Som vanligt körde jag en ganska ordentlig och lång uppvärmning. Kroppen kändes bra och det var bra tryck i benen. Ställde mig på startlinjen och hamnade bland de sista inför starten. Första varvet var det masterstart så vi körde bakom en moped, därefter fick vi köra för fullt. Redan på första varvet försökte jag leta mig uppåt i fältet för att få en bättre position tills vi blev släppta för fri fart. Det visade sig vara jättesvårt eftersom banan var väldigt teknisk och enligt mig totalt livsfarlig. När vi blev släppta försökte jag leta mig framåt i fältet och lyckades väl halvhjärtat med det. Efter lite över två varv gav jag upp av ren självbevarelsedrift, det var helt enkelt för farligt. Jag brukar inte vara den som är rädd då jag cyklar men på Luma GP gick min gräns.
Nu ser jag fram emot helgens höjdpunkt som är Falkenloppet på söndag. Dessförinnan är det dock Valhalltempot på lördag. Återkommer med rapport från det.
/Rickard Mattsson
3 kommentarer:
Äh vaffan, är det inte lite häftigt när pedalerna skrapar i asfalten ändå!? :D GP-lopp är guds gåva till cykelsporten.
Håller med, Luma GP´s bana är livsfarlig och inget för nån om gillar att trampa. Nya tag nu bara!
Hmm, ett cykellopp där man trampar i tio sekunder för att sedan sätta hjärtat i halsgroppen och sedan trampar man tio sekunder igen för att sedan bromsa och flyga utför en trottoarkant precis i en kurva där det ligger grus. Smaken är som baken men min smak är nog inte riktigt åt det hållet. ;)
Två dödsfarliga GP-banor finns nu på min lista: Götene och Luma GP. Finns det fler man ska se upp med?
Skicka en kommentar