Idag cyklade jag distanspass. Strax över tre timmar varav 2x45 min kördes i form av tempointervaller. Körde passet tor. Holmsjöändan. Föret var fint och kroppen kändes bra de första två timmarna, sedan blev det trögt. Jag är inte riktigt van att träna tre timmar i sträck och det märks. Mina längsta pass den senaste tiden har legat på två timmar så tre blev lite drygt idag.
En sak som slog mig under dagens tur var att jag fortfarande hatar distanspass. Det är ju så förbenat tråkigt och nedmalande för hjärnan. Tre timmar får duga än så länge, jag ska inte göra samma misstag som förra året och dundra på med för mycket distans. Tids nog hinner man med det också...
/Rickard Mattsson
En sak som slog mig under dagens tur var att jag fortfarande hatar distanspass. Det är ju så förbenat tråkigt och nedmalande för hjärnan. Tre timmar får duga än så länge, jag ska inte göra samma misstag som förra året och dundra på med för mycket distans. Tids nog hinner man med det också...
2 kommentarer:
3 timmar duger bra det Rickard, huvudaken är att man blir trött, det är det det hela går ut på.
Jo jag vet och trött blev jag. Det var ju själva tanken med tempointervallerna, att bli trött på tre timmar istället för att mesa på i fem och bli lika trött.
Skicka en kommentar