Små förändringar kan få stora konsekvenser

Förra veckan var jag helt slut i kroppen så jag tog det drastiska beslutet och ordinerade mig själv tre hela vilodagar för att komma tillbaka på banan. När jag vilat två hela dagar stod jag inte ut längre; jag gav mig då ut på ett pass löpning. Då kändes allt bra igen, jag satte personligt rekord på första sektionen som är 2 km lång och har en stigning på cirka 130 höjdmeter.

Nu är jag åter inne på en hård vecka med en träningsmängd som ligger runt 20 timmar. Idag blev det två hårda pass; ett löppass på 7 km i terrängen och ett cykelpass på 96 km.

Under löpningen gick det mesta bra, jag hade bra fart och känslan i kroppen var lysande. Jag formligen flög fram ända tills jag såg något som låg rakt över stigen. Precis när jag ska skjuta ifrån med vänster fot och sätta ned min högra fot reagerar jag över nåt konstigt som ligger på marken. Rent instinktivt tar jag ett snedsteg och trampar ut i buskaget istället. Jag stannar och vänder mig om för att se vad jag hade parerat för. Det visade sig vara en ganska rejäl orm, runt 40 cm lång och grov som en lunchkorv. Om jag inte fått syn på den hade jag trampat rakt på den och förmodligen blivit biten som en konsekvens av mitt handlande. Som tur var lyckades jag genom min snabba förändring göra skillnad och undvika att bli biten av ormen.

När det gäller cykling så har jag under den här veckan provat fram en ny och aningen högre ställning på cykeln. Anledningen till detta är att jag fortfarande har sporadiska problem med mina knän. Vad jag har förstått ska det då hjälpa att höja sadeln en aning för att få en annan vinkel på knäet och benet. Jag började i söndags med att höja sadeln cirka 2-3 mm. På måndagens pass resulterade detta i att påsen som vi killar har mellan benen blev lite öm. Inför tisdagens pass hade jag justerat sadeln så den lutade mer framåt. Detta resulterade i att jag istället hela tiden gled av sadeln och föll lite framåt. Jag justerade sadeln ytterligare en gång, tillbaka mot utgångsläget och på dagens pass kändes det riktigt bra. När man knappt märker av sadeln, det känns som man flyter ovanpå den, då är inställningen perfekt. Små förändringar kan få stora konsekvenser, det kan vara värt att tänka på i alla möjliga olika situationer. Dessutom tror jag att den nya ställningen gör att mina knän skonas mer än tidigare, åtminstone känns det som så än så länge.

Dagens cykelpass kördes i form av två varv runt Alnön (Alnötrampen x2). Det första varvet kördes i relativt snabb fart med inslag av lite teknikövningar (spin och rundtramp). Andra varvet kördes i lugnare fart och gick ungefär fyra minuter långsammare än det första varvet. På vägen hem, över Alnöbron kom jag ikapp ett fordon som bara körde i 40 km/h...

Ibland får man för sig saker som kanske inte är allt för lysande (ni som är killar vet vad jag pratar om). Helt plötsligt fick jag för mig att det här skulle bli en bra bild. Jag pillade snabbt upp min mobiltelefon, som har inbyggd kamera från ryggfickan och tog några bilder på ekipaget som jag var tvungen att köra efter...

Dagens bild, tagen med mobilkamera i 40 km/h på cykeln över Alnöbron:

Ingen kommer ihåg en fegis...

/Rickard Mattsson