprutade mjölksyran ut genom alla kroppsöppningar och jag var väldigt nära att bryta loppet. Fortsatte ändå och varv nummer två gick nog ungefär i samma fart och intensitet. Min puls var konstant över tröskeln och jag kände att mina ben inte var dom bästa. Dom var lixom lite småtröga redan från start och efter de första initiala varven var dom rejält söndertrasade också. Kände inte att jag var ett med cykeln heller. Jag upplevde att jag vinglade på och körde ostrukturerat men det kanske berodde på det högt uppskruvade tempot ...

På varv nummer fyra inträffade den första vurpan. Strax framför mig hakade några cyklister i varandra men jag lyckades undkomma med typ tio centimeter. Fick tvärbromsa och snyggt försöka styra förbi alla som låg framför mig. Hörde även i detta läge att det föll cyklister bakom mig, förmodligen pga. att många fick tvärbromsa. Hur som helst så klarade jag mig och lyckades komma i kontakt med huvudklungan igen.

Varven därefter finns det inte så mycket att säga om. Tempot varierade mellan mycket långsamt och mycket fort. Det var slitsamt samtidigt som banans alla kurvor gjorde att det blev många igångdrag med våldsamma dragspelseffekter i klungan som effekt. På varv åtta inträffade nästa vurpa. Här var jag ännu närmare att råka illa ut. Vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt låg en cykel på vägen till höger om mig samt att ett cykelhjul låg rakt framför mig i färdvägen. Rent instinktivt hoppade jag över hjulet och lyckades på något konstigt sätt undvika att krascha. I detta läge tappade jag också kontakten med huvudklungan samtidigt som jag upplevde att många bakom mig helt sonika bröt loppet.

Eftersom Skandisloppet iår var en internationell tävling ville jag avsluta det med att gå i mål och få ett resultat. Jag är tveksam till om jag kommer att få den chansen någonsin igen så jag vägrade bryta som många andra gjorde. Jag fick cykla själv ett tag innan ytterligare några cyklister anslöt. Vi körde på så gott det gick men hade såklart ingen chans att komma ikapp huvudklungan. Några av oss bröt längs vägen och det har jag full förståelse för. Jag var själv nära att bryta varje gång vi passerade målområdet. Det var väldigt psykiskt påfrestande att köra ett lopp på 200 km på en varvbanan som var strax över 13 km lång. Totalt skulle 15 varv avverkas och jag var som sagt nära att bryta redan efter första varvet.

Hur som helst så gjorde vi det bästa av situationen och körde ändå alla 15 varven och gick trots allt i mål. Nu när arrangören släppt resultatlistan märker jag att våra resultat inte har räknats. Vi körde med andra ord de sista sju varven utan mening men det blev i alla fall ett redigt distanspass. Av de 126 som startade i loppet var det 70 st som inte fick någon placering av en eller annan orsak. De flesta bröt och jag misstänker att jag inte fick någon placering eftersom jag kom i mål för långt efter vinnaren. Hur som helst så blev man några erfarenheter rikare i helgen.

Ingen kommer ihåg en fegis!

/Rickard Mattsson

First stop Björklinge

Igår åkte vi ned mot Uppsala för att vara på plats i god tid inför Skandisloppet. Vi stannade till i Björklinge som ligger cirka 20km norr om Uppsala för att få en god natts sömn. Att åka ända in till slottet i Uppsala där starten går kändes lite dumt på en fredag kväll. Jag prioriterar sömn så efter lite letande hittade vi världens lugnaste ställe. Natten har tillbringats på en parkering vid en idrottsplats här i Björklinge. Nu på morgonen åt vi frukost ute i solen strax innan 08:00.

Igår då vi kom fram till Björklinge körde jag ett återhämtande pass på cykeln. Vi stannade husbilen och jag var iväg på mitt pass inom fem minuter, det kändes lite overkligt. Passet var magiskt, det var varmt i luften, helt vindstilla och landskapet var platt som en pannkaka. Dock är jag lite tveksam till att man kan bli hård om man tränar i dessa trakter men det är klart, när det blåser här så måste det vara riktigt illa...

Ovan syns dagens frukost, havregrynsgröt med krossade linfrön och skivad banan. Det är en fin uppladdning inför cykeltävlingar har jag märkt på senare dar.

Nu är det dags att packa och åka mot startområdet...

/Rickard Mattsson

Reload

Då var det dags att ladda om med nya kolhydrater i benen. På lördag smäller det i Uppsala då Skandisloppet går av stapeln. I år är Skandisloppet en internationell tävling med nationella lag från Danmark, Norge och Finland. Startfältet är stort med över 100 anmälda och massor av svenska lag som kommer att slåss med de utländska förmågorna.

Igår var det vilodag och idag åker vi ned med husbilen mot Uppsala. Det mesta är redan förberett, måste säga att det är grymt smidigt att resa till och från tävlingar med husbil.

/Rickard Mattsson

Tröskelintervaller from hell

Det är ganska roligt med personlig tränare. Han verkar veta bättre än jag hur min kropp fungerar. Det kanske är därför han just är personlig tränare? Hmm, hur som helst så var kroppen rätt sliten måndag och tisdag efter urblåsningen på Hammarö. Igår då jag tittade på träningsschemat och konstaterade att jag hade ett ganska mastigt pass med tröskelintervaller planerat till på onsdag tänkte jag att det där går nog inte vägen.

Ja det var som sagt igår det. Idag kändes kroppen betydligt piggare och passet gick faktiskt att genomföra. Tröskelintervaller var det som gällde, 3st på 15min vardera. Det är riktigt bra träning det och stundtals kände jag mig faktiskt lite hård, men jag tror att det berodde på medvinden snarare än att jag plötsligt blivit stålmannen.

Nu blir det muskelstimulering och lite vila.

/Rickard Mattsson

Trasig

Efter de fyra tävlingsmomenten på Hammarö har kroppen milt sagt varit trasig. Bilden ovan tog jag föresten på Hammarö. Den här cykeln låg helt demolerad på gräsplanen precis brevid målområdet. Fick syn på den och förevigade den redan innan tävlingarna drog igång. Tänkte att det här kan bli en bra bild ifall jag är med i en crash... Nu fick jag använda den ändå som en symbol för hur min kropp känns efter hårdkörningen i helgen.

/Rickard Mattsson

Hammarö 3-dagars 2008

I helgen var det debut på många plan. Efter lång förberedelse och bra kontinuitet i träningen över vintern var jag inte särskilt nervös inför tävlingspremiären. Vi åkte ned till Hammarö med husbilen redan på onsdag och tävlingarna skulle dra igång först på fredag kväll. Det var skönt att kunna bekanta sig med området i lugn och ro och ta god tid på sig.

Tidigare har jag enbart kört linjelopp och då i seniorklass. I år är det elitklass som gäller och på Hammarö skulle det köras både prolog, tempo, gp och linjelopp. Fyra tävlingar på tre dagar, det bör ju väcka upp kroppen efter vinterdvalan. Startfältet i elit bestod enligt uppgift av hela 107 stycken hårdingar.

På fredag kväll var det dags för prolog. En tre kilometer lång bana som man kör med plattan i mattan. Jag visste redan innan att jag inte är någon temporaket eftersom jag är så lätt i kroppen och saknar den typen av muskler som behövs för tempo. Hur som helst så hade jag bara två mål i helgen, det första var att överleva och det andra var att inte komma sist. Prologen gick sådär, jag kom på plats 101, dock inte sist och det var viktigt!

Efter prologen slickade jag såren och ställde mig på startlinjen för lördagens tempo, se bild ovan. Tempot kändes bättre även fast jag körde det med linjecykeln. Jag körde till och med om framförvarande cyklist mitt på etappen. Min placering här blev 88. Under tempoloppet slog jag vänster knä i ramen flera gånger, det måste bero på tempoställningen.

Efter tempot var det vila ända till lördag kväll då det var dags för GP-loppet, se bild ovan tagen strax innan GP-start. Under uppvärmningen hade jag lite ont i mitt vänstra knä efter tempot men det fick bära eller brista. Jag kände mig grymt taggad inför det loppet för GP är mer min grej jämfört med tempo. Jag upplevde att GP-loppet gick bra, försökte ligga bra positionerad under hela loppet och kom till slut i mål på plats 53. Enligt uppgift från laget hade vi ett snitt på över 47 km/h under detta lopp. Det är tokigt fort för att vara ett varvlopp med många kurvor och igångdrag.

Tävlingshelgen på Hammarö avlutades på söndagen med ett redigt linjelopp. Elit startade strax innan lunchtid så jag åt en tidig lunch någon timme innan loppet. Detta i kombination med slitna ben av de tre tidigare tävlingsmomenten gjorde att de två första varven kändes trögt i benen. Resterande varv kändes det som jag hade bra fart och inga som helst problem att hänga med i tempot. Dock värkte mitt vänstra knä vid varje tramptag men det var bara att bita ihop. Jag försökte hålla mig högt upp i klungan och sökte vindskydd bakom större cyklister för att konservera energi inför slutvarven. På sista varvet skruvades tempot upp och med någon kilometer kvar till mål kom dagens första rejäla vurpa. Det var när vi närmade oss målområdet som alla letade bra positioner i klungan inför upploppet. Jag vet inte exakt vad som hände men rätt som det var låg det cyklar och cyklister överallt i en hög framför mig. Jag bromsade stenhårt och fick styra förbi hela högen med prylar och människor som låg på vägen körandes på framhjulet. I det här läget tappade jag kontakten med de framförvarande och fick pressa mig imål den sista kilometern på egen hand. Jag gick trots detta i mål på plats 41 vilket jag är väldigt nöjd med.

Totalplaceringen för hela helgens tävlingar blev 71 vilket jag är nöjd med, särskilt då tempo inte är min grej. Samtliga resultatlistor finns här.

Jag måste i och med detta även passa på att tacka alla i min omgivning som ger mig sitt stöd. Det är väldigt viktigt och oerhört sporrande för mig att kollegor, vänner och familj är intresserade och framförallt visar sitt stöd i det jag gör. En som på ett helt enastående sätt stöttar mig och står bakom mig i alla lägen är min sambo Annika. Hon fixar och trixar oerhört mycket runt omkring tävlingarna. Medan jag tränar, värmer upp, stretchar, tävlar, duschar osv. fixar hon iordning inför nästa moment. När jag körde linjeloppet i söndags såg hon tex. till att husbilen var färdigpackad så långt som möjligt. På det sättet kunde vi ge oss iväg hemöver redan 45 min efter min målgång och då han jag packa in cykel, stretcha, duscha och prata lite med teamet.

Världens största tack till alla och i synnerhet min livskamrat Annika, utan dig vore detta inte möjligt! Annika står även bakom många av de foton som jag publicerar här i bloggen, så även de två ovan.

Tack!

Är man inte snabbast kan man åtminstone vara snyggast...

/Rickard Mattsson