torsdag 15 januari 2009

Livsöde

Imorse cyklade jag till gymmet för att träna lite styrka. Dagen började precis som vanligt förutom att jag kom iväg lite sent hemifrån. Benen kändes lite trasiga men det är inte så konstigt med tanke på hur veckans träning sett ut. När jag står på gymmet och gör tåhävningar i smith-maskinen, tittar jag på min vältränade kropp i spegeln och tycker synd om mig själv för att jag missade några dagars träning förra veckan.


Då kommer en kvinna fram till mig och börjar fråga lite om träning. Det visade sig att hon hade problem med sina knän och hon ville nu stärka upp muskulaturen kring sina knän. Jag visade vilka maskiner som är bra då man har knäproblem, samtidigt som kvinnan börjar berätta om sitt livsöde. Hon hade en buff på huvudet för att dölja avsaknaden av hår. Hon berättade att hon har cancer och just nu är inne på sin sjunde cellgiftbehandling. Mellan behandlingarna är hon ganska pigg under korta perioder. Då brukar hon åka till gymmet och försöka träna. Däremellan är hon helt nere för räkning under långa perioder då gifterna bryter ned hennes kropp samt ställer till det rent allmänt med biverkningar utan motstycke. Hon berättade om nagelsvamp, magkatarr, blodproppar i benen och uppsvullen mage. Det lät hemskt och i jämförelse med mina små lyxproblem kände jag mig vek. Det här inträffade i mitten av mitt träningspass och jag hittade aldrig tillbaka till rätt känsla efteråt. Kanske inte så konstigt. Det här var mitt första riktiga möte med denna sjukdom.

Bilden ovan föreställer en hjärncancercell.

/Rickard Mattsson

3 kommentarer:

Henrik sa...

Vänta du bara tills någon släkting drabbas, då är det svårt att hitta rytmen igen...

Rickard Mattsson sa...

Ja jag förstår det. Håller tummarna för att det inte ska hända.

Tom sa...

Ja, det är sällan man har rätt perspektiv på tillvaron.