Vertex Velo 2007

Den 20-21 juli var det för andra året i rad dags för Vertex Velo i Östersund. Två dagar med tävlande; backsprint på fredag och 100 km linjelopp på lördag. Åkte upp till Östersund i god tid, checkade in på campingen, åt mat och gjorde förberedelser inför loppet. Rullade mot starten strax efter 18-tiden (starten skulle gå 20:00).


Väl på plats på Frösön genomförde jag en ganska lång uppvärmning. Kroppen kändes trög och ville lixom inte starta riktigt. Jämtland visade inte precis sin vackra sida denna dag, det var cirka 12 grader varmt och regnet hängde i luften. Ovan en bild på mig under uppvärmningen.

Förra året körde jag backsprinten på 5:16 och i år hade jag som ambition att förbättra denna tid med minst 20-30 sekunder. När starten gick lade jag mig snabbt långt fram och försökte hänga med så bra som möjligt, det gick ganska bra men så fort det började gå uppför betedde sig benen som betongblock. Jag insåg snabbt att jag inte skulle kunna hävda mig bland topp-placeringarna. Jag körde ändå på så gott det gick, med oerhört tunga ben kämpade jag mig uppför backsprinten i år. Grymt besviken över både tid och placering den här dagen. Synd tycker jag eftersom både sambo, mor, far och syster var på plats för att titta på loppet. Bilden ovan är tagen under loppets brantaste del, strax innan målgången.

Med besvikelsen i halsen åkte jag tillbaka till campingen och försökte ladda om inför lördagens linjelopp. Efter backsprinten kändes kroppen väldigt trög och jag hostade mest hela tiden. Jag var ganska säker på att en förkylning brutit ut då på fredag kväll. Gjorde dock det bästa av situationen, försökte att vila mig i form genom att sova 10-11 timmar mellan fredag och lördag. Fortsatte sedan min uttänkta strategi med både frukost och lunch innan loppet som skulle starta klockan 12:00 på lördag. Detta innebar att gick gick upp tidigt och åt frukost, sedan gick jag och sov i ytterligare tre timmar. Upp igen strax före 10-tiden och åt lunch sedan var det bara att packa och åka iväg till starten för att värma upp.

Under uppvärmningen tyckte jag att kroppen kändes bättre. Hostan var borta och näsan var inte längre rinnig. Vädret var kanonbra med både sol och värme, dock blåste det lite väl mycket. Bilden ovan är tagen precis innan start då jag står och dricker energidryck.

I år var det dubbelt så många tävlande i både backsprinten och linjeloppet (runt 80 st). Motståndet skulle bli hårdare och jag var redan vid start inställd på att det skulle bli mycket utbrytningar, vurpor och allmänt hårdare körning än föregående år. Inte minst med tanke på att de stora klubbarna IF Castor, Vertex CK och Brudpiga RK hade många med på startlinjen. Tänkte därför försöka ligga med så långt upp i klungan som möjligt. Dels för att kunna hålla koll på utbrytningar men även för att undvika vurpor.

Starten gick och de första två kilometrarna var det masterstart. Det innebär att man kör efter en bil i ganska långsam fart. Först när bilen släpper fältet med cyklister startar tävlingen. Efter fem minuter in på tävlingen smäller det till strax bakom mig, folk skriker och cyklar dunkar i marken; den första vurpan är ett faktum. Efter ytterligare tio minuter är det dags igen, fem meter framför mig hakar två cyklister i varandra och jag uppskattar att 4-5 cyklister följer med i den vurpan. Själv styr jag undan och undvek därmed vurpan med en hårsmån, puh!

Loppet flyter sedan på rätt bra för min del. Vinden är rätt hård och vi får bita i rätt bra under vissa partier. Utbrytningarna och attackerna avlöser varandra, ibland hjälpte jag till att hämta in dem men för det mesta var det andra som gjorde grovjobbet vilket var skönt då jag ville spara mina krafter så långt som möjligt.

När det är cirka 20 km kvar av loppet började det bli ganska hetsig körning. Alla letar bra positioner och det attackeras hela tiden. Någonstans här sker också den avgörande utbrytningen som jag helt otroligt missar totalt. När det är cirka 5 km kvar till målet söker jag mig väldigt långt fram i huvudklungan för att ha en så bra position som möjligt innan vi skulle komma in på det sista trånga partiet som bestod av cirka 500 meter gångväg. Strax innan den gångvägen börjar laddade jag på med spurten, körde 5-10 slag under maxpuls hela vägen in i mål den sista halva kilometern, passerade några cyklister och höll undan för de flesta bakom. Bilden ovan är tagen några sekunder efter målgång.

Trodde först att jag lyckats klämma en tredje eller fjärde placering men jag fick snabbt reda på att en utbrytning om fyra cyklister hade hunnit före i mål. Därmed blev min placering nummer 7 i linjeloppet. Det resultatet är jag faktiskt nöjd med, dels med tanke på fredagens fiasko men även på det hårda motståndet.

Efter loppet blev det dusch, stretchning och prisutdelning. När allt det var klart tog jag och sambon och åt en god bit mat i ett av tälten vid vattnet. Efter maten gick vi till ett konditori och köpte oss varsin godbit (min första och förmodligen sista för i år).

Som vanligt beställde sambon kladdkaka medan jag valde chokladmousse med tre olika chokladsorter. Jag behöver nog inte säga att båda var väldigt goda..

Vid 20:30 var det så dags att lämna ett soligt Östersund. Min Golf GTI packades full med cykelprylar och sedan körde vi mot Sundsvall. I vanliga fall brukar vi ha två cyklar med oss i bilen så den här gången då det bara var jag som cyklade hade vi en hel del plats över :).

Lite data från loppen:

Backsprinten på fredagen
Tid: 5:13 (min:sek)
Snitthastighet: 22,1 km/h
Maxhastighet: 38,7 km/h
Snittpuls: 179 bpm
Energiförbrukning: 87 kcal
Distans: 1,9 km
Höjdmeter: 130 m
Antal startanden: 75
Placering: 17

Linjeloppet på lördagen
Tid: 2:29 (tim:min)
Snitthastighet: 40,268 km/h
Maxhastighet: 76,2 km/h
Snittpuls: 149 bpm
Energiförbrukning: 1798 kcal
Distans: 100 km
Höjdmeter: 715 m
Antal startanden: 98
Placering: 7

Totalt fick jag placering 14 för båda tävlingsdagarna.

Mer information om loppet och kompletta resultatlistor finns på: http://www.vertex.cx/velo2007

/Rickard Mattsson

Skuleskogen

Igår åkte jag till Skuleskogens Nationalpark..Tog mina cykelben och snörade på dem ett par vandrarkängor...

Vandrade via skrattabbortjärn och sedan vidare mot slåttdalsskrevan. På vägen tittade jag på den fina utsikten..

Jag stötte på ett och annat lite djur. Bland annat denna bagge som låg mitt på stigen..

När jag började närma mig slåttdalsskrevan började det kurra i magen..

Äntligen, här har vi slåttdalsskrevan..

Gick fram till stugan vid tärnettvattnet och åt min medhavda lunch. Hemgjord pastasallad utan dressing, allt för deffningen :).

Nu bär det av mot Östersund och Vertex Velo!

/Rickard Mattsson

Ryggläge

Nu är den tredje veckan som jag skrev om tidigare över. Det blev totalt strax över 18 timmars träning och snudd på 50 mil på cykeln under den veckan. Känner mig ganska nöjd med det så nu när den fjärde veckan infinner sig känns det rätt att låta kroppen återhämta sig ordentligt.

Kommande vecka kommer jag att ägna väldigt lite åt träning, men dessto mer åt återhämtning och vila. I slutet av veckan (fredag-lördag) är det Vertex Velo i Östersund och det är väl den enda form av träning jag hade tänkt utföra under viloveckan, i övrigt blir det ryggläge.

Jag har nu vågat löpträna tre gånger sedan min knäskada blev bra och nu börjar det kännas riktigt bra trots att jag inte är någon löpare.. I lördags provade jag att springa 10 km strax under tävlingsintensitet, tiden blev 45:17 vilket bara är 17 sekunder långsammare än mitt mål för året.

Under den här träningsperioden har jag försökt att vänja kroppen vid stötar och har därför enbart sprungit på asfalt. När jag påbörjar min nästa träningsperiod kommer jag att gå över mer och mer mot löpning i terrängen inför Lidingöloppet. Den 11 augusti är det dags för Höga Kusten Marathon. Där tänkte jag springa distansen 10,5 km (kvartsmarathon) på en bra tid och sedan använda den för seedning till Lidingöloppet. På så sätt kanske jag slipper förra årets största problem, att springa om andra hela tiden.

/Rickard Mattsson

Materialsport

Idag körde jag som planerat backintervaller på Södra Berget. Exakt samma upplägg som alltid, fyra gånger upp och ned. Hela passet inklusive uppvärmning och nedvarvning tar exakt två timmar.
Jag har varit lite nyfiken tidigare på vilken skillnad det egentligen är mellan min träningscykel och min tävlingscykel. Träningscykeln väger strax under 10 kg, är gjord av aluminium och komponenterna är rätt billiga. Tävlingscykeln väger 6,8 kg, den har allt godis som finns och är rakt igenom svindyr. Men är det verkligen någon skillnad?

Idag tog jag reda på svaret, helt oventenskapligt men ändå... Tog min skitiga tävlingscykel (har inte hunnit göra ren den sedan Italien-resan pga. all träning) och körde mot Södra Berget. Vid första klättringen uppför berget var det lite ovant, utväxlingen är inte densamma som på min träningscykel men jag fick ganska snabbt kläm på det ändå. Vid mellantiderna upp noterade jag att jag kapade sekunder här och var på banan trots att mina ben var rejält tröga och gjorde ont redan innan jag kommit fram till berget.

Men tiderna då, hur gick det? Ja att cykling är en materialsport har nog dom flesta redan förstått. Tiderna från dagen blev: 10:31, 10:27, 10:40 & 10:44. Samtliga tider var bättre än den bästa tid jag någonsin kört med träningscykeln. Med sega ben kapade jag 20-30 sekunder på varje intervall i jämförelse. Jag tror att det är fullt möjligt att köra på under 10 minuter med pigga ben och bra flyt uppför.

Nu vet jag vilken cykel jag ska använda under Vertex backsprinten i Östersund nästa fredag :).

/Rickard Mattsson

Den tredje veckan

Nu är jag inne på den tredje veckan i mitt träningsschema. Det innebär en vecka med mycket mängd/timmar men även en del intensitet. Idag är det onsdag så jag har "bara" hunnit träna tre dagar än så länge den här veckan. Har ändå lyckats klämma 12 timmars träning och nästan 35 mil på cykeln.

I måndags körde jag ett distanspass tur och retur Graninge i spöregn. Det blev 145,3 km och tog strax över 5 timmar. Mot slutet av passet väggade jag totalt och fick sedan rulla hem i makligt tempo.

Igår tisdag var det intervaller på schemat. Körde 8x2 intervaller i 61 km och regn tills kroppen väggade igen. Fick återigen rulla hem i makligt tempo med trasiga ben.

Idag var det återigen distans, körde tur och retur Härnösand via Gössjöbygden. Första gången jag tog den vägen till Härnösand, väldigt fin väg tycker jag. När jag kom till Härnösand var det lunchtid, såg Statoil och då blev jag plötsligt passagerare i min egen kropp. Kroppen stegade in på Statoil och tog tag i en sallad, gick sedan ut i solen och åt upp den hur fort som helst. Så god har nog aldrig en Statoil-sallad varit tidigare! Ja jag vet, man ska inte äta på distanspassen men idag gick det inte att köra på bara vatten. När jag hade 40 km kvar till hemmet så hände det igen, väggade totalt och fick för tredje dagen på raken rulla hem. 4,5 timmar och 137 km blev det trots allt.

På något sätt är det skönt att ta ut sig totalt som jag gör den här veckan. Imorgon ska jag vila hela dagen sedan är det fullt ös igen på fredag med backintervaller.

/Rickard Mattsson

Maratona dles Dolomites

Ja då var man hemma i Sverige igen efter en underbar vecka i dom Italienska bergen. Den 29/6 reste vi ned till Corvara via München. Corvara ligger i Dolomiterna i norra Italien. Vi stannade en vecka och vädret var minst sagt omväxlande med både solsken och snö.

Själva loppet Maratona dles Dolomites gick av stapeln den 1/7. Vi hade blivit placerade i den sista startgruppen vilket innebar att vi skulle ha de flesta av de cirka 8000 startanden framför oss. Tiden då vi skulle starta var inte heller den bästa, klockan 06:15 visade det sig. Det var bara att bita ihop och göra så gott det gick trots förutsättningarna. När vi vaknade klockan 04:00 den morgonen var det cirka 6 grader varmt ute. Jag bestämde mig snabbt för att inte göra samma misstag som på Vätternrundan då jag klädde mig för kallt. Tog därför på mig både ben och armvärmare samt regnjacka då vi rullade ned till starten i La Villa.

Några minuter före start tog jag av regnjackan. Nu hade temperaturen stigit till 9 grader och solen började sakta gå upp. I vanliga fall brukar jag ställa in min pulsklocka så jag ser distans, puls och hastighet. Här hade jag dock en lite annan strategi; ställde in den så jag såg antal klättrade höjdmeter, hastighet och puls. Distansen kändes inte relevant då jag visste att det var 4190 höjdmeter som skulle avverkas. När starten väl gick blev det till att försöka köra om så många som möjligt. Gissningsvis stod jag på plats +7000 när starten gick vilket var en klar nackdel. Jag fick ägna mer eller mindre hela loppet åt att kryssa och försöka köra om andra cyklister. Efter halva loppet blev det dock bättre och jag kunde köra mer i mitt eget tempo än att försöka hitta luckor och pressa mig förbi andra hela tiden.

Loppet bestod av sju ganska rejäla stigningar varav den värsta (Passo Giau) var den näst sista som skulle avverkas. Den stigningen glömmer jag aldrig, 10,6 kilometer lång och 900 höjdmeter. Lutningen var så brant att jag fick stå nästan hela backen upp, grymt jobbigt. Totalt tog den klättringen 46 min 59 sek för min del och min "upphill ranking" blev plats nummer 80. Den placeringen är jag väldigt nöjd med.

Halvvägs in i loppet hade jag kört upp mig till plats 842 vilket jag inte är särskilt förvånad över. Jag körde verkligen om många, både uppför och utför. I början av loppet var det lite farligt för det var cyklister överallt men som tur var hade vägarna stängts av för övrig trafik.

När jag slutligen rullade över mållinjen kändes det som jag verkligen hade gjort allt i min makt för att få en så bra tid och placering som möjligt. Min placering blev nummer 333 och av de 32 svenskar som körde var jag näst bäst. I resultatlistorna ser man att Greg Lemond körde åtta minuter snabbare än mig. Nästa år ska jag köra snabbare än honom för då får jag förhoppningsvis starta i en bättre startgrupp.

Summa summarum så är jag grymt nöjd med loppet. Min vårträning har trots allt varit kantat av vissa problem vilket totalt resulterat i åtta veckors utebliven eller alternativ träning. Inför Maratonan hade jag bara lyckats träna i fem veckor efter att min knäskada blivit bra. Undra hur bra resultat man hade kunnat prestera annars..?

Lite data från Maratona dles Dolomites:

Tid: 5:52
Snitthastighet: 23,521 km/h
Maxhastighet: 83,5 km/h
Snittpuls: 149 bpm
Energiförbrukning: 4104 kcal
Distans: 138 km
Antal startanden (ca): 8000
Höjdmeter: 4190 meter
Placering: 333

Veckan efter loppet stannade vi kvar för att cykla i Dolomiterna. Jag hade bestämt mig redan innan för att ta hela veckan som ett träningsläger. Jag vilade bara en dag (fredag) inför loppet och sedan försökte jag hålla en hög och jämn intensitet över hela veckan. Tanken var att köra kroppen i botten mot slutet av veckan men det misslyckades jag med, försökte dock så gott det gick men just nu fungerar kroppen lite för bra.

På måndagen körde vi ett gemensamt pass i bergen. När vi kom upp till Passo Sella fick vi sällskap av några bergsgetter. Efter ett tag började en av dem att stångas med mina Zipp-hjul! Jag förstår att dom kände sig hotade av mina klättringar så jag antar att dom försökte sabotera mina hjul för att få stopp på mig...

På onsdagen körde vi ett eftermiddagspass efter att regnet hade lagt sig. När jag packade ned mina cykelkläder hade jag lite plats kvar så jag slängde ned arm- och benvärmare och en långärmad cykeltröja mest i fall att det skulle bli kyligt. När vi klättrade upp mot Passo Pardoi blev det rejält kallt och när vi närmade oss toppen började det snöa. Jag letade fram temperaturen på min pulsklocka och då vi kom upp till toppen på 2138 höjdmeter var det två grader varmt. På vägen ner blev det lite kallt eftersom jag bara hade kortfingrade cykelhandskar...

Bilden ovan är tagen på Passo Sella. Där ser man att bergen i bakgrunden är täckta av snö.

På torsdagens pass fick vi smaka på en riktigt ordentlig backe. Vi blev varnade av två Italienare på vägen dit, dom sa: "Marmolada - very hard". Eftersom det inte fanns några serpentinvägar i området på kartan var hela stigningen ganska oväntad (nästa gång ska vi titta på höjdkurvor också). Varför det inte var några serpentiner på kartan fick vi bittert erfara på plats. Vägen var dragen nästan rakt uppför berget istället för i serpentiner; smart! Bilden ovan är tagen någon kilometer från toppen av Marmolada (Passo Fedaia).

Är man i pastalandet Italien ska man äta mycket pasta. Eftersom jag är pasta-älskare ut i fingerspetsarna blev det ganska mycket pasta. Jag tappade ganska tidigt räkningen över hur många gånger jag åt pasta men nu när jag funderar så minns jag bara att jag åt nåt annat en gång och det var pizzan som jag åt på söndag-kväll efter loppet.

Veckan i Italien var verkligen lyckad. Sällskapet, omgivningen, loppet och maten var väldigt smakfullt. Vädret hade kunnat vara bättre men det var trots allt tillräckligt bra för att vi skulle kunna avverka en hel del höjdmeter under veckan. Stort tack till alla som var med och gjorde denna resa till vad den blev!

Lite data från träningsveckan:

Cyklade timmar: 21 tim
Cyklade höjdmeter: 12480 meter
Cyklade kilometer: 440,9 km
Kaloriförbrukning: 12514 kcal
Snittpuls: 130 bpm

Det enda man ångrar är det man aldrig gjorde...

/Rickard Mattsson

Packad och glad

Nu är det mesta packat och klart inför resan till Italien. Imorgon torsdag reser jag först med tåg till Arlanda. Där blir det övernattning och sedan går flyget till München strax före nio på fredag morgon. Från München kommer vi sedan att ta bil till Italien. Lördagen kommer sedan att spenderas till att montera ihop cykeln och att ladda inför loppet. Själva loppet går någon gång under söndagen (1/1), har ingen aning om när men det får vi nog reda på så småningom.


Cykeln och dess tillbehör packades ned i flight-casen igår. Precis som jag hade befarat var det ganska lurigt att få till. Pysslade ett par timmar innan jag till slut fick allt på plats.

Idag genomförde jag det sista hårda träningspasset innan resan. Backintervaller på södra berget igen, fyra stycken (exakt samma upplägg som förra gången). Idag var jag seg i benen efter måndagens backintervaller och tisdagens gym och löpning. Jag funderade ett tag på att köra ett mesigt distanspass istället och vänta med backintervallerna till imorgon. Jag har ofta sådana tankar men jag försöker slå dem ur huvudet fort. Jag bet ihop trots seghet i kroppen och cyklade till södra berget ändå...

Jag vet hur jag brukar ligga till rätt tidigt i backintervallerna så redan vid den första "mellantiden" märkte jag att det gick bra. Vid den andra var jag 10-15 sekunder snabbare än normalt och när jag kom till toppen märkte jag att det gick riktigt snabbt.

Ett av målen jag haft för den här säsongen har varit att köra åtminstone en intervall uppför södra berget under elva minuter. Idag visade jag det där j&%¤a berget hur klättring ska genomföras. Körde på följande tider idag: 10:53, 10:49, 11:01 & 10:59. Vad jag gjorde under den tredje intervallen vet jag inte, jag var nog lite disträ och hade dålig koll på klockan och växlingarna. Hur som helst så fick jag ett fint kvitto på att formen är bra och det ska jag ta med mig och försöka förvalta på bästa sätt framöver. Så glad är jag för att det gick bra på dagens träningspass.

Igår tisdag kunde jag genomföra mitt första löppass på två månader. Rådet från Naprapaten var att det sista jag skulle börja med igen när det gällde träning var löpning eftersom det sliter hårt på leder och muskelfästen. Löpningen gick bra, kändes lite ovant från början men motorn är ju lite lätt trimmad så nu gäller det bara att få till löpsteget och snabbheten i benen inför Lidingöloppet i september. Ett pass på gymmet blev det igår också, det kändes bra men jag kör fortfarande väldigt låg vikt i vissa benmaskiner för att inte förstöra mitt knä igen. När jag kommer hem från Italien blir det nog lite mer viktökning där tror jag..

Imorgon torsdag kör jag ett lugnt distanspass på tre timmar, sedan är det vila i två dagar inför loppet.

Nu blir det inga uppdateringar förrän tidigast 7/7.

/Rickard Mattsson

Specifik träning

Den här veckan är det väldigt specifik träning inför Maratona dles Dolomites som jag kör nu till helgen. Backintervallerna duggar tätt och antalet klättrade höjdmeter räknas mer än i vanliga fall.

Idag körde jag några riktigt sköna backintervaller på Södra Berget här i Sundsvall. Som vanligt var det start vid bergsgatan och mål vid hotellet. Sträckan är bra precis 3,6 km och antalet höjdmeter är strax under 200. Hittills har jag aldrig lyckats pressa mig under elva minuter upp för den vägen men idag var jag riktigt nära. Körde fyra intervaller på följande tider: 11:18, 11:17, 11:18 och sedan dundrade jag på med en sista intervall på 11:03. Riktigt nära att klara mig under elva minuter där men precis när jag kom upp på toppen hade jag motvind!

Vad är då Maratona dles Dolomites? Ja det är ett lopp som går i bergen i norra Italien. Sträckan är på 138 km, nästan som Solleröloppet men antalet höjdmeter som ska bestigas är 4190. Som en jämförelse är det ungefär 21 gånger upp och ned för Södra Berget, se banprofil nedan.

Skönt att semestern börjat nu också. Då har man lite andra möjligheter till träning samtidigt som kroppen känns mera pigg och utvilad.

/Rickard Mattsson

Solleröloppet 2007

Ja då var tävlingsdebuten avklarad. Det var in i det längsta osäkert om jag kunde delta på Solleröloppet efter vurpan på Vätternrudan. Linjeloppet gick på midsommarafton (fredag) och på onsdag samma vecka var jag fortfarande osäker på om jag verkligen kunde cykla. Höger höft värkte och var gul, höger axel gjorde ont och mitt knä kändes inte helt bra. På onsdag kväll gav jag mig ut på en testrunda för att kunna avgöra om jag kunde delta på loppet. Min förvåning var stor när jag faktiskt kunde cykla utan allt för stora smärtor. Tur att jag hade laddat inför loppet som vanligt trots omständigheterna.

Men nu blev det bråttom, redan nästa kväll skulle vi åka iväg ned till Mora med klubbussen. Jag fick ta ledigt en halvdag från jobbet för att hinna packa och ställa iordning cykeln inför loppet.

Min start i seniorklassen var klockan 07:10 på midsommarafton, bra tid! Hade ställt klockan på 05:00 för att i lugn och ro hinna äta frukost innan start. Vid 06:00 skjutsade Tom ut mig till starten och gav mig några sista tips på vägen, tack!

Genomförde en ganska lång uppvärmning och jag var inte ett dugg nervös trots att det nu var lite mera allvar än jag är van vid. Jag rullar fram till starten några minuter innan och inser att min klocka går fel då dom helt plötsligt säger; nu är det 30 sekunder till start!

Innan och under hela loppet hade jag bara två mål, 1. att inte bli avhängd (ifrånkörd) och 2. att inte vurpa. Ifrånåkt gillar jag inte att bli och vurpa ville jag inte göra för det hade nog sabbat min resa till Italien den 29/6.

Hur som helst, starten gick och vi fick köra bakom en startbil i några kilometer. I min klass var det 120 startanden så det var ganska trångt i början. Redan då vi åkte över bron mot Gesunda var den första incidenten ett faktum. Ingen vurpa men helt plötsligt är det någon som vinglar till och kedjeeffekten bakom mig hörs tydligt, hjul slår i varandra, armbågar möts osv. Jag klarade mig med en touch mot en annan killes arm. I ett sånt läge är det bara att vara iskall, kör så stabilt som möjligt, titta inte bakåt och ha båda händerna på bromshandtagen.

Efter den incidenten flöt det på ganska bra. När vi för första gången skulle klättra uppför Gesunda-berget (se banprofil nedan) tyckte jag att kroppen kändes trög men jag insåg snabbt att det var jobbigt för andra också. Redan här, cirka 4-5 km från start blev folk avhängda då dom inte orkade hålla tempot.

Efter Gesunda gick loppet upp mot Mora och sedan vidare till Orsa. Under den här sträckan hände det inte särskilt mycket. Jag försökte ligga med långt upp i huvudklungan och bara spara på energi så länge som möjligt. Strategin gick bra och efter 40 km kom vi till backarna vid Orsa, även kallad Skeer (se banprofil nedan).

Vid det här laget började den riktiga plågan. Vi skulle upp och ned för backarna totalt fyra gånger. Stigningarna var sega och nu började folk droppa av rejält. Jag hängde hela tiden kvar i huvudklungan men det var nog inte just mycket mer kändes det som då. Blev riktigt nöjd när jag hängde av några som körde ifrån mig ifjol i backarna, grymt skönt!

Efter fyra stigningar och mycket pain-management blev det ganska flack och snabb körning ned mot Mora igen. Bitvis gick det tokigt fort men jag bet mig fast i ledarklungan som en igel. Jag försöka ligga bra med i toppen av klungan för att kunna vara med ifall något skulle hända. Detta samtidigt som strategin var att spara på energi inför slutet på loppet.

Ungefär fem kilometer ifrån målet skulle vi passera Gesunda-berget igen fast från andra hållet. Här skulle de sista svaga få kasta in handdukten visade det sig. Redan tidigt vid klättringen upp på Gesunda-berget blev många rejält avhängda, jag hade bra fart och lyckades besegra smärtan i kroppen på ett bra sätt. När vi kommer till toppen är fältet rejält utspritt och jag har nu dom flesta bakom mig. Min absoluta svaget är ju nedförsbackar eftersom jag är så lätt och har svårt att bygga upp bra fart. Så på toppen av Gesunda-berget laddade jag på rejält, drog snabbt upp på tyngsta växeln och dundrade på för allt vad jag höll för nedför berget. Det gick tokigt fort och när jag för ett kort ögonblick tittade på hastighetsmätaren står det 80,6 km/h!

När jag kommer nedför berget och ska ta av mot bron som går över till Sollerön har jag så hög fart och bromsar så pass sent så jag låser upp bakhjulet, glider lixom in i kurvan men kör på så sätt ifrån några till. Fortsätter sedan att spara på energi inför spurten in mot mål som låg i en seg backe upp mot kyrkan på Sollerön. Vi kör på trånga vägar i några kilometer in mot målet. Alla letar positioner och jag ligger längst ut till vänster i klungan för att ha möjlighet att avancera uppåt i fältet. Jag plockar några positioner och inför upploppet har jag en ganska bra möjlighet att plocka ytterligare några placeringar. När upploppet kommer är det otroligt tight, jag pressar mig förbi kanske fem andra cyklister upp mot målet. När jag passerar mållinjen inser jag att min placering måste har blivit rätt hygglig med tanke på omständigheterna. Gissade på top 30 innan resultatlistorna hängdes fram...

Bild på mig från spurten..



Bild på mig efter målgången..

Här är lite data från loppet:

Tid: 3:12:20
Snitthastighet: 40,1 km/h
Maxhastighet: 80,6 km/h
Snittpuls: 158 bpm
Energiförbrukning: 2489 kcal
Distans: 128 km
Antal startanden: 120
Placering: 23

Nu ska jag avsluta viloveckan ute i solen och ladda inför en ny träningsperiod och Maratona dles Dolomites i Italien som jag kör nästan helg.

/Rickard Mattsson

Vätternrundan 2007

Målet inför vätternrundan i år var solklart. Strategin var utarbetad och alla visste vad som gällde. Vi skulle köra runt de 300 kilometrarna på under åtta timmar med två korta stopp, ett för att lätta på trycket och det andra för att fylla på med energi.

På lördag morgon ringer väckarklockan 02:15. Vid det laget har jag redan legat vaken i 30 minuter eftersom min sambo skulle starta tidigare än mig. Hur som helst, jag hade fått fem timmar sömn som i och för sig var avbruten lite här och var men det var bättre än ingenting.

Klockan 04:26 var det så dags för start. Det verkade som klungan som jag skulle delta i hade ett ganska stort manfall. Jag uppskattar att vi var 10-12 stycken från start, meningen var att vi skulle vara 14-15. Hur som helst, början av loppet går som en dans, ned till vårt första stopp i Brunstorp som ligger 105 km från starten har vi ett snitt på runt 40 km/h. Detta trots att min kropp kändes extremt seg och slö under de tre första timmarna. Vid 07:15 vaknade kroppen och då började det svara lite bättre i benen, sedan blev det bara bättre och bättre.

Vid vårt andra stopp som vi gjorde vid depån i Fagerhult efter 140 km hade vi fortfarande en snittfart på runt 40 km/h. Allt såg bra ut och vårt mål på åtta timmar fanns inom sikte.

När vi vände upp mot Hjo kom då vinden. Vi hade motvind och kantvind hela vägen från Fagerhult och upp till målet i Motala (160 km). Vi lyckades ändå hålla uppe farten ganska bra då vi formerade om klungan och körde belgisk kedja istället. På så sätt hanterade vi vinden ganska effektivt. Vid det här laget hade min klunga tappat några cyklister, uppskattningsvis var vi 7-9 stycken som kämpade vidare i motvinden mot målet i Motala.

Vi körde vidare med formationen belgisk kedja. Vi hade ruskigt mycket högre fart än alla andra och vi kom ikapp långsammare cyklister väldigt fort. Många var ute och vinglade långt till vänster på vägen och bitvis var det lite farligt.

När vi hade kört 240 km hände då det inte fick hända. När vi hade rak motvind och alla låg ned i bocken och gjorde sig så liten som möjligt... Ja då sa det pang! I 40-45 km/h dundrar jag och killen bakom mig rakt in i en långsam cyklist som dyker upp från ingenstans. Jag dunkar in mitt framhjul rakt i hans bakhjul. Jag flyger rakt över mitt styre och ned i diket. Slår i hela höger sida av kroppen, jag kan komma ihåg två till tre rejäla smällar mot huvudet (hade jag inte haft hjälm hade jag nog dött där). Killen bakom mig kör in i mig och flyger också ned i diket. När jag reser mig upp sliter jag direkt tag i min cykel och konstaterar att frambromsen fått sig en smäll samt att ena bromshandtaget sitter snett. Jag bryter till bromshandtaget och häktar av frambromsen, den behövs ändå inte för att cykla in på åtta timmar tänker jag. Jag slänger mig på cykeln och trampar vidare i rasande fart för att hinna ikapp min klunga. Uppskattningsvis tog hela detta förlopp från krasch till att jag var tillbaka på cykeln cirka 20 sekunder.

I 30 minuter jagar jag min klunga helt själv utan att komma ikapp. Jag kör om massor med långsamma cyklister medans jag försöker rätta till allt som sitter snett på mig själv och på cykeln. Hjälmen fick jag spänna, glasögonen satt snett, jag hade rivit mig på armen och hade rejält ont i höger höft. Allt detta märkte jag i farten efter att jag cyklat vidare...

Efter att ha kört stenhårt i 30 minuter ger jag upp hoppet om att komma tillbaka till min klunga. Slår av på tempot och efter några minuter blir jag ikappkörd av en grupp som jag gör följe med in i mål. När jag kom i mål var jag rejält mörbultad och hade ont i hela höger sida av kroppen.

Men hur gick det med tiden då? Ja det gick inte vägen i år. Vädret och det stora manfallet gjorde sitt på tiden. Min tid på 8 tim 19 min blev dock hyfsad med tanke på att den inkluderar en vurpa och tre kortare stopp. Nu med facit i hand och efter att ha pratat med de andra från min klunga så inser jag att prestationen ändå är godkänd. Det visade sig att jag kom in fyra minuter efter min klunga trots vurpan. Totalt blev min placering nummer 59 av 17616 stycken anmälda.


Styret fick sig en liten smäll vid vurpan.

Likaså mina nya trampor. Använde dem första gången på VR...

Sadeln fick sig också en törn...

Min sprillans nya carbon-ram sprack! Det gjorde ont, nästan lika ont som i kroppen... Äh, fan hela cykeln var ju sprillans ny. Hade bara kört Siljan Runt på den innan VR.

Så här såg jag ut då jag gick i mål. Rejält skrubbad på höger sida av kroppen.

Efter att ha vilat de obligatoriska sex timmarna efter loppet åkte jag till akuten i Motala för att undersöka kroppen. Värken i höger sida hade tilltagit efter loppet och på kvällen gjorde det rejält ont i höger höft. Blev undersökt av en doktor som ganska snabbt konstaterade att jag var hel och att jag hade haft tur som inte skadat mig mer.

Som tur var skulle vi inte åka hem förrän på söndagen så vi åkte tillbaka till vår stuga för att vila. Efter att ha vaknat otaliga gånger under natten av smärtan i kroppen gick jag upp och tog en värktablett. Somnade om och sov mycket bättre resten av natten.

Idag söndag haltar jag omkring IGEN! Ja det är ju inte sant. Oturen verkar förfölja mig som en skugga i år, FAN! Jag har nyss blivit bra i mitt knä och innan dess hade jag en sträckning i höften och innan dess hade jag överträningssymptom..

Hur svårt ska det vara att hålla sig hel och i form?

Som tur är har jag en vilovecka planerad nu. Ja förutom Solleröloppet som jag ska vara med i till helgen. Jag hoppas verkligen att kroppen hunnit reparera sig till dess. Ska försöka att provisoriskt reparera cykeln också så den är redo inför helgen. Vem vet, det kanske ska kraschas igen då... ;)

Slutligen kommer här lite data från Vätternrundan.

Tid: 8:19:20

Snitthastighet: 37,2 km/h

Maxhastighet: 64,4 km/h

Snittpuls: 152 bpm

Energiförbrukning: 6621 kcal

Distans: 300 km

Nä nu ska jag vila mig i form inför Solleröloppet.

/Rickard Mattsson

Backträning

Det var längesedan jag kunde köra någon backträning. Jag kommer inte ens ihåg när det var sist.. Jag har avvaktat all backträning eftersom mitt knä inte känts tillräckligt bra tidigare.

Idag var det dock dags att bemästra Södra Berget igen och se hur illa det faktiskt står till med formen iår.

Förra året provade jag ut den mest effektiva utväxlingen uppför Södra Berget så nu visste jag redan från början hur jag skulle klättra uppför för att det skulle gå så fort som möjligt. Kroppen och benen kändes slöa idag så ett tag funderade jag på att lägga planerna helt på hyllan men på något sätt åkte jag ändå till Södra för att känna på...

När jag väl var på plats och börjat köra så kändes det ganska bra ändå, inget supertempo men klart godkänt med tanke på hur min vårträning sett ut. Orkade med fyra intervaller uppför berget med start på Bergsgatan och mål vid hotellets entré längst upp på berget. Försökte under de tre första intervallerna att hålla så jämn fart som möjligt och få någotsånär likadana tider samtidigt som min tröskelpuls helst inte skulle passeras. Tiderna under de tre första klättringarna blev: 11:18, 11:14 & 11:27.

Den tredje intervallen körde jag sittandes och blev således tvungen att gå ned på väldigt lätta växlar. Målet var att sitta hela vägen upp men det var stört omöjligt efter tre intervaller, i några partier blev jag tvungen att resa mig upp ur sadeln. Sista klättringen gjordes på 12:17 vilket var en hel minut sämre. Bra, då vet jag hur man inte ska göra...

Vid en närmare analys av mina tider har jag sökt upp vilka tider jag körde på under ett exakt likadant pass för ett år sedan. Tiderna då var: 12:23, 13:36, 14:24 & 12:47.

Jag vet att siffror inte är allt här i livet men att dels kapa över minuten sedan förra året samt att ha mycket jämnare prestation säger mig att jag trots allt är i rätt bra form.

Imorgon sätter jag två hårda träningspass sedan ska jag vila onsdag-fredag inför Vätternrundan. Målet där är att köra runt Vättern på under åtta timmar. Jag tror det kommer att gå galant, bara kroppen håller ihop och väggningen uteblir ;).

/Rickard Mattsson

Successiv ökning

Jag går fortfarande på Naprapatens rekommendationer och jag följer fortfarande stretchning-programmet som jag fick av honom. Det känns tryggt för det har fungerat klockrent. Allt sedan mitt knä blev riktigt bra har jag successivt kunnat öka på träningsmängd och intensitet. Varje dag och vecka har varit noggrant uttänkt i förväg för att jag inte ska överbelasta knäet allt för mycket.

Träningsmängden har nu ökats så jag nästan ligger på den nivå där jag låg innan jag blev skadad. I början då jag kunde cykla igen kändes det som köttfärs i knäet efter hårda pass, tex. Siljan Runt. Men under den här veckan har det blivit riktigt bra, nu känner jag nästan inget alls efter långa och hårda pass.

Idag körde jag ett distanspass på egen hand. Valde att köra upp mot Viksjö för där har jag hört att det ska vara fint. Temperaturen var stekande och mitt vatten tog slut fortare än jag hade räknat med. När jag kom hem kunde jag lägga till fyra timmar och 125 km cykling i träningsdagboken, skönt!

Imorgon ska jag vila och ta hand om lite pyssel hemma.

/Rickard Mattsson

10x1x3

Igår fick kroppen vila efter väggningen i onsdags. Idag var det dags igen att ge den vad den tål!

Fråga mig inte varför men jag fick för mig att det var dags att mosa några rejäla intervaller idag. Körde 10 min strax under tröskelpuls sedan en minut vila och därefter 10 min igen. Totalt blev det tre sådana intervaller varav merparten var i motvind, jobbigt!

I helgen ska jag köra ett långt distanspass och sedan mest vila och ta det lugnt.

Har bokat in mig på första tävlingen också, Solleröloppet blir det vid midsommar. Det ska bli intressant att se hur det går. Om inte annat ska jag försöka se och lära så mycket som möjligt.

/Rickard Mattsson

Nationaldagsfirande

Nationaldagen firades i cykelsadeln. Mina nya skor är som en gåva från ovan om man jämför med mina andra skor. Meningen var att vi skulle köra ett distanspass idag men som vanligt när Robban är med blev det mer lagtempo än distans. Vi körde upp till Fränsta och sedan tillbaka på andra sidan älven mot Stöde. Där stannade vi och fyllde på med lite energi. Min kropp var helt slut så jag handlade en sport-lunch och en energidryck med massa konstiga saker i men vad hjälpte det? På vägen hem, efter sisådär 123 km slog den till, ja hammaren alltså. Jag väggade totalt och fick se mig slagen för dagen. Efter några kilometer vände Per och hämtade upp mig, han är min hjälte för dagen!

Per drog mig tillbaka till Sundsvall. Då jag kom hem stod trippmätaren på 154 km och tiden i sadeln blev 4:40. En riktigt bra nationaldag måste jag säga. Opps, jag glömde visst att sätta ut flaggan imorse, bäst man gör det nu då.

Dagens hårding är Robert från klubben. Han visade vart skåpet ska stå medans jag var helt utan krafter de sistan milen hem mot Sundsvall. Vilken kille! Ryktet går om att han snart fyller 60 år men det vägrar jag tro på. Idag fick han mig att känna mig som en kärring vilket är bra, det behövs nu så jag vaknar upp och tränar ännu hårdare.

Ikväll ska det grillas kött, det ska bli trevligt!

/Kärringen

Fyra åttor

Förra veckan körde jag åtta fyror (åtta stycken fyra minuters intervaller). Idag vände jag på konceptet och körde fyra stycken åtta minuters intervaller istället. Kroppen ska aldrig hinna vänja sig, det gäller att lura den tillräckligt mycket hela tiden så den anpassar sig efter nya påfrestningar. Jag håller medvetet igen lite med intervallerna fortfarande pga. smärta i knäet. I vanliga fall hade jag nog bombat på med avsevärt fler intervaller än fyra.



Körde med mina nya Shimano-skor idag. Vilken skillnad det var! Trampet kändes rätt och jag snittade 99 i kadens utan att ens anstränga mig. Knäet kändes hyfsat bra, lite ont gör det fortfarande så jag får vara på min vakt.

Imorgon väntar ett distanspass med några från klubben. Vi siktar på att köra i 4-5 timmar i solen. Framöver blir det sedan till att ligga på hårt med träningen fram till onsdag nästa vecka. Efter det blir det vila torsdag-fredag och sedan Vätternrundan på under åtta timmar på lördag.

Vad som händer efter det är lite osäkert. Om kroppen fortfarande är hel siktar jag in mig på Solleröloppet som går i midsommar, helgen innan jag kör Maratona dles Dolomites i Italien.

Men nu tar vi en dag i sänder, lugnt och sansat så kanske knäet håller ihop.


/Rickard Mattsson

En ska bort

Idag hämtade jag mina nya cykelskor som jag beställt. Provade genast och nu är jag helt säker, ett par ska bort!

Körde Siljan Runt i helgen. I år var loppet nästan en mil längre pga. vägarbeten. Jag missade alla snabba klungor så långa perioder fick jag liggar och dra själv. Av och till hittade jag tillräckligt snabba klungor men det var inte tillräckligt starka cyklister i dem. Från Garsås och till målet körde jag och en stark kille par-tempo mest hela tiden. Det gick hyggligt fort men med rätt förutsättningar hade det gått bra mycket fortare. Tiden blev 4:46 i år vilket jag är nöjd med efter omständigheterna.

Sista prylarna till cykeln har kommit oxå! Flaskställ och pedaler saknades tidigare. Nu är cykeln helt komplett som synes nedan. Under loppet igår hade jag gåshud mest hela tiden. Vilken torped jag hade mellan benen under loppet! Den där cykeln är ju verkligen grym måste jag säga. Lite synd att jag är mindre grym för tillfället men formen är på väg, bara knäet håller ihop nu...

/Rickard Mattsson

Aktiv återhämtning!

Igår körde jag hårt, hårt, hårt så idag var det aktiv återhämtning. Jag tog det första doppet ute för året. Sporthallen hade öppnat utebadet och det var faktiskt ganska många där med tanke på hur kallt det var ute i luften. I bassängen var det i alla fall varmt, 26 grader och relativt behagligt.

Imorgon fredag åker vi ned till Sollerön för att på lördag delta i motionsloppet Siljan Runt. Det ska bli intressant att se hur formen är jämfört med andra. Idag känns mitt knä lite mosigt och trött så jag hoppas att det håller ihop runt hela sjön..

/Rickard Mattsson

4x4x8 till kvällsfika

Äntligen! Nu kan jag trycka på ordentligt för första gången på länge utan att det gör ont. Idag körde jag mitt tredje intervallpass på kort tid. Klämde 8 stycken 4 minuters intervaller nu på kvällen. Kroppen var lite trög men pulsen svarade fint.

Nu är det vila och lågintensiv träning som gäller torsdag och fredag. På lördag kör jag Siljan Runt på 166 km (6 km längre i år pga. avstängd väg). Blir intressant att se hur det går med tanke på den taskiga vårträningen jag har i benen.

/Rickard Mattsson

10, 20, 30, 40

I slutet på förra veckan provade jag att cykla lite. Som jag skrev tidigare provade jag utrustningen och konstaterade att det måste vara skorna som strulat till mitt ena knä. Allt sedan dess har jag kört kortare pass på cykeln med mina gamla skor och pedaler.

I lördags blev det totalt 10 km, i söndags ökade jag längden till 20 km och igår klämde jag i rejält med en tur på 30 km. Råden från Naprapaten var att när jag väl börjar bli bra ska jag öka successivt. Försöker hålla mig till råden än så länge då dom funkat så bra tidigare. Imorgon onsdag blir det en lite längre tur på 40 km. Sedan får det vara färdigt med den successiva ökningen...

Ska nog ta och vara med i några motionslopp nu i rask takt för att återfå formen så att det riktiga tävlandet kan starta någon gång. Nu är det ju snart bara en månad kvar till jag ska köra Maratona dles Dolomites i Italien...

Precis som det gått med läkningen av min skada tycker jag det går med cyklandet för tillfället. Det går liiiiite för långsamt för att jag ska vara helt nöjd!

/Rickard Mattsson

Amatörmässigt

Under den här veckan har mitt knä återhämtat sig så nu i helgen var det dags att äntra cykeln igen. Under min skadeperiod har jag försökt att analysera och komma på vad som kan ha ställt till med min skada. Misstankarna har riktats mot några olika saker såsom för hård styrketräning, för dålig återhämtning, att min nya cykel är felinställd, för mycket intervall-träning, etc, etc.



Den enskilt största misstanken har dock gått till mina nya skor som jag köpte i samband med att jag byggde min nya cykel...

I lördags tog jag ut båda mina landsvägscyklar och började testa. Rullade först på min träningscykel där jag alltid använt ett par äldre MTB-skor med vanliga SPD-pedaler. Det kändes bra så sedan provade jag de nya skorna på nya cykel. Det kändes helt onaturligt och bara allmänt konstigt nu då jag nyss hade använt de gamla prylarna. Började mixtra lite, tog av en SPD-trampa från träningscykeln och monterade den på ena vevarmen på den nya cykeln. Tog sedan en sko av varje och cyklade (hoppas ingen såg mig). Skillnaden var ganska stor så jag monterade även den andra SPD-trampan på min nya cykel så jag kunde använda båda min gamla skor.

Åh, vilken skillnad det blev! Trampet kändes nu mycket mer naturligt och normalt än med mina nya skor. Ganska lustigt för jag köpte mina nya skor just för att dom skulle förebygga knäskador. För mig funkade dom tvärtom verkar det som, j&%¤a skitskor!

Nya skor är beställda men ej levererade ännu så tillsvidare cyklar jag med mina gamla MTB-skor och SPD-pedaler. Hoppas jag är förlåten...

Ganska amatörmässigt gjort av mig tycker jag i alla fall. Jag vet ju att man inte ska byta utrustning under den här perioden av säsongen. Sånt ska man pyssla med på hösten då det ändå inte spelar så stor roll vad som händer.

Fem veckor av rehab och alternativ träning blev det för att jag köpte dom där skorna. När jag fått mina nya skor åker dom där ut på blocket omedelbart!

/Rickard Mattsson

Ont!

Igår gjorde jag något som jag helst vill undvika att göra igen. Tog och bytte däck på mina ZIPP-hjul inför säsongen som förhoppningsvis snart ska starta för min del. Mina ZIPP-hjul har tubdäck och sådana hade jag aldrig hanterat tidigare. Läste på lite på webben samt pratade med en specialist inom området på Cykelcity i Stockholm.

Det lät relativt enkelt men det var det inte! Att montera av de gamla utslitna däcken tog nog 1½ timme och sedan tog det ytterligare 2 timmar att limma och montera på de nya däcken. När jag var färdig hade jag rejält ont i fingrarna!

Återstår att se om resultatet blev lyckat. När jag efter montering testade däcken i riktställ så var däcket aningen högre (någon millimeter) där ventilen sitter. Antar att det beror på att däcket är ihopsytt på det stället samt att ventilen bygger lite. Ska prova däcken i helgen och se om resultatet blev bra eller dåligt.

När det gäller mitt knä så blir det successivt bättre men det går för långsamt!

/Rickard Mattsson

40 intervaller efter frukost

Idag bar det av till sporthallen direkt efter frukost. Genomförde en kort uppvärmning och brände sedan 40 intervaller så att huvudet dunkade. Därefter var det dags för nedvarvning och lite mat.

Nästa vecka blir betydligt lugnare med mycket vila så att kroppen får ta in de senaste två veckornas träning. Min förhoppning är att knät ska förstå att det är dags att bli helt också under den veckan. Den som lever får se...

/Rickard Mattsson