Materialsport

Idag körde jag som planerat backintervaller på Södra Berget. Exakt samma upplägg som alltid, fyra gånger upp och ned. Hela passet inklusive uppvärmning och nedvarvning tar exakt två timmar.
Jag har varit lite nyfiken tidigare på vilken skillnad det egentligen är mellan min träningscykel och min tävlingscykel. Träningscykeln väger strax under 10 kg, är gjord av aluminium och komponenterna är rätt billiga. Tävlingscykeln väger 6,8 kg, den har allt godis som finns och är rakt igenom svindyr. Men är det verkligen någon skillnad?

Idag tog jag reda på svaret, helt oventenskapligt men ändå... Tog min skitiga tävlingscykel (har inte hunnit göra ren den sedan Italien-resan pga. all träning) och körde mot Södra Berget. Vid första klättringen uppför berget var det lite ovant, utväxlingen är inte densamma som på min träningscykel men jag fick ganska snabbt kläm på det ändå. Vid mellantiderna upp noterade jag att jag kapade sekunder här och var på banan trots att mina ben var rejält tröga och gjorde ont redan innan jag kommit fram till berget.

Men tiderna då, hur gick det? Ja att cykling är en materialsport har nog dom flesta redan förstått. Tiderna från dagen blev: 10:31, 10:27, 10:40 & 10:44. Samtliga tider var bättre än den bästa tid jag någonsin kört med träningscykeln. Med sega ben kapade jag 20-30 sekunder på varje intervall i jämförelse. Jag tror att det är fullt möjligt att köra på under 10 minuter med pigga ben och bra flyt uppför.

Nu vet jag vilken cykel jag ska använda under Vertex backsprinten i Östersund nästa fredag :).

/Rickard Mattsson