Strategin hade jag gjort klar långt innan, men nu fick jag ändra den pga. förkylningen. Intalade mig själv att springa åtminstone 5 km för att testa om kroppen kändes bra. Kändes det inte bra skulle jag bryta direkt istället för att sega mig igenom 30 km med ett taskigt resultat som följd.
När jag vaknade upp på lördag morgon var det inte allt för inspirerande väder på Lidingö. Tunga moln hängde ned från himlen men det var bara ett lätt duggregn som sipprade ned från dem. Temperaturen var hygglig och luftfuktigheten var hög.
Min start gick 12:40 och under de första kilometrarna kändes kroppen bra, precis som vanligt faktiskt. Jag tänkte för mig själv att det var ju skönt att förkylningen hade gett med sig. Tempot under första biten av loppet var klart hanterbart,första kilometern gick på bra precis 5 minuter vilket var aningen långsammare än jag hade tänkt mig.
Tempot höjdes sakta men säkert samtidigt som regnet tilltog. Mina glasögon immade igen och jag hade väldigt svårt att se vart jag sprang. Fortsatte vidare och när jag passerade 5 km kontrollen var jag någon minut långsammare än plan.
Efter 5 km kom trögheten smygande i kroppen. Löpningen gick tyngre och tyngre. Jag hade svårt att se eftersom glasögonen hade immat igen och benen kändes mer och mer som betongblock. Vid en lång och brant utförslöpa drog jag på mig kramp i båda lårmusklerna vilket ytterligare förvärrade läget. Tog då en tablett mot kramp som hjälpte ganska bra. Sprang vidare och passerade depån vid 10 km, strax därefter klev jag av och bröt loppet eftersom kroppen inte kändes bra. Better safe than sorry..
Årets Lidingölopp blev min sista tävling för året. Nu väntar lite lugnare träning ett tag men först och främst ska jag bli helt fri från min förkylning som fortfarande sitter i. På lördag kväll firade jag och min sambo årets säsong med en bit god mat i Stockholm. Tycker trots allt att jag gjort bra insatser och prestationer under den här säsongen. Mitt mål med löpningen för i år var ju att springa milen på under 45 minuter. Det har jag fixat och kan således sätta upp nya mål för nästa säsong. När det gäller cyklingen hade jag år 2007 som ett läroår. Jag provade på tävlingar för första gången och har lärt mig ett och annat därifrån.
Nästa år blir det nya tag med nya målsättningar...
Ingen kommer ihåg en fegis!
/Rickard Mattsson
3 kommentarer:
Ibland är det bra att använda huvudet. Med facit i hand så var det ju smart att kliva av, iom att du fortfarande är förkyld.
Men som sagt utvecklingen har ju gått framåt för din del, lika mycket till nästa år och du blir giftig på riktigt!
Inte ska du väl sälja MTBn? Du borde hänga med oss på nån lördagstur istället!
Jo det där var nog första gången som jag använde huvudet ;).
Planen är ju såklart att bli bättre till nästa år. Den som lever får se...
MTB:n är ute till försäljning av en anledning och det är att jag tänkte köpa en ny :).
Aaaaaah! Då är det ok, sälj, sälj sälj!
Skicka en kommentar