Hård, hårdare, kvinna

Imorse då jag vaknade kände jag mig fet. Snoret droppade fortfarande från näsan så jag bestämde mig för att vila idag också. Efter frukosten kände jag mig ännu fetare, då bestämde jag mig för att köra ett MTB-pass även fast snoret vägrade sluta rinna. Min sambo stod som vanligt och ruskade på huvudet. Hon börjar bli ganska van vid mina dumdristiga pass numera. Jag vet inte vad som skulle förvåna henne faktiskt. Hon lär ju aldrig, ALDRIG någonsin bli tillsammans med en cyklist igen...

Hur som helst, jag lekte hård idag. Körde två timmar MTB i hårt tempo och kände mig hård hela vägen. Mot slutet av passet kände jag mig även mindre fet. Jag provade på en ny bana på Skönviksberget som DH-grabbarna ställt iordning. Fy f-n säger jag bara! Jag blev tvungen att kliva av min XC-plastcykel några gånger för dropsen var lite väl höga samt att jag inte har någon livförsäkring. Skulle vara kul att prova köra den banan med en riktig DH-cykel någon gång. Lerig blev jag också, så pass att jag fick klä av mig ute på trappen för att inte dra in så mycket skit.

När jag kom hem så fortsatte jag att spela hård. Rakade skallen och gjorde mig redo för att gå till Birsta och äta lunch med min sambo som lämnade mig samtidigt som jag sa att jag skulle ut och cykla. Gick sedan till Birsta och lyssnade på Metallicas senaste album Death Magnetic. Ja det är det hårdaste jag vågar lyssna på utan att först fråga mamma. ;) Hur som helst så kände jag mig hård som tusan.

Efter lunchen brast min hårdhet och jag blev kvinna igen. Det var helt enkelt för jobbigt att vara hård. Dessutom hade jag rakat bort allt skägg innan jag gick hemifrån. Snusar gör jag inte heller och lumpen hoppade jag över. Vi satte oss på Waynes. Jag köpte hallon-yoghurt smoothie, grönt te samt ett äpple. Skönt att få vara sig själv för en stund...

/Rickard Mattsson