Back to basic

Devisen för tillfället är back to basic. Jag har börjat springa och cykla till och från jobbet igen. Dock försöker jag fortfarande få till kvalitetspass här och där. Med dagens bensinpris och debatten om vår miljö känns det faktiskt helt rätt att ta sig till och från jobbet för egen maskin. Att stiga upp tidigt, äta en rejäl frukost och sedan cykla eller springa till jobbet är hur skönt som helst. På hemvägen kan man ta lite omvägar och köra intervaller eller nåt annat spännande om man vill.


Idag tex. så cyklade jag lugnt till jobbet och efter jobbet körde jag en omväg med en fet intervall runt sweetspot. Grymt oseriöst som vanligt. När man jobbar i stan och måste ställa ifrån sig sin dyrgrip är det bra om man har rejäla lås. Själv kör jag med dubbla motorcykellås av olika modeller. Tanken bakom det är att om någon idiot lyckas manipulera det ena låset så kanske det andra står emot en lyckad stöld.

Idag är det en stor dag för bloggen oxå då detta är inlägg nr 300. Inte så illa pinkat.

/Rickard Mattsson

Gubbarna på berget

Idag tränade jag oseriöst igen. Löpning i liftspår är den senaste devisen för att komma i balans med livet. På lunchen idag sprang jag upp till liftspåret vid Sidsjön. Upptäkte då att liftgatan där tar exakt fyra minuter att springa uppför och nästan fyra minuter nedför om man joggar lätt.

När jag kom upp till toppen på berget vid första intervallen satt det två äldre herrar på en bänk och fikade. Dom skrek åt mig och frågade om jag hade sprungit långt. Jag svarade att jag kom nedifrån och sedan joggade jag nedöver. När jag kom upp på den andra intervallen sa dom "jaha du springer upp och ned". Hur många gånger springer du frågade dom. Jag skrek fyra och joggade sakta ned igen. En av gubbarna skrek tillbaka "på min tid körde vi tio gånger". Jag skrek tillbaka att vi är lite vekare nuförtiden och joggade vidare neröver. När jag kom upp för tredje gången skrek dom "nu är det bara en gång kvar, ta i för allt du har nu". När jag kom upp för fjärde och sista gången applåderade dom åt mig, bjöd mig på vatten och snackade skit.

Den ena gubben var väldigt pratglad. Han sa direkt att "du ser ut som en cyklist". Han såg det på kroppen sa han... Hmm. Det visade sig att han var en gammal idrottslärare från Stockholm. Han berättade om hur dom sprang intervaller i liftspår på hans tid. Då dom sprang tio intervaller så var varje intervall runt 1:50 lång till skillnad motför dagens lära om 4 min. Det är klart att man orkar med tio då...

Haha, att träna som en lallare är inte så dumt ändå. Tack för vattnet och pratstunden!

/Rickard Mattsson

Sanningen

Många undrar vad som hände då jag slutade tävla mitt i säsongen så jag tänkte berätta sanningen...

Inför säsongsstarten kände jag mig bitvis i ganska bra form. När vi var på träningsläger på Mallorca i april var jag grymt taggad och körde ifrån alla jag fick syn på. Min vilopuls var extremt låg och min motivation var på topp. Jag kände mig i mitt livs form.

När det var dags för säsongsdebut var jag också grymt taggad. Det var min debut i elitklass och min första tävling för året var Hammarö 3-dagars i Karlstad. Kroppen och knoppen kändes bra och resultaten blev bra med tanke på min ringa erfarenhet.


Tävlingssäsongen flöt på och jag tävlade i princip varje helg från första maj till i slutet av juli. Någonstans däremellen kan jag ana att min formkurva började dala. Det var inget som jag då lade märke till men sakta men säkert hade jag byggt upp en enorm stress i kroppen och knoppen. Stressen kom av allt för höga ambitioner och viljan att göra allting perfekt. Ni som känner mig vet hur jag är, jag vill lixom gärna göra saker så bra som möjligt. Problemet med detta kommer när man vill göra allting perfekt, träna perfekt, vila perfekt, äta perfekt, jobba perfekt, vara en perfekt sambo, ha ett perfekt hus, ha en perfekt trädgård, ha en perfekt bil, ha en perfekt cykel, ha ett perfekt liv. Ja ni hör ju själv, det blir lite svårt.

Första gången jag började ana att något inte stod riktigt rätt till var på den fjärde etappen av U6 Cycle Tour. Det var en etapptävling jag körde i Tidaholm som varade i sex dagar. Inför starten på den fjärde etappen hände något som jag inte berättade för någon på ett bra tag. Precis då jag skulle påbörja min uppvärmning fick jag en micro-blackout. Det svartnade för ögonen och jag höll på att ramla av cykeln. När man är cyklist och fokuserad så är man även bra på att förneka saker. Självklart struntade jag i min micro-blackout och tävlade färdigt där nere i Tidaholm. Jag körde även Laxå 3-dagars som gick två veckor efteråt. Vid det laget hade jag börjat få micro-blackouts oftare. Dessa kom i samband med att jag cyklade eller körde husbil. Väldigt skumt men jag antar att det var hjärnans sätt att säga stop! Jag hade helt enkelt kört mer husbil och cyklat mer än min hjärna kunde hantera.

När det väl gick upp för mig vad som var på väg att hända drog jag i handbromsen. Om det ska tävlas nåt mer så måste det göras på ett annat sätt. Mer avspänt med färre krav och helt andra förutsättningar. Att ha höga ambitioner är både bra och dåligt, i mitt fall var det bra till en början men sedan blev det dåligt. Detta i kombination med att mina träningsupplägg inte blev en tillgång utan bara en massa måsten som jag ville få avklarade gjorde att jag till slut hoppade av träningsupplägget och började träna på känsla igen. Att träna ska framförallt vara roligt.

Status just nu är att jag inte längre får micro-blackouts och jag känner mig inte heller särskilt stressad. Jag försöker hitta tillbaka till en lugnare och roligare tillvaro där träning är roligt sedan får vi se vart det leder. Först och främst vill jag bara må bra av träning. Självklart har jag lärt mig otroligt mycket av Fredrik, som varit min personlige tränare inför och under detta år. Dessa erfarenheter kommer jag att bära med mig och ha nytta av så länge jag lever. Tack!

/Rickard Mattsson

Vardag

I måndags började vardagen igen. Att komma tillbaka till jobbet brukar vara riktigt tungt men i måndags fick jag hjälp av ett riktigt kasst väder. Det regnade så det smällde i backen hela dagen. Det gjorde inte alls ont då att sitta inne på jobbet och plöja mailskörden. Kroppen har känts kass i några dagar nu så jag har tagit det riktigt lugnt. Ska nog snart börja smyga mig iväg till gymmet igen, har ju inte varit där sedan innan vi åkte till Mallorca på träningslägret i april. Idag var det lite bättre väder och kroppen kändes bättre så jag vågade mig ut på ett lugnt och kort löppass på lunchen. Inget runners high men det rensade åtminstone hjärnan vilket var skönt.

/Rickard Mattsson

Mustapekka

Igårkväll blev jag bjuden på en finsk specialitet hos mina svärföräldrar. Grillad oxfilé med mustapekkasås. Mustapekka visade sig vara en färskost som marinerats i svartpeppar. Jag tror att den kallas för svartpepparost hemma i Sverige.


Osten blandades med grädde, paprika, lök och lite andra hemliga ingredienser till en sås. Mina smaklökar gillar starka saker och den här såsen blev riktigt smakrik och stark, precis i min smak. Nu gäller det bara att hitta den här osten i Sverige också, annars blir det till att importera den från Åland. ;)

/Rickard Mattsson

Sweetspot och björn-pasta

Idag genomförde jag det sista träningspasset här på Åland. Utgick från Mariehamn där vi bott under veckan och cyklade mot Eckerö. En ganska kuperad väg med Åländska mått mätt och idag var det även väldigt blåsigt. Jag rev av en 60min lång intervall runt sweetspot, kroppen kändes hyfsad.

I vanliga fall, hemma i Sverige äter vi mat med någon form av pasta ungefär 6-7 dagar per vecka (lunch och middag). Här hos mina svärföräldrar verkar det som pasta är nåt man hatar så jag har haft det lite kämpigt den här veckan. Idag fick jag dock gehör för mina klagomål då jag blev bjuden på björn-pasta för barn och grillad kyckling. Fint! Jag blandade i lite pesto i pastan så var succén ett faktum. Om det fanns någon baktanke med björn-pastan har jag inte vågat fråga än, jag är bara så glad att jag fick pasta åtminstone en av dagarna. Bara så ni fattar hur illa det är så kan jag säga att jag tuggat stora mängder energikakor, russin och druckit gainers för att kompensera mina krympande glykogen-depåer. Min kropp funkar bäst på pasta, därmed basta! ;)

/Rickard Mattsson

Djuriskt

Igår hade vi djurtema här på Åland. Jag gillar djur, har alltid gjort och kommer nog alltid att göra.

Påfåglarna på lilla holmen hade vackra färger. Vi fick tyvärr aldrig se någon som spände upp fjädrarna.

Men dom gillade att vika ut sig för oss som fotograferade.

Dom här små dvärgkaninerna var söta och snabba. Storlek har alltså inget med snabbhet att göra eller så hade dom ätit potatismos. Av oss fick dom gräs.

Som cyklist är man ju van vid roadkills som ligger lite överallt längs vägarna. Särskilt på somrarna brukar man träffa på dessa. När man närmar sig ett färskt roadkill ser man en hord av flugor som håller på att kalasa på härligheten. Jag brukar ta ett djupt andetag och hålla andan när jag kör förbi. Man vill ju inte dra i sig något skit från ett dött djur längs vägen. När, hur och varför denna gris fick sätta livet till förtäljer inte historien. Frågan är om ens bilföraren märkt att han har ett roadkill fram i grillen på sin bil...

Idag körde jag topphemlig norsk träning utan cykel. ;)

/Rickard Mattsson

I lilleputtarnas land

Här i lilleputtarnas land, Åland förbryllas man över mycket. Här kommer några exempel, luta er tillbaka och njut.

Man har en liten holme som man kallar lilla holmen. Här är det mesta förbjudet, se förbudsskyltarna till höger på bilden. Man får inte cykla, ta med hunden, dricka ur glasflaska och inte mata fåglarna. Men i övrigt så gick allt bra, man fick andas, titta och vara glad..

I lilleputtarnas land så behövs det inte så många vägar. Här finns det fyra huvudvägar och dom har helt sonika fått namnen 1, 2, 3 och 4. Dessa huvudvägar binder samman de större byarna med Mariehamn på något sätt.

Vi blev mäkta förvånade då Ben & Jerrys glassar hade hittat till ön. Men vad låg brevid deras glassar i glassfrysen? En Tom-killer i form av glassfyllda pannkakor från Pirkka. Haha, tur att Tom bor i Sverige. ;)

Om de glassfyllda pannkakorna var Tom-killer så är denna definitivt en Rickard-killer. Chokladöverdragna chips! Vilket jävulskap mot mänskligheten. Tur att dessa inte finns att köpa i Sverige.

Nästa hit var korvbröd med snömos (grädde). Fast på Åland kallas dom för gräddmunk men det är ju korvbröd med vispgrädde i helt enkelt. Sjukt som tusan! Säljes bland andra bakverk i butiken (ej i korvkiosken).

Här på Åland är det hårda bud också. Är man lite skadad, typ brutit benet och använder parkeringsplatsen för handikappade så är man invalid. I Sverige är man handikappad men här är man invalid istället. Jag tror att baktanken är att man vill komma till bukt med felparkerande idioter. För det är väl ingen som vill felparkera och få en invalid-stämpel bara för att dom är lata? ;)

Idag blev jag guidad runt på ön av mina åländska flickvän. Vi cyklade runt och myste på som två motionärer.

/Rickard Mattsson

Maxpuls, snömos, broiler och skogsbässar

Idag körde jag mitt första träningspass på Åland. Jag har nu hoppat av Fredriks träningsupplägg och tränar istället på känsla. Jag vet vad som ger resultat så idag blev det ett pass löpning med 4x4 intervaller nära maxpuls. Tidseffektiv träning är min grej, hatar distansträning efter denna vinter, vår och sommar. Frågan är om jag någonsin kommer att köra långa distanspass igen, den som lever får se. Kroppen och benen kändes bra. Spåret jag sprang på här i Mariehamn var riktigt fint och vädret likaså.

Idag har jag även stött på lite nya åländska uttryck som jag tänkte nämna. Det första var broiler som man kallar kyckling. Snömos var också lite udda, det hade kunnat vara skummet ovan som bildas när vågorna slår mot stranden men så var det inte. Snömos är helt enkelt vispad grädde. Sedan var det skogsbässar som tydligen är fästingar. Det är inte lätt att vara svenne på den här ön.

/Rickard Mattsson

I´m an alien in New York

Nu åker vi på semester till Åland. Vi tar husbilen ned till Kapellskär och sedan båt över till Mariehamn. Löparskorna och cyklarna följer med men vi skiter nog i att träna och äter pulvermos istället, har hört att det ger mer effekt än norsk träning...

Varför Åland? Jo, det är ju så att min sambo råkar vara född där så hon vill hem till sin lilla ö där ute i havet. Vi får se om jag kommer hem ensam sedan eller om hon fortfarande vill bo kvar här i loppis-landet Sverige. Till alla er som har taskig koll på Åland (de flesta svennar verkar ha det) kan jag härmed informera om att på Åland talar man svenska men hela ögruppen tillhör Finland. Ja jag vet, det är skumt och det märks på dom också. Speciell är bara förnamnet men det är kul också. Här följer ett Åländskt-Svenskt lexikon som kan vara bra att ha om man råkar snubbla över en partner från denna speciella ö.

Roskis = Sopkorg

Dynvar = Örngott

Batteri = Element

Embar = Hink

Bykmaskin = Tvättmaskin

Halare = Overall

Läppfett = Lypsyl

Krappula = Bakfull

Jag och min sambo hade lite problem att förstå varandra då vi träffades. Eller rättare sagt så hade jag svårt att förstå henne. Nu så här efter åtta-nio år har vi dock lyckats komma till rätta med många av dessa ord. Ändå blir det nu en utmaning för mig då vi ska besöka infödingarna på ön som använder dessa ord i dagligt tal utan att tänka på det.

I´m an Svenne on the Åland Islands

/Rickard Mattsson

Pimp my ride

Jag funderar på att skaffa ett nytt vrålåk till nästa år. Är rätt sugen på cykeln ovan men den saknar lite pimpning tycker jag. Hmm, undra varför inte Zipp tillverkar såna där ekersmycken till sina Zipp-hjul? Nä dom kör med sina golfbolls-dimplers istället och tror att det är tillräckligt coolt. Apropå det så läste jag om nya Zipp Sub-9 idag, ett tempohjul som utvecklats helt i vindtunnel. Tydligen hade dom mätt upp motståndet när hjulet körs i vind till -80 gram vilket innebär att hjulet skjuter på istället för att vara ett motstånd. Undra om det kan få mig snabb på tempo eller om jag ska fortsätta med min pulvermosdiet?

/Rickard Mattsson

Simsalabim

Det verkar som min anonyme vän hörsammade mina ord. Idag 12:00 låg det en portion potatismos med korv i brevlådan. Lagom varm och klar att äta på direkten. Tack! ;)

Jag känner redan hur det spänner i musklerna, de vill lixom bara växa och svälla. Med annalkande magrutor är jag nu rädd för att potatismos snart kommer att vara dopingklassat preparat... ;)

/Rickard Mattsson

Very nice fågelbajs?

Jag är lite osäker på om det är en fågel som skitit på vårt fönster eller om det är min anonyme vän som gjort hembesök... Hur som helst så tycker jag det var lite överdrivet att skita på vår ruta, det hade varit mer i sin ordning att köra det gamla goda död grävling i brevlådan-tricket. Då hade jag förstått direkt lixom...

Vad är nästa steg? Färdig potatismos i brevlådan för att bota min anorexi och bygga mer muskler? Isåfall vill jag gärna ha potatismos från Felix och den ska vara levererad varje dag klockan 12:00 samt 17:30 så det passar med mina lunch och middags-tider. ;)

Tack på förhand!

/Rickard Mattsson

Teori

Idag var det dags att testa mina kunskaper. Teoriprov för A-behörighet (MC) stod på schemat. Under den senaste veckan har jag läst teori och gjort testfrågor nästan dygnet runt. När jag ger mig in på nåt så gör jag det med hela mitt hjärta, på gott och ont ska väl tilläggas. Det känns liksom som det är enda sättet för att få det hela överstökat. I slutet på förra veckan, efter att ha läst mer eller mindre oavbrutet hela veckan fick jag en vagel på ena ögat. Antar att det var ögats sätt att meddela träningsvärk eller överansträngning...

När jag kom till provlokalen idag så var det en hel hög med ungdomar runt 18 år där. Jag var nog ensam där som var över 20. Teoriprovet var ganska lurigt med många kluriga frågor. När jag hade gått igenom alla 70 frågor hade jag markerat nio som jag var osäker på. Då hade jag bara fem minuter kvar av tiden så jag körde en snabb genomgång och ändrade lite här och var.

Efter 50 minuter med handsvett och hög puls klickade jag så till slut på knappen "avsluta provet" och fick godkänt. Jag hade till och med lite marginal men provet var överlag svårare än jag hade föreställt mig. Tur att jag hade pluggat stenhårt hela förra veckan. ;)

Nu återstår bara att finslipa körningen och sedan klara uppkörningen.

/Rickard Mattsson

Konsten att landa

Efter en mycket intensiv period i mitt liv försöker jag nu att landa och ta det lugnt. Det är inte helt enkelt då man är van att hela tiden vara uppe i varv. Det har varit extremt stressigt både inför men framförallt från säsongsstarten i maj och framåt. Att bo långt ifrån tävlingarna, vara ensam som åker från Sundsvall och behöva hantera varenda detalj runtomkring tävlingarna blev övermäktigt. Förutom att jobba, träna och må bra så var det minutiösa förberedelser, köra till och från samt att ta hand om massa prylar efter varenda tävling. Till saken hör att jag verkligen ville ge mig själv de bästa förutsättningarna för att det ändå skulle gå vägen. Jag köpte husbilen just av den anledningen och det fungerade mycket bra men resandet och allt runt omkring blev ändå för mycket. När jag sedan åkte till Laxå och arrangörerna hade lekstuga blev det för mycket. Om jag tränar seriöst, lägger ned mycket tid, pengar och energi i något så kräver jag betydligt mycket mer av arrangören än vad som levererades i Laxå.


Nu är det även så att min kropp, knopp och vårt förhållande behöver ta det j&%ligt lugnt ett tag. Av den anledningen har jag tillsammans med min sambo beslutat att det inte blir någon fortsättning på denna säsong. Det kräver helt enkelt för mycket energi av oss. Nu måste vi försöka läka och landa sedan får vi se vad som händer...

I helgen har vi varit hos några bekanta i Gnarp. På lördagen var vi ut i skogen och plockade lite blåbär. Dessa bär tillsammans med bär från vår trädgård fick bli material till dagens mellanmål. En riktigt somrig historia som smakade väldigt gott.

/Rickard Mattsson

Platt mage på fyra veckor?

Det är inte ofta jag orkar läsa Aftonbladet längre. Jag tycker tidningen skriver mindre och mindre relevanta saker och siten är dessutom extremt rörig och svår att överskåda. Igår gjorde jag ett undantag och slöläste lite då jag fick syn på detta!

Jag kände mig genast träffad. Efter tusentals timmar med konditionsträning och gym har jag fortfarande inte lyckats locka fram mina magrutor. Hur mycket jag än deffar och försöker så får jag inte platt mage. Det finns lixom alltid lite fett kvar där som stör. Även om det ser bra ut då jag står upp så finns det massa fett där, det ser man då man sitter ned t.ex. Jag är verkligen nyfiken på att få veta vad Aftonbladet har för grymma tips för att komma till rätta med detta.

Så här skriver tidningen som löser alla världens problem:

"Den nya sockermagen har smugit sig på många – i takt med vårt ökade intag av skräpmat, sötsaker och transfetter. Magen kan inte tränas bort. Den ska ätas bort, med bra mat.
De som drabbas är i alla åldrar: de är vuxna kvinnor och unga tjejer som på många sätt är måna om sina kroppar. De tränar regelbundet – men äter också mycket godis och skräpmat. Det är då man kan få det många hälsoexperter börjar benämna ”sockermage”. "

Klicka här för att komma till artikeln (observera URL:en, det är en teaser). ;)

Jo ja tackar, snacka om svammel! Jag kan lova att min mage har fått det bästa av mat som kan uppbringas i ett modernt samhälle. Snart tar jag fram osthyveln!

Läs även dagens höjdare: Superpillret lika bra som äkta träning!

/Rickard Mattsson

Välkommen!

För sisådär två veckor sedan flyttade vår nya vän in i vårt hem. Allvarligt talat så stod jag inte ut längre med att diska. Diska om nåt är ju energiläckage, tiden kan användas bättre. Vi handlade helt sonika en av marknadens dyraste och bästa diskmaskiner för att komma till rätta med eländet. Hade det funnits någon värre märkning än AAA på vitvaror hade den lätt får det. Detta min damer och herrar är en av få diskmaskiner som är miljömärkt med svanenmärktet. En del av vår nya livsprofil är att ta ansvar för vår miljö, det tycker åtminstone jag är viktigt. Särskilt när man kör tusen mil med husbil och skitar ned miljön som en dåre. Då gäller det att kompensera det hela på bästa möjliga sätt och ta sitt ansvar.

Hur beter sig vår nya vän då? Ja inte som en kvinna iaf. Den är grymt stabil, tyst, driftsäker och enkelt att ha och göra med. ;) Den är även tyst som en viskning, 48 db är max vad den låter men tyvärr lite långsam. Okejdå det där med långsam kan väl vara lite kvinnligt men i övrigt... Dyr i drift ska den inte vara heller. En normal diskning förbrukar 1 Kwh el och 9 liter vatten, slå det ni som kan. Fatta, N I O liter vatten för en normal diskning. Då jag höll på att bryta ihop under vårt letande av ny diskmaskin hade vi svårt att hitta en som hade en vattenförbrukning under 15 liter. Hittade man en som hade lägre var det lixom mer eller mindre en sensation.

Förlåt Annika. Jag älskar dig mer än vår diskmaskin! ;)

/Rickard Mattsson

Energiläckage

Jag har insett att energiläckaget i mitt och vårt liv har blivit lite väl stort. I samma sekund som jag insåg problemet började jag fundera över vad man kan göra åt det. Hur kan man minimera energiläckaget för att få mer tid till det man verkligen vill uträtta och ägna sig åt? Om jag tex. vill gå ned i arbetstid men inte har råd måste jag endera skaffa mig ett bättre betalt jobb eller dra ned på mina utgifter. Om jag vill ha mer fritid, kvalitetstid med min sambo eller möjligheter att träna behöver jag frigöra tid som jag lägger på annat. Just där har vi energiläckaget (annat=energiläckage). Det som inte hör till kärnverksamheten är enligt mig ett energiläckage.


Att komma till bukt med detta energiläckage är säkert inte lätt men igår gjorde vi ett seriöst försök. Här i Sundsvall finns ett företag som heter Matservice. Hos dem kan man handla mat via webben och få det hemkört mot en mindre avgift. Vi som handlar två gånger i månaden gjorde en snabb bedömning att det tar minst fyra timmar av vårt liv varje månad att åka till, gå runt i och sedan åka hem ifrån en fysisk butik. För att inte tala om miljöaspekterna med att ta bilen till och från affären. Hur som helst så gjorde vi slag i saken och gjorde vår storhandling i söndags hos Matservice. Det var lite som kinder överraskning på måndag då vi hade bokat leverans. Runt middagstid kom vår leverans och då kändes det lite overkligt. Vi fick tre stora lådor packade med våra varor.

I det stora hela fungerade det mycket bra. Frukten var fräsch och de frysta varorna var riktigt kalla vid leverans. Det blev lätt för oss då vi bara behövde packa upp prylarna och se så att allt var rätt. Nästa gång vi ska handla behöver vi bara öppna vår sparade varukorg på webben och göra eventuella tillägg eller borttag sedan klickar vi på "köp". Ska vi göra en exakt likadan handling igen tar det max en minut att genomföra. När ska de stora butikerna vakna för detta koncept?

Man kan inte ändra på alla andra utan bara på sig själv.

/Rickard Mattsson

Bättre sent än aldrig

Grattis! Nu har arrangören av Laxå 3-dagars tagit sitt förnuft till fånga och justerat resultatlistan från helgen. Min placering blev 53 av 102 startanden. Nära att ta poäng i Svenska Cupen men nära skjuter ingen hare. Den förhoppningsvis felfria listan finns här.

/En något mindre arg Rickard

Dagen efter

Igår blev jag så förbannad att jag åkte hem från Laxå utan att köra den sista etappen av Laxå 3-dagars. Då var jag trött på arrangören på grund av två anledningar. Den första var att de under min prolog släppte ut en bil på prologbanan så jag fick bromsa. Hur bra är det när det är sekundstrid? På lördagens linjelopp fick jag tiden 4:44:41 vilket är fel! Jag startade min egna tidtagning då starten gick och vi körde sedan ett mastervarv på prologbanan och sedan ut ur Finnerödja. Först när vi kom ut ur staden startade den riktiga tidtagningen men min klocka var igång hela tiden. Jag stoppade den i samma sekund som jag passerade mållinjen och tiden den loggat var 4:35:08. Min verkliga tid borde således vara nedåt 4:31 uppskattar jag om man räknar bort tiden för mastervarv och transport ut ur Finnerödja.

Sjävlklart har jag påtalat detta för arrangören utan någon respons. Jag åkte ifrån Laxå i ren protest efter dessa två missöden. Jag åker inte 100 mil tor. Laxå för att bli behandlad på detta sätt. Nu är det färdigtävlat på landsväg för min del.

/Rickard Mattsson

Laxå 3-dagars, etapp2 - linjelopp

Idag var det linjelopp i Laxå 3-dagars. Temperaturen var hög, runt 30 grader under hela loppet. Vi körde en varvbana som var cirka 50 km lång, den skulle köras tre varv och totalt blev det närmare 190 km med transportsträckan till varvbanan inräknad. Banprofilen var trevlig med några mindre backar, dock ingen som rensade fältet nämnvärt. Jag upplevde att kroppen kändes bra idag, åtminstone under andra halvan av loppet. Under första varvet går två större utbrytningar iväg och under det andra varvet är tempot i den efterföljande klungan där jag låg extremt lågt. På det sista varvet blev tempot högre, men ändå hanterbart. Då vi kom in på den sista biten mot mål kändes kroppen väldigt pigg. Jag upplevde att jag låg bra till trots att jag missat de tidiga utbrytningarna.

När jag senare tittade på resultatlistan kunde jag inte tro mina ögon. Jag hade kommit på plats 94 av 102 startanden. Jag är väldigt skeptisk till om det verkligen stämmer för såna som jag körde med under den sista milen har enligt resultatlistan kommit 15 minuter för mig i mål. Det är ju inte ens tekniskt möjligt! Hur som helst så är inte mitt resultatet acceptabelt och är det en arrangörsmiss åker jag ändå härifrån i protest. Jag har inget här att göra ändå.

Resultatlistorna finns här.

Hejdå Laxå.

/Rickard Mattsson

Laxå 3-dagars, etapp1 - prolog

Körde prologen på Laxå 3-dagars idag. Motivationen har trytit rejält på sista tiden samtidigt som kroppen känts bedrövlig ända sedan U6 Cycle Tour. Trots detta kändes det ändå rätt bra under dagens prolog. Banan var 1500 meter lång och ganska teknisk. Jag upplevde att den passade mig och linjecykeln bra men ändå blev min placering 102 av de 103 startanden. Kroppen och framförallt knoppen har tagit extremt mycket stryk på sistone och jag känner själv att U6 Cycle Tour var det som fick bägaren att rinna över. Jag trodde själv att jag skulle repa mig veckan efter för då tog jag det riktigt lugnt, tränade bara två pass men helgen därpå dunkade jag dubbla fem-timmars distanspass igen och efter det har hjärnan varit totalt nedmosad.

Tanken var från början att tävla vidare hela denna säsong med ganska hög intensitet ända fram till slutet av augusti. Nu får jag börja nedtrappningen nu istället då det blivit för hårt helt enkelt. Efter Laxå kör jag max två tävlingar till i år om jag orkar.

Hur som helst så är det linjelopp imorgon på 180 km. Där ska jag såklart försöka göra mitt bästa. Återkommer med resultat och reflektioner därifrån om jag överlever.

/Rickard Mattsson

Laxå

Hua, jag som hatar fisk och nu har dom intagit min blogg oxå! Till råga på allt så åt jag fisk mot min vilja i tisdags och vet ni vad? Det smakade bättre än jag kunnat ana men det berodde nog på att min mor hade maskerat maträtten riktigt duktigt så den smakade mest tomat och ost. ;)

Mot Laxå bär det av idag där tävlingen Laxå 3-dagars går under helgen. En kortare etapptävling med tre moment. På fredag är det prolog på 1500 meter, på lördag är det linjelopp på 180 km samt på söndag är det ett 40 km långt tempo. Vi får se om jag lyckas starta kroppen eller om den fortsätter att vara trött. Ja precis, den är fortfarande trött som tusan efter U6-veckan i Tidaholm och distansnötandet i helgen.

Håll utkik här så får ni veta hur det går...

/Rickard Mattsson

900 gram

Idag slog jag personligt rekord i att lätta på trycket. 900 gram lyckades jag med vilket är lika mycket som en ASUS Eee PC väger. Eller det är ju vad en lätt karbonram väger också förresten. Rätt bra jobbat, nästa gång ska jag klara ett kilo eller varför inte en lastbil? ;)

/Rickard Mattsson

Kundnöjdhet

Jag hatar företag som inte håller vad dom lovar. Det kan handla om att de leverar efter utsatt tid eller att något annat blir fel. Idag blev jag riktigt förvånad och nöjd då jag beställde en bok från adlibris. Klockan 09:16 imorse lade jag ordern på boken. Enligt systemet skulle det ta 2-5 dagar för den att komma fram till mig. Klockan 10:57 fick jag levaransavisering om att boken var skickad. Det kallar jag kundservice! Den här gången slipper jag även Posten i Ånge eftersom boken skickas med brev. Haha, no more Ånge!

Alla ni andra, se och lär av detta exempel.

/Rickard Mattsson

Junsele

Fem timmar distans idag igen. Idag utgick jag från Sollefteå och cyklade till Junsele. För er som bor i betongen och inte vet hur norra Sverige ser ut kan ni titta här. Väg 90 mellan Sollefteå och Junsele var fin. Jag hade medvind upp och motvind hem, precis tvärtemot hur man ska köra. Det blev exakt ett fem timmars distanspass i min fart, 75 km dit och 75 km hem, totalt 150 km alltså. Jag börjar hata distansträning mer och mer, det maler ned min skalle i småbitar och det är inte bra. Måste nog börja träna lite mer brutalt tror jag..

/Rickard Mattsson

Sollefteå

Den här helgen tillbringar vi i Sollefteå. Min sambo och min syster har varit med i Sollfteå Älvsim idag. Själv började jag träna på allvar igen. Jag körde banan där Broarna Runt går, riktigt fint när man kör den utan tidspress, då ser man helt plötsligt att det är ett ganska fint landskap som man cyklar genom. Över fem timmar och 156 km i sadeln blev det idag. Sitter som en smäck i benen nu. Ikväll ska vi gå på festivalen här i Sollefteå och äta en bit god mat.

/Rickard Mattsson

U6 Cycle Tour - Etapp 6

Idag var det dags för den sjätte och sista etappen i U6 Cycle Tour. Efter att jag körde bort mig totalt igår hade jag konstaterat att jag inför den sjätte etappen var mer än fem minuter efter killen som låg framför mig på 79:e plats. Det var alltså kört för mig att avancera idag såvida det inte var någon som fick punktering eller nåt mekaniskt haveri. Jag hade även konstaterat att jag behövde hålla undan för killen som låg efter mig på en 81:a plats. Han låg bara 1min 34sek bakom mig inför dagens tempoetapp. Nyfiken som man är tittade jag hur han presterat under prologen i måndags och kunde smärtsamt se att han var snabb där. Om man kollade längre ned i resultatlistan så såg man att det var tight även på platserna 82-85. Mitt mission idag blev således att försöka hålla dessa herrar bakom mig och försöka befästa min 80:e plats i totalen.

Jag kände redan då jag vaknade idag att mina ben var helt slut. Ja inte bara benen förresten utan hela kroppen inklusive knoppen. Allt detta tävlande sedan maj och nu sex dagar på raken har satt sina spår. Lång uppvärmning som vanligt inför tempolopp och sedan var det bara att köra plattan i mattan. Dagens tempoetapp var 14 km lång och bansträckningen var återigen mycket fin. Lagom kuperad med några motlut, kurvtagningar samt en vändpunkt. Mina ben gjorde ont från första till sista sekund, försökte ändå mosa på vad som gick och låg kring tröskelpuls mest hela vägen. Först in på målrakan blev jag omkörd av två bakomvarande cyklister.

Min placering idag blev 92 av de 96 som startade. Konstigt, jag borde kommit sist med tanke på att jag körde fem mil i tempofart igår. Totalt blev min placering 80 vilket känns surt nu när jag grubblat ned mig över gårdagens missöde. Hade till och med svårt att sova för jag kan inte förstå hur jag kunde vara så j&%a klantig och köra ned i diket på den där grusvägen. SATAN!

Dagens resultatlista för min klass finns här samt här för övriga klasser.

Nu tar jag semester från träning, cykling och bloggande ett tag, på återseende.

/Rickard Mattsson

U6 Cycle Tour - Etapp 5

Idag var det dags för etapp 5 i U6 Cycle Tour. När jag vaknade hörde jag hur speakern berättade för publiken hur banan såg ut. Han nämde även att det fanns en bit grusväg. Hmm, grusväg på ett landsvägslopp?

Jag letade reda på lite information och kunde konstatera att grusvägspartiet var cirka 1,5 km långt. Efter lite funderande och bollande med Tom valde jag att starta etappen med mina zipp-hjul. Gruspartiet var ju trots allt ganska kort och förhoppningsvis var det fin grusväg..

Banan var en varvbana med start vid Tidavallen i Tidaholm. Varje varv var 25 km långt och elit skulle köra fem varv, dvs. totalt 125 km. Första delen av varvbanan var ganska platt, mitt på banan var det några mindre backar och strax innan grusvägspartiet var banans enda avgörande backe. Men enligt mig borde ingen flyga av i den backen, den var så pass snäll.

När starten gick hade vi som vanligt masterstart i ca 500 meter. Det började med att masterbilen körde fel och var nära att orsaka en vurpa, grattis! Vi skrattade åt stackarn som körde och följde istället efter motorcykeln som låg lite framför master-bilen. Första varvet kändes lätt, jag upplevde att jag hade bra tryck i pedalerna idag och hade inga som helst problem att hänga med i farten. Varv två gick också lätt, utbrytningarna avlöste varandra men det hela kändes väldigt kontrollerat.

På det tredje varvet, då vi för tredje gången ska passera grusvägspartiet ligger jag bra till mitt i huvudklungan. Jag försöker leta ett bra spår och girar ut till vänster så jag ska få klar sikt framåt. Mitt hjul skär ut i gruskanten och i nästa sekund blir det en färd i 40 km/h ner i diket. Jag bromsar och hoppar snabbt upp på vägen igen. Klungan dundrar förbi på två sekunder och jag försöker jaga ikapp. Detta visade sig dock vara synnerligen lönlöst då det är ganska brant utför på detta parti och det var stört omöjligt för mig att mosa ikapp klungan i det läget.

Fan! Med halva loppet kvar var jag avhängd bara för att jag lyckades syna diket. Jag som kände mig så fruktansvärt pigg i kroppen idag. Efter ett tag ansluter fler som hamnat i olika konstiga situationer samtidigt som mig. Någon har blivit avhängd på riktigt, någon annan har fått punktering osv. Vi kör tillsammans på det tredje varvet men då vi ska gå ut på varv fyra är vi plötsligt bara två kvar. Jag och en dansk kör vidare men dansken börjar plötsligt klaga på att han inte kan trampa och kort därefter släpper han min rulle. Jag fick efter det soloköra de två sista varven in mot mål för att få ett resultat i totalen och möjligheten att köra riktigt dåligt på den sista tempoetappen. Faktum är att jag körde sönder benen totalt idag då jag blev tvungen att först försöka jaga ikapp klungan efter dikeskörningen och sedan soloköra i två varv. Under dessa två varv låg jag konstant i zon 4 och mosade. Hur som helst så tog jag mig i mål även på dagens etapp men inte alls på det sätt jag hade tänkt. Jag gick i mål 18min 48sek efter vinnaren av etappen och det gör att jag idag sjönk som en sten i den totala ställningen.

Av de 101 startanden idag blev min placering 86 och i den totala sammanställningen ligger jag nu på plats 80. Dagens resultatlista från min klass finns här och för övriga klasser här.

Banan idag var återigen väldigt fin. Jag gillar inslaget av grus på landsvägstävling även om det ställde till det för mig idag. Helt klart udda och för vissa utslagsgivande (mig tex.). Strax innan gruspartiet var banans enda riktiga backe och denna backe avslutades sedan med en grusväg i svagt motlut som dessutom var blöt. Ja såklart regnade det i Tidaholm även idag. Att först köra i en backe för att sedan avsluta på blöt motlutande grusväg var en ny upplevelse. Föreställ er att först köra i en asfaltsbacke i tävlingsfart sedan när man kommer in på det blöta gruspartiet är det som att någon tagit tag i ens sadel och tjuvåker. Det går grymt segt och trögt samtidigt som det sprutar grus och sten runtomkring.

Dagens höjdare är annars denna norrman:

Startnummer 311, Mats Skottvoll, Trondhjems VK, tilldelas böter, SEK 750, för förolämpning mot funktionärer, SCF TR 12.1.040 p30

Det är med andra ord dyrare att förolämpa en funktionär än att strunta i polismans tecken som "bara" kostade 500 kr. Jag ska nog sluta att klaga på mina parkeringsböter, det är ju nästan gratis.

Är huvudet dumt från kroppen lida...

/Rickard Mattsson

U6 Cycle Tour - Etapp 4

Ser ni? Allt mitt klagande på vädret har givit utdelning. Idag tar jag tillbaka allt ont jag sagt om Tidaholm för idag skiner solen från en klarblå himmel.

Idag körde jag etapp 4 av U6 Cycle Tour. Elit hade tidig start, redan 09:20 så jag gick upp 05:30 och åt frukost. Gick sedan och sov igen i en timme innan jag började förberedelserna. GP-lopp var det på schemat idag. Ett varvlopp i centrala Tidaholm. Banan var 1,9 km lång och elit skulle köra 25 varv på denna + ett mastervarv. Pust och stånk, bara mängden varv är ju avskräckande! Mitt mål för dagen var damage control, dvs. minimera förlorad tid, överleva och ta mig i mål.

Inte helt oväntat så går de första 8-10 varven extremt snabbt sedan lugnade det ned sig lite. En utbrytning går iväg och får som mest 45 sekunders försprång. När det är runt 10 varv kvar ökar farten igen och utbrytarnas försprång minskar. Till slut var hela huvudklungan ikapp utbrytningen. Mitt i loppet var det tidvis ganska avvaktande körning men med 2-3 varv kvar blev det tokigt högt tempo. Här upplevde jag att många fick släppa huvudfältet. Jag bet mig dock fast som en igel. När vi på sista varvet kom in på målrakan hade jag dock inget kvar att ge utan blev omkörd av ett gäng som låg bakom mig. Skit samma, jag tog mig i mål med huvudklungan och lyckades med dagens mål. Min snittpuls under dagens lopp var 171 bpm (precis på tröskeln), snitthastigheten som jag loggade var 42,6 km/h.

Min placering idag blev 73 av 102 startanden och totalt ligger jag nu på plats 71 vilket jag är mycket nöjd med. Jag hade faktiskt inte räknat med att förbättra mig i totalen under dagens GP-lopp men det gjorde jag. Jag ligger nu endast 1 min 35 sek bakom ledaren. Resultatlista från dagens lopp finns här för herrar elit samt här för övriga klasser.

I övrigt så är det hårda bud här nere. Körningen på dagens GP var minst sagt hård. Så kan det gå när man kör med hårdingarna från övriga norden och tyskland. Här är några utdrag från juryns utlåtande idag.

Startnummer 259, Carl Uthus, Lillehammer CK, utesluten för uppsåtligt avvikande från tävlingsbanan (kört på fel sida om trafikdelare) och brott mot polismans tecken, samt böter SEK 500, TR 12.1.040 p14.

Number 410, Diego Garcia, CK Falken, disqualified for wilful deviation from the race course (wrong side of traffic island), and penalty of SEK 500, TR 12.1.040 p14.

Numbers 227, Tobias Barkschat, 229, Roiko Kanzler and 230 Lars Telschow, Frankfurter RC 90, disqualified because of violence, inappropriate behavior and creating dangerous situations. TR 12.1.040 p30-31

Nu börjar jag gilla cykling igen, så här ska det vara! Inget mes utan hårda bud är det som gäller. Kör man som en idiot ska det kosta, bryter man en etapp så är det bara att åka hem. Hårda bud är det som gäller, helt i min stil! Jag tror att jag fortsätter att cykla ett tag till trots allt, det här börjar bli riktigt kul!

En dansk här är så stor att jag inte kan ligga bakom honom. Min sikt blir helt skymd så jag ser inte vad som händer framför. Jag lovar att båda hans ben väger lika mycket som hela mig. Hela killen måste väga som en mindre oxe men så var det också han som vann etapp 2 solo i tisdags. En riktigt stark oxe med andra ord. I övrigt så verkar danskar vara relativt små, typ som mig. Det finns en hel hög med mini-danskar här osså har dom en bjässe med sig. ;)

Jag måste även passa på att ge en eloge till Cykelklubben U6 för arrangemanget. Det märks att dom har rutin av att anordna stora tävlingar. Banorna är grymma också. Alla etapper än så länge har varit riktigt fina, jag tror att det här är den bästa tävlingen jag kört faktiskt. Det är inte illa för nu får Hammarö 3-dagars flytta ned till en hedrande andra-plats på min lista över välarrangerade lopp och bra banor.

/Rickard Mattsson

U6 Cycle Tour - Etapp 3

Idag var det dags för etapp 3. Ett linjelopp på 139 km. Varvbanan där vi skulle köra fyra varv visade sig vara riktigt trevlig. I sann cykelanda avslutades varje varv med en rejäl backe upp mot målgången. Resten av banan var moderat kuperat och väldigt snabb. Min cykeldator hade loggat en snitthastighet på 43,6 Km/h och en maxhastighet på 109,6 km/h på sista varvet.

Jag startade dagens lopp med att känna mig fet. Ni som cyklar vet hur det känns, man är seg och tung i kroppen. Jag hade försökt att förebygga detta men idag funkade det inte. Jag fick lida den första timmen innan jag började känna mig mindre fet och seg.

Tror ni att det regnade i Tidaholm idag då? Skiter björnar i skogen? Sover Dolly Parton på rygg? Gör det ont att nå maxpuls? Ja det är klart som fan att det återigen regnade här i Tidaholm! Stora feta droppar fick vi på oss på varje varv. Det var bara ett lokalt regnväder men på samma ställe på varje varv fick vi oss en dränk från ovan. När man kör över 70 km/h och det regnar våldsamt stora droppar gör det riktigt ont att få dem på kroppen. Det var en ny upplevelse men det härdade säkert.

Loppet gick bra i övrigt. Trots att jag kände mig seg i början så lossnade det efterhand. Andra halvan av loppet gick riktigt bra och när vi gick ut på sista varvet började jag leta mig uppåt i klungan för att ha en bra position inför spurten uppför backen vid målgången. Precis då jag tycker mig ha hittat en bra position, runt 20-30:e man blir hela klungan stoppad av funktionärerna. Detta händer uppskattningsvis 20 km från målgång. Det visade sig att några pojkar från startgruppen 15-16 åringar hade vurpat rejält i den snabbaste utförslöpan på hela banan. Jag uppskattar att vi som körde med fri utväxling låg närmare 80-90 km/h i den utförslöpan. Hela vägen var avspärrad av diverse fordon och ambulans. Hela vår klunga får stå och vänta ett tag. Efter 10-15 minuter säger så kommissarien att loppet bryts och vi får cykla tillbaka den väg vi kom ifrån. Surt sa räven, jag som förmodligen hade fått en riktigt bra placering där idag och förbättrat mig i totalen. Killarna som vurpat hade nog gjort sig rejält illa. Vi såg när dom bar därifrån deras cyklar och jag har då aldrig sett så demolerade cyklar någonsin, inte ens på bild. Hjulen var som ihopknycklade papper och ramarna var helt av både övre och under röret. Very nice, hoppas killarna klarade sig bättre än cyklarna gjorde.

Artikel om vurpan finns här.

Vårt lopp neutraliserades vilket innebär att ingen får något resultat. Fan jag som skulle ta igen förlorad tid med hjälp av bra placeringar på linjeloppen! Övriga resultat från dagens finns här.

En sak till som irriterar idag är att jag blivit bestulen på min cykeljacka. Jag lade av mig den efter uppvärmningen, lade den på gräset vid Tidavallen där dagens start gick. När jag senare skulle hämta den var den spårlöst försvunnen. Jackan är lätt att känna igen. Den är långärmad, har hel dragkedja, är vit, röd och grön samt att det står Sundsvallscyklisterna överallt på den. Är det någon som ser en A-lagare eller en norrman med den jackan, hör av er till mig eller slå ner killen och ge mig jackan. Jag betalar hittelön med mörk choklad. I jackans ryggficka låg även en 75cl tom Enervit-flaska. Om A-lagaren fyllt den med sprit, låt honom behålla flaskan.

/Rickard Mattsson

U6 Cycle Tour - Etapp 2

Idag var det dags för den andra etappen i U6 Cycle Tour. Den etappen kördes i Ekedalen en bit utanför Tidaholm. Jag flyttade dit redan igårkväll med husbilen för att slippa det bekymret på morgonen. På så sätt kunde jag sova länge och ta det riktigt lugnt nu på morgonen. När jag vaknade kunde jag återigen konstatera att södra sverige är en bluff. Ett lätt regn smattrade på taket och termometern visade 11 grader. När jag kollade mailen senare hade jag fått ett mail från min sambo som är hemma och jobbar den här veckan. Där var det kanonväder med klarblå himmel...

Så här skitig blir man på benen under ett landsvägslopp som är torrt. Det sprutar asfalt, grus, bromsgummi och allt möjligt på benen så man blir alldeles prickig.

Etapp 2 som jag körde idag var ett linjelopp. En varvbana på 7,5 km med en backe precis upp mot målgången. På papperet är ju det helt rätt banprofil för mig, att avsluta loppet med en rejäl backe, thats my way! Denna varvbana skulle vi köra i tio varv vilket är ett ganska kort lopp för att vara ett linje. Det blir ju trots allt bara 7,5 mil.

Elit startade 12:45 vilket ställde till lite huvudbry för mig. Min lunchtid är egentligen 11:30-12:00 och om jag inte äter då slutar jag fungera. Bestämde mig för att prova att skjuta på lunchen till efter loppet och åt istället ett lättare mellanmål vid 11-tiden för att kompensera. Jag upplevde att detta fungerade mycket bra. Jag blev inte hungrig samtidigt som jag inte kände mig tung i kroppen.

När starten gick var det som vanligt masterstart den första biten, vi fick åka uppför backen och ut på första raksträckan innan masterbilen släppte oss. Första varvet gick sedan ganska lugnt till väga, jag noterade en vurpa med en kille som låg mer eller mindre skadad i diket redan efter fem minuter. När vi passerade backen vid målområdet för första gången blev det inte helt oväntat ganska hög fart. Jag hängde med rätt bra men hade inte det där extra trycket i benen som jag har ibland.

Under varv två eller tre hände inte mycket förutom att jag var grymt nära att dras med i en vurpa. Undkom som vanligt med en hårsmån, jag är övertygad om att min bakgrund inom MTB hjälper mig i dessa situationer då det alltid är på håret att det går vägen.

På varv fyra eller fem (tappade räkningen efter ett tag), när vi skulle passera backen vid målområdet ser jag en kille snett framför mig som helt plötsligt går in i väggen. Han orkar inte trampa längre och faller tillbaka som en sten genom fältet. Det var skönt att se då för det gjorde rätt ont även i min lilla kropp.

På det sjätte varvet hände en sak som satte sin prägel på hela loppet för min del. Det är väldigt mångkulturellt här med många cyklister från Danmark, Finland, Tyskland, Nederländerna, Norge och såklart Sverige. Detta gör att man hör lite allt möjligt i klungan, det är inte alltid man förstår men ändå... Hur som helst så kommer en stor tysk dundrande förbi mig och skriker nåt på tyska åt sina lagkamrater. Jag trodde nästan att tredje världskriget hade brytit ut som han skrek men jag antar att tyskar är såna. Nåja det roliga var inte att han gastade utan att han körde med turkosa cykelbyxor, turkosa skoöverdrag och rosa styrlinda. Det såg minst sagt hemskt ut. Nog för att det är allmänt känt att tyskar saknar stil men hur illa får det egentligen bli? Kan någon skicka en armé med stilpoliser till Tyskland och lära dem hur man matchar saker och ting? Hua, jag som är så noga med att allt ska passa ihop och bilda en helhet. OBS: bilden har inget med tysken att göra, cykeln på bilden är oskyldig till tyskens gastande men får representera dagens lopp pga. den rosa styrlindan. ;)

När vi gick ut på sista varvet så ökade farten avsevärt och alla försökte att inta bra positioner inför den sista avgörande backen. Även jag gör mitt bästa och när backen kom var det bara att trycka på för allt vad benen höll en sista gång. Jag körde om rätt många där men blev även omkörd av några starkare, fan! När jag passerade mållinjen låg jag på 185 bpm, 6 slag under min maxpuls så jag hade inte så mycket mer att ge idag. Slutade på plats 56 av 105 startanden vilket är rätt okej. Resultatlista från dagens lopp finns här för min klass och här för övriga klasser.

Totalt ligger jag nu på plats 81 av 105 vilket är riktigt bra. Nu behöver jag bara fortsätta att göra bra ifrån mig för att förbättra den totala placeringen.

Det tar sig sa pyromanen...

/Rickard Mattsson

U6 Cycle Tour - Etapp 1

Idag var det dags för den första etappen av sex i U6 Cycle Tour. Dagens etapp var en 3,3 km lång prolog, en form av kort tempolopp. Jag rekade banan innan start för att försöka få en uppfattning om vilken fartstrategi jag skulle använda mig av. De två första kilometrarna av banan är helt platt med en vändpunkt. På den sista kilometern är det en rejäl stigning och vid målgången är det lite motlut.

Foto: Tom Wieselblad

Det är konstigt för igår kändes benen bra då det inte var tävling. Idag var dom trögare. Det är inte första gången det händer, börjar bli rätt enerverande vid det här laget. Är benen nervösa eller vad är felet?

När prologen startade för min del tog jag det relativt lugnt men vid vändpunkten kände jag att jag dragit på mig lite för mycket syra i benen. Fick köra på lite lägre intensitet på vägen tillbaka för att orka ta mig uppför backen. När jag kom till backen kändes det bra men ju längre upp jag kom desto trögare blev benen. När jag närmade mig mållinjen sprutade det rejält med mjölksyra ur alla kroppsöppningar men det är väl så det ska vara att köra prolog. ;) Hade jag tagit det lite lugnare i början som jag tänkt så hade jag haft mer att ge på slutet men det är långt mellan tanke och handling när det gäller tävling.

Av de 106 startanden i min klass slutade jag på en 92:a plats idag. Det är bra, långt ifrån sist och nu blir det bara bättre med start från imorgon då det är linjelopp. Dagens resultatlista för min klass finns här. Övriga resultatlistor finns här.

/Rickard Mattsson

Tidaholm - U6 Cycle Tour

Då var det dags för tävling igen. Nu befinner jag mig i Tidaholm, hit är det sjukt långt från Sundsvall. Efter några mer eller mindre våldsamma slagsmål med min GPS så är jag nu framme efter 80 mil i husbilen. Egentligen skulle det bli under 70 mil, hur det kunde bli 80 får ni fråga Nokia om (min GPS är billig idag, någon som bjuder en femma?).

Här i Tidaholm är det regningt som tusan, campingen som U6 tillhandahåller är på en grusplan så det ser ut typ som på bilden ovan. Tävlingarna börjar imorgon måndag med en prolog, sedan är det linjelopp på tisdag, GP på onsdag, linjelopp torsdag och fredag samt att tävlingsveckan avslutas på lördag med ett tempo. Vi får se om kroppen och knoppen klarar av hela den veckan, målsättningen är att överleva och inte komma sist på tempot som vanligt. ;)

U6 Cycle Tour som denna tävling heter verkar vara riktigt stor. Som vanligt är jag grymt dåligt påläst och har ingen aning om vad jag ger mig in på. Jag har redan konstaterat att det är folk här från Norge, Tyskland, Danmark och Nederländerna. Ja några från Sverige är det ju här också såklart. Men jag tror att den här tävlingen är lite större än jag hade föreställt mig innan. Resultat och övrig information kommer löpande att läggas ut här under veckan. Självklart kommer jag så snabbt som möjligt efter varje dag att skriva några rader här också.

/Rickard Mattsson

Risk management

När jag mest okynnescyklade utan att tävla hade jag en plan. Planen var att ta motorcykelkörtkort och köpa motorcykel. Jag tror året var 2005 eller 2006. Då var jag under 30 år och hade väl inga direkta planer med mitt liv. Det var då en helt vanlig dag som mina tankar på motorcykelkörtkort lades på hyllan för några år. På radion berättade dom om ny statistik som påvisade att män under 30 år var överrepresenterade i dödsolyckor på motorcykel. Okej tänkte jag då, man vill ju inte dö så jag avvaktar tills jag fyllt 30 så kan man köra sedan...

Efter detta kom en tävlingskarriär på cykel i vägen. Det hade jag inte riktigt planerat, det bara lixom blev så. Märkte att jag hade lite talang för det där med cykling och på den vägen är det. Hur som helst så vet jag att den resan någon gång är över eller åtminstone kommer att trappas ned. Som en förberedelse till detta har jag denna sommar börjat att ta några steg mot ett motorcykelkörkort. Det som fick bägaren att rinna över var när min far köpte en ny motorcykel. Vips så hade han två motorcyklar och då blev det ju nästan straffbart att inte ta chansen. Ett bättre tillfälle kommer aldrig att passera framför mig. Pluggandet till teoriprovet går bra och idag körde jag min första körlektion med min far. Själv tycker jag det gick lysande, jag övade på att manövrera motorcykeln, köra slalombana, undanmanöver samt lite motorvägskörning. Allt gick bra och jag tror att jag har det ganska lätt som mer eller mindre alltid bott på prylar med två hjul. ;)

Teoridelen kan vara lite knivig. Ovan är en av de svårare frågorna. Det var nära att jag kryssade B där för jag blev lite sugen på Ben & Jerrys glassarna som dom har på årets gatufest här i Sundsvall. Åååååh, vilka grymma glassar! Vi var ned igår och jag kan säga så här; innan igår trodde jag att jag visste vad glass var och hur det smakar. Nu vet jag bättre. Glass är inte glass utan Ben & Jerrys är glass. Allt annat är skit sådeså! Snacka om glassarnas glass, det går inte att beskriva med ord, det måste upplevas. Givetsvis beställde jag den största glass som gick, något annat alternativ fanns inte. Jag valde tre smaker, en med banan, en med choklad och brownie-bitar i och en med choklad och hela choklad-bitar i. När jag betalat fick jag en glass som mina stackars tunna cykelarmar knappt orkade bära. Jag skojar inte om den vägde 500 gram. Glassen var grymt smakrik och bitarna av choklad och brownie var enormt goda. Det tog nog minst 15 minuter att äta upp hela min glass och sedan fick jag äta upp min sambos också för hon gick in i väggen. ;)

Ibland är livet underbart...

/Rickard Mattsson

Kinder överraskning

Idag var en helt vanlig dag tills posten anlände. Ett brev från Eurocard brukar inte betyda att man hoppar jämfota av glädje precis. Nu var det ju så att jag visste att jag inte hade använt mitt Eurocard-kort sedan jag var på Mallis. Min första tanke var att någon kommit över kortnumret och använt det för att blåsa Eurocard. Jag tog ett djupt andetag och öppnade kuvertet. Hmm, att betala: 0,00 kronor stod det på fakturan. Bra men står detta verkligen rätt till tänker man ju då...


Tog och ringde Eurocard. Välkommen till Eurocard kundservice, du är placerad i kö, du har plats 24 i kön. Pust och stånk, det är nog inte bara jag som fått en skum faktura tänkte jag. Blev dock ganska snabbt kopplad till en person. Jag sa att jag fått en faktura från dem på noll kronor och frågade vad dom håller på med. Damen i andra änden av luren harklar sig lite och säger, jo vi gjorde som så att vi skickade ut alla fakturor denna månad, även dom på noll kronor. Varför då frågade jag? Jo för att påminna folk om att dom har sitt kort svarade damen i andra änden. Ja men det är ju skoj sa jag, ni tror inte att detta gör era kunder aningen förvirrade? Nej vi brukar göra så en gång om år svarar damen. Kul!

Jag tycker att Eurocard kan ta sitt miljöansvar och strunta i att skicka ut fakturor till höger och vänster som är på noll kronor. Är det nåt som är onödigt så är det väl detta.

Hur som helst så vill jag att även andra börjar skicka mig fakturor på noll kronor. Vi börjar med Shell, sedan tar vi banken där vi har lån på huset och sedan tar vi elleverantören och Telia. ;)

/Rickard Mattsson

800 gram

När man har semester har man mycket tid. När man har mycket tid kommer man på konstiga saker. Konstiga saker har man tid att göra när man har semester. Ett exempel hämtat från mitt liv kommer här.

För någon vecka sedan när jag var extremt nödig och skulle lätta på trycket tänkte jag; undra vad urinblåsan väger nu då den är sprängfull? Jag ställde mig på vågen och kollade min vikt. Därefter lättade jag på trycket och ställde mig på vågen igen. Döm om min förvåning då jag kunde konstatera att en full urinblåsa väger 800 gram! Nu ska jag försöka slå det, kanske man kommer upp emot ett kilo innan semestern är slut...

Att vara normal har aldrig varit ett alternativ för mig. Jag gillar att gå egna vägar. Varför göra som alla andra? Om man väljer att bryta mönster och gå egna vägar kan man göra intressanta upptäckter och framsteg. Semestern kommer säkert att leda till andra häpnadsväckande forskningsrön, isåfall återkommer jag med rapporter från dessa. :)

/Rickard Mattsson