Jag letade reda på lite information och kunde konstatera att grusvägspartiet var cirka 1,5 km långt. Efter lite funderande och bollande med Tom valde jag att starta etappen med mina zipp-hjul. Gruspartiet var ju trots allt ganska kort och förhoppningsvis var det fin grusväg..
Banan var en varvbana med start vid Tidavallen i Tidaholm. Varje varv var 25 km långt och elit skulle köra fem varv, dvs. totalt 125 km. Första delen av varvbanan var ganska platt, mitt på banan var det några mindre backar och strax innan grusvägspartiet var banans enda avgörande backe. Men enligt mig borde ingen flyga av i den backen, den var så pass snäll.
När starten gick hade vi som vanligt masterstart i ca 500 meter. Det började med att masterbilen körde fel och var nära att orsaka en vurpa, grattis! Vi skrattade åt stackarn som körde och följde istället efter motorcykeln som låg lite framför master-bilen. Första varvet kändes lätt, jag upplevde att jag hade bra tryck i pedalerna idag och hade inga som helst problem att hänga med i farten. Varv två gick också lätt, utbrytningarna avlöste varandra men det hela kändes väldigt kontrollerat.
På det tredje varvet, då vi för tredje gången ska passera grusvägspartiet ligger jag bra till mitt i huvudklungan. Jag försöker leta ett bra spår och girar ut till vänster så jag ska få klar sikt framåt. Mitt hjul skär ut i gruskanten och i nästa sekund blir det en färd i 40 km/h ner i diket. Jag bromsar och hoppar snabbt upp på vägen igen. Klungan dundrar förbi på två sekunder och jag försöker jaga ikapp. Detta visade sig dock vara synnerligen lönlöst då det är ganska brant utför på detta parti och det var stört omöjligt för mig att mosa ikapp klungan i det läget.
Fan! Med halva loppet kvar var jag avhängd bara för att jag lyckades syna diket. Jag som kände mig så fruktansvärt pigg i kroppen idag. Efter ett tag ansluter fler som hamnat i olika konstiga situationer samtidigt som mig. Någon har blivit avhängd på riktigt, någon annan har fått punktering osv. Vi kör tillsammans på det tredje varvet men då vi ska gå ut på varv fyra är vi plötsligt bara två kvar. Jag och en dansk kör vidare men dansken börjar plötsligt klaga på att han inte kan trampa och kort därefter släpper han min rulle. Jag fick efter det soloköra de två sista varven in mot mål för att få ett resultat i totalen och möjligheten att köra riktigt dåligt på den sista tempoetappen. Faktum är att jag körde sönder benen totalt idag då jag blev tvungen att först försöka jaga ikapp klungan efter dikeskörningen och sedan soloköra i två varv. Under dessa två varv låg jag konstant i zon 4 och mosade. Hur som helst så tog jag mig i mål även på dagens etapp men inte alls på det sätt jag hade tänkt. Jag gick i mål 18min 48sek efter vinnaren av etappen och det gör att jag idag sjönk som en sten i den totala ställningen.
Av de 101 startanden idag blev min placering 86 och i den totala sammanställningen ligger jag nu på plats 80. Dagens resultatlista från min klass finns här och för övriga klasser här.
Banan idag var återigen väldigt fin. Jag gillar inslaget av grus på landsvägstävling även om det ställde till det för mig idag. Helt klart udda och för vissa utslagsgivande (mig tex.). Strax innan gruspartiet var banans enda riktiga backe och denna backe avslutades sedan med en grusväg i svagt motlut som dessutom var blöt. Ja såklart regnade det i Tidaholm även idag. Att först köra i en backe för att sedan avsluta på blöt motlutande grusväg var en ny upplevelse. Föreställ er att först köra i en asfaltsbacke i tävlingsfart sedan när man kommer in på det blöta gruspartiet är det som att någon tagit tag i ens sadel och tjuvåker. Det går grymt segt och trögt samtidigt som det sprutar grus och sten runtomkring.
Dagens höjdare är annars denna norrman:
Startnummer 311, Mats Skottvoll, Trondhjems VK, tilldelas böter, SEK 750, för förolämpning mot funktionärer, SCF TR 12.1.040 p30
Det är med andra ord dyrare att förolämpa en funktionär än att strunta i polismans tecken som "bara" kostade 500 kr. Jag ska nog sluta att klaga på mina parkeringsböter, det är ju nästan gratis.
Är huvudet dumt från kroppen lida...
/Rickard Mattsson
2 kommentarer:
Härligt kämpat Rickard, visst är det härligt med grusväg på tävlingar, när jag en gång började var det ofta grusvägar och massor av punkteringar, man hade alltid ett extradäck med och la om och fortsatte. Vurpa på grusväg är inget jag rekomenderar, man får plocka småsten från såren i flera veckor. Nu är det bara att ge järnet på morgondagens tempoetapp.
Tack för de värmande orden Robert. Jag ger alltid järnet, det vet du. ;)
Skicka en kommentar