Solleröloppet 2007

Ja då var tävlingsdebuten avklarad. Det var in i det längsta osäkert om jag kunde delta på Solleröloppet efter vurpan på Vätternrudan. Linjeloppet gick på midsommarafton (fredag) och på onsdag samma vecka var jag fortfarande osäker på om jag verkligen kunde cykla. Höger höft värkte och var gul, höger axel gjorde ont och mitt knä kändes inte helt bra. På onsdag kväll gav jag mig ut på en testrunda för att kunna avgöra om jag kunde delta på loppet. Min förvåning var stor när jag faktiskt kunde cykla utan allt för stora smärtor. Tur att jag hade laddat inför loppet som vanligt trots omständigheterna.

Men nu blev det bråttom, redan nästa kväll skulle vi åka iväg ned till Mora med klubbussen. Jag fick ta ledigt en halvdag från jobbet för att hinna packa och ställa iordning cykeln inför loppet.

Min start i seniorklassen var klockan 07:10 på midsommarafton, bra tid! Hade ställt klockan på 05:00 för att i lugn och ro hinna äta frukost innan start. Vid 06:00 skjutsade Tom ut mig till starten och gav mig några sista tips på vägen, tack!

Genomförde en ganska lång uppvärmning och jag var inte ett dugg nervös trots att det nu var lite mera allvar än jag är van vid. Jag rullar fram till starten några minuter innan och inser att min klocka går fel då dom helt plötsligt säger; nu är det 30 sekunder till start!

Innan och under hela loppet hade jag bara två mål, 1. att inte bli avhängd (ifrånkörd) och 2. att inte vurpa. Ifrånåkt gillar jag inte att bli och vurpa ville jag inte göra för det hade nog sabbat min resa till Italien den 29/6.

Hur som helst, starten gick och vi fick köra bakom en startbil i några kilometer. I min klass var det 120 startanden så det var ganska trångt i början. Redan då vi åkte över bron mot Gesunda var den första incidenten ett faktum. Ingen vurpa men helt plötsligt är det någon som vinglar till och kedjeeffekten bakom mig hörs tydligt, hjul slår i varandra, armbågar möts osv. Jag klarade mig med en touch mot en annan killes arm. I ett sånt läge är det bara att vara iskall, kör så stabilt som möjligt, titta inte bakåt och ha båda händerna på bromshandtagen.

Efter den incidenten flöt det på ganska bra. När vi för första gången skulle klättra uppför Gesunda-berget (se banprofil nedan) tyckte jag att kroppen kändes trög men jag insåg snabbt att det var jobbigt för andra också. Redan här, cirka 4-5 km från start blev folk avhängda då dom inte orkade hålla tempot.

Efter Gesunda gick loppet upp mot Mora och sedan vidare till Orsa. Under den här sträckan hände det inte särskilt mycket. Jag försökte ligga med långt upp i huvudklungan och bara spara på energi så länge som möjligt. Strategin gick bra och efter 40 km kom vi till backarna vid Orsa, även kallad Skeer (se banprofil nedan).

Vid det här laget började den riktiga plågan. Vi skulle upp och ned för backarna totalt fyra gånger. Stigningarna var sega och nu började folk droppa av rejält. Jag hängde hela tiden kvar i huvudklungan men det var nog inte just mycket mer kändes det som då. Blev riktigt nöjd när jag hängde av några som körde ifrån mig ifjol i backarna, grymt skönt!

Efter fyra stigningar och mycket pain-management blev det ganska flack och snabb körning ned mot Mora igen. Bitvis gick det tokigt fort men jag bet mig fast i ledarklungan som en igel. Jag försöka ligga bra med i toppen av klungan för att kunna vara med ifall något skulle hända. Detta samtidigt som strategin var att spara på energi inför slutet på loppet.

Ungefär fem kilometer ifrån målet skulle vi passera Gesunda-berget igen fast från andra hållet. Här skulle de sista svaga få kasta in handdukten visade det sig. Redan tidigt vid klättringen upp på Gesunda-berget blev många rejält avhängda, jag hade bra fart och lyckades besegra smärtan i kroppen på ett bra sätt. När vi kommer till toppen är fältet rejält utspritt och jag har nu dom flesta bakom mig. Min absoluta svaget är ju nedförsbackar eftersom jag är så lätt och har svårt att bygga upp bra fart. Så på toppen av Gesunda-berget laddade jag på rejält, drog snabbt upp på tyngsta växeln och dundrade på för allt vad jag höll för nedför berget. Det gick tokigt fort och när jag för ett kort ögonblick tittade på hastighetsmätaren står det 80,6 km/h!

När jag kommer nedför berget och ska ta av mot bron som går över till Sollerön har jag så hög fart och bromsar så pass sent så jag låser upp bakhjulet, glider lixom in i kurvan men kör på så sätt ifrån några till. Fortsätter sedan att spara på energi inför spurten in mot mål som låg i en seg backe upp mot kyrkan på Sollerön. Vi kör på trånga vägar i några kilometer in mot målet. Alla letar positioner och jag ligger längst ut till vänster i klungan för att ha möjlighet att avancera uppåt i fältet. Jag plockar några positioner och inför upploppet har jag en ganska bra möjlighet att plocka ytterligare några placeringar. När upploppet kommer är det otroligt tight, jag pressar mig förbi kanske fem andra cyklister upp mot målet. När jag passerar mållinjen inser jag att min placering måste har blivit rätt hygglig med tanke på omständigheterna. Gissade på top 30 innan resultatlistorna hängdes fram...

Bild på mig från spurten..



Bild på mig efter målgången..

Här är lite data från loppet:

Tid: 3:12:20
Snitthastighet: 40,1 km/h
Maxhastighet: 80,6 km/h
Snittpuls: 158 bpm
Energiförbrukning: 2489 kcal
Distans: 128 km
Antal startanden: 120
Placering: 23

Nu ska jag avsluta viloveckan ute i solen och ladda inför en ny träningsperiod och Maratona dles Dolomites i Italien som jag kör nästan helg.

/Rickard Mattsson