Sundsvallsloppet 2007

Två lopp samma helg, kan det vara nåt? Igår var det stenhård körning då vi gick loss på Broarna Runt och idag var det Sundsvallsloppet. Gjorde mitt bästa däremellan för att ladda om. Kolhydratdepåerna försökte jag desperat fylla, det slutade med att magen ballade ur strax före dagens start. Hur som helst, när jag vaknade idag så bestämde jag mig för att delta i Sundsvallsloppet, benen kändes rätt bra med tanke på 155 km linjelopp på cykel dagen innan.

Snörade återigen på mig tävlingsskorna och värmde upp. Benen kändes som två betongblock så jag tänkte för mig själv att idag blir det nog inget personligt rekord direkt..
Sundsvallsloppet har start och mål vid balders idrottsanläggning. Starten gick 12:00 och jag var där en timme innan för att göra anmälan och för att få en ordentlig uppvärmning. När startskottet gick var det som vanligt plattan i mattan som gällde. Hängde med rätt bra de första hundra metrarna men sedan märktes det att jag kört linjelopp dagen innan. Fick slå av lite på takten och försöka hitta mitt eget tempo istället för att försöka hänga med dom bästa. Blev i detta läge passerad av 4-6 personer och framför dem låg ytterligare 5-8 stycken. Ovan syns ännu en pulskurva, denna är från idag och är faktiskt ännu värre än den från förra veckan. Jag noterade att pulsen var under 180 vid ett tillfälle under loppet och då hade jag 179 bpm, måste haft en svacka då. Lyckades hålla min position rätt bra genom loppet, blev passerad av någon i nedförsbacke och sprang sedan om när det blev uppför. När jag passerade 5 km markeringen hade jag tiden 19:39 och trodde då att jag kanske skulle kunna klara att springa hela loppet på under 40 minuter. Efter det blev det några elaka uppförsbackar men även några nedförslöpor, kände att jag tappade lite tid och fart då...

När jag kom i mål såg jag tydligen ut så här :).. Jo personligt rekord blev det i alla fall på distansen, 41:23 blev tiden och tempot var exakt samma som jag hade víd Höga Kusten Marathon förra helgen.

Lite data från Sundsvallsloppet:

Distans: 10 km
Höjdmeter: 145 hm
Tempo snitt: 4:08 min/km
Snittpuls: 182 bpm
Tid (egen): 41:23
Tid (officiell): 41:24
Antal startanden: 115
Placering: 20

Den kompletta resultatlistan hittar du här.

/Rickard Mattsson

Broarna Runt 2007

Idag var det dags för årets upplaga av Broarna Runt i Höga Kusten. Loppet startar i Kramfors och går sedan till Sollefteå. Därefter viker man av och kör söderut tillbaka mot Höga Kusten bron och Kramfors. Nytt för i år var bergspriser. Först upp till toppen vid Mosjöskogen vann 2000 kr.

Jaja, starten gick och jag kände redan då en viss tendens till seghet i benen. Det var många orutinerade med och det var stört omöjligt att få till någon vettig klungkörning. Några utbrytningsförsök gjordes där jag var med i några. Första delen av loppet var en enda lång gäspning tycker jag. Det verkade som ingen vill slösa onödigt med energi innan bergspriset så vi var bara en handfull personer som skötte dragjobbet.

När det var dags för berspriset hängde jag med bra och när det var 300 meter kvar till toppen dunkade jag på för allt vad kroppen klarade av. Jag flög förbi övriga och låg först, kände att jag hade priset inom räckhåll. Men med 50 meter kvar till toppen tog krafterna slut, min maxpuls för dagen var uppnådd och jag blev passerad precis innan toppen. Blev ändå trea upp men det var vinst som räknades där, satan!

Loppet gick sedan vidare i samma stil som innan, dvs. dragviljan var låg. Efter ett tag ledsnade jag på läget och lade mig en bit bak i klungan för att spara på krafterna. Bestämde mig redan då för att ge allt i Lungviksbacken där min förhoppning var att fältet skulle spricka upp rejält och "gratisåkarna" skulle bli avhängda.

När vi kommer till Lungviksbacken är vi några stycken som kör hårt uppför, antar att andra haft samma idé. När vi kommer upp på krönet bildar vi snabbt belgisk kedja och drar ifrån övriga. Uppskattningsvis var vi 10-15 stycken med i denna klunga och vi lyckas hålla de andra bakom oss resten av vägen in mot målet. Jag tror att det är fler som blir avhängda under resan in mot mål, vi är nog snarare runt 10 stycken när vi har fem kilometer kvar till målet i Kramfors. Med några hundra meter kvar till målet är det så dags att ge allt som finns kvar i kroppen (vilket inte var mycket). Lyckades lägga mig som tvåa men vi båda blev passerade strax innan mål och jag pressade mig in på en fjärde plats till slut. Ganska nöjd med det trots allt, benen var sega hela dagen och mycket slit blev det eftersom dragviljan var låg. Dessutom blev inte kroppen sig själv igen efter sprinten upp till bergspriset.

Lite data från Broarna Runt:

Tid: 4:11 (tim:min)
Snitthastighet: 37,0 km/h
Maxhastighet: 64,4 km/h
Snittpuls: 156 bpm
Energiförbrukning: 3172 kcal
Distans: 155,5 km
Höjdmeter: 1014 m
Placering: 3:a & 4:a

/Rickard Mattsson

Åtta hårda fakta/vanor

Tom utmanade mig, ni kan läsa mer på Toms sida: I huvudet på Wieselblad Detta var utmaningen:

* Bloggaren skriver ner åtta fakta/vanor om sig själv.

* Den som blivit tagged/utmanad skriver en egen bloggpost om sina åtta fakta/vanor och skriver in dessa regler.

* I slutet av bloggen väljer du ut åtta personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte lämna en kommentar i deras bloggar så att de vet att de blivit utmanade och bör läsa din blogg.

Här är mina åtta hårda fakta/vanor:

1. När jag var liten prenumererade jag på tidningen Bamse. När jag blev större ville jag vara lika hård som alla andra i klassen och bytte Bamse mot Tarzan. Ska jag vara ärlig gillade jag nog Bamse bäst hela tiden för Tarzan var lite för hård för mig.



2. I mitt liv är allt en tävling. Jag tävlar med mig själv när jag ställer in saker i diskmaskinen (jag kan säkert få in nåt till innan jag kör igång den). Jag klipper gräsmattan på tid (det har jag alltid gjort och kommer nog alltid att göra). Om någon skriver ett dokument så försöker jag att göra det bättre. Jag hinner nog med en till sak innan det där mötet... Det är nog anledningen till att jag oftast missar tiden och kommer lite sent..



3. Jag älskar utmaningar!



4. När jag var fyra år åkte jag och mina föräldrar till Grekland i två veckor. Där fick jag köra en riktig bil för första gången (ja jag var fyra år), det var en beach-buggy och jag var överlycklig hur länge som helst (tack pappa).



5. Under resan till Grekland (ovan) åt jag enbart Spaghetti Bolognese i 14 dagar!



6. När jag är ute och cyklar och ser en cyklist långt borta så måste jag om till varje pris.



7. För sju år sedan (år 2000) var jag 23 år och vägde 80 kg. Jag var i heltaskig form även fast jag inte visste det. Började sedemera att promenera på fritiden och kilona rasade sakta men säkert. På två år gick jag ned 20 kg i vikt. Cykla gjorde jag väldigt mycket i min ungdom men det var innan jag fick körkort, sedan glömde jag bort hur kul det var i några år. Vid 25 års ålder hittade jag tillbaka och på den vägen är det.
   
   
8. Jag kör alltid för fort när jag kör bil. Är det 50 kör jag 80, är det 90 kör jag 120, är det 110 kör jag 140 osv. Blir galen på såna som kör exakt 50 då det är 50, har dom all tid i världen? Värst är nog ändå dom som alltid kör 70, oberoende av hastighetsbegränsning kör dom 70. På 50, 70, 90 och 110 kör dom 70. Man undrar om dom skulle köra 70 på autobahn också?
   

Att utmana åtta personer blir svårt då de jag vet om redan är inblandade i "härvan".

/Rickard Mattsson

Shit!

Ja det känns som jag saknar ord för tillfället, därav rubriken. Idag söndag avslutar jag en träningsperiod som verkligen heter duga. Tre veckor av hård, hårdare och hårdast träning har det blivit, precis enligt plan. Varenda pass har varit lyckat även om jag varit seg en del dagar innan jag startat. Anledningen till att jag inte uppdaterat bloggen på ett tag är att jag tränat rätt hårt istället. Jag tänkte berätta med bilder och text hur min sista träningsvecka sett ut. Hela den veckan var det distansträning som gällde; att samla kilometrar och timmar var målet. Lyckades ganska bra med det nu när jag summerar veckan. 600 km i cykelsadeln, 22 timmar träning varav 20 på cykeln och ett personligt rekord har det blivit. Läs mer nedan...

Måndag, cyklade till Holm och sedan hem igen. Totalt 100 km och 3:14 tim i sadeln.

Tisdag, cyklade till Sollefteå och åt lunch på Statoil, åkte sedan hem igen. Totalt 220 km och 7:15 tim i sadeln.


På Statoil köpte jag mig en rockstjärnelunch bestående av en RedBull, Ahlgrens Bilar, drickyoghurt och en glass. Närå skojar bara, köpte en hamburgare och en korv oxå ;).


Onsdag, cyklade ut till Skatan i Njurunda, sedan tillbaka mot stan och till Töva och sedan hem via Kovland. Totalt 105 km och 3:34 tim i sadeln.


Torsdag, cyklade till Åstön och Skeppshamn. Totalt 90 km och 2:56 tim i sadeln.


Fredag, badade och vilade hela dagen inför Höga Kusten Marathon på lördag.


Lördag, Höga Kusten Marathon och distansen kvartsmarathon.

När jag vaknade på lördag morgon började jag med att väga mig. Vågen stannade på exakt 54 kg och det var jag nöjd med! Därefter tog jag på mig mina skor och sprang några gånger fram och tillbaka i huset för att känna hur kroppen kändes. Kroppen kändes grymt bra så nu gällde det att inte göra några dumma misstag inför start.

Förra året sprang jag hårt och fick då tiden 49:07 och kom på 29:e plats. I år hade jag som mål att springa två minuter snabbare och vara med på topp 20. Efter min knäskada som jag hade i våras har det bara blivit fem pass löpning så jag trodde själv att jag skulle ha lite svårt att klara av mitt mål men ingen kommer ihåg en fegis... När jag strax före start fick frågan vilket mål jag hade i år svarade jag ändå: "att förbättra tiden från 2006 med två minuter".

Förra året sprang jag löpartävlingarna i samma skor som jag använde under träning. Till i år hade jag köpt ett par tävlingsskor. Även löpning är en materialsport och kan jag köpa mig förbi mina konkurrenter på lagligt sätt så gör jag det. Köpte därför ett par Nike MayFly som jag provsprang förra veckan. Skorna väger 130 gram per sko och det är grymt lätt! I lördags var det dags att se vad de gick för då det verkligen gäller...


I år startade jag från startlinjen, förra året fegade jag lite och stod några meter bakom för att inte vara i vägen för de riktiga löparna, men i år fick dom tampas med en cyklist...

När starten gick var det bara till att tugga taggtråd. Jag gick ut hårt och lade mig på en nivå som jag trodde att jag kunde hålla hela distansen. De första två kilometrarna av banan består av en ganska brant backe. Efter första kilometern tittar jag på pulsklockan och ser att jag är snabb, 3:50 har jag vid första kilometerpassagen, shit tänkte jag! Samtidigt som jag noterade tiden på pulsklockan ser jag även min puls, den var 188 bpm just då och det är högt för att vara mig. Då jag testade mig på LIVI i november 2006 hade jag en tröskelpuls på 172 bpm och den högsta puls jag fått upp någonsin (maxpuls) är 191 bpm. Hur som helst, det fick bära eller brista, ingen kommer ju ihåg en fegis! Dessutom hade jag ju sagt innan start att jag skulle kapa två minuter från 2006. Sprang vidare i hårdast möjliga tempo. Tittade på pulsklockan lite då och då men noterade aldrig att min puls var under tröskelpulsen. Passerade kilometermarkeringarna i en rasande fart och när jag hade sprungit 10 km stod min klocka på 41:06 vilket är personligt rekord så det heter duga (tidigare har jag sprungit på 45:10 som snabbast under träning).



In mot målet i Nordingrå är det fortsatt plattan i mattan som gäller. Maxar verkligen ur kroppen hela varvet och på slutet trycker jag nästan gaspedalen genom golvet. När jag passerar mållinjen och stoppar min klockan ser jag den för mig smått fantastiska tiden 43:38:6! Jag blev nog mest förvånad själv tror jag. Efter ett tag inser jag att jag kapat hela sex minuter från förra årets tid med samma ansträngning. Det är ju en grym förbättring måste jag säga. Underbart att man kan bli bra på att springa enbart genom att träna cykling... Shit! Ovan syns pulskurvan från loppet, plattan i mattan som sagt...

Bild på mig precis innan målgången. Är man inte snabbast kan man åtminstone vara snyggast! Bilden är tagen av världens bästa syster, tack!


Efter loppet blev det nedvarvning, stretchning och dusch. Sedan åkte vi till nya Naturum vid Skuleberget och åt lunch. Jag tog pastasallad med kyckling och örtdressing. Grymt prisvärt och väldigt gott. Årets bästa lunch enligt mig och då är alla Statoil-sallader inräknade ;).

Lite data från Höga Kusten Marathon:

Distans: 10548,75 km
Höjdmeter: 301 hm
Tempo snitt: 4:08 min/km
Snittpuls: 180 bpm
Tid (egen): 43:38:6
Tid (officiell): 43:42
Antal startanden: 155
Placering: 18

För mer info om Höga Kusten Marathon, klicka här.

Söndag, cyklade till Åstön och Skeppshamn igen. Totalt 90 km och 2:45 tim i sadeln. Dagen avslutades med en timme styrketräning på Friskis gym.


Måndag 13/8, ja den dagen tillhör inte träningsveckan utan utgör den första dagen i min vilovecka. Det passar bra med tanke på att det är dagen då jag fyller 30 år. Då får jag hjälp av min syster och av min sambo med att fixa och ordna inför kvällens bjudning.

Ni som känner mig och är trogna läsare av bloggen, arbetskamrater, cyklister och övriga vänner. Ja ni får gärna komma förbi på en bit tårta och lite skitsnack på måndag kväll (det räcker till alla). Strunta i presenterna, jag värdesätter umgänget mer. Kom som ni är, ta med er livskamrat och eventuella barn. Tårta och andra onyttigheter serveras någon gång mellan 19:00-19:30, välkomna!

Shit jag fyller 30 år och har aldrig varit i så här bra form!

/Rickard Mattsson

Fotad

En av mina vänner har fotografering som hobby. Nu när vi båda har semester utnyttjade vi tillfället att ta lite actionbilder på mig. Det var i fredags förra veckan som jag tog ett annorlunda intervallpass ut mot njurunda där min fotointresserade vän Robert Åkerblom bor. Precis då vi skulle påbörja fotograderingen började det regna, blev ändå ganska lyckade bilder varav några verkligen fångar farten...

Porträttbild, foto: Robert Åkerblom
Klicka här för att visa bilden i större format och i full kvalitet

Utvikningsbild, foto: Robert Åkerblom
Klicka här för att visa bilden i större format och i full kvalitet


Actionbild #1, foto: Robert Åkerblom
Klicka här för att visa bilden i större format och i full kvalitet


Actionbild #2, foto: Robert Åkerblom
Klicka här för att visa bilden i större format och i full kvalitet


Actionbild #3, foto: Robert Åkerblom
Klicka här för att visa bilden i större format och i full kvalitet

Actionbild #4, foto: Robert Åkerblom
Klicka här för att visa bilden i större format och i full kvalitet

Dagen till ära tog jag och använde min tävlingscykel under mitt träningspass. Den gör sig bättre på bild och är lite mer "rejsig" i karaktären än min träningscykel. 6,8 Kg svart torped mellan benen kan ju nästan få vem som helst att framstå som snabb... Jag körde lite korta intervaller framför Robert medan han tog bilder från alla möjliga vinklar. För mig var det bra träning av syreupptagningsförmågan och för Robert var det bra träning att ta foto på ett rörligt objekt. En fotografering har nog aldrig varit så jobbig...

Vill du bli fotograferad av någon med bra utrustning och kunskap? På cykeln, i bilen, på bilen, i löparspåret, på tävlingen eller på bröllopet? Ta då kontakt med Robert Åkerblom som för en mindre ersättning sköter fotograferingen medan du koncentrerar dig på något annat. Robert nås enklast via mail eller messenger. Självklart går det även bra att först ta kontakt med mig.

Är du cykelintresserad men tillhör inte någon klubb? Bor du i Sundsvall med omnejd och känner att det borde finnas fler likasinnade? Ta då och bli medlem i den lokala cykelklubben Sundsvallscyklisterna. Vi har en hemsida där det finns mer information om oss som är med, styrelsen samt en gästbok där vi diskuterar träning och lite allt möjligt. När du blivit medlem går det att köpa klubbkläder, tex. den tröja som jag använt på bilderna ovan. För närvarande är klubben i stort behov av både sponsorer och fler medlemmar, motionärer och tävlingsaktiva är varmt välkomna! Skicka mig ett mail om du eller ditt företag vill sponsra Sundsvallscyklisterna, alla bidrag välkomnas.

/Rickard Mattsson

Kommunracet

Idag var det distansträning på schemat. Ett långt distanspass på 5-6 timmar var vad jag hade planerat för dagen. Imorse när jag funderade över vilken tur jag skulle ta föll valet på att köra upp till Bispgården. Sagt och gjort, 09:30 kom jag iväg och jag märkte direkt att jag skulle få det rejält jobbigt eftersom det var motvind. Bet ihop och körde ändå den tänkta turen via Sörberge, Bergeforsen, Stavreviken, Viksjö, Graninge och upp till Bispgården där jag åt lunch.

Fortsatte sedan turen hemmåt via Liden, Indal, Bergeforsen, Sörberge och sedan hem igen. Under turen passerade jag genom ett antal kommuner. Turen gick genom följande fem kommuner i ordning: Sundsvall, Timrå, Härnösand, Sollefteå, Ragunda, Sundsvall, Timrå, Sundsvall. Jämtlands län blev det också en snabb visit i då jag var i Bispgården.

När jag handlade på Statoil i Bispgården passade jag på att testa ett trick som jag lärde mig av Jonas Colting då jag läste hans bok "jag vill ju bara se snygg ut naken". Ni som läst boken kanske förstår, ni andra kan läsa boken :).

Dagens tur blev exakt 200 km lång och tog bra precis 6tim 30min för mig att avverka. Nu är man lagomt mör i benen men imorgon är dom förhoppningsvis som nya igen.

/Rickard Mattsson

8x8

Det finns många träningsfilosofier och upplägg. En variant som många i världen för tillfället verkar tillämpa är 4x4. Jag har själv provat och brukar använda den typen av intervaller när andan faller på. Förra veckan körde jag sex stycken åtta-minuters intervaller med två minuters vila mellan varje intervall. Intervallerna körs kring sweet spot, dvs. strax under, på eller strax över mjölksyratröskeln (90% av maxpuls). Det är grymt jobbigt och den typen av träning kräver en hel del motivation och disciplin.

Idag var det ännu fler stenhårda intervaller på mitt schema. Precis som förra veckan var det åtta-minuters intervaller med två minuters vila mellan varje intervall som gällde. Ökade dock på med två extra intervaller den här veckan och körde åtta stycken åtta-minuters intervaller. Jag behöver nog inte tillägga att passet var jobbigt...

Förra året körde jag distanspass på samma runda som jag i år kör mina intervallpass på. Det är märkligt hur psyket förändras när man tränar mycket under en längre period. I år har jag kört ganska många långa distanspass som varat mellan 4-5½ timme utan att tänka särskilt mycket på det. Dagens intervaller kördes över en sträcka som är nästan 70 km lång. Förra året tyckte jag det räckte för mina distanspass.

Imorgon ska jag köra distansträning på riktigt, har planerat en runda på 5-6 timmar i lite lugnare tempo. Håller därför tummarna för att det blir bra väder imorgon.

/Rickard Mattsson

En helt vanlig vecka...

Den här veckan är den första i mitt träningsupplägg. Det innebär att jag kör massor med korta och hårda pass. Än så länge har det blivit sex intervallpass varav alla har varit lyckade. Fem av passen är körda på cykel och ett bestod av löpning.

I onsdags lyckades jag med konststycket att köra en skruvmejsel rakt igenom min egen hand. Det hände då jag mekade med bakhjulet till min träningscykel. Jag tänkte nog inte till innan utan skruvmejseln slant och åkte rakt in i min vänstra hand.

Skruvmejseln gick så pass djupt in i handen så jag fick en bulle på ovansidan. Blev lite rädd själv för att jag hade förstört någon sena eller så inne i handen. Efter några timmars vilande från fysiska aktiviteter kunde jag inte hålla mig längre, stack ut och körde lite löpintervaller i slalombacken på Skönviksberget. Senare på kvällen blev jag övertalad om att åka till akuten för att kolla upp handen. Besöket gick bra och det visade sig att handen var hel, dock hade jag lite svårt för att greppa saker och ting under några dagar.

Dagen efter "olyckan" körde jag backintervaller på cykeln. Det gick bra men jag kunde inte växla med vänster hand så när jag behövde ändra växel på de stora klingorna fick det bli till att använda höger hand istället. Nog om det, handen håller på att läka och det känns nu mycket bättre än i onsdags.

/Rickard Mattsson

Vertex Velo 2007

Den 20-21 juli var det för andra året i rad dags för Vertex Velo i Östersund. Två dagar med tävlande; backsprint på fredag och 100 km linjelopp på lördag. Åkte upp till Östersund i god tid, checkade in på campingen, åt mat och gjorde förberedelser inför loppet. Rullade mot starten strax efter 18-tiden (starten skulle gå 20:00).


Väl på plats på Frösön genomförde jag en ganska lång uppvärmning. Kroppen kändes trög och ville lixom inte starta riktigt. Jämtland visade inte precis sin vackra sida denna dag, det var cirka 12 grader varmt och regnet hängde i luften. Ovan en bild på mig under uppvärmningen.

Förra året körde jag backsprinten på 5:16 och i år hade jag som ambition att förbättra denna tid med minst 20-30 sekunder. När starten gick lade jag mig snabbt långt fram och försökte hänga med så bra som möjligt, det gick ganska bra men så fort det började gå uppför betedde sig benen som betongblock. Jag insåg snabbt att jag inte skulle kunna hävda mig bland topp-placeringarna. Jag körde ändå på så gott det gick, med oerhört tunga ben kämpade jag mig uppför backsprinten i år. Grymt besviken över både tid och placering den här dagen. Synd tycker jag eftersom både sambo, mor, far och syster var på plats för att titta på loppet. Bilden ovan är tagen under loppets brantaste del, strax innan målgången.

Med besvikelsen i halsen åkte jag tillbaka till campingen och försökte ladda om inför lördagens linjelopp. Efter backsprinten kändes kroppen väldigt trög och jag hostade mest hela tiden. Jag var ganska säker på att en förkylning brutit ut då på fredag kväll. Gjorde dock det bästa av situationen, försökte att vila mig i form genom att sova 10-11 timmar mellan fredag och lördag. Fortsatte sedan min uttänkta strategi med både frukost och lunch innan loppet som skulle starta klockan 12:00 på lördag. Detta innebar att gick gick upp tidigt och åt frukost, sedan gick jag och sov i ytterligare tre timmar. Upp igen strax före 10-tiden och åt lunch sedan var det bara att packa och åka iväg till starten för att värma upp.

Under uppvärmningen tyckte jag att kroppen kändes bättre. Hostan var borta och näsan var inte längre rinnig. Vädret var kanonbra med både sol och värme, dock blåste det lite väl mycket. Bilden ovan är tagen precis innan start då jag står och dricker energidryck.

I år var det dubbelt så många tävlande i både backsprinten och linjeloppet (runt 80 st). Motståndet skulle bli hårdare och jag var redan vid start inställd på att det skulle bli mycket utbrytningar, vurpor och allmänt hårdare körning än föregående år. Inte minst med tanke på att de stora klubbarna IF Castor, Vertex CK och Brudpiga RK hade många med på startlinjen. Tänkte därför försöka ligga med så långt upp i klungan som möjligt. Dels för att kunna hålla koll på utbrytningar men även för att undvika vurpor.

Starten gick och de första två kilometrarna var det masterstart. Det innebär att man kör efter en bil i ganska långsam fart. Först när bilen släpper fältet med cyklister startar tävlingen. Efter fem minuter in på tävlingen smäller det till strax bakom mig, folk skriker och cyklar dunkar i marken; den första vurpan är ett faktum. Efter ytterligare tio minuter är det dags igen, fem meter framför mig hakar två cyklister i varandra och jag uppskattar att 4-5 cyklister följer med i den vurpan. Själv styr jag undan och undvek därmed vurpan med en hårsmån, puh!

Loppet flyter sedan på rätt bra för min del. Vinden är rätt hård och vi får bita i rätt bra under vissa partier. Utbrytningarna och attackerna avlöser varandra, ibland hjälpte jag till att hämta in dem men för det mesta var det andra som gjorde grovjobbet vilket var skönt då jag ville spara mina krafter så långt som möjligt.

När det är cirka 20 km kvar av loppet började det bli ganska hetsig körning. Alla letar bra positioner och det attackeras hela tiden. Någonstans här sker också den avgörande utbrytningen som jag helt otroligt missar totalt. När det är cirka 5 km kvar till målet söker jag mig väldigt långt fram i huvudklungan för att ha en så bra position som möjligt innan vi skulle komma in på det sista trånga partiet som bestod av cirka 500 meter gångväg. Strax innan den gångvägen börjar laddade jag på med spurten, körde 5-10 slag under maxpuls hela vägen in i mål den sista halva kilometern, passerade några cyklister och höll undan för de flesta bakom. Bilden ovan är tagen några sekunder efter målgång.

Trodde först att jag lyckats klämma en tredje eller fjärde placering men jag fick snabbt reda på att en utbrytning om fyra cyklister hade hunnit före i mål. Därmed blev min placering nummer 7 i linjeloppet. Det resultatet är jag faktiskt nöjd med, dels med tanke på fredagens fiasko men även på det hårda motståndet.

Efter loppet blev det dusch, stretchning och prisutdelning. När allt det var klart tog jag och sambon och åt en god bit mat i ett av tälten vid vattnet. Efter maten gick vi till ett konditori och köpte oss varsin godbit (min första och förmodligen sista för i år).

Som vanligt beställde sambon kladdkaka medan jag valde chokladmousse med tre olika chokladsorter. Jag behöver nog inte säga att båda var väldigt goda..

Vid 20:30 var det så dags att lämna ett soligt Östersund. Min Golf GTI packades full med cykelprylar och sedan körde vi mot Sundsvall. I vanliga fall brukar vi ha två cyklar med oss i bilen så den här gången då det bara var jag som cyklade hade vi en hel del plats över :).

Lite data från loppen:

Backsprinten på fredagen
Tid: 5:13 (min:sek)
Snitthastighet: 22,1 km/h
Maxhastighet: 38,7 km/h
Snittpuls: 179 bpm
Energiförbrukning: 87 kcal
Distans: 1,9 km
Höjdmeter: 130 m
Antal startanden: 75
Placering: 17

Linjeloppet på lördagen
Tid: 2:29 (tim:min)
Snitthastighet: 40,268 km/h
Maxhastighet: 76,2 km/h
Snittpuls: 149 bpm
Energiförbrukning: 1798 kcal
Distans: 100 km
Höjdmeter: 715 m
Antal startanden: 98
Placering: 7

Totalt fick jag placering 14 för båda tävlingsdagarna.

Mer information om loppet och kompletta resultatlistor finns på: http://www.vertex.cx/velo2007

/Rickard Mattsson

Skuleskogen

Igår åkte jag till Skuleskogens Nationalpark..Tog mina cykelben och snörade på dem ett par vandrarkängor...

Vandrade via skrattabbortjärn och sedan vidare mot slåttdalsskrevan. På vägen tittade jag på den fina utsikten..

Jag stötte på ett och annat lite djur. Bland annat denna bagge som låg mitt på stigen..

När jag började närma mig slåttdalsskrevan började det kurra i magen..

Äntligen, här har vi slåttdalsskrevan..

Gick fram till stugan vid tärnettvattnet och åt min medhavda lunch. Hemgjord pastasallad utan dressing, allt för deffningen :).

Nu bär det av mot Östersund och Vertex Velo!

/Rickard Mattsson

Ryggläge

Nu är den tredje veckan som jag skrev om tidigare över. Det blev totalt strax över 18 timmars träning och snudd på 50 mil på cykeln under den veckan. Känner mig ganska nöjd med det så nu när den fjärde veckan infinner sig känns det rätt att låta kroppen återhämta sig ordentligt.

Kommande vecka kommer jag att ägna väldigt lite åt träning, men dessto mer åt återhämtning och vila. I slutet av veckan (fredag-lördag) är det Vertex Velo i Östersund och det är väl den enda form av träning jag hade tänkt utföra under viloveckan, i övrigt blir det ryggläge.

Jag har nu vågat löpträna tre gånger sedan min knäskada blev bra och nu börjar det kännas riktigt bra trots att jag inte är någon löpare.. I lördags provade jag att springa 10 km strax under tävlingsintensitet, tiden blev 45:17 vilket bara är 17 sekunder långsammare än mitt mål för året.

Under den här träningsperioden har jag försökt att vänja kroppen vid stötar och har därför enbart sprungit på asfalt. När jag påbörjar min nästa träningsperiod kommer jag att gå över mer och mer mot löpning i terrängen inför Lidingöloppet. Den 11 augusti är det dags för Höga Kusten Marathon. Där tänkte jag springa distansen 10,5 km (kvartsmarathon) på en bra tid och sedan använda den för seedning till Lidingöloppet. På så sätt kanske jag slipper förra årets största problem, att springa om andra hela tiden.

/Rickard Mattsson

Materialsport

Idag körde jag som planerat backintervaller på Södra Berget. Exakt samma upplägg som alltid, fyra gånger upp och ned. Hela passet inklusive uppvärmning och nedvarvning tar exakt två timmar.
Jag har varit lite nyfiken tidigare på vilken skillnad det egentligen är mellan min träningscykel och min tävlingscykel. Träningscykeln väger strax under 10 kg, är gjord av aluminium och komponenterna är rätt billiga. Tävlingscykeln väger 6,8 kg, den har allt godis som finns och är rakt igenom svindyr. Men är det verkligen någon skillnad?

Idag tog jag reda på svaret, helt oventenskapligt men ändå... Tog min skitiga tävlingscykel (har inte hunnit göra ren den sedan Italien-resan pga. all träning) och körde mot Södra Berget. Vid första klättringen uppför berget var det lite ovant, utväxlingen är inte densamma som på min träningscykel men jag fick ganska snabbt kläm på det ändå. Vid mellantiderna upp noterade jag att jag kapade sekunder här och var på banan trots att mina ben var rejält tröga och gjorde ont redan innan jag kommit fram till berget.

Men tiderna då, hur gick det? Ja att cykling är en materialsport har nog dom flesta redan förstått. Tiderna från dagen blev: 10:31, 10:27, 10:40 & 10:44. Samtliga tider var bättre än den bästa tid jag någonsin kört med träningscykeln. Med sega ben kapade jag 20-30 sekunder på varje intervall i jämförelse. Jag tror att det är fullt möjligt att köra på under 10 minuter med pigga ben och bra flyt uppför.

Nu vet jag vilken cykel jag ska använda under Vertex backsprinten i Östersund nästa fredag :).

/Rickard Mattsson

Den tredje veckan

Nu är jag inne på den tredje veckan i mitt träningsschema. Det innebär en vecka med mycket mängd/timmar men även en del intensitet. Idag är det onsdag så jag har "bara" hunnit träna tre dagar än så länge den här veckan. Har ändå lyckats klämma 12 timmars träning och nästan 35 mil på cykeln.

I måndags körde jag ett distanspass tur och retur Graninge i spöregn. Det blev 145,3 km och tog strax över 5 timmar. Mot slutet av passet väggade jag totalt och fick sedan rulla hem i makligt tempo.

Igår tisdag var det intervaller på schemat. Körde 8x2 intervaller i 61 km och regn tills kroppen väggade igen. Fick återigen rulla hem i makligt tempo med trasiga ben.

Idag var det återigen distans, körde tur och retur Härnösand via Gössjöbygden. Första gången jag tog den vägen till Härnösand, väldigt fin väg tycker jag. När jag kom till Härnösand var det lunchtid, såg Statoil och då blev jag plötsligt passagerare i min egen kropp. Kroppen stegade in på Statoil och tog tag i en sallad, gick sedan ut i solen och åt upp den hur fort som helst. Så god har nog aldrig en Statoil-sallad varit tidigare! Ja jag vet, man ska inte äta på distanspassen men idag gick det inte att köra på bara vatten. När jag hade 40 km kvar till hemmet så hände det igen, väggade totalt och fick för tredje dagen på raken rulla hem. 4,5 timmar och 137 km blev det trots allt.

På något sätt är det skönt att ta ut sig totalt som jag gör den här veckan. Imorgon ska jag vila hela dagen sedan är det fullt ös igen på fredag med backintervaller.

/Rickard Mattsson

Maratona dles Dolomites

Ja då var man hemma i Sverige igen efter en underbar vecka i dom Italienska bergen. Den 29/6 reste vi ned till Corvara via München. Corvara ligger i Dolomiterna i norra Italien. Vi stannade en vecka och vädret var minst sagt omväxlande med både solsken och snö.

Själva loppet Maratona dles Dolomites gick av stapeln den 1/7. Vi hade blivit placerade i den sista startgruppen vilket innebar att vi skulle ha de flesta av de cirka 8000 startanden framför oss. Tiden då vi skulle starta var inte heller den bästa, klockan 06:15 visade det sig. Det var bara att bita ihop och göra så gott det gick trots förutsättningarna. När vi vaknade klockan 04:00 den morgonen var det cirka 6 grader varmt ute. Jag bestämde mig snabbt för att inte göra samma misstag som på Vätternrundan då jag klädde mig för kallt. Tog därför på mig både ben och armvärmare samt regnjacka då vi rullade ned till starten i La Villa.

Några minuter före start tog jag av regnjackan. Nu hade temperaturen stigit till 9 grader och solen började sakta gå upp. I vanliga fall brukar jag ställa in min pulsklocka så jag ser distans, puls och hastighet. Här hade jag dock en lite annan strategi; ställde in den så jag såg antal klättrade höjdmeter, hastighet och puls. Distansen kändes inte relevant då jag visste att det var 4190 höjdmeter som skulle avverkas. När starten väl gick blev det till att försöka köra om så många som möjligt. Gissningsvis stod jag på plats +7000 när starten gick vilket var en klar nackdel. Jag fick ägna mer eller mindre hela loppet åt att kryssa och försöka köra om andra cyklister. Efter halva loppet blev det dock bättre och jag kunde köra mer i mitt eget tempo än att försöka hitta luckor och pressa mig förbi andra hela tiden.

Loppet bestod av sju ganska rejäla stigningar varav den värsta (Passo Giau) var den näst sista som skulle avverkas. Den stigningen glömmer jag aldrig, 10,6 kilometer lång och 900 höjdmeter. Lutningen var så brant att jag fick stå nästan hela backen upp, grymt jobbigt. Totalt tog den klättringen 46 min 59 sek för min del och min "upphill ranking" blev plats nummer 80. Den placeringen är jag väldigt nöjd med.

Halvvägs in i loppet hade jag kört upp mig till plats 842 vilket jag inte är särskilt förvånad över. Jag körde verkligen om många, både uppför och utför. I början av loppet var det lite farligt för det var cyklister överallt men som tur var hade vägarna stängts av för övrig trafik.

När jag slutligen rullade över mållinjen kändes det som jag verkligen hade gjort allt i min makt för att få en så bra tid och placering som möjligt. Min placering blev nummer 333 och av de 32 svenskar som körde var jag näst bäst. I resultatlistorna ser man att Greg Lemond körde åtta minuter snabbare än mig. Nästa år ska jag köra snabbare än honom för då får jag förhoppningsvis starta i en bättre startgrupp.

Summa summarum så är jag grymt nöjd med loppet. Min vårträning har trots allt varit kantat av vissa problem vilket totalt resulterat i åtta veckors utebliven eller alternativ träning. Inför Maratonan hade jag bara lyckats träna i fem veckor efter att min knäskada blivit bra. Undra hur bra resultat man hade kunnat prestera annars..?

Lite data från Maratona dles Dolomites:

Tid: 5:52
Snitthastighet: 23,521 km/h
Maxhastighet: 83,5 km/h
Snittpuls: 149 bpm
Energiförbrukning: 4104 kcal
Distans: 138 km
Antal startanden (ca): 8000
Höjdmeter: 4190 meter
Placering: 333

Veckan efter loppet stannade vi kvar för att cykla i Dolomiterna. Jag hade bestämt mig redan innan för att ta hela veckan som ett träningsläger. Jag vilade bara en dag (fredag) inför loppet och sedan försökte jag hålla en hög och jämn intensitet över hela veckan. Tanken var att köra kroppen i botten mot slutet av veckan men det misslyckades jag med, försökte dock så gott det gick men just nu fungerar kroppen lite för bra.

På måndagen körde vi ett gemensamt pass i bergen. När vi kom upp till Passo Sella fick vi sällskap av några bergsgetter. Efter ett tag började en av dem att stångas med mina Zipp-hjul! Jag förstår att dom kände sig hotade av mina klättringar så jag antar att dom försökte sabotera mina hjul för att få stopp på mig...

På onsdagen körde vi ett eftermiddagspass efter att regnet hade lagt sig. När jag packade ned mina cykelkläder hade jag lite plats kvar så jag slängde ned arm- och benvärmare och en långärmad cykeltröja mest i fall att det skulle bli kyligt. När vi klättrade upp mot Passo Pardoi blev det rejält kallt och när vi närmade oss toppen började det snöa. Jag letade fram temperaturen på min pulsklocka och då vi kom upp till toppen på 2138 höjdmeter var det två grader varmt. På vägen ner blev det lite kallt eftersom jag bara hade kortfingrade cykelhandskar...

Bilden ovan är tagen på Passo Sella. Där ser man att bergen i bakgrunden är täckta av snö.

På torsdagens pass fick vi smaka på en riktigt ordentlig backe. Vi blev varnade av två Italienare på vägen dit, dom sa: "Marmolada - very hard". Eftersom det inte fanns några serpentinvägar i området på kartan var hela stigningen ganska oväntad (nästa gång ska vi titta på höjdkurvor också). Varför det inte var några serpentiner på kartan fick vi bittert erfara på plats. Vägen var dragen nästan rakt uppför berget istället för i serpentiner; smart! Bilden ovan är tagen någon kilometer från toppen av Marmolada (Passo Fedaia).

Är man i pastalandet Italien ska man äta mycket pasta. Eftersom jag är pasta-älskare ut i fingerspetsarna blev det ganska mycket pasta. Jag tappade ganska tidigt räkningen över hur många gånger jag åt pasta men nu när jag funderar så minns jag bara att jag åt nåt annat en gång och det var pizzan som jag åt på söndag-kväll efter loppet.

Veckan i Italien var verkligen lyckad. Sällskapet, omgivningen, loppet och maten var väldigt smakfullt. Vädret hade kunnat vara bättre men det var trots allt tillräckligt bra för att vi skulle kunna avverka en hel del höjdmeter under veckan. Stort tack till alla som var med och gjorde denna resa till vad den blev!

Lite data från träningsveckan:

Cyklade timmar: 21 tim
Cyklade höjdmeter: 12480 meter
Cyklade kilometer: 440,9 km
Kaloriförbrukning: 12514 kcal
Snittpuls: 130 bpm

Det enda man ångrar är det man aldrig gjorde...

/Rickard Mattsson