Så här skitig blir man på benen under ett landsvägslopp som är torrt. Det sprutar asfalt, grus, bromsgummi och allt möjligt på benen så man blir alldeles prickig.Etapp 2 som jag körde idag var ett linjelopp. En varvbana på 7,5 km med en backe precis upp mot målgången. På papperet är ju det helt rätt banprofil för mig, att avsluta loppet med en rejäl backe, thats my way! Denna varvbana skulle vi köra i tio varv vilket är ett ganska kort lopp för att vara ett linje. Det blir ju trots allt bara 7,5 mil.
Elit startade 12:45 vilket ställde till lite huvudbry för mig. Min lunchtid är egentligen 11:30-12:00 och om jag inte äter då slutar jag fungera. Bestämde mig för att prova att skjuta på lunchen till efter loppet och åt istället ett lättare mellanmål vid 11-tiden för att kompensera. Jag upplevde att detta fungerade mycket bra. Jag blev inte hungrig samtidigt som jag inte kände mig tung i kroppen.
När starten gick var det som vanligt masterstart den första biten, vi fick åka uppför backen och ut på första raksträckan innan masterbilen släppte oss. Första varvet gick sedan ganska lugnt till väga, jag noterade en vurpa med en kille som låg mer eller mindre skadad i diket redan efter fem minuter. När vi passerade backen vid målområdet för första gången blev det inte helt oväntat ganska hög fart. Jag hängde med rätt bra men hade inte det där extra trycket i benen som jag har ibland.
Under varv två eller tre hände inte mycket förutom att jag var grymt nära att dras med i en vurpa. Undkom som vanligt med en hårsmån, jag är övertygad om att min bakgrund inom MTB hjälper mig i dessa situationer då det alltid är på håret att det går vägen.
När starten gick var det som vanligt masterstart den första biten, vi fick åka uppför backen och ut på första raksträckan innan masterbilen släppte oss. Första varvet gick sedan ganska lugnt till väga, jag noterade en vurpa med en kille som låg mer eller mindre skadad i diket redan efter fem minuter. När vi passerade backen vid målområdet för första gången blev det inte helt oväntat ganska hög fart. Jag hängde med rätt bra men hade inte det där extra trycket i benen som jag har ibland.
Under varv två eller tre hände inte mycket förutom att jag var grymt nära att dras med i en vurpa. Undkom som vanligt med en hårsmån, jag är övertygad om att min bakgrund inom MTB hjälper mig i dessa situationer då det alltid är på håret att det går vägen.
På varv fyra eller fem (tappade räkningen efter ett tag), när vi skulle passera backen vid målområdet ser jag en kille snett framför mig som helt plötsligt går in i väggen. Han orkar inte trampa längre och faller tillbaka som en sten genom fältet. Det var skönt att se då för det gjorde rätt ont även i min lilla kropp.
På det sjätte varvet hände en sak som satte sin prägel på hela loppet för min del. Det är väldigt mångkulturellt här med många cyklister från Danmark, Finland, Tyskland, Nederländerna, Norge och såklart Sverige. Detta gör att man hör lite allt möjligt i klungan, det är inte alltid man förstår men ändå... Hur som helst så kommer en stor tysk dundrande förbi mig och skriker nåt på tyska åt sina lagkamrater. Jag trodde nästan att tredje världskriget hade brytit ut som han skrek men jag antar att tyskar är såna. Nåja det roliga var inte att han gastade utan att han körde med turkosa cykelbyxor, turkosa skoöverdrag och rosa styrlinda. Det såg minst sagt hemskt ut. Nog för att det är allmänt känt att tyskar saknar stil men hur illa får det egentligen bli? Kan någon skicka en armé med stilpoliser till Tyskland och lära dem hur man matchar saker och ting? Hua, jag som är så noga med att allt ska passa ihop och bilda en helhet. OBS: bilden har inget med tysken att göra, cykeln på bilden är oskyldig till tyskens gastande men får representera dagens lopp pga. den rosa styrlindan. ;)
På det sjätte varvet hände en sak som satte sin prägel på hela loppet för min del. Det är väldigt mångkulturellt här med många cyklister från Danmark, Finland, Tyskland, Nederländerna, Norge och såklart Sverige. Detta gör att man hör lite allt möjligt i klungan, det är inte alltid man förstår men ändå... Hur som helst så kommer en stor tysk dundrande förbi mig och skriker nåt på tyska åt sina lagkamrater. Jag trodde nästan att tredje världskriget hade brytit ut som han skrek men jag antar att tyskar är såna. Nåja det roliga var inte att han gastade utan att han körde med turkosa cykelbyxor, turkosa skoöverdrag och rosa styrlinda. Det såg minst sagt hemskt ut. Nog för att det är allmänt känt att tyskar saknar stil men hur illa får det egentligen bli? Kan någon skicka en armé med stilpoliser till Tyskland och lära dem hur man matchar saker och ting? Hua, jag som är så noga med att allt ska passa ihop och bilda en helhet. OBS: bilden har inget med tysken att göra, cykeln på bilden är oskyldig till tyskens gastande men får representera dagens lopp pga. den rosa styrlindan. ;)
När vi gick ut på sista varvet så ökade farten avsevärt och alla försökte att inta bra positioner inför den sista avgörande backen. Även jag gör mitt bästa och när backen kom var det bara att trycka på för allt vad benen höll en sista gång. Jag körde om rätt många där men blev även omkörd av några starkare, fan! När jag passerade mållinjen låg jag på 185 bpm, 6 slag under min maxpuls så jag hade inte så mycket mer att ge idag. Slutade på plats 56 av 105 startanden vilket är rätt okej. Resultatlista från dagens lopp finns här för min klass och här för övriga klasser.
Totalt ligger jag nu på plats 81 av 105 vilket är riktigt bra. Nu behöver jag bara fortsätta att göra bra ifrån mig för att förbättra den totala placeringen.
Totalt ligger jag nu på plats 81 av 105 vilket är riktigt bra. Nu behöver jag bara fortsätta att göra bra ifrån mig för att förbättra den totala placeringen.
Det tar sig sa pyromanen...
/Rickard Mattsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar