Gubbarna på berget

Idag tränade jag oseriöst igen. Löpning i liftspår är den senaste devisen för att komma i balans med livet. På lunchen idag sprang jag upp till liftspåret vid Sidsjön. Upptäkte då att liftgatan där tar exakt fyra minuter att springa uppför och nästan fyra minuter nedför om man joggar lätt.

När jag kom upp till toppen på berget vid första intervallen satt det två äldre herrar på en bänk och fikade. Dom skrek åt mig och frågade om jag hade sprungit långt. Jag svarade att jag kom nedifrån och sedan joggade jag nedöver. När jag kom upp på den andra intervallen sa dom "jaha du springer upp och ned". Hur många gånger springer du frågade dom. Jag skrek fyra och joggade sakta ned igen. En av gubbarna skrek tillbaka "på min tid körde vi tio gånger". Jag skrek tillbaka att vi är lite vekare nuförtiden och joggade vidare neröver. När jag kom upp för tredje gången skrek dom "nu är det bara en gång kvar, ta i för allt du har nu". När jag kom upp för fjärde och sista gången applåderade dom åt mig, bjöd mig på vatten och snackade skit.

Den ena gubben var väldigt pratglad. Han sa direkt att "du ser ut som en cyklist". Han såg det på kroppen sa han... Hmm. Det visade sig att han var en gammal idrottslärare från Stockholm. Han berättade om hur dom sprang intervaller i liftspår på hans tid. Då dom sprang tio intervaller så var varje intervall runt 1:50 lång till skillnad motför dagens lära om 4 min. Det är klart att man orkar med tio då...

Haha, att träna som en lallare är inte så dumt ändå. Tack för vattnet och pratstunden!

/Rickard Mattsson