På lördag morgon ringer väckarklockan 02:15. Vid det laget har jag redan legat vaken i 30 minuter eftersom min sambo skulle starta tidigare än mig. Hur som helst, jag hade fått fem timmar sömn som i och för sig var avbruten lite här och var men det var bättre än ingenting.
Klockan 04:26 var det så dags för start. Det verkade som klungan som jag skulle delta i hade ett ganska stort manfall. Jag uppskattar att vi var 10-12 stycken från start, meningen var att vi skulle vara 14-15. Hur som helst, början av loppet går som en dans, ned till vårt första stopp i Brunstorp som ligger 105 km från starten har vi ett snitt på runt 40 km/h. Detta trots att min kropp kändes extremt seg och slö under de tre första timmarna. Vid 07:15 vaknade kroppen och då började det svara lite bättre i benen, sedan blev det bara bättre och bättre.
Vid vårt andra stopp som vi gjorde vid depån i Fagerhult efter 140 km hade vi fortfarande en snittfart på runt 40 km/h. Allt såg bra ut och vårt mål på åtta timmar fanns inom sikte.
När vi vände upp mot Hjo kom då vinden. Vi hade motvind och kantvind hela vägen från Fagerhult och upp till målet i Motala (160 km). Vi lyckades ändå hålla uppe farten ganska bra då vi formerade om klungan och körde belgisk kedja istället. På så sätt hanterade vi vinden ganska effektivt. Vid det här laget hade min klunga tappat några cyklister, uppskattningsvis var vi 7-9 stycken som kämpade vidare i motvinden mot målet i Motala.
Vi körde vidare med formationen belgisk kedja. Vi hade ruskigt mycket högre fart än alla andra och vi kom ikapp långsammare cyklister väldigt fort. Många var ute och vinglade långt till vänster på vägen och bitvis var det lite farligt.
När vi hade kört 240 km hände då det inte fick hända. När vi hade rak motvind och alla låg ned i bocken och gjorde sig så liten som möjligt... Ja då sa det pang! I 40-45 km/h dundrar jag och killen bakom mig rakt in i en långsam cyklist som dyker upp från ingenstans. Jag dunkar in mitt framhjul rakt i hans bakhjul. Jag flyger rakt över mitt styre och ned i diket. Slår i hela höger sida av kroppen, jag kan komma ihåg två till tre rejäla smällar mot huvudet (hade jag inte haft hjälm hade jag nog dött där). Killen bakom mig kör in i mig och flyger också ned i diket. När jag reser mig upp sliter jag direkt tag i min cykel och konstaterar att frambromsen fått sig en smäll samt att ena bromshandtaget sitter snett. Jag bryter till bromshandtaget och häktar av frambromsen, den behövs ändå inte för att cykla in på åtta timmar tänker jag. Jag slänger mig på cykeln och trampar vidare i rasande fart för att hinna ikapp min klunga. Uppskattningsvis tog hela detta förlopp från krasch till att jag var tillbaka på cykeln cirka 20 sekunder.
I 30 minuter jagar jag min klunga helt själv utan att komma ikapp. Jag kör om massor med långsamma cyklister medans jag försöker rätta till allt som sitter snett på mig själv och på cykeln. Hjälmen fick jag spänna, glasögonen satt snett, jag hade rivit mig på armen och hade rejält ont i höger höft. Allt detta märkte jag i farten efter att jag cyklat vidare...
Efter att ha kört stenhårt i 30 minuter ger jag upp hoppet om att komma tillbaka till min klunga. Slår av på tempot och efter några minuter blir jag ikappkörd av en grupp som jag gör följe med in i mål. När jag kom i mål var jag rejält mörbultad och hade ont i hela höger sida av kroppen.
Men hur gick det med tiden då? Ja det gick inte vägen i år. Vädret och det stora manfallet gjorde sitt på tiden. Min tid på 8 tim 19 min blev dock hyfsad med tanke på att den inkluderar en vurpa och tre kortare stopp. Nu med facit i hand och efter att ha pratat med de andra från min klunga så inser jag att prestationen ändå är godkänd. Det visade sig att jag kom in fyra minuter efter min klunga trots vurpan. Totalt blev min placering nummer 59 av 17616 stycken anmälda.
Styret fick sig en liten smäll vid vurpan.
Likaså mina nya trampor. Använde dem första gången på VR...
Sadeln fick sig också en törn...
Min sprillans nya carbon-ram sprack! Det gjorde ont, nästan lika ont som i kroppen... Äh, fan hela cykeln var ju sprillans ny. Hade bara kört Siljan Runt på den innan VR.
Så här såg jag ut då jag gick i mål. Rejält skrubbad på höger sida av kroppen.Efter att ha vilat de obligatoriska sex timmarna efter loppet åkte jag till akuten i Motala för att undersöka kroppen. Värken i höger sida hade tilltagit efter loppet och på kvällen gjorde det rejält ont i höger höft. Blev undersökt av en doktor som ganska snabbt konstaterade att jag var hel och att jag hade haft tur som inte skadat mig mer.
Som tur var skulle vi inte åka hem förrän på söndagen så vi åkte tillbaka till vår stuga för att vila. Efter att ha vaknat otaliga gånger under natten av smärtan i kroppen gick jag upp och tog en värktablett. Somnade om och sov mycket bättre resten av natten.
Idag söndag haltar jag omkring IGEN! Ja det är ju inte sant. Oturen verkar förfölja mig som en skugga i år, FAN! Jag har nyss blivit bra i mitt knä och innan dess hade jag en sträckning i höften och innan dess hade jag överträningssymptom..
Hur svårt ska det vara att hålla sig hel och i form?
Som tur är har jag en vilovecka planerad nu. Ja förutom Solleröloppet som jag ska vara med i till helgen. Jag hoppas verkligen att kroppen hunnit reparera sig till dess. Ska försöka att provisoriskt reparera cykeln också så den är redo inför helgen. Vem vet, det kanske ska kraschas igen då... ;)
Slutligen kommer här lite data från Vätternrundan.
Tid: 8:19:20
Snitthastighet: 37,2 km/h
Maxhastighet: 64,4 km/h
Snittpuls: 152 bpm
Energiförbrukning: 6621 kcal
Distans: 300 km
Nä nu ska jag vila mig i form inför Solleröloppet.
Nä nu ska jag vila mig i form inför Solleröloppet.
/Rickard Mattsson
16 kommentarer:
Hoppas du försäkrat cykeln... Satan vad trist med vurpan, men ställer man upp i världens farligaste tävling så vet man väl vad man ger sig in på...
Ingen kommer ihåg en fegis. Jag ska undersöka hur cykeln är försäkrad och vad som gäller. Har ni andra separata försäkringar som täcker sånt eller kör ni det via hemförsäkringen? Jag tror även att man är försäkrad via VR...
Attans otur med cykel, men tur att du klarade dig.
Kan vara lurig med försäkring, beror lite på vilket bolag du har mm. Ofta gäller den inte om skada (på cykel alltså) uppkommit "under tävling eller träning inför tävling"...
Ajaj....tråkigt, men vurpan kunde slutat värre med brutna ben och armar.....
Bara hoppas att du haft din otur för i år nu. :)
Starkt kört! Det här var en SUB 7.45-tid under lugnare vindförhållanden. Och topp 60 trots vurpan/skadan: Ryggdunkningar!
/Peter
Ja fy fan. Det där var nog det hårdaste jag genomfört någonsin. Kroppen är i form men vädret och vurpan satte stopp.
Bra Rikard, fixa din hoj och lägg denna vurpa bakom dig. Ett gamalt talesätt är att det finns bara två sorters cyklister, dom som kommer att vurpa och dom som har vurpat.
Robert, den är redan lagd till handlingarna. Det är inte heller första gången jag krashar. Sommaren 2005 smällde jag av två revben som gjorde rätt ont. Den gången var det MTB-vurpa i skogen. Det här var min första landsvägsvurpa. Hojen fixas inom kort, ska ju snart till Italien med den och krasha lite till ;).
Mmm man ska ha en separat försäkring då en vanlig brukar täcka upp till 25% av ett basbelopp. Det är ju lite trist då den cykel man använder brukar närma sig värdet av 1,5 basebelopp... Jag kör en separat försäkring den kostar lite extra men väl värd varenda krona då man vurpar då den innehåller en drulle. Sånt är bra för drullar som oss!
Vättern är som att åka motorcykel på Isle of man... Man vet aldrig vem eller vad som kommer hem... Eller i hur många delar eller kanske lådor... Bra kört!
Rickard,
trist med din cykel. Det här var min sjunde runda och jag har aldrig förut varit med om mer stök och bök. Folk körde hejvilt och klungetikett fanns inte alls. Även vi kraschade. Tappar lusten lite grann av sånt.
För mig var det första rundan. Tänkte bara köra VR en gång och då göra det med stil under åtta timmar. Nu mísslyckades det så jag kanske måste köra även nästa år för att visa vart skåpet ska stå. Jag kan hålla med om att det verkligen var stökigt men jag vet ju inte hur det brukar vara så jag trodde det var normalt...
Imponerad över ditt resultat trots vurpan!
I övrigt så har du en inspirerande blog.
Kör hårt och lycka till på Solleröloppet!
tur att du behöll dig hel =) och jag är stolt över dig trots vurpor och oönskade tider, glöm inte det!
Syster, jag är stolt över dig oxå. Trots att du inte cyklar! Världens snyggaste syster i alla kategorier ;).
hehe ;D och du är världens snyggaste bror, men du får nog dela 1:a plats med lillen så att han inte blir ledsen ;)
Skicka en kommentar