Risk management

När jag mest okynnescyklade utan att tävla hade jag en plan. Planen var att ta motorcykelkörtkort och köpa motorcykel. Jag tror året var 2005 eller 2006. Då var jag under 30 år och hade väl inga direkta planer med mitt liv. Det var då en helt vanlig dag som mina tankar på motorcykelkörtkort lades på hyllan för några år. På radion berättade dom om ny statistik som påvisade att män under 30 år var överrepresenterade i dödsolyckor på motorcykel. Okej tänkte jag då, man vill ju inte dö så jag avvaktar tills jag fyllt 30 så kan man köra sedan...

Efter detta kom en tävlingskarriär på cykel i vägen. Det hade jag inte riktigt planerat, det bara lixom blev så. Märkte att jag hade lite talang för det där med cykling och på den vägen är det. Hur som helst så vet jag att den resan någon gång är över eller åtminstone kommer att trappas ned. Som en förberedelse till detta har jag denna sommar börjat att ta några steg mot ett motorcykelkörkort. Det som fick bägaren att rinna över var när min far köpte en ny motorcykel. Vips så hade han två motorcyklar och då blev det ju nästan straffbart att inte ta chansen. Ett bättre tillfälle kommer aldrig att passera framför mig. Pluggandet till teoriprovet går bra och idag körde jag min första körlektion med min far. Själv tycker jag det gick lysande, jag övade på att manövrera motorcykeln, köra slalombana, undanmanöver samt lite motorvägskörning. Allt gick bra och jag tror att jag har det ganska lätt som mer eller mindre alltid bott på prylar med två hjul. ;)

Teoridelen kan vara lite knivig. Ovan är en av de svårare frågorna. Det var nära att jag kryssade B där för jag blev lite sugen på Ben & Jerrys glassarna som dom har på årets gatufest här i Sundsvall. Åååååh, vilka grymma glassar! Vi var ned igår och jag kan säga så här; innan igår trodde jag att jag visste vad glass var och hur det smakar. Nu vet jag bättre. Glass är inte glass utan Ben & Jerrys är glass. Allt annat är skit sådeså! Snacka om glassarnas glass, det går inte att beskriva med ord, det måste upplevas. Givetsvis beställde jag den största glass som gick, något annat alternativ fanns inte. Jag valde tre smaker, en med banan, en med choklad och brownie-bitar i och en med choklad och hela choklad-bitar i. När jag betalat fick jag en glass som mina stackars tunna cykelarmar knappt orkade bära. Jag skojar inte om den vägde 500 gram. Glassen var grymt smakrik och bitarna av choklad och brownie var enormt goda. Det tog nog minst 15 minuter att äta upp hela min glass och sedan fick jag äta upp min sambos också för hon gick in i väggen. ;)

Ibland är livet underbart...

/Rickard Mattsson