För någon vecka sedan ringde en påstridig säljare till mig som arbetade på uppdrag av Bonnier. Jag hade i något svagt ögonblick lämnat mina personuppgifter till dem. Säljaren ville få mig att prova en prenumeration på tidningen Illustrerad Vetenskap. Inget ont om den tidningen, jag har faktiskt funderat på att prenumerera på den tidigare men aldrig kommit till skott. Säljarens erbjudande var att jag skulle få två nummer av tidningen och ett japanskt knivset för 69 kronor. Det japanska knivsetet var enligt honom värt över 600 kronor. I erbjudandet fanns ingen förbindelse om att fortsätta prenumerationen efter prövotiden. En sak jag lärt mig är att när något låter lite för bra för att vara sant stämmer det troligtvis.Jag frågade säljaren vad själva haken med "dealen" var. Han svarade att det inte fanns någon hake, argumentet var att 69 kronor är inga pengar i dagens läge. Jo visst är det så men frågan är om han verkligen lade alla papperen på bordet? Jag kan hålla med om att 69 kronor är överkomligt men vad händer i läge två, tre och fyra? När kommer Bonnier att hämta hem det som förlorades i läge ett (då knivsetet mer eller mindre gavs bort)? Det finns ju ett talesätt som lyder: "det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna".
Allvarligt talat. Om säljaren hade ringt och erbjudit mig en prenumeration på Illustrerad Vetenskap utan försök att kränga på mig ett knivset, så hade jag varit mer positivt inställd till att göra affär med honom. Nu försökte säljaren att kränga på mig en tidningsprenumeration med hjälp av ett japanskt knivset som jag absolut inte var i behov av. Dessutom fanns det ingen som helst koppling mellan knivarna och tidningen. Om det hade varit en jakttidning som var aktuell så hade det tex. varit smart att skicka med en jaktkniv. I fallet med Illustrerad Vetenskap hade det nog varit bättre att skicka med ett lackmuspapper eller nåt i den stilen. Om jag köper en ny bil så är säljaren ofta villig att skicka med nåt extra tillbehör till bilen. Nästa gång kanske jag får med en leverbiff då jag köper ny bil. Nä fy, det blir nog ingen ny bil för jag hatar lever! ;)
När säljaren inte gav sig sa jag att jag behövde betänketid. Då kom argumentet igen: "men 69 kronor är ju inga pengar i dagens läge". Nä men jag behöver tänka igenom det här ändå kontrade jag. Okej sa säljaren, jag ringer upp dig ikväll efter klockan åtta. Säljaren ringde aldrig upp igen och gladast för det är nog jag och min plånkbok.
Får det lov att vara ett japanskt knivset till efterrätten? Nej tack, jag tar bara en kladdkaka.
/Rickard Mattsson
3 kommentarer:
Jag har inte så många principer som jag lever efter, men en av dom få är, jag köper aldrig något av en telefonförsäljare, det är ett satans pack som inte respekterar människors fritd.
Det hade varit intressant att se hur bra japansk knivset var. Det var kanske något att ha. eller det är bara min åsikt som är intresserad av knivar.
Anonym: jag gjorde då bedömningen att det hela var för bra för att vara sant så jag tackade nej. Jag tackar aldrig ja eller nej utan först få möjlighet att tänka igenom mina beslut, både stor som små.
Skicka en kommentar