Avhållsamhet

När det gäller träningen så är det avhållsamhet som gäller just nu. Jag rehab-tränar för att mitt knä ska bli bättre och överkroppen får stå ut med ganska mycket styrketräning istället. Det är mitt sätt att hantera den enorma träningsabstinensen som uppstår när man är van att träna över 10 timmar per vecka och helt plötsligt gör det ont av att gå från sängen till toaletten... Positiva saker finns dock med detta; jag kommer att bli i bra beach 2007-form för nu tränar jag nästan bara överkropp samt att rehab-träningen går ganska bra. Ganska säger jag med tanke på att det ena dagen kan kännas nästan helt bra i knäet och dagen därpå känns det som en kniv sitter där. Jag tror dock att jag hittat ett träningsupplägg som fungerar, dvs. jag vet vad som är bra respektive inte bra för knäet.


De flesta har säkert svårt att förstå hur det känns att helt plötsligt inte kunna genomföra sin träning. För mig som satsat hårt mot denna säsong och tränat inför den sedan hösten 2006 har det varit några hårda bakslag på sistone.

Det började redan den 26:e februari. Då hade jag tränat för hårt ett tag och kroppen sade stopp. Blev i och med detta tvungen att vila i tre veckor. Efter den perioden lyckades jag komma tillbaka och tränade på rätt bra i tre veckor. På mitt sista träningspass under påsken fick jag en sträckning i höften. Ingen skada tänkte jag, det läker på en vecka. Mycket riktigt, höften var hel redan efter fyra dagar men då fick jag ont i knäet istället. Jaja, det går nog över på några dagar tänkte jag och vilade lite extra i några dagar. Samtidigt började tiden rinna iväg, jag var anmäld till Östgötaloppet och nu var det bara 10 dagar kvar till tävlingssäsongen skulle starta..

Det blev inget Östgötalopp för min del i år på grund av knäskadan. Det var ganska hårt att se sitt eget namn i startlistan med bokstäverna DNS (did not start) efter...

Måndagen den 16:e april är ett annat datum som är förknippat med nåt som inte var allt för bra. Den dagen började jag träna efter mina höft och knä-problem. Körde rätt hårda intervaller och mot slutet förstod jag att något var riktigt fel med mitt högra knä. När jag klev av cykeln efter det passet kunde jag knappt gå. Efter besök hos naprapaten blev mitt knä snabbt mycket bättre. Redan efter några dagar kändes det nästan helt bra. Naprapaten hade dessutom sagt att jag kunde cykla som rehab-träning men cyklingen skulle vara lätt.

Som cyklist har man nog en ganska skev definition av lätt cykling. I lördags testade jag i alla fall att cykla lätt (med min definition). Det blev ett otroligt lätt pass med en snittpuls på 117 bpm. Cyklar jag lättare än så kan jag inte hålla balansen tänkte jag för mig själv under passet. Mot slutet av passet gjorde det ändå ont i knäet och jag kunde konstatera att jag förmodligen gjort skadan ännu värre!

Sedan dess cyklar jag inte alls utomhus, nu kör jag bara fem minuter lätt cykling som uppvärmning innan jag ska styrketräna på gymmet.

På lördag bär det av utomlands igen. Den här gången är det semester och Mallorca som gäller. Min mor fyller 50 år och har bjudit med hela släkten ned till Mallorca. Det ska bli trevligt men samtidigt jobbigt för där finns det massor med cyklister och jag vill vara en av dem.

Smärtan som jag har i knäet kan jag leva med men inte avhållsamheten från cyklingen!

/Rickard Mattsson