Ibland...
...måste man våga.
...måste man prova.
...måste man frågasätta.
...måste man fråga för att få svar.
...måste vi säga stopp för att kunna gå vidare.
...måste vi se det lilla för att inse vad som är stort.
...måste man höja blicken för att få nya perspektiv.
...måste man prova nya vägar för att finna nåt nytt.
...måste vi förlora allt för att inse vad som betyder nåt.
...måste vi vara ifrån varandra för att inse att vi hör ihop.
Idag körde jag ett pass på trainern med två stycken 45 min långa tempointervaller. Försökte dokumentera träningsrummet lite för er som inte sett det i verkligheten. Ny dator som styr trainern där man bygger banor och ser på cykelfilmer medans man tränar. Fläkt rakt framför ansiktet med en potentiometer, så man steglöst kan styra farten på fläkten och simulera fartvind. Självklart kör man Spotify i datorn när man tränar och just då jag filmade lyssnade jag på det hårdaste som fanns då jag var liten, Twisted Sister. Trainern som man spänner mot cykelns bakhjul är kopplad till datorn via USB-porten, sedan är det banorna som man byggt som styr motståndet på trainern. På dagens pass lyckades jag med konststycket att få punktering också. Det har nog hänt minst tio gånger nu på två år. Som tur var hade jag ett extra hjul ståendes brevid så det gick fort att byta. :)
/Rickard Mattsson
