Vertex Velo hade ett lite annat upplägg än andra motionslopp; fredagen (21/7) skulle det köras backsprint från Lernia på Frösön och upp till utkikstornet och på lördagen (22/7) var det ett klassiskt linjelopp på 100 km som skulle köras. Frågan var bara hur man skulle lägga upp taktiken för att kunna delta på båda loppen med bra prestation...
Torsdag 20/7
Hela den här veckan med start på måndag bestod av massor av pasta och kolhydrattillskott. Under måndag och tisdag (17-18/7) avverkades de två sista träningspassen inför Vertex Velo, onsdag och torsdag var det helvila. På torsdag kväll började jag fundera vad jag gett mig in på då jag fick reda på hur banan för backsprinten såg ut... Sträckningen var bara 1,9 km men antalet höjdmeter som skulle avverkas var 130! Under torsdagen började min mage bete sig konstigt av den stora mängden kolhydrater, den blev väldigt orolig och jag funderade ett tag på att avbryta mitt kostupplägg inför loppet. Kvällen avslutades med att cyklarna tvättades, oljades och kontrollerades. Därefter packades bilen inför helgen med cyklar, reservdelar, övernattningsutrustning, mat osv.
Fredag 21/7 - backsprint 1,9 km / 130 höjdmeter
På natten mellan torsdag och fredag blev det mycket avbruten sömn, förmodligen pga. nervositet inför loppen. Jag kände mig dock ganska okej på morgonen då jag tillät mig själv att sova tills jag vaknade, tror det blev cirka 10 tim osammanhängande sömn vilket förmodligen behövdes. Jag valde att fortsätta min kolhydratuppladdning enligt ursprungsplanen trots dålig mage (ska man köra ifrån andra får det gärna göra lite ont). Vid lunchtid gick resan från Sundsvall upp till Östersund där backsprinten skulle köras med start kl 19:00 på fredag kväll.
Vid 16-tiden anländer vi till campingen där vi skulle bo, jag hade planerat att inta min sista måltid vid 16:30 så det stämde rätt bra med min planering. 17:30 var vi redo att åka iväg till Frösön så jag hade god tid på mig för förberedelser och uppvärmning. Strax före 18-tiden anlände vi till Lernia ute på Frösön. Jag löste ut min startlapp och hörde mig för om det var möjligt att prova banan någon gång innan loppet, "självklart" fick jag till svar. Detta var mycket viktigt för jag behövde veta vart jag skulle lägga i de lätta växlarna och försöka sätta en bra taktik för att få en så bra placering som möjligt. Jag monterade ut min cykel ur bilen och skruvade ihop den relativt snabbt. Därefter bar det av uppför den beryktade backen. När jag hade kört 1,4 km av banan började jag fundera när det skulle börja bli jobbigt... Precis i det ögonblicket ser jag backarnas backe framför mig, enligt min cykeldator var lutningen 15 %, vilket är extremt mycket. Jag har aldrig någonsin sett en så våldsam backe! Södra berget i Sundsvall är brant (200 höjdmeter på 3 km) men här snackar vi om 500 meter rakt uppför. Jag körde långsamt uppför backen ända upp till tornet för att få en känsla för hur jag skulle lägga växlarna och vilket ställning som gav mest kraft och effekt på cykeln. Andra gången jag testade backen innan loppet körde jag på lättaste och näst lättaste växeln med otroligt hög kadens (varvtal på tramporna). Jag valde att köra på detta sätt för att sedan växla upp till en tyngre växel om det skulle behövas för att köra ikapp de andra.
Innan loppet värmde jag upp i strax över 50 min, vilket totalt blev 1,5 mil upp och ned för backen. Detta för att få igång blodflödet ordentligt i benen.
Graf över uppvärmningen inför backsprinten fångad av min Polar pulsklocka:
Större bild finns här: http://monstrig.mine.nu/images/LVG/VertexVelo2006/bsuppvarmning.jpg
19:00 gick starten och alla 48 startande pressade på som bara den för att få en så bra placering som möjligt. Jag låg rätt bra till, uppskattningsvis runt 15: e placering redan vid första backen. I de backar som kom därefter plockade jag några placeringar och inför den stora backen på slutet uppskattar jag att jag hade placering 10. I samma sekund som jag svängde in mot den sista och helt klart avgörande backen slängde jag i den lättaste växeln jag har på min racer. Redan efter ett 50-tal meter började jag märka att de runt omkring mig var väldigt trötta. Med relativt lätt växel och hög kadens lyckas jag plocka placering efter placering och slutligen går jag i mål på en 5: e plats (25 sekunder efter segraren). Jag har aldrig någonsin varit med om något som gjort så ont i min kropp, i den sista backen kändes det som om kroppen skulle sprängas inifrån. Det syns nästan på grafen nedan som visar puls (röd), höjd (brun), kadens (grön) och hastighet (blå) under backsprinten. Jag startade pulsklockan lite innan loppet men det syns tydligt vart loppet startar och slutar ;).
Graf över backsprinten fångad av min Polar pulsklocka:
Större bild finns här: http://monstrig.mine.nu/images/LVG/VertexVelo2006/backsprint.jpg
Bilder från backsprinten:
Förberedelser...
En hård utmaning kräver en lång och noggrann uppvärmning...
Det är svårt att beskriva hur brant den sista backen var men man kan ändå få en uppfattning genom att studera min position på cykeln strax innan målgången nedan...
Lördag 22/7 - linjelopp 100 km
På natten mellan fredag och lördag blev det inte många timmar sammanhängande sömn. Vi hade valt att hyra ett rum på Östersunds camping vilket kanske inte var så lyckat en fredag kväll mitt i semestertid. Vi sov ända till 8:15 på morgonen då jag hade ställt klockan. När jag hade stängt av klockan tog jag mitt sista kolhydratintag innan loppet. Därefter blev det en rejäl frukost och förberedelser inför loppet. Det blandades energidryck och bilen packades med alla prylar, vi var tvungna att lämna nycklarna till rummet redan klockan 11:00. Klockan 10:04 lämnade vi campingen och åkte ned till badhusparken där starten skulle gå. Vi monterade ihop cyklarna och gjorde oss i ordning inför loppet. Jag värmde upp i ungefär 11 minuter för att få igång benen någorlunda ifall det skulle bli något tokryck redan i början av loppet.
Klockan 11:00 gick starten för de 61 deltagarna i 100 km-loppet. Vi blev eskorterade 2 km ut ur stan innan vi blev släppta. Jag försökte hålla mig långt framme i ledarklungan för att bevaka läget och för att ha möjlighet att slåss om de bästa placeringarna. Från början var farten i loppet väldigt behaglig, nästa så att man funderade på om det verkligen skulle gå så långsamt under hela loppet. Men redan efter några minuter började det bli oroligt i klungan och tempot blev väldigt ryckigt och ojämnt då en del försökte bryta isär klungan som i början var väldigt stor. Farten ökade och redan efter 5 minuter var jag nära min maxpuls. Till en början var jag lite seg i benen men efter första milen släppte det och allt kändes perfekt. Efter cirka 30 km låg jag fortfarande bra till i täten och pendlade mellan placering 1-15 hela tiden. Jag reste mig upp ur sadeln med jämna mellanrum för att undersöka om mina ben började bli stumma, då jag inte kände några sådana tendenser var det bara att fortsätta att trycka på för fullt. När vi kört 65 km låg jag längre fram och pendlade mellan placering 1-10. Farten var mycket hög och alla som deltog i loppet verkade vara rutinerade och erfarna. Vid 85 km hade den stora klungan blivit mindre (som jag uppfattade det) och uppskattningsvis var det nu cirka 15-20 kvar som slogs om segern. När min cykeldator visade 100 km gjorde jag ett ryck eftersom jag trodde att vi var nära mål. Det visade sig dock att det var ytterligare 2 km kvar till målgången och jag fick ge upp och falla tillbaka till klungan för att försöka få ned pulsen inför spurten. När vi sedan kom in mot målgången övergick vägen till gångbana vilket gjorde att det blev väldigt trångt på upploppet. De sista hundra metrarna in mot mål låg vi stundtals 3 personer i bredd i cirka 45-50 km/h. Jag pressade på för allt vad kroppen var värd och lyckades ta en hel del placeringar på slutet. Efteråt fick jag reda på att min placering blev nummer 7 (36 sek efter segraren), vilket jag är otroligt nöjd med.
Graf över linjeloppet fångad av min Polar pulsklocka:
Större bild finns här: http://monstrig.mine.nu/images/LVG/VertexVelo2006/linjelopp100km.jpg
Jag hade lyckats pricka in formen perfekt inför dessa två lopp. Tidigare i år hade jag lyckats med samma bedrift till Siljan Runt men till detta lopp hade jag fått till en ännu bättre form. Detta till stor del pga. bättre träning, kost och vila. Passligt nog hade jag även inför loppet lyckats pressa ned min vikt 2 kg så jag vägde bara 53 kg inför backsprinten vilket kändes bra. I princip så kopierade jag min uppladdning som jag hade gjort inför Siljan Runt inför dessa lopp. Jag försökte göra allt rätt när det gällde kost, sömn och vila medan träningsmängden ökades och gjordes mer kvalitativ.
Inför dessa lopp hade jag lyckats pressa in cirka 370 mil i benen sedan årsskiftet och under de senaste veckorna har det blivit ett snitt på 25 mil per vecka med mycket kvalitetsträning och hårda pass kombinerat med återhämtningspass, vila, gym och löpning.
Resultat:
Backsprint
Distans: 1,9 km
Höjdmeter: 130 meter
Medelklättring: 7 %
Maxklättring: 15 %
Medelhastighet: 21,7 km/h
Maxhastighet: 39,5 km/h
Snittkadens: 95 varv/min
Maxkadens: 125 varv/min
Temperatur: 23 grader
Snittpuls: 169 slag/min
Maxpuls: 191 slag/min
Energiförbrukning: 115 kcal
Minuter per kilometer i snitt: 3:38 min
Tid: 5 min 16 sek
Placering: 5
Linjelopp
Distans: 100 km
Höjdmeter: 715 meter
Medelklättring: 2 %
Maxklättring: 9 %
Medelhastighet: 38,0 km/h
Maxhastighet: 65,5 km/h
Snittkadens: 101 varv/min
Maxkadens: 136 varv/min
Temperatur: 24 grader
Snittpuls: 163 slag/min
Maxpuls: 191 slag/min
Energiförbrukning: 2410 kcal
Minuter per kilometer i snitt: 1:35 min
Tid: 2 tim 38 min 9 sek
Placering: 7
Webblänk till Vertex Velo 2006: http://www.vertex.cx/velo2006/
/Rickard Mattsson
1 kommentar:
Kul och intressant läsning, Rickard. Bra kört! Har du någon mail?
Skicka en kommentar