onsdag 16 februari 2011

Bambi på hal is


Det var längesedan jag vurpade ordentligt med cykeln. Sommaren 2003 eller 2004 var jag lite väl modig utför en stig i skogen på skönviksberget, kom ur spåret och satte framhjulet mot en stor sten, cykeln tog tvärstopp men inte jag, flög långt och landade hårt vilket resulterade i två brutna revben. Nästa vurpa inträffade 2007 då jag skulle visa vart skåpet skulle stå genom att köra vätternrundan en gång i livet och då göra det på under åtta timmar. Det var nära att lyckas, vi låg före tidsschemat i Jönköping med en snittfart på 42 km/h under de första 15 milen men där vände vinden och klungan fick rak motvind, vi höll i bra ändå men var tvugna att ligga långt ned i bocken för att fånga så lite vind som möjligt. Det resulterade till slut i att jag och två cyklister från klungan krockar med en annan långsammare cyklist cirka fem mil från mål och vips låg alla fyra i diket och undrade vad som hänt. Den gången slutade det med en blå kropp och besök på sjukhuset i Motala. Jo tiden blev förresten 8:18 inklusive vurpan..

Idag var det dags igen. Gick upp tidigt, klockan ringde redan 05:00, hade ett viktigt möte på jobbet kl 08:00 men ville ändå inte göra avkall på den obligatoriska morgonträningen. Kom iväg hemifrån vid 06:40 och när jag vid 07:00 dundrar genom Korsta i 30-35 km/h kommer jag ned i ett isigt djupt däckspår i vägen, försöker ta mig ur det eftersom jag har en bil bakom mig, får upp framdäcket men när bakdäcket ska gå samma väg försvinner cykeln under mig. Jag flyger med rumpan ned i isen och glider fem-tio meter in på en busshållplats, höger ben fastnar mellan styre, barends och höger bromshandtag. Snön yr och jag funderar hur länge jag ska glida innan det tar stopp. När jag väl fått stopp har jag lite problem att få lös benet från styret, förstår ärligt talat inte hur jag lyckades få in det mellan styret och bromshandtaget. Konsekvenserna denna gång blev ett skadat självförtroende och ömmande rumpa. Det var tur att jag inte hade jobbets laptop i ryggsäcken idag..

Ingen kommer ihåg en fegis..

Inga kommentarer: